Postat: 2009-06-04 19:16
av DrHus
Jag fortsätter med Feliciens ekonomi. Basisen är EA-boken, antaganden baserade på feliciskt klimat, fauna och flora samt ett försök att positionera Feliciens handel och hantverk så att den får konfliktytor mot Erebos och Caddo. Jag har vad gäller handeln försökt synka så gott jag kan med den information om andra länders handel jag hitta i diverse trådar här på forumet.
EDIT: Gör en liten ändring om feliciskt vapensmide (tar bort jämförelsen med dvärg- och alvarbeten) i blått och försöker rensa bort stavfel och konstiga meningsbyggnader.
Ekonomi
Jordbruk:
Vid erövringen av Felicien styckades landet mellan kimzoner och tolaner. Kimzonerland tillsammans med tolaniner fördelades mellan Hus och Stammar. De flesta kimzonhushåll äger en gård med en handfull tolaniner som brukar jorden. Mäktigare kimzoner äger mycket stora eller tom flera stora plantager och kompletterar tolaninerna med slavar. Många kimzoner äger förutom en lantgård också ett hus i närmsta befästa stad och de flesta har där också en båt och fiskar åtminstone säsongsvis. Kimzoner befattar sig inte i praktiken med odlingen som de finner förnedrande. Ofta är det frigivna slavar eller inhyrda tolaner som sköter gården och ger tolaninerna order i utbyte mot en andel av skörden. Undantaget är vinodlingen som felicierna kallar den farkhonska konsten. Tolanerland är organiserat på olika sätt, men brukas framförallt av livegna bönder och ett mindre antal fria bönder, alla i olika mån arbets- eller skattepliktiga till sina tolanerfurstar.
Grödorna som odlas är framförallt vete/durumvete, korn, vinrankor och olivträd. Linser och kikärtor är också vanliga. Fruktodlingar är mycket vanliga då Felicien lämpar sig bättre för trädodling än spannmålsodling. Förutom vinrankan och olivträdet odlas granatäpplen, citron, pomerans, kvitten, fikon, aprikos, valnötsträd, plommon, philasträd, körsbär och mandel. Lin och hampa odlas för segelmakeriet, tygindustrin och repslageriet. På södra Pelenos påminner jordbruket mycket om det i norra Efaro och här odlas gulris, banan, henna och bomull.
Lök, vitlök, sallad, blomkål, palsternacka, okra, aubergine, gurka, blomkål, morot, spenat och örter odlas i kålgårdarna. Den enda dyrare krydda som odlas i Felicien är saffran som dock är värd sin vikt i guld. Mycket dyrbara är också karmosinbaggarna som skördas i busklandskapen och som blandas med vinäger och torkas till ett färgpulver som ger en ljustålig och klarröd färg. Reseda och henna är viktiga färgväxter och hennan används också som kosmetika och kroppsdekoration i festliga och religiösa sammanhang. Den sistnämnda traditionen återfinns också i Efaro och enligt uppgift från Mandelordens mest beresta medlemmar i det fjärran Kamsun.
De infödda tolanerna har en stark herdekultur med får- och getskötsel som bas. I beteslandskapen frodas också örter och blommor som skördas och används som örtkryddor, mediciner/droger och som ingredienser i parfym- och kosmetika. Bin hålls för honung och vax av såväl tolaner som kimzoner. Svinskötsel är ovanlig i Felicien, men förekommer i de ek- och bokskogar som täcker Erbulas sydsluttningar. Den tolanska aristokratin föder också upp nötboskap, hästar, åsnor och mulåsnor.
Sjöbruk:
Fiske och musselfångst av olika sort är en vanlig aktivitet för kimzonerna, från vår till höst. Tonfiskfångst, nattlig bläckfiskljustring, bläckfiskfångst i krukor, sardellfiske, sköldpaddsjakt, musselfiske, korallfiske, samt inte minst de rituella hippokampos och sjöormsjakterna. De sistnämnda är en mandomsrit för all kimzoner och en riskfylld verksamhet. Sist men inte minst viktig är purpursnäckefångsten och orseljskörden som ger dyrbara färger. Fisket efter den ädla pennmuslan är lika viktig som purpursnäckfisket då den producerar kött, sjösilke, pärlemor och ibland pärlor.
