Postat: 2008-03-11 09:57
Vem är huvudansvarig för Cereval (har det blivit jag?) och vilka är intresserade av att skriva om landet?
Du skriver, och vi tycker (mycket, ogrundat och ibland intensivt )Andy skrev:Vem är huvudansvarig för Cereval (har det blivit jag?) och vilka är intresserade av att skriva om landet?
Ta gärna ansvaret du Andy, mina skriverier var for att passa in den narguriska biten i historien och sedan en slags tolkning av historien från EA-Spelledarboken utifrån detta. Ovriga tankar kommer när tråden utvecklas!Andy skrev:Vem är huvudansvarig för Cereval (har det blivit jag?) och vilka är intresserade av att skriva om landet?
CEREVALS TIDLIGA HISTORIA
1568 fO-1500 fO Den Andra Vandringen - Ankomsten
Efter det förödande nederlaget nargurierna lider mot svartbloden vid Baborska klippan lämnar många klaner höglandet och skogen. Några lyckas ta sig över passen i norra Cerbergen och snart följer hela stammar i en vandring mot sydöst. Cererna och hynerna ar talrikast och tar under vandringen upp i sig flera mindre klaner och flockar.
1500 fO-950 fO Bosättningen
Cererna följer kusten och slår sig först ner de sydöstra delarna av dagens Cereval vid Masevabuktens stränder efter att ha korsat fjärden som delar landet. De är fåtaliga sedan deras fränder hynerna (och lonerna) har fortsatt vandringen söderut. Nomadlivet fortsätts dock snart och sakta börjar de sprida sig utöver Lîrslätten och senare via Trollfjärdsneset till Dûnslätten. Alverna uppe i bergen undviks men ses på med vördnad då den gamla vänskapen mellan nargurier och alver finns kvar i minnet. Mot svartbloden kämpas en evig kamp. Många barbier färdas genom landet under Krunska Kriget 1080 fO-1065 fO men cererna deltar inte i konflikten. Månen börjar dyrkas som en syster till deras gamla gudinna Nahriguhr och kallas Ihenni.
950 fO-600 fO Konsolideringen
Cererna bebor nu hela dagens Cereval. Skogen och bergen bakom undviks dock fortfarande pga svartbloden som behärskar inlanden. Klanerna har gott om utrymme att skapa egna marker och ett relativt lugn härskar. Många väljer eftervart att göra sina vinterläger vid kusten till permanenta bosättningar. Vid några tillfällen försöker andra narguriska folk att få cererna att delta i kampen mot Jorpagna men utan att lyckas i någon större omfattning. Cererna börjar följa lagar deras nya gudinnas förespråkar och krig ses på som onödig blodspillan. Klanstridigheter idkas dock friskt men handlar mest om boskapstölder och gränstvister. Efter ca 750 fO dyker hippogriffburna akrogalier upp och härjar kustbosättningarna men cererna lyckas trots svårigheter att hålla dem stångna. Den yttre fienden bidrar starkt till samholdet i landet. Drakar börjar ses uppe över bergen men de närmar sig aldrig människorna. En småskalig handel över Masevabukten tar sin början och en viss akrogalisk kulturpåverkan sprider sig bland cererna.
599 fO-598 fO Den Tredje Konfluxen
Den Tredje Konfluxen drabbar även cererna. Köttbitarna verkar dock undvika skogen och bergen och forsvinner ganska snabbt vidare norrut. En fjärdedel av befolkningen äts upp men nästan alla tamdjur går åt på den öppna heden. Det relativa välståndet ersätts av en åter hård kamp för tillvaron. De flesta kustbosättningarna överges.
598 fO-100 fO Plundringstiden
Barbierna uppe i norr verkar ha sluppit lindrigare undan köttbitarnas härjningar och strömmar söderut over Cerfloden. De plundrar kusten och heden på sina räder till det fallna Jorpagna och cererna lider svårt. Endast de klaner som trots alt stannat kvar i sina små bosättningar och befäst dessa kan motstå de härjande krigshorderna, till stor del tack vare kontakter på andra sidan Masevabukten. Svartbloden strömmar även de återigen fritt över landet. Nomaderna ute på heden blir nästan utrotade. Eftervart lyckas till slut cererna samla sig och efter en allians mellan nomaderna och stadsbosättningarna 101 fO kan både barbier och svartblod fördrivas. Det sista slaget står innerst i Trollfjärden där landet är som smalast mellan skogen och havet.
100 fO-287 eO Oredan
Cereval återhämtar sig relativt snabbt då landet nu under lång tid lämnas i fred från utomstående makter och svartbloden i skogarna. Stadsbosättningarna börjar växa och bygger eftervart vallar i sten och torv befästa med ballistor och arbalest för att kunna skydda sig mot akrogaliska flyganfall. Intärna stridigheter splittrar dock cererna och försök på att ena landet mislyckas gång på gång. Sakta sprider sig ändå en enighet baserad på de lagar som gudinnan Ihenni förespråkar och till sist vid tinget i Drakonia 287 eO svär de sista klanerna att repektera lagen. *
287eO - 456 eO Stadsbildningarna
De större städerna Lîrvella, Drakonia och Cerevallis bygger upp kraftiga stenmurar med höga stentorn. Handeln med omvärlden blomstrar och de tre städerna utvecklas till självständiga statsbildningar. På heden samsas nomader och bönder i relativ frid och bevakar noggrant sin självständighet gentemot stadsstaterna.
