anders skrev:Fraxinus skrev:Fastlandskyrkan misstänker/vet att dalkerna bedriver omfattande missionsarbete och stödde därför helhjärtat anfallet mot Fristaden som man såg som de dalkiska missionärernas inkörsport till Zorakin.
Finns det t.o.m. inom den zorakiska kyrkan vissa sympatier mot caddism - nedtonat naturligtvis? Finns det vissa bontisâler som i diskussioner med caddiska munkar kommit att förstå dalkernas resonemang? Detta skulle kunna leda till mycket intressanta kyrkliga intriger och äventyr!
Vad gäller religon och religonskonflikter så har jag tänkt mig som så att det i Zorakin finns grupperingar som följer den dalkiska kyrkan. Särskilt vanlig kan det vara inom borgarkretsar där handelsmän och hantverkare har förhållandevis täta kontakter med Caddo och dalkiska köpmän.
Det finns redan en hel del dalker som emigrerat till Zorakin, bland annat i samband med Kardiens anfall på Caddo. Huvudsakligen var sannolikt dessa dalker borgare och handelsmän. Dessa kan ha bidragit till att influera de Zorakiska borgerliga i de städer där dalkerna slagit sig ner.
Tidigare i historien har dessutom dalkerna varit med och grundat flera städer i Zorakin. Bland annat Indarsol och Luksilo på den östra halvön Indra. Det kan tänkas att det finns kvar dalkisk befolkning eller Zorakier med dalkiskt släktskap i dessa städer. Följdaktligen kan de flesta dalker som flydde Kardierna ha tagit sin tillflykt hit. Till råga på allt har dalkerna under sen tid varit med och byggt upp Fristaden, också den i den östra delen av Zorakin. Därför torde de dalkiska influenserna och sympatierna till den dalkiska kyrkan bland Zorakierna vara starkast i den östra rikshalvan. Handeln i den östra rikshalva är kanske mer inriktad mot Caddo medan den västra riktar sig mer mot Kardien (grovt generaliserat). Det kan skapa konflikter mellan östra och västra Zorakin.
Vidare kan det finnas grupper inom den Zorakiska fastlandskyrkan som utvecklat sympatier för den dalkiska grenen. Kanske förespråkar de ett närmande till den dalkiska grenen eller en mellanväg. Med de gör det inte öppet av rädsla för repressalier från den övriga fastlandskyrkan.
Intressant vore det också om dalkiska missionärer smyger runt och försöker förmedla den dalkiska tron till bondebefolkningen och om enstaka högre inflytelserika adelsmän eller kvinnor tagit till sig budskapet och i tysthet verkar för den dalkiska kyrkans sak.
Denna omvändelse kan ha kommit till adeln ifråga genom en avsky mot magiker/magi eller genom en uppskattning av den Caddiska konsten och civilisationen. Uppslagen är många.
Trossamfund i Zorakin trogna den dalkiska grenen av Ljusets väg håller hemliga gudstjänster och hjälper missionärer att få skydd och ta sig vidare.
Fastlandskyrkan har starka misstankar/känner till att denna missionering pågår och följer situationen vaksamt och nervöst. Sannolikt sätter man upp en motmissionering i Zorakin och har egna spioner ute för att kartlägga eventuella dalkisktrogna tillhåll. Någon av de väpnade ordnarna bistår med hjälp när det behövs.
Andra konflikthärdar
Sedan så har vi konflikten mellan nordhertigar och sydhertigar samt den uppkomna situationen med erövringen av Fristaden som genomfördes av delar av de nordliga adelsmännen. En följd av erövringen är att handeln stagnerar. Detta uppskattas säkert inte av köpmännen eller de sydliga hertigarna som också är beroende av handeln med Caddo. De sydliga hertigarna lär bli än mer uppretade på sina nordliga kollegor efter detta. Konflikten mellan nord- och sydadel är gammal och går tillbaka på de nordligas (forna) rikedomar och stora inflytande i politiken och de sydliga misstänksamhet och avundsjuka.
Caddo kan mycket väl bestämmas sig för att något måste göras för Fristaden och för att säkra Caddos handel med Zorakin samt ge de nordliga hertigarna en minnesbeta. Det enklaste är att föra krig via ombud.
Här kan religonskonflikten, handelskonflikten och adliga nord- och sydkonflikter mötas i en explosiv skärningspunkt med flera uppslag för äventyr.
Upptäcker fastlandskyrkan i Zorakin den Caddiska inblandningen kan denna då välja att understödja "sina" Zorakiska hertigar för att stävja Caddiskt inflytande i Zorakin. Möjlig ber man om assistans i form av Kardiska "legoknektar" från Exarken i Ekeborg. Eller varför inte ett heligt krig mot Caddo. Det skulle sannolikt smaka mumma för Kardierna att åter försöka invadera Caddo med tanke på hur mycket Kardiens senaste krig mot Caddo gav i form av krigsskadestånd och konstskatter.
Sedan har vi en kung som (kanske) försöker bygga upp en större militär maktbas. En kunglig bror som vaksamt bevakar sin plats som tronföljare.
Kungen kan tänkas börja med att använda sina nya militära styrkor i ett fälttåg mot svartfolken och Svarta tornet. Dels för att öva sina nya infanteri styrkor och dels för att ena sitt splittrade land mot en yttre fiende.
Om en väpnad konflikt i nordsydlig gradient uppstår med utländsk inblanding kan kungen välja att först hålla sig neutral som han sannlikt brukar göra i adelskonflikter och sedan när de båda sidorna minst anar det låta sin armé slå till samtidigt mot ledarna för båda falangerna och anmoda alla sanna Zorakier att strida med sin kung mot de krafter som hotar störta landet i kaos.
Det har är några exempel på konflikter som jag funderat på.
Sedan kan ju konflikterna vara mer begränsade. Wilfred av Salamora utmanas av en sydlig hertig som har ekonomiskt stöd av Caddo och osedvanligt många Caddiska legoknektar i sitt koppel.
Den dalkiska kyrkan och fastlandskyrkans kunskapare slåss nattetid i Fristaden, Luksilo etc.