pegasus skrev:Jag har alltid tyckt att avbrotten av handeln i Fristaden är intressant. Varför slutade handeln när Salamora erövrade området?
Ville dalkena inte betala tullar så de istället byggde en ny stad, där de står för administrationen, upprätthålla lag och ordning, ha en avsevärd styrka krigare mm. Detta låter som det inte var helt billigt för dalkerna. Finns det inte andra handelsmän intresserade av dvärghandel i t.ex. den närbelägna staden Nohstril.
Kastade Salamora ut dalkerna? Varför?
Blev dvärgarna utsatt för någon slags oförrrätt och vägrar att ha göra med Salamora och därför inte sätter sin fot där? De bygger ny stad tillsammans med dalkerna.
Fanns staden tidigare och dalkerna/dvärgarna rustar endast upp den?
Är det religiösa frågor inblandade?
Är dalkerna intresserade av territorium? Jag trodde endast de beskyddade sina handelsintressen.
Jag har bara frågor och inga bra svar. Är det någon som har tänkt igenom detta och kommit fram till en bra svar på varför handeln plötsligt slutande när Salamora erövrade staden?
Fristaden grundades enligt Aidne av förrymda livegna och brottslingar år 511 eO. Det växer fram till att bli ett nytt centrum för handel mellan dvärgar och dalker.
Källa Aidne sidan 55, historisk kronologi. (Det har uppenbarligen inte funnits en stad här innan för annars hade förmodligen det redan varit ett handelscentrum).
Hertigen Wilfred av Salamora erövrade staden 591 eO.
Målet är att lägga under sig den rika handeln mellan dvärgar och Caddo, men handeln avbryts istället. Slutcitat.
Källa se ovan.
Orsaken till detta stupida och naiva sätt att lägga under sig handel är oklart men sannolikt beror det på den Zorakiska högadelns ovana att hålla sig med A) för många riddare än börsen tillåter tillsammans med B) Ovanan att köpa för många dyra statusvaror än vad börsen tillåter. Dessutom har sannolikt hertigen C) på tok för många barn, älskarinnor och fru med ännu dyrare vanor än hertigen själv.
Slutligen har han sannolikt en bristfällig uppfattning hur handel mellan handelshus fungerar. Det enda han är van vid är att köpmän kommer och köper hans spannmål, ull, timmer och stångjärn till allt mer sjunkande
priser.
Kortfattat: Hertigen lider som så många andra av de nordliga adelsmännen av usel ekonomi. Stora truppföljen och dyra vanor gräver djupa hål i kassakistorna. Tull på dvärgahandel borde ha upprättat detta missförhållande.
År 599 hade inget särskilt gjorts åt hertigens tilltag från Caddiskt och Dvärgiskt håll.
Däremot har jag lagt in att kungen har interverat i frågan. Då Fristaden är kungligt kontrollerad enligt Aidne så har jag tolkat det så att Kungen har gått in och styrt upp saker och ting.
Kungens åsikt: Hertigen har erövrat Fristaden och gjort kringområdet till Zorkiskt grevskap. Det kan Kungen leva med. Men hertigen har inte fått någon ekonomisk vinning för det, tvärtom mera kostnader. Hertigen har inte omhändertagit Fristadens försvar på ett acceptabelt skick (på grund av att han förlorade intresset för staden när intäkterna uteblev). Kommer ett nytt svartfolkangrepp är staden illa ute. Eller för den delen ett beslutsamt dalkiskt angrepp. Dessutom har hertigens handling inte bara stört handeln i Fristaden. Sannolikt orsakade det också ett prisfall på spannmålet och andra Zorakiska varor (fri tolkning). Nu har Kungen åkt kors och tvärs över havet. Löst en diplomatisk kris med Caddo, fått viss ordning på handelsbråket som följde. Caddo ville först invänta att kungen tog Salamora i örat innan de något så när började återställa handel och priser som de var innan.
Dessutom har kanske andra adliga i södra Zorakien skyndat sig att teckna egna avtal med Caddo för att skydda sina egna ekonomiska intressen.
Kungen gör detta genom att ha ett enskilt samtal med sin länsherre i Salamora. Lösningen blir att Kungen tar över Fristaden samt marken runt om av ett baronats storlek. Kungamakten ska dessutom garantera fri tillgång till handelsvägarna till Fristaden. Salamora förblir dock länsherre i övriga Östmark.
Men kungen som ändå fruktar anfall från alla möjliga håll och kanter låter lägga till ett villkor för att Salamora får behålla delar av Östmark. Kyrkan ska få hälften av kvarvarande landområden i Östmark! Med detta genidrag garanterar sig kungen om tre saker. Kyrkans stöd (vilket Salamora knappast kan värja sig mot)! En stor postering av kyrkans välrustade Solriddare och kyrkosoldater i området (de vill givetvis bevaka sina nya jordegendomar). Samt en effektiv administrativ ledning för uppbyggandet av området. För att garantera Fristadens egen säkerhet så låter Kungen placera två kohorter Regaliegarde i staden (ca 960 infanteri och 120 armborstskyttar).
ÄNDRAT:Vad gäller förorätt så finns det väl ingen större förorätt sett ur dvärgaögon än att störa och förstöra god och fri handel där man kan tjäna bra med klirrande silver. Och dvärgar är långsinta.