Chockande nyheter
Postat: 2007-03-11 22:45
Terra Oros/Brandika, halvön mellan Zorakin och Jorpagna. Domineras 610 av en hallängdsmannafederation med en kung. Halvöns kust är till 90 % höga vita klippor (tänk Dover) och har därför näst intill ingen fiskande befolkning. På östkusten ligger en hamnstad som en gång var Brandikas huvudstad. Nu nyttjas staden för att sälja halvöns exportprodukter: vin, fruktsprit, ulltextilier, mattor, rökblad. Inlandet är inte mycket för spannmålsproduktion, men domineras av rullande kullar perfekta för fåruppfödning, frukt och vinodlingar, samt Erebs största och bästa rökbladsodlingar. Landet har några mindra vattendrag som avvattnar halvön vilket blir till vackra höga vattenfall när vattnet kastar sig ut i havet från de vita klipporna.
Nedanstående text har utgått, men finns kvar för Cronopiaspelare som vill ha en krok i Ereb.
De Hängivna i Ereb
Historia: År 734 f.O. Begav sig en mäktig Jorisk militär expedition, en av de två legioner som de senaste tre åren kuvat och krossat Efaros krigiska stammar, till Sombatze. Efaros erövrare General Belisarion hade sänt denna del av sin armé för att etablera fredliga avtal med omkring liggande länder. (Detta var i slutet av Kejsarinnan Zenobias regeringstid, och den visa kvinnan hade beordrat Efaros erövring, liksom styrkedemonstrationen mot Solunas länder.) Expeditionen leddes av fältherren Domion, en makt och äregirig krigare, men en mycket skicklig sådan. Redan nu suktade han efter Belisarions nyvunna makt som ståthållare över Efaro. Hans intriger var spunna, men inte klara. När Domion hade fått de lukrativa gäld och handels avtal som jorerna kom för, tog han sin legion och marcherade söderut till bergen och gränsen mot Traxilme. Där slog han läger en tid vid Glashavets azurfärgade vatten. När de varit på platsen i två månader, med flera besök från Traxilmes ökenherrar, kom en svartklädd profet ned från en grotta i bergen. Han fick audiens hos Domion och de talades vid i dagar innan trollkarlen slutligen kom ut ur fältherrens tält och gick upp i bergen igen. Dagen efter bröt Legionen upp och marscherade västerut, följde bergen och vidare genom de glesare delarna av djungeln mot Thelgul som var planerat från början. Legionernas mäktiga trupp samt en ny aura kring dem, skrämde även Siet-Krakherna från att anfalla dem. Via Thelgul och fler lukrativa fredsavtal, återvände Domion och hans legion till Efaro år 732 f.O. Två år senare mördas Belisarion av sin egen livvakt, och Domion väljs av sina mannar att bli ny ståthållare och general. Hans legionärer kallar sig nu de Hängivna och dyrkar guden Karon. När Domion nu uppnått detta siktade han ännu högre, Kejsar titeln. Men så länge Zenobia sitter på tronen vågar han inget göra.
The true story: Vem var trollkarlen? Hans namn var Karon-El och han var en gång mäktig trollkarl från Yndar. Han hade på Yndar varit med om att utveckla de mörka skolor av Magi som utvecklades där. En dag hade Karon-El en uppenbarelse av Karon den mörka tvillingen. Karon använde sig av drömmar och sina tjänare bland halvgudarna för att meddela sitt budskap från sitt fängelse. Karon-El tog sig sitt namn och påbörjade att missionera Karons lära. De första Hängivna skapades på det västra halvklotet dit Kalebs vaksamma blickar inte var riktade. Herre över största delen av Yndar var den mäktige trollkarlen Margyl (sedemera Vicotnik). Margyl såg inte med blida ögon på vad Karon-El hade skapat. Men han uppskattade den ordning och disciplin han tvingat sina anhängare de Hängivna att följa. När Margyl fick veta att Karon låg bakom vredgades han. Karon skulle inte få ta över hans rike, inte heller få tillräckligt med anhängare för att bli fri och verkligen utgöra ett hot. Margyl tog därför och berövade Karon-El all hans magiska krafter och berövade honom synen. Sedan satte han honom i en liten båt som han lät driva ut över Glashavet. Margyl tog nu och omvandlade de Hängivnas kult av Karon till en kult av sig själv. Utan Karon-El´s ledning blev de rådvilla och tog villigt emot Margyls ledarskap och nya lära. Karons första Hängivna hade förlorat. Hundra år senare straffades Margyl för sin strävan mot gudarna, och kulten dog helt.
