Feliciens kolonier i Efaro.
Ädelstenskolonierna
I västra Efaro har Felicien ett flertal mindre kolonier. De etablerades på 200-talet eO av kung Cleriomon II som både var ute efter slavar och efariska ädelstenar. På ögruppen
Smaluggerna utvinns en sorts grönskimrande ädelstenar ur klarkällor i den vulkaniska grunden och längs
Oposiska kusten hittas små gula halvädelstenar genom att sila sanden i de grunda havsvikarna.
Den efariska ursprungsbefolkningen som först tvingades utvinna ädelstenarna är sedan länge utrotat men nya slavar strömmar ständigt till från inlandet. Under den dermanska ockupationen av Felicien tvingades kolonisterna att byta plats med sina slavar, något de ansåg som ytterst vanhedrande och aldrig har glömt. I den oposiska staden
Eygafo valde 84 felicier i stället för att länkas som slavar att kasta sig utför murarna på guvernörsfortet och möta Paridon i vågorna som fria. På
Tabris, en av de mindre öarna i Smaluggerna, har den aidniska S:t Willems Orden sedan soltågens tid ett av sina fästen. Felicierna har flera gånger försökt erövra borgen men aldrig lyckats. Willemiterna är dock alltför få för att utgöra ett hot men är ett ständigt irritationsmoment och kung Kuthegil planerar ett slutgiltigt angrepp inom kort.
Caraidon
Ursprungligen ett mindre efariskt kustsamhälle som under Kejsardömet Jorpagna gjordes till kolonihuvudstad i
Efaro Tigranica. Blev senare en viktig stad i det dermanska stamförbundet. Härifrån utgick invasionen av Felicien 311 eO och här hölls den tillfångatagna kung Kiolomon III som gisslan under 32 år. När sedan felicierna gjorde uppror och frigjorde sig från dermanerna lyckades de i fredsfördraget få kontroll över denna stad som de sedan är deras viktigaste koloni i västra Efaro. Paridontemplet som restes till minne av Kiolomon är det största farsegels det feliciska kärnlandet. Staden ligger vid den mäktiga
Ytalizflodens mynning och nerför den skeppas varje år otaliga slavar från Efaros inre.
Bylos
En urgammal efarisk stad hellig för alla stammar. Fortfarande efter nästan femtonhundra år finns i Bylos spår av den magnifika arkitektur Efaro en gång var känt för. Solfarare från västra Kopparhavet intog staden 198 eO och den blev en del av Solstaten, dock med en stor efarisk befolkning. Feliciska legosoldater utskickade av sin kung Kleriomon II till hjälp för solfararna etablerade en stark närvaro i staden och efter ett efarisk uppror 223 eO tog de över Bylos och deklarerade den som felicisk koloni. Trots protester från ledningen i Solstaten och Lysande Vägen började felicierna handla med slavar från östra Efaro. 307 eO återtogs staden av den efariska dermanerstammen som ville ena hela Efaro och fördriva alla erebier vare sig det var aidniska solfarare, dalkiska handlare eller feliciska slavjägare. Även efarier från andra stammar kastades ut, trots att Bylos inte anses tillhöra någon av de åtta storstammarna. När sedan dermanerna tvingades återvända till Efaro efter sin ockupation av Felicien på andra sidan havet blev Bylos gett som koloni till felicierna i fredsfördraget som följde. Staden blev återigen en utgångspunkt för slavhandel i Soluna men framförallt blev den en viktig militärbas som kunde hålla de efariska piraternas stålklädda kanoter under kontroll. Under 400-talet eO försökte Krun vid flera tillfällen att erövra Bylos men efter sitt nederlag vid Lopenta gav de upp sina koloniseringsförsök i Kopparhavet.
Vad tros?
Mina nya skapelser Smaluggerna och Oposiska kusten är ögruppen utanför nordvästra Efaro och den solunska kusten ner mot Vägen Bort. Bylos och Caraidon har slutligen fått ligga där
Spelknepe ritade ut dem på kartan. Har gjort en redigering av min kladdkarta men lyckas för tillfället inte länka till den men hoppas ni förstår tills vidare.
Edit:
Texten redigerad då den nog inte helt klar för wikin...