Postat: 2011-10-02 19:04
Mja hela kriget låter som lite väl lång tid, kriget började ju redan 370 och avslutades först 394, så en 24 år lång belägring är nog att ta i ända ifrån tårna.
Personligen skulle jag föredra den här varianten:
När Zorakin dras med i det feliciska kriget mot Berendien (jag antar att Felicien är den aggressiva parten) besluter den feliciska "överkommandot" att då kriget mot Berendien gått i stiltje försöka att slå ut Zorakin innan dessa kan slå sig ihop och framförallt blockera den zorakiska armén att slås samman med den berendiska.
En expeditionsstyrka bestående av legosoldater med en felicisk befälhavare skickas iväg till Zorakin, genom tur, list och skicklighet lyckas de erövra hamnen i Drälinge som är dåligt förbered på ett angrepp, staden faller dagen efter.
Expeditonsstyrkan påbörjar därefter en marsh mot Pendon, men möts inom synhåll från Pendons murar av den zorakiska kungen som snabbt samlat en armé bestående av de kungliga hustrupperna samt de närmsta vasallerna.
Slaget vid Pendon, eller slaget vid Pendons kullar (el. dyl.) inleds på förmiddagen, båda sidor är numerärt rätt jämnstarka (ca 8-10.000 man vardera) med en liten numerär överlägsenhet för den zorakiska armén. Slaget slutar i en fullständing katastrof för den feliciska expeditonsstyrkan som i princip tillintetgörs, spillrorna flyr till skydd av Drällinges murar där den och den kvarvarande garnisonen kapitulerar då de erbjuds fri lejd från staden, legosoldater som de är accepteras erbjudandet omgående.
Feliciska "överkommandot" inser att Zorakin är för militärt starkt att angripa till lands och koncentrerar sina återstående landstyrkor till att knäcka Berendien medan den feliciska flottan får i uppgift att förhindra zorakiska förstärkningar till Berendien och hålla Zorakin sysselsatt.
389/390 sluter till slut Berendien separatfred med Felicien, mycket tack vare att i princip inga större zorakiska förband kunde förstärka Berendien på grund av att den feliciska flottan förhindrade detta.
Under kriget har det feliciska "överkommandot" insett betydelsen av ögruppen Hakkai för att på ett framgångsrikt sätt fortsätta kriget mot Zorakin, en plan läggs fram för att erövra ögruppen genom överraskning.
Vakna zorakiska utkikar/patruller ser den analkande feliciska styrkan och slår larm, anfallet bryter samman och övergår till en belägring som drar ut på tiden.
Efter 12-18 månaders lång belägring försöker den zorakiska flottan att föra fram förstärkningar till ögruppen men anfalls av den feliciska vid Selim och orsakas ett förödande nederlag.
Under förhandlingar med feliciska representanter visar dessa upp den zorakiska generalamiralsflaggen som de erövrat vid Selim från flaggskeppet för greve Kronstädh, Hakkai/Montagors befälhavare. Kronstädh tappar helt besinningen av dessa nyheter då han inser att det finns inga utiskter för förstärkningar från hemlandet. På vården 393 kapitulerar den sista zorakiska fästningen på Hakkai.
Det är först efter Selim som den feliciska flottan inleder en närblockad av de zorakiska hamnarna men några längre strandhugg känner de sig inte särskilt sugna på och inser behovet av en dedikerad styrka kapabel att strida både till lands och till havs.
Efter diplomatiska förhandlingar från både Erebos och Caddo inleds fredssamtalen. Felicien anser sig inte kunna rå på den zorakiska armén, medans zorakierna ser inga utsikter till att kunna utmana den feliciska flottan.
Dalkerna bör fram tills Selim ansett de zorakiska möjligheterna till i alla fall status quo ante bellum vara goda samt att handeln bör inte ha varit särdeles störd, men efter Selim inleder de diplomatiska för att få stopp på kriget. Tror dock att dalkerna är tveksamma till att göra gemensam sak med Zorakin då de faktiskt blev ockuperade av Kardien hundra år tidigare och kanske inte rent mentalt har landet återhämntat sig från den nesen än.
