Eftersom jag har tråkigt på jobbet så tänkte jag göra en snabb Ransardisk krigare som exempel. Regelmässigt blir det lite DoD 4 men det går jag inte in så mycket på.
Jag tänker mig först en bild av honom.
Det blir en skarpögd veteran med rött välansatt skägg(passar bättre i hjälm) och långt hår (flätat och kan ringlas runt huvudet som extra stoppning i hjälmen). Högrest, Senig och uthållig snarare än muskulös med en hel del gamla ärr över kroppen.
Helt klart är han medelålders och har slagits mot både Svartfolk i bergen, Solriddare från Palinor, Plundrat kusten i Kardien och sänkt Trakoriska skepp till havs. Åren har gjort honom till en erfaren och slug krigare som vinner på uthållighet (som en gammal knotig ekrot)snarare än råstyrka, skicklighet (exakta, prescisa rörelser) snarare än ung vild entusiasm.
Personlighetsmässigt är han mycket jordnära och nöjd med det enkla i livet. God mat, god dryck, lite sång och en varm torr säng är allt som krävs för att göra honom nöjd. Däremot är han väderbiten och hård som en vindpiskad sten och rör inte en min vare sig han står i iskallt hällregn på ett skepp eller mitt i ett blodigt bakhåll (Sett allt, gjort allt).
Han tycker som sagt att han gjort sitt och nu vill han ha en paus och låta ungtupparna försöka sig på lyckan (och bli lika desillusionerade som han själv). Hans vapenbröder ligger i sina gravar, hans fru har fixat fyra ungar, två söner och två döttrar, alla barnen och även modern är vid liv (segt virke i den järnladyn!). Han har därför lämnat sin härd i fruns och äldsta sonens händer för att sticka ut på resor och äventyr.
Nästa steg skulle kunna vara klädsel och utrustning.
Först tänkte jag en vanlig Ran med Spjut och sköld, men då han är en "hjälte" behöver han något utmärkande. Det blir istället två Stridsyxor (Den ena med runan för Wòdur, den andra med runan för Thôrm), två Kastyxor och en Seax som backup.
Den dubbla ringbrynjan har han lämnat hemma till äldsta sonen och istället tagit en smidigare läderrustning med strategiskt fästa metallskenor med sig på färden då den inte är lika jävlig att resa runt i. Till detta en metallhjälm med löstagbart visir som hänger i bältet.
Över detta bär han en pälsbrämad och fodrad mantel med huva som hålls på plats av en kedja. Ett enkelt ryck i kedjan låter manteln falla till marken så den inte hindrar i strid.
I bältet finns även en eller två helande drycker (snuskigt dyra, men billigare än döden) vattenskinn och ett superbt tillverkat stôrmhorn.
I en snördragen "sjömanssäck" har han allt annat han kan tänkas behöva och säcken är bara att droppa på marken om yxorna behöver dras fram. Istället för penningpung har han ett myntbälte då det sitter bättre vid strid, klirrar mindre vid behov av smygande och gör det svårare för diverse modiga/dumdristiga ficktjuvar.
Grundegenskaper och Färdigheter.
Sista momentet är att att få ner allt i siffror, med början av grundegenskaperna. Den här delen blir i dod 4 stuk men iaf.
Styrka blir lite mer än medel, han var nog starkare innan men åldern börjar göra sig hörd.
Fysik är däremot riktigt hög. Den här Ranen tål både svärdshugg och vädrets makter, ingen har sett honom ens med en snuva och han kan gå miltals utan att börja svettas även i full mundering. Med andra ord så högt som det går. Han är
smidig men säkerligen lite stel i lederna så det kan också vara något över medel.
Han är världsvan och slug snarare än
intelligent men man lever knappast så länge om man inte har lite hjärnmassa. Även detta lite över medel.
