skaraborgarn skrev: ↑2022-02-02 06:52
Om magi är extremt sällsynt borde folk reagera rejält när de träffar en magiker.
I mina kampanjer ja. Det är ju olika hur olika spelgrupper vill uppleva världen. Vissa gillar magiker som allmängods. Animister säljer tjogtals med enkla bandage till arméer med en Hela E1 + Sigil. Meddelanden skickas medelst Rikta brevduva från kurirservicen i varje samhälle med mer än 20 invånare. Varje bondson har minst ett förtrollat mithrilsvärd. Vilket är tur, för demonfurstar attackerar landet oftare än vad ebb och flod avlöser varandra.
Andra har magi som bara ett rykte eller en legend i mytisk historia. En RP som öppet visar magi riskerar lika gärna bli avgudad som ett högre väsen som förföljd, misshandlad, avrättad, sen bränd på bål och avrättad igen. Och för säkerhets skull ingjuten i ett järnblock och sänkt i en vulkan.
Vi var nånstans mittemellan. Men de flesta magiker skyltade inte öppet med sitt värv då det var svårt att förutse utgången. Magiska vapen var överlag extremt sällsynta och exempelvis mithril nästan lika sällsynt. De flesta samlade inte på järnfilspån som antimagikerstuff. Främst för att de inte ens var helt säkra på att magi fungerade eller existerade. Däremot gärna en järnspik i skon, en järnkniv i dörrsockeln etc. Förr att hålla ev magi och oknytt borta. De visste inte om det fanns, och om det fanns så visste de inte om föremålet skyddade. Eller hur/varför. Men…farfar, om än dement, visste ju mkt om det mesta och Hade minsann gått ed på att både troll, jättar, trollkarlar och magi fanns och kunde vända uppochner på din värld på ett ögonblick. Om du inte hade en spik i skon. Better safe then sorry?
Vi körde ofta nästan grisodlarfantasy som plötsligt kunde övergå i episka kampanjer.
Also. I en hyfsat marknära kampanj i Aidne med Häxmästaren som antagonist. Kung, kyrka, bönder och alla inser det stora hotet med den onda magikern som binder svartfolksstammar till sitt namn, förbannar sina motståndare, skickar ondväder och farsoter. Hur ska RP kunna möta denna övermäktiga onda magiker? I kampanjen forskas, letas motmedel på magikerakademierna i värsta Supernatural style. Sedan, åtskilliga veckor och guldmynt senare, beväpnade med järnfilsspån, alvspeglar, gravjord från oäkta prinssöner etc etc så börjar själva angreppet. Visst vore det lite coolt då om häxmästaren bara visade sig vara en vanlig dödlig med brutalt god ledarskap, karisma och taktik? Att alla rykten om ond magi var just bara rykten och vidskepelse? Att järnfilsspånen och de semimagiska motmedlen är precis lika effektiva dom de hade varit mot Stalin, Hitler, Napoleon, Usama bin Laden annan historisk eller nuvarande ledare för land, diktatur eller militär styrka? Mkt utrymme för fortsatt intressant rollspel.
Frydur :Ha! Jag slog 1! Jag kastar mig ut ur skuggorna och skickar min påse med järnfilsspån, vigvatten och Skraetningd gravjord på honom! Segern är vår!
SL: Du träffar. Mannen är nu täckt av smuts. Han ser först förvånad ut. Sen syns en växande irritation när han söker dig med blicken.
Frydur: Vänta? Börjar han inte smälta?
SL: Nope. Hans ögon glöder av hat när hans blick faller på dig…
Frydur: Ehhhh…. Han tycks inte heller lida av outsägliga plågor? Uppblommande bölder? Plötsliga kaskadkräkningar? Självantändning?…
SL: Inget tyder på det. Hans livvakter tycks nu ha kommit över överraskningen och kastar sig mot dig…,
Frydur: Skit…..
(Resten av gruppen dolda i närheten;)
Ok, stryk gravgast, magisk hämnare och Wódunsvuret halvtroll. Tillbaka till anteckningarna. Frid över Frydurs minne..,