Sida 1 av 6

Nidländska reningen (2ed)

Postat: 2009-08-03 22:27
av leinder
Nu när jag plockat fram Lhassu igen och fått lite nytändning kommer jag också att forma fram en ny kampanj(evighetsarbete 8) ) simultant med landet.

Egentligen skulle man nog behöva lägga om i helt nya spår. Ska göra det yttersta för att själva landsprojektet skall kunna spelas med nidländksa reningen kampanjen(befintliga) I enlighet med projekt ereb altor 8)

Grundtanken lägger jag på att man ska kunna spela både som hackande militärer eller mera intrigerande och smygande. Fast med huvuddelen i krigandets ädla konst.
Inte den röda linje som dras igenom den officiella versionen och alla måsten man ska igenom för att överhuvudtaget skall klara kampanjen.
Långsökta missioner efter en stav osv.
Kan säga att jag spelat reningen 2 gånger och spellett den 3 gånger , och ingen av gångerna har man lyckats spränga det satans helvetesfortet :lol:

Jag skulle med vilja göra de allierade och ihassierna mera levande.
Storslagna planer. Får se om det blir något bra av något av det i alla fall .

Starten går av stapeln med Bondeupproret i Hynsolge för att komma in i områdets händelser med en bra start .

Hagla gärna med idéer , förslag, kritik och önskningar.

Postat: 2009-08-03 22:30
av Mikael
WOW! Ser jag fram emot något enormt! :D

Postat: 2009-08-04 04:30
av Jan Erik Söderman
Tycker personligen det vore intressant om Nidland använde sig av en massa allierade ifrån Akrogal. Olika skumma folkslag med exotiska seder och en outtröttlig blodtörst. Över huvud taget lär väl Vicotnic inse att Furgia och Kalmurri inte är så lätta att knäcka och kommer vara mer intresserade av att alliera sig med dem? Har inte läst den "riktiga" reningen och har därför ingen aning om hur det är tänkt i den. Eller är det snarare så att han spelar ur dessa två jätteländer mot varandra och sedan invaderar över demontungan? Kunde vara jävligt coolt om detta var förspelet till när reningen drar västerut.

I så fall kan du ju fråga Snibben om råd om hur något sådant skulle gå till väga.

Postat: 2009-08-04 08:42
av Mikael
Kalmurri har väl månintresset och Demontungan gemensamt med Nidland, men av just de anledningarna är en allians med Furgia omöjlig.

Postat: 2009-08-04 09:52
av leinder
Jan Erik Söderman skrev:Tycker personligen det vore intressant om Nidland använde sig av en massa allierade ifrån Akrogal. Olika skumma folkslag med exotiska seder och en outtröttlig blodtörst. Över huvud taget lär väl Vicotnic inse att Furgia och Kalmurri inte är så lätta att knäcka och kommer vara mer intresserade av att alliera sig med dem? Har inte läst den "riktiga" reningen och har därför ingen aning om hur det är tänkt i den. Eller är det snarare så att han spelar ur dessa två jätteländer mot varandra och sedan invaderar över demontungan? Kunde vara jävligt coolt om detta var förspelet till när reningen drar västerut.

I så fall kan du ju fråga Snibben om råd om hur något sådant skulle gå till väga.
Kalmurri kan bli en allierad , men Furgia är nog väldigt svårt.
Men helt klart skulle det vara det rätta att göra för Vicotnic att liera sig på östfronten

Postat: 2009-08-17 13:06
av Fafnir
Den magikerakademi som ligger i grynnerbergen(monster&män) vore intressant att levandegöra genom att väva in i kampanjen. Kanske inte i episka mått, men som en extratråd.

Diverse information kan finnas där(om Densel?, Bestraffaren?, Mörkermagin och hur man tacklar den?.

Maktstrider inom akademin när magikerna väljer sida

En inte föraktfull kraft att räkna med som fiende eller allierad; vem lyckas få över dem på sin sida.

Magikerrollpersoner kan ha läromästare eller eleve(eller käresta?, syskon?, fastrar och mostrar?) där som dom vill undsätta i händelse av belägring

Maffiga stridsscener för den som gillar special effects.

Intressanta taktiska diskutioner om magi och kontermagi

etc

Mest vill jag väl att den ska ha en plats i ereb, mer en som en kort passage i en bok.

Postat: 2009-08-17 13:32
av leinder
Fafnir skrev:Den magikerakademi som ligger i grynnerbergen(monster&män) vore intressant att levandegöra genom att väva in i kampanjen. Kanske inte i episka mått, men som en extratråd.

Diverse information kan finnas där(om Densel?, Bestraffaren?, Mörkermagin och hur man tacklar den?.

Maktstrider inom akademin när magikerna väljer sida

En inte föraktfull kraft att räkna med som fiende eller allierad; vem lyckas få över dem på sin sida.