Kommentarer?
Personligen skulle jag föredra den här varianten:
När Zorakin dras med i det feliciska kriget mot Berendien (jag antar att Felicien är den aggressiva parten) besluter den feliciska "överkommandot" att då kriget mot Berendien gått i stiltje försöka att slå ut Zorakin innan dessa kan slå sig ihop och framförallt blockera den zorakiska armén att slås samman med den berendiska.
En expeditionsstyrka bestående av legosoldater med en felicisk befälhavare skickas iväg till Zorakin, genom tur, list och skicklighet lyckas de erövra hamnen i Drälinge som är dåligt förbered på ett angrepp, staden faller dagen efter.
Expeditonsstyrkan påbörjar därefter en marsh mot Pendon, men möts inom synhåll från Pendons murar av den zorakiska kungen som snabbt samlat en armé bestående av de kungliga hustrupperna samt de närmsta vasallerna.
Slaget vid Pendon, eller slaget vid Pendons kullar (el. dyl.) inleds på förmiddagen, båda sidor är numerärt rätt jämnstarka (ca 8-10.000 man vardera) med en liten numerär överlägsenhet för den zorakiska armén. Slaget slutar i en fullständing katastrof för den feliciska expeditonsstyrkan som i princip tillintetgörs, spillrorna flyr till skydd av Drällinges murar där den och den kvarvarande garnisonen kapitulerar då de erbjuds fri lejd från staden, legosoldater som de är accepteras erbjudandet omgående.
Feliciska "överkommandot" inser att Zorakin är för militärt starkt att angripa till lands och koncentrerar sina återstående landstyrkor till att knäcka Berendien medan den feliciska flottan får i uppgift att förhindra zorakiska förstärkningar till Berendien och hålla Zorakin sysselsatt.
389/390 sluter till slut Berendien separatfred med Felicien, mycket tack vare att i princip inga större zorakiska förband kunde förstärka Berendien på grund av att den feliciska flottan förhindrade detta.
Under kriget har det feliciska "överkommandot" insett betydelsen av ögruppen Hakkai för att på ett framgångsrikt sätt fortsätta kriget mot Zorakin, en plan läggs fram för att erövra ögruppen genom överraskning.
Vakna zorakiska utkikar/patruller ser den analkande feliciska styrkan och slår larm, anfallet bryter samman och övergår till en belägring som drar ut på tiden.
Efter 12-18 månaders lång belägring försöker den zorakiska flottan att föra fram förstärkningar till ögruppen men anfalls av den feliciska vid Selim och orsakas ett förödande nederlag.
Under förhandlingar med feliciska representanter visar dessa upp den zorakiska generalamiralsflaggen som de erövrat vid Selim från flaggskeppet för greve Kronstädh, Hakkai/Montagors befälhavare. Kronstädh tappar helt besinningen av dessa nyheter då han inser att det finns inga utiskter för förstärkningar från hemlandet. På vården 393 kapitulerar den sista zorakiska fästningen på Hakkai.
Det är först efter Selim som den feliciska flottan inleder en närblockad av de zorakiska hamnarna men några längre strandhugg känner de sig inte särskilt sugna på och inser behovet av en dedikerad styrka kapabel att strida både till lands och till havs.
Efter diplomatiska förhandlingar från både Erebos och Caddo inleds fredssamtalen. Felicien anser sig inte kunna rå på den zorakiska armén, medans zorakierna ser inga utsikter till att kunna utmana den feliciska flottan.
Dalkerna bör fram tills Selim ansett de zorakiska möjligheterna till i alla fall status quo ante bellum vara goda samt att handeln bör inte ha varit särdeles störd, men efter Selim inleder de diplomatiska för att få stopp på kriget. Tror dock att dalkerna är tveksamma till att göra gemensam sak med Zorakin då de faktiskt blev ockuperade av Kardien hundra år tidigare och kanske inte rent mentalt har landet återhämntat sig från den nesen än.
Kommentarer?