Felicierna har östa Kopparhavsområdets största fiskeflotta och fiskar förutom i sina egna vatten längs de efariska och hynsolgiska (här trålas den eftertraktade langusten) kusterna. På senare tid har felicierna också börjat att fånga tonfisk och svärdfisk längs Tolokfes kuster och där stött på motstånd från erebosiska fiskare. Att kunna expandera sitt fiske till Tolokfes och Jorpagnas kuster är ett av målen med Feliciens anti-erebosiska politik och det händer att feliciska kapare attackerar erebosiska fiskebåtar i dessa vatten.
Typiska bevarade fiskprodukter är vinägerinlagda sardeller, tonfisk i olivolja och citron, torkade tonfisk- och svärdfiskfiléer och den karakteristiska garumsåsen som framställs av ansjovis jäst i vinäger, salt och örter.
Hantverk:
Skeppsbygge, segelmakeri och repslageri är kimzonska paradgrenar. Feliciska galärer byggda av ceder har inte sin like i Kopparhavet. Till skeppsbygget närbesläktade hantverk som grovsmide, väveri, träsnideri och möbelsnickeri är felicierna också skickliga på. Vapen och rustningssmidet är också framstående framförallt vad gäller standardisering och enhetlig utformning av vapen- och rustningsdelar till marinkåren.
Möbelsnickeri är en konst i Felicen. Fint skulpterade möbler i vackra träslag dekoreras luxuöst med intarsia av pärlemor, korall, sten och sköldpadd och är viktiga statussymboler och exportprodukter. Vanliga möbelformer är fällstolar, troner, skåp, sängstommar och bord. Askar, skrin och kistor tillverkas också. Ett avancerat elfenbenssnideri har också utvecklats kopplat till möbelsnickeriet och träarbetet - statyetter, triptyker, askar, skrin, kärl, olifanter och möbelinlägg är vanliga produkter i elfenben.
Skulptörer från Felicien har mycket gott anseende och en hel del marmorskulptur exporteras. Det rör sig framförallt om arkitektoniska element som kolonner och kapitäl, men även andra typer av skulptur som sarkofager och statyer exporteras i mindre mängd. Mindre skulpturer, ofta gudafigurer, och kärl i alabaster produceras och exporteras också.
I Felicien finns skickliga glasblåsare och sigill- och gemmgravörer, men i kvalitet överträffas den förstnämnda produkten numera av det dalkiska klarglaset. Glaspärlor och amuletter i fajans eller glas tillverkas i de flesta feliciska städer och dessa handelspärlor exporteras framförallt till Soluna och Nargur.
Tvål tillverkad av tångaska och olivolja är också en stor produkt då den i doft och fräschör överträffar alla tvålar gjorda på djurfett. Parfymerade oljor produceras också - doftsatta av Feliciens örter, blommor, frukter, cederolja, storax, mastix och träoljor samt med importerad ormsjöambra och poktisk myrra konkurrerar felicerna med dalkerna på denna marknad. Även andra former av kosmetika (t.ex. kohl, rouge, henna) exporteras. Såväl parfym som kosmetika förpackas ofta i vackra kärl av glas, fajans, elfenben eller alabaster.
Felicierna är också skickliga färgare - ull, linne, bomull och musselsilke färgas med purpur, karmosin, orselj, henna och saffran och ökar sitt värde mångfalt. Tidigare producerade Felicien mycket kläde, men konkurrensen från Erebos och Caddo har slagit ut stora delar av denna industri som tidigare försörjde tusentals hantverkare. Feliciska linnetyger och musselsilkestyger (sk byssos) är dock fortfarande viktiga exportvaror och felicierna har försökt utveckla sina sydpelenoiska bomullsväverier liksom de i Caraidon och Bylos.