Magikerrollpersoner kan ha läromästare eller eleve(eller käresta?, syskon?, fastrar och mostrar?) där som dom vill undsätta i händelse av belägring

Maffiga stridsscener för den som gillar special effects.

Intressanta taktiska diskutioner om magi och kontermagi

etc

Mest vill jag väl att den ska ha en plats i ereb, mer en som en kort passage i en bok.
En jättebra idé!! Jag är såld direkt. Absolut skulle akademien vara för viktig att låta falla till fienden. En maktkamp där måste ju stödjas för att få dem som allierad i kampen mot Vicotnic. De ligger allt för centralt i oroshärden för att lyckas göra sig neutrala.

Tack för tipset Fafnir :D

Postat: 2009-08-17 13:47
av Fafnir
Kanske tvingas spelarna infiltrera köket och blanda kopiösa mängder järnfilsspån i maten för att de hynsolgiska ädlingarna ska kunna ta över akademin och på så sätt förhindra vicotnic att göra detsamma. :P

Postat: 2009-08-17 13:56
av gtjorgo
Eller kidnappa "mästaren av jordens element" för att utnyttja hans legendariska skicklighet att skapa gnomer (att gräva sig under bergen, in i nidland med)

Postat: 2009-08-17 15:08
av leinder
Kanske tvingas spelarna infiltrera köket och blanda kopiösa mängder järnfilsspån i maten för att de hynsolgiska ädlingarna ska kunna ta över akademin och på så sätt förhindra vicotnic att göra detsamma
Hehe.. Ja antingen med oss eller emot oss :twisted: Lyckas inte rp med sin diplomati kanske det krävs andra metoder för att hindra de värdefulla magikerna att falla i Vicotnics fålla.
Eller kidnappa "mästaren av jordens element" för att utnyttja hans legendariska skicklighet att skapa gnomer (att gräva sig under bergen, in i nidland med)
Alternativen är många :) Spännande för spelets skull om man lyckas skapa äventyren på så vis att man inte misslyckas helt med kampanjen om man inte gör på ett sätt - som i nidländska reningens officiella kampanj.
Hålla det öppet och låta rp skapa möjligheter och skriva historia :)

Postat: 2009-08-17 15:56
av Fafnir
Ngt som jag dock tyckte intressant i den hårdstyrda originalutgåvan var just frånfället av typ SAMTLIGA erebs hjältar. Det la en hård börda på rollpersonernas axlar, men skapade samtidigt en intressant grogrund för hjältepiltar i ett ödelagt ereb där dådkraft och hjältemod blivit en skriande bristvara.

Några spelare vet jag extra försökte sko sig på den öppning som uppstått.
xD

Postat: 2009-08-17 16:02
av leinder
Tänker du på när alla andra hjältar i ereb dör i malströmmen i skogsriket Landori? hehe. Ja det rensar upp en del i hjälteskiktet :D

Postat: 2009-08-30 11:48
av leinder
Hynsolges hopp

Stämningstext för inledningen av spelkonflikten nidländska reningen. Det hela börjar efter första ihassiska koren har marscherat genom grynnerpasset och slaktar allt i sin väg igenom norra Hynsolge. Ihassiska hären på 150 000 man närmar sig en flaskhals mellan Neamdarfloden och Sirifloden. Flaskhalsen är knappt 10 mil bred men består av branta flodgångar på båda sidor.
Korkurmay Härûn har två strategiska mål. .1 Är att svepa sydväst och ta huvudstaden Orkovia och spärra flyktvägen norrut för hynsolges folk och trupper. 2. med andra hälften av trupperna erövra Fervidun och stadens viktiga hamn.

Gråborg
Mefimor IV har burit sitt svärd, Chilpèric i kamp mot sitt lands adel i över 20 år nu och hade sett blod och död många gånger tidigare, men rapporterna som nu strömmade in om de nidländska härarnas framryckning i hans land och ödet hos de som hamnade i deras väg, barn och kvinnor som soldater lika vittnade om något nytt! Dödande, mord , slakt.... Konungen av Hynsolge hade börjat inse att det var frågan om utrotning framför erövring och det fanns ingen här i hans makt att stoppa det som skedde. Han kände sig för första gången i sitt liv maktlös och kände paniken inombords när han kämpade mot de tårar som höll på att välla fram. Med honom vid bordet med den slitna kartan av det sargade Hynsolge var baron Fergelin Baldor, general Klavyn Pyrus – befälhavare för Norra rojalistiska armén, överste Hargan Eiron – befälhavare för Baldors landsvakt och den evigt trogne kungliga gardeskaptenen Vyktor Avalos. Alla studerade sin konung ingående när han läste sin kurirs rapporter om utvecklingen. De hade inte tidigare under alla dessa år av inbördeskrig sett sin konung så känslosam.

