SUGD
Postat: 2014-02-10 20:52
Till Akrogals HISTORIA
Någonstans kring Aqsuili-Kartal (tror de flesta lärda) uppstod dyrkan av Eledain någon gång i tiden innan 400-t f.O. Eledains brödraskap såg som sin uppgift att bekämpa alla mörka väsen och gudar vilket innebar konflikter med en rad olika folk och religioner under de århundraden läran spred sig. Eledains brödraskap inledde alltid med mission, men deras missionerande munkar åtföljdes av ”Eledains riddare” till missionens skydd, vilket inte sällan innebar strid eller till och med krig. Eledain var ofta segerrika och läran om ”ljus och kampen mot det onda” gick även hem hos klaner och stammar runt om i Akrogal där dyrkan av eldens och stäppens mörka varelser dominerat eller där Margylerna spritt sin ondska under Yndarimperiets tid. Eledains ljusa lära var välkomnad av de mest utsatta, men även filosofer och lärda tog snabbt åt sig läran.
SUGD
Ca år 500 f.O. Vid denna tid dominerade det halvnomadiska folket Sugdi området söder om Slimpukernas mur mellan innanhavet Aqsuili-Kartal och Kasalsjön. Deras territorier kallades gemensamt för Sugd. Innan dess fanns framförallt spridda jägarfolk, herdenomader och fiskare i området. När Sugdi anlände jagades jägarfolken in i skogarna och övriga slaktades eller införlivades som slavar och livegna. Sugdi grundade några små befästa fiskarstäder, men endast en större hamnstad anlades vid Kasalsjökusten. Sugdi var fortfarande starkt kopplade till sin nomadiska hästkultur och var inte några sjöfarare. Sugd bestod egentligen av flera stamdominerade områden med hövdingar och starka följen av hästburna krigare. Bosättningarna var fasta kring makthavaren i något decennium innan man flyttade på grund av resursbrist eller ny hövding. Svårigheter med jordbruket innebar också att enbart ett fåtal av dessa maktcenter växte till städer. I Sugd dyrkades guden Sathmog, en mörk eldens gudom som under olika namn alltid tillbetts av olika folk runt om i Akrogal. Sathmogs präster hade stort inflytande hos hövdingarna och stadsfurstarna i Sugd, men även ner mot Kamsun och öster om Kasalsjön.
Det var dock i Sugd som kampen mellan Eledain och Sathmog främst stod. Tron på Sathmog var stark men med tiden växte rörelsen av konvertiter även i Sugd. Sathmogprästerna såg hotet från Eledain och förklarade Eledains lära för kätteri. Krig var tillslut oundvikligt, och det ska sägas att Eledains brödraskap i viss mån välkomnade striden med Sathmogtjänarna i Sugd. Krigen böljade fram och tillbaka utan att någondera sidan fick någon avgörande seger. Decennier av krig avbröts av kortare perioder med fred. Efter mer än hundra år av krig var dock Sugd så försvagat att Eledains brödraskap tilläts missionera och upprätta fästen i området. Sathmogtroende fördrevs eller lämnade frivilligt Sugd för ett liv som nomader på stäppen. Så många lämnade Sugd att städerna förföll och kvarlämnade enbart mindre nomadstammar.
Efter att framgångsrikt ha spridit läran över Akrogal under 400-t och 300-t f.O. tycks Eledains brödraskap i längden inte förmått stå emot sina fiender och efter återkommande krig tynade brödraskapet bort - och med dem läran. Sugd blev åter en del av nomadernas vildmark förutom de sydligaste delarna som blivit del av Handelsalliansen.
Någonstans kring Aqsuili-Kartal (tror de flesta lärda) uppstod dyrkan av Eledain någon gång i tiden innan 400-t f.O. Eledains brödraskap såg som sin uppgift att bekämpa alla mörka väsen och gudar vilket innebar konflikter med en rad olika folk och religioner under de århundraden läran spred sig. Eledains brödraskap inledde alltid med mission, men deras missionerande munkar åtföljdes av ”Eledains riddare” till missionens skydd, vilket inte sällan innebar strid eller till och med krig. Eledain var ofta segerrika och läran om ”ljus och kampen mot det onda” gick även hem hos klaner och stammar runt om i Akrogal där dyrkan av eldens och stäppens mörka varelser dominerat eller där Margylerna spritt sin ondska under Yndarimperiets tid. Eledains ljusa lära var välkomnad av de mest utsatta, men även filosofer och lärda tog snabbt åt sig läran.
SUGD
Ca år 500 f.O. Vid denna tid dominerade det halvnomadiska folket Sugdi området söder om Slimpukernas mur mellan innanhavet Aqsuili-Kartal och Kasalsjön. Deras territorier kallades gemensamt för Sugd. Innan dess fanns framförallt spridda jägarfolk, herdenomader och fiskare i området. När Sugdi anlände jagades jägarfolken in i skogarna och övriga slaktades eller införlivades som slavar och livegna. Sugdi grundade några små befästa fiskarstäder, men endast en större hamnstad anlades vid Kasalsjökusten. Sugdi var fortfarande starkt kopplade till sin nomadiska hästkultur och var inte några sjöfarare. Sugd bestod egentligen av flera stamdominerade områden med hövdingar och starka följen av hästburna krigare. Bosättningarna var fasta kring makthavaren i något decennium innan man flyttade på grund av resursbrist eller ny hövding. Svårigheter med jordbruket innebar också att enbart ett fåtal av dessa maktcenter växte till städer. I Sugd dyrkades guden Sathmog, en mörk eldens gudom som under olika namn alltid tillbetts av olika folk runt om i Akrogal. Sathmogs präster hade stort inflytande hos hövdingarna och stadsfurstarna i Sugd, men även ner mot Kamsun och öster om Kasalsjön.
Det var dock i Sugd som kampen mellan Eledain och Sathmog främst stod. Tron på Sathmog var stark men med tiden växte rörelsen av konvertiter även i Sugd. Sathmogprästerna såg hotet från Eledain och förklarade Eledains lära för kätteri. Krig var tillslut oundvikligt, och det ska sägas att Eledains brödraskap i viss mån välkomnade striden med Sathmogtjänarna i Sugd. Krigen böljade fram och tillbaka utan att någondera sidan fick någon avgörande seger. Decennier av krig avbröts av kortare perioder med fred. Efter mer än hundra år av krig var dock Sugd så försvagat att Eledains brödraskap tilläts missionera och upprätta fästen i området. Sathmogtroende fördrevs eller lämnade frivilligt Sugd för ett liv som nomader på stäppen. Så många lämnade Sugd att städerna förföll och kvarlämnade enbart mindre nomadstammar.
Efter att framgångsrikt ha spridit läran över Akrogal under 400-t och 300-t f.O. tycks Eledains brödraskap i längden inte förmått stå emot sina fiender och efter återkommande krig tynade brödraskapet bort - och med dem läran. Sugd blev åter en del av nomadernas vildmark förutom de sydligaste delarna som blivit del av Handelsalliansen.