*Som kuriosa kan nämnas att några närvarande stygantroper på forskningsresa från Berendien försökte få cerena att behandla svartfolken efter samma lagar och faktisk utformade ett skriftlig erbjudande om frid. Följande bild kan illustrera hur allvarligt cererna tog detta även om de lät lärdmannen hållas: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... ssacks.jpg
Tja, köttbitarna behöver kanske inte ha gjort så mycket skada då de var tänkt passera ganska fort. Dock öppet landskap på slätterna i Cereval och få skyddsmöjligheter. Kan ev ändras sen.Mikael skrev:Jag ser gärna att Köttbitarnas effekt var mindre och ännu har väl inte Månlag och Drakar diskuterats klart, men som utgångspunkt för hur befolkningen spreds och växte är det perfekt tycker jag!
Detta förs över till Cereval för fortsatta tankar...Grisodlar'n skrev:Tycker också att det låter som en riktigt bra utveckling av källmaterialet. Förutom att det i Altor-boxen verkade som bergen i Cereval fullkomligen krälade av drakar, så tyckte jag drakherrarna själva var en smått absurd ras med sidenartad päls, hår kring midjan(??) och svansar med gripfingrar. Har ni tänkt på hur de ska gestaltas?birkebeineren skrev: I "min" tolkning av Cereval så har jag låtit Drakherrarna vara en ansamling exentriska och maktsträvande drakforskare som återupplivat en gammal legend om ett folk uppe i bergen och användt denna till att införa ett slags överstyre över de cerevalliska stadsstaterna. Detta är dock endast ett underlydande mål för att ha kontroll över sin omgivning och bringa in skatter till sin egentliga verksamhet - Drakherrarna söker drakkunskapen, alla de förmågor, insikter och möjligheter som drakarnas urgamla släkte besitter!
I denna sin forskning uppe i de såkallade drakklostren använder de som studieobjekt mycket unga drackar som inte utvecklet någon nash än, drakar som de faktisk kläckt ut ur de ägg som lade grunden för deras orden. Dessa är drakar som i vissa avseenden kan anses som "lägre" och det är (än så länge!) endast sådana som Drakherrarna bemästrar. De har således också endast kunnat utveckla den lägre drakmagin (som genom ett fåtal avfällingar spridit sig till omvärlden) som inte alls kan mäta sig med drakarnas riktiga magi. Drakherreorden hittade dock inte alla ägg och flera drakungar (lägre drakar) finns vilda i Cerbergen och det är delvis detta som gett upphov till ryktena om ett land fullt av drakar. Många andra magiker och lärde söker sig till Cereval, både upp i bergen och till det kända biblioteket i Drakonia som innehar Erebs största behållning teoretisk drakkunskap.
Kan tillägga att jag låtit Gadarim Gaurumsbane - Drakmästaren - endast skakar på huvudet åt dessa amatörer.
Mer månsilver åt folket!Bergdahl skrev: Sen så ser jag ju gärna att månsilvret revideras och görs mer användbart i Ereb, som det är nu är det ju bara en cervalisk parentes. Sen så skulle det ju kunna vara den viktigaste produkten för leden och ge namn åt den... "månsilverkaravanen"/"månsilverleden" låter väl inte helt fel. Men jag vet sedan tidigare att det är lite kontroversiellt att fundera över månsilvrets roll.
Gillar också Mikaels tillägg!vije skrev:Tycker Birkes drakmästar-tankar och Mikaels utvecklingar låter mycket bra.
De apludna svansmästarna kan ju också ha varit bara en eller ett par till antalet, (kanske finns ännu någon kvar i någon eremithåla)
Skrev så om månstenen under redogjörelserna för den dvärgiska tidmätningen:vije skrev:Mer månsilver åt folket!
I Svavelvinter (spelet) tycker jag det beskrivs nåtslags månsten som svagt lyser. Kunde detta vara månsilvret? En silverljus stensort som avger ett svagt sken?
"Månsilver" har också tolkats som mithril och att det var detta som grottalver utvann under Cerbergen?* Norddvärgarna hade inte denna möjlighet då de stora vattensamlingarna i nordens Urgrottor var bundna i is men här hittade de månsten, en bergart som speglar månens växlande ljusstyrka med ett svagt skimmer, och kunde använda den som tidsmätare.
*** Månaden har sedan urminnes tider räknats från den tid som månen börjar visa sig efter mörkmåne, men då denna lilla skiftning är mycket svår att se med tidvattnet men rätt tydlig i månsten, har det spekulerats i om inte upptäckten av denna gjordes mycket tidligare än då norddvärgarna vandrade in under Orghin. Vissa har utifrån detta tolkat det så att dvärgars urhem låg uppe i norr då de enda kända förekomsterna av månsten har gjorts här.