Karon-El drev i flera år utan att någonsin stöta på land tills han till sist grundstötte på Solunas kust. Det enda han fått med sig var en kopia på sin bok Guld Evangeliet, Karons lära. Karon-El fann en enslig grotta där han bosatte sig. Även om hans magiska krafter var slut kunde han inte åldras och behövde heller inte äta. Så ensam bodde han i sin grotta i ca 300 år. Han undvek ensamma fiskare och enstaka herdar som vandrade i närheten av hans grotta. Så en dag årsskiftet 734/733 f.O. fick han en uppenbarelse om sin död, och sin vidare mission vid Karons sida på det Östra halvklotet. Karon-El var dock inte villig att ge sig utan en sista chans på att omvända Västra halvklotet till läran. Ödet hade sänt honom det verktyg han behövde när fältherren Domion med sin mäktiga legion av det Joriska Imperiet anlände till hans trakter och slog läger. Han besökte Domion i hans tält och övertygade Domion om lärans fördelar. Han lyckades dock inte omvända Domion till läran, men fältherren tillät trollkarlen att följa med på expeditionen och omvända så många han kunde bland soldaterna. Legionärerna blev lätta byten för den nyvunna glimt av kraft som Karon-El funnit i att åter få missionera. Innan trupperna återvänt till Efaro var de alla Hängivna, präster hade utbildats bland dem och Karon-Els tid hade kommit. Han tog farväl av sina präster och satte sig i en liten båt och seglade från Thelguls kust med säker hand rakt mot Geardons gap där han mötte sin död och sin herre Karon. Karon-El har en viktig plats vid Karons sida i De Hängivnas korståg över det Östra halvklotet. Men det är en helt annan historia.
Nedanstående text har utgått, men finns kvar för Cronopiaspelare som vill ha en krok i Ereb.
De Hängivna i Ereb
Historia: År 734 f.O. Begav sig en mäktig Jorisk militär expedition, en av de två legioner som de senaste tre åren kuvat och krossat Efaros krigiska stammar, till Sombatze. Efaros erövrare General Belisarion hade sänt denna del av sin armé för att etablera fredliga avtal med omkring liggande länder. (Detta var i slutet av Kejsarinnan Zenobias regeringstid, och den visa kvinnan hade beordrat Efaros erövring, liksom styrkedemonstrationen mot Solunas länder.) Expeditionen leddes av fältherren Domion, en makt och äregirig krigare, men en mycket skicklig sådan. Redan nu suktade han efter Belisarions nyvunna makt som ståthållare över Efaro. Hans intriger var spunna, men inte klara. När Domion hade fått de lukrativa gäld och handels avtal som jorerna kom för, tog han sin legion och marcherade söderut till bergen och gränsen mot Traxilme. Där slog han läger en tid vid Glashavets azurfärgade vatten. När de varit på platsen i två månader, med flera besök från Traxilmes ökenherrar, kom en svartklädd profet ned från en grotta i bergen. Han fick audiens hos Domion och de talades vid i dagar innan trollkarlen slutligen kom ut ur fältherrens tält och gick upp i bergen igen. Dagen efter bröt Legionen upp och marscherade västerut, följde bergen och vidare genom de glesare delarna av djungeln mot Thelgul som var planerat från början. Legionernas mäktiga trupp samt en ny aura kring dem, skrämde även Siet-Krakherna från att anfalla dem. Via Thelgul och fler lukrativa fredsavtal, återvände Domion och hans legion till Efaro år 732 f.O. Två år senare mördas Belisarion av sin egen livvakt, och Domion väljs av sina mannar att bli ny ståthållare och general. Hans legionärer kallar sig nu de Hängivna och dyrkar guden Karon. När Domion nu uppnått detta siktade han ännu högre, Kejsar titeln. Men så länge Zenobia sitter på tronen vågar han inget göra.