-Läget är kritiskt , var konungens kommentar. Hans ord verkade mera vara ämnad för gudarna än för sina generaler.
-Mina herrar, vi måste omedelbart handla för att rädda vårt folk för jag tror inte det finns något vi kan göra för vårt land längre. Vi måste ge flyktingarna tid att fly undan nidingarna. Baronen Baldor verkade ta till orda när konungen av Hynsolge lägger till med de tunga orden – till varje pris. Männen i det lilla tältet på slätten utanför Gråborg såg på varandra och sedan på sin konung. Under någon minut under tryckt tystnad var det general Pyrus som bröt den genom att dra sin dolk längs Neamdarfloden och sedan samma rörelse längs Sirifloden. Han måste ta den här vägen, mellan floderna och genom flaskhalsen vid byn Belus. -Här, pekade generalen med dolken. Vi kan med stor uppoffring kanske hålla fienden här. Han måste ta den här vägen mellan floderna för att undvika Gormowas skog i norr och Hyllmarkskogen i söder.
Mefimor tänkte snabbt på hans generals ord och beordrade härolden att blåsa armén på fötter och göra klart för marsch omedelbart och efter en timma var kungen och hans 1000 man på marsch norrut. Kungen beordrade ut de 100 kavallerister ur Baldors landsvakt att bränna broar längs Neamdarfloden så långt norrut de kunde avancera utan att möta motstånd och då retirera mot Baldor och göra det samma med broarna där. Kungen såg med stolta ögon hur hans män lämnar huvudkolonnen och sätter fart västerut.

Kungen av Hynsolge skådade dystert mot den horisonten som att han väntade sig att möta ihassiska hären redan bakom nästa krön. Hans melankoli bröts av general Pyrus som hade ridit upp vid kungens sida och tog till orda.
Min konung, låt mig rida i förväg med beridna gardet och ta upp position vid Belus för att hejda eventuella förtrupper och speja på fienden.
Jag är rädd att en sådan styrka skulle vara hopplöst underlägsen fienden om ni skulle möta fienden, menade kungen plågat. .
Till varje pris var er order min konung. Vi behöver varje fördel vi kan få fortsatte i striden som komma skall.
Det var avgjort utan fler ord mellan de båda. De kände varandra sedan de var unga hetsporrar och från tiden de båda gladdes inombords gladdes över inbördeskrigets chans till ära på slagfältet.
De visste att det mycket väl kunde vara sista gången de gamla vapendragarna och vännerna sågs i detta livet.
För vårt älskade Hynsolge och för er min konung, saluterade generalen
Må ditt svärd drabba fienden hårt vid Bolthar svarade konungen av Hynsolge.

De ståtliga gardisterna satte av i snabb rytt på vägen framför kungens armé och hyllades av hurrarop från hela armén som marscherade längs vägen. Timmarna gick och mörkret föll samtidigt var alla eniga i beslutet att marschera hela natten och kavalleriet satt av för att spara hästarna. Så en kort vila och intag av föda och sedan vidare norrut för.
En broderlig soldatanda rådde i leden och trupperna såväl som officerare hade i sitt inre insett att detta skulle vara deras sista marsch för folkets överlevnad och de hade alla bett sina böner.
Kungens armé marscherade raskt in mörkret under under muntert trallande

Med bröstet trotsigt sträckt,
wrid upp mustaschen käckt,
och visa att du går, kamrat, i elden oförskräckt!
För allt vad herreligt finnes i Hynsolge land,
för ärans gamla anor och flickans ljuva band,
du kämpaskara god,
framåt med lustigt mod.
Hurra, hurra, hurra!


Medan Hynsolges hopp marscherar längs Siriflodens branta strand rör sig en annan armé söderut med horisonten bakom sig upplyst från de brinnande städerna Thamborg och Balbosa. Likt en stadig lavaström rör hären över Neamdarfloden igenom den första av två flaskhalsar innan de fritt kan härja i Hynsolges kustland och skärma av landet från landvägen till Berendien. Bakom sig lämnar de tusentals lik som kom att locka fram allsköns missfoster ur Gormwacs skog för att frossa.

Fortsättning följer..

Postat: 2009-08-31 00:14
av leinder
Har läst (men hittade inte nu) lite på en post om diplomatiska förbindelser mellan Krun och Caddo . Hur utvecklade är dessa förbindelser? ser de varandra som vänner? Begränsad till handel? Är ansvarig för Krun eller/och Caddo intresserade av att utveckla det litet? Eller finns det någon post detta redan snackats om och kan visa vägen?

Tack :P

Postat: 2009-08-31 07:30
av Mikael
leinder skrev:Har läst (men hittade inte nu) lite på en post om diplomatiska förbindelser mellan Krun och Caddo . Hur utvecklade är dessa förbindelser? ser de varandra som vänner? Begränsad till handel? Är ansvarig för Krun eller/och Caddo intresserade av att utveckla det litet? Eller finns det någon post detta redan snackats om och kan visa vägen?

Tack :P
Det skulle vara Bergdahl och Anders då.