Feliciens främsta hantverksstäder är Sidon och Tyros. Den första av tradition och den andra pga av att många hantverkare lockas till staden då hovet, stamfurstarna och rådsäldstena som residerar där låter sig nöjas enbart av det bästa. En sidonsk specialitet är glashantverk och en tyrisk är purpurfärgning. Flera regionala eller lokala specialiteter finns också: linnetyger och fiskskinn från Ehram, tvål och parfymer från Perdano, pärlemorshantverk från Elikon, skulptur från Ingor, skepp och segelduk från Assabanik, tryckta bomullstyger från Derk, vapen- och rustningssmide från Darition och Idhram, elfenbenssniderier och broderier från Caraidon, pergament och mjuka getskinn från Bylos och Amara, alabasterkärl och kosmetika från Arados, graverade sigillstenar från Eygafo och korallsnideri från Barakat.
Skogsbruk:
Pelenos tempelceder är endemisk och ett regale som producerar det finaste skeppsvirke som finns utanför alvskogarna. I övrigt finns också i Felicien många andra barrträd vars virke är viktiga i skeppsbygget: cembatall och pinje för plank och master, ek för spant, erbulasgran för åror, och eneträd för dymlingar. Ek och högvuxen fur importeras i mindre mängd från Hynsolge tillsammans med mängder av tjära. Viktiga kådor och oljor utvinns ur flera feliciska träd, t.ex. aromatisk olja från ceder och terpentin från pelenostall och terebint. Ceder, ek, valnöt, kastanj, och buxbom är viktiga trädslag i den feliciska möbelindustrin och i produktion av askar, kistor och skrin. Kastanj används också som vinfat för lagring (dock ej för tunnor där felicierna är konservativa och istället använder amforor).
Bergsbruk:
Erbulas och Pelenos berg är mineralfattiga. I djupet av Erbulas och Pelenos finns rika malm, ådror men de nås endast av de vättar som lever där. Mindre järn-, bly- och silvergruvor finns det dock ett litet antal i Pelenos berg och i Gerdikkarkipelagen finns en mindre guldfyndighet samt fynd av orpiment, cinnober och den vackra stenen obsidian. Det finns dock mängder av kalksten i Felicien som används vid de flesta byggen och i tillverkning av släckt kalk, bränd kalk, murbruk och puts. Vit marmor och alabaster finns också rikligt och används som arkitekturornament och statuarier och marmor används också i tillverkning av stuck.
Handel:
Felicien är en av Kopparhavets tre stora handelsnationer tillsammans med Erebos och Caddo. I östra Kopparhavet är de lika framgångsrika som ereboserna och dalkerna, kanske tack vare sin hänsynslösa men effektiva kaparpolitik och sin dominans av nordvästra Efaro. I kraft av sina kulturella kontakter med Krilloan och sin koloni Porto Horyni är de också en mycket viktig aktör i Ormsjön. Antagligen viktigare än ereboserna och dalkerna, men klart underlägsna niferlänningarna. I handeln med västra Kopparhavets länder samt med alla Västerhavsländer, framförallt Trakorien, är de dock klart distanserade av ereboserna och dalkerna.
Export:
Vin, marmor, färgämnen (purpur, saffran, kermes, henna, orselj, reseda, orpiment, cinnober), olivolja, färgad ull, hantverk (linne- och musselsilkestyger, glas, möbler och fint trähantverk med elfenben-, korall- och pärlemorsintarsia, tvål, parfymerad olja, kosmetika, graverade och slipade ädelstenar, arkitekturelement i marmor, marmorstatyer, kärl och statyetter av alabaster), torkad frukt (russin, korinter, valnötter, fikon, aprikos, mandlar), fisk (garum, inlagda sardeller, inlagd tonfisk), kryddor (styrax, mastix, saffran, cederolja), skepp och skeppsutrustning (segelduk, tågvirke), likör
Import:
Metaller (järn, koppar, tenn, zink, silver, guld), salt, slavar, spannmål, tyger (akrogaliskt helsiden, ormsjösiden, efarisk bomull, erebosiskt och berendiskt kläde, morelviska mattor, magilliska och berendiska gobelänger), kryddor, pälsar, hantverk (ffa finkeramik, vapen/rustningar, metallhantverk, precisionsintrument), lin, timmer, hudar, hampa, tjära, hästar, nötboskap
Transithandel
Efarervaror (kolonialvaror, handel, tribut), en stor del re-exporteras:
Slavar, ädelstenar, gulris, guld, dadlar, bomull, tryckta bomullstyger, balsam, tobak, elfenben, fisk, korall, musselsilke, pärlor, pärlemor, hudar, exotiska skinn och djur noshörningshorn, strutsplymer, järn, koppar, zink, granit, marmor, dadelsprit.