The true story: Vem var trollkarlen? Hans namn var Karon-El och han var en gång mäktig trollkarl från Yndar. Han hade på Yndar varit med om att utveckla de mörka skolor av Magi som utvecklades där. En dag hade Karon-El en uppenbarelse av Karon den mörka tvillingen. Karon använde sig av drömmar och sina tjänare bland halvgudarna för att meddela sitt budskap från sitt fängelse. Karon-El tog sig sitt namn och påbörjade att missionera Karons lära. De första Hängivna skapades på det västra halvklotet dit Kalebs vaksamma blickar inte var riktade. Herre över största delen av Yndar var den mäktige trollkarlen Margyl (sedemera Vicotnik). Margyl såg inte med blida ögon på vad Karon-El hade skapat. Men han uppskattade den ordning och disciplin han tvingat sina anhängare de Hängivna att följa. När Margyl fick veta att Karon låg bakom vredgades han. Karon skulle inte få ta över hans rike, inte heller få tillräckligt med anhängare för att bli fri och verkligen utgöra ett hot. Margyl tog därför och berövade Karon-El all hans magiska krafter och berövade honom synen. Sedan satte han honom i en liten båt som han lät driva ut över Glashavet. Margyl tog nu och omvandlade de Hängivnas kult av Karon till en kult av sig själv. Utan Karon-El´s ledning blev de rådvilla och tog villigt emot Margyls ledarskap och nya lära. Karons första Hängivna hade förlorat. Hundra år senare straffades Margyl för sin strävan mot gudarna, och kulten dog helt.
Karon-El drev i flera år utan att någonsin stöta på land tills han till sist grundstötte på Solunas kust. Det enda han fått med sig var en kopia på sin bok Guld Evangeliet, Karons lära. Karon-El fann en enslig grotta där han bosatte sig. Även om hans magiska krafter var slut kunde han inte åldras och behövde heller inte äta. Så ensam bodde han i sin grotta i ca 300 år. Han undvek ensamma fiskare och enstaka herdar som vandrade i närheten av hans grotta. Så en dag årsskiftet 734/733 f.O. fick han en uppenbarelse om sin död, och sin vidare mission vid Karons sida på det Östra halvklotet. Karon-El var dock inte villig att ge sig utan en sista chans på att omvända Västra halvklotet till läran. Ödet hade sänt honom det verktyg han behövde när fältherren Domion med sin mäktiga legion av det Joriska Imperiet anlände till hans trakter och slog läger. Han besökte Domion i hans tält och övertygade Domion om lärans fördelar. Han lyckades dock inte omvända Domion till läran, men fältherren tillät trollkarlen att följa med på expeditionen och omvända så många han kunde bland soldaterna. Legionärerna blev lätta byten för den nyvunna glimt av kraft som Karon-El funnit i att åter få missionera. Innan trupperna återvänt till Efaro var de alla Hängivna, präster hade utbildats bland dem och Karon-Els tid hade kommit. Han tog farväl av sina präster och satte sig i en liten båt och seglade från Thelguls kust med säker hand rakt mot Geardons gap där han mötte sin död och sin herre Karon. Karon-El har en viktig plats vid Karons sida i De Hängivnas korståg över det Östra halvklotet. Men det är en helt annan historia.