Psyke är lite klurigt. Han är ingen magiker, men hans liv har härdat inte bara hans kropp utan även hans viljestyrka och överlevnadsinstinkt och han är knappast lättskrämd. Detta borde vara hans näst högsta värde under Fysik. I min grupp betyder
Karisma utstrålning snarare än utseende. Här har vi en man som troligen ser rätt skrämmande ut, men han utstrålar en underton av faderlighet och lugn. Utöver detta så nästan dryper han av erfarenhet och självsäkerhet. En född ledargestalt. Jag skulle sätta rätt många poäng i Karisma.
Och så färdigheterna.
Det första han bör kunna är att använda sina tillhyggen till mer än att se häftigt ut. Det blir
Stridsyxa,
Kastyxor och
Seax/Dolk. Då han använder två stridsyxor krävs även färdigheten
två Vapen. Den här gamla räven är knappast försvarslös även om han blir av med alla sina vapen. Antingen blir det poäng i
Slagsmål eller någon hemmasnickrad
Stridskonst som passar, helst med en massa fulknep i (grepp, kast, skallningar, fintar etc). Han har självklart även färdigheterna
Dra Vapen,
Taktik&Strategi samt
Rida Grip.
Spela Stôrmhorn är också självklart. Sen blir det mest utfyllnad. Kanske lite extra i
Första hjälpen då han lärt sig att plugga igen blödningar och binda benbrott? Kanske även
Ransardisk Båge från sin tid på en grip eller
Överlevnad: Berg från tiderna mot Orcherna? En personlig favorit på äldre krigare är höjda värden i
Upptäcka fara och
Finna dolda ting då inget undkommer från en erfaren (och paranoid) veterans blick.
Rustsmide eller
Vapensmide är bra till mycket och gör att rollpersonen kan spara många slantar på slitna persedlar istället för att betala snikna hantverkare.
Finns det regler för sånt är det alltid fint med vapentekniker för att göra en farlig krigare riktigt elak att möta.
Avväpna,
Virvelvindsanfall och
Dubbelhugg är gastkramande i rätta händer.
Kör man med specialförmågor/hjälteförmågor eller liknande är det rätt logiskt att att välja såna som
Vapenmästare,
Projektilparering,
Gott läkekött eller
Sjätte sinne. Men dessa skiftar en hel del mellan olika rollspel. Man kan även ha användning för saker som
Beordrande röst eller
Empati, både på slagfältet och på tavernan eller i handelskvarteren.
För mer story kan man utveckla hans familj med namn etc eller fler släktingar/vänner/fiender. Hitta på några ord om minnesvärda slag som han kan roa naiva ungtuppar med (som alltid slutar med hans eviga vinster och modiga insatser) och liknande.
Som slutord kan sägas att den här krigaren är en riktig "hjälte" och säkert har flera dåd och äventyr (läs erfarenhetspoäng och hjältepoäng) bakom sig. Det är svårt att göra en så här mångsidig karaktär med vettiga färdighetsvärden från start om man inte spelar på en "högre" nivå alternativt mutar Spelledaren med Smirnoff.
Aja, tio minuter kvar på jobbet så det är nog dags att avsluta dagen.
Hoppas väggen av text är av någon slags nytta.
EDIT:
Angående dvärgen och Alven. Detta beror helt på hur de spelas av de andra spelarna. Koka ihop något tillsammans med dem. Kom ihåg att både bra och "mindre bra" relationer kan bli roliga. Som Dvärgen och Ransarden som försöker överträffa den andre i strid och tar dumma risker, alternativt försöker dricka varandra under bordet eller ger gliringar åt varandra. Alver har heller inget uttalat groll med Ransarder som så utan det är mest gamla oförätter som kommer fram med för mycket mjöd på kvällen. Mycket beror på deras yrke/klass eller vad som körs med.
Rollspelspoäng låter som något standard som utdelas vid gott rollspel (det vill säga tänka och handla som ens karaktär, inte som du själv skulle lösa ett problem) och säkert går åt till färdigheter och förmågor. Detta får du fråga er Spelledare om.