Import och kolonialvaror från Ormsjön, en del re-exporteras:
Myrrha, rökelse, operculum, aloe, drakblodskåda, bdellium, gummi arabicum, spiskummin samt flera droger, mediciner och ädelträslag. Pärlor, guld, ädelstenar (gröna granater, rubin/karbunkel, zoisit). Exotiska djur, skinn och plymer. Sköldpadd. Ambra, valrav, valbarder, valolja, saltat valkött. Fjäll, tänder och horn från sjöorm. Siden och bomull. Salt tas ibland som ballast.
Felicierna i Porto Haryni importerar durra från Thelgul samt dadlar och getter från Pokti för sin försörjning.
Akrogalisk transithandel genom Stabul, en liten del re-exporteras:
Kryddor som peppar, kanel, ingefära, kryddnejlikor, muskot, opoponax, m.fl. Siden och bomull. Ädelstenar (diamant, rubin, och spinell från det fjärran Kamsun) och halvädelstenar (lapis lazuli, karneol, chalcedon, iaspis, heliotroper, onyx m.fl.). Dvärgahantverk från Grynnerbergen.
Handeln på Stabul är rik, men i stark konkurrens med Erebos och Caddo. Det är framförallt Erebos och Caddos handel med Krun och Efaro som drabbats av de feliciska kaparna.
Handelspartners:
Hynsolge (I: spannmål, socker, timmer, hästar, boskap, lin, hampa, tjära. E: vin, hantverk, tyger, olivolja, fisk, marmor, kryddor, skepp)
Krilloan - Ormsjön (I: kryddor, guld, ädelstenar, ädelträ, sköldpadd, pärlor E: vin, hantverk, skepp, tyger, olivolja)
Kardien (I: järn, koppar E: vin, hantverk, färger, tyger, kryddor, efarervaror, torkad frukt, olivolja)
Trakorien (Jorduashur) (I: salt, kläde, tenn, tennhantverk, koppar, bärnsten, dvärgahantverk E: vin, slavar, hantverk, färger, efarervaror, Ormsjövaror, olivolja, torkad frukt)
Magilre (I: gobelänger E: vin, hantverk, efarervaror, Ormsjövaror, torkad frukt)
Klomellien (I: salt, pärlor, vapen, mässingshantverk E: vin, hantverk, färger, efarervaror, akrogalervaror, torkad frukt)
Krun (Akrogal) (I: siden, kryddor, finkeramik, mattor, ädelstenar, papper, dvärgahantverk E: marmor, vin, hantverk)
Jorpagna (I: timmer, metaller, spannmål E: olivolja, vin, hantverk, efarervaror, ormsjövaror)
Efaro (I: efarervaror E: vin, hantverk, fisk)
Morelvidyn (I: fin glaserad keramik och kakel sk. morelvika, mattor, salt, kassiakanel, paradiskorn, slavar, marokäng, gyllenläder E: vin, hantverk, tyger, färgad ull, efarervaror och Ormsjövaror)
Zorakin (I: spannmål, järn, koppar, tenn, timmer, tjära. E: kryddor, hantverk, prydnadssten, Efarervaror)
Caddo (ofta via Kasyr) (I: banktjänster, hantverk, brokad, sammet E: guld, efarervaror)
Berendien (I: tyger, gobelänger, spannmål, tobak. E: färgad ull, vin, olivolja, fisk)
Erebos (ofta via Kasyr) (I: ylletyger, brokad, sammet, solstenar E: efarervaror, färgad ull, färger, vin, prydnadssten)
Torshem (inkl. Nargur och Nidabergens dvärgar) (I: dvärgahantverk, pälsar, slavar, bärnsten E: vin, torkad frukt, olivolja, fisk, kryddor)
Rödmarkerat /Admin.