Zorakin
Den här mindre floden och Zygosunds bro kunde väl vara intressant att ha med?Gunther skrev:Ur Monster och Män i Ereb Altor, 14-501:Zygosunds bro ligger öster om Zorakin, på vägen mellan Fristaden och det dvärgrike som ligger i Aidnebergen östra utlöpare. Den korsar en mindre flod som ringlar sig ned från bergen mot Dakkilobukten och ligger i gränslandet mellan kullar och berg.
-
- Admin
- Inlägg: 9062
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Håller på att sammanställa saker och ting..tar lite tid. Troligen klart i helgen. Jag kan dock peka ut att det finns en officiell svartalfby i närheten till köpingen Stengrå som lever i hygglig samexistens med människorna. De lever på att bryta silver ur en liten gruva som de öppnat.Spelknepe skrev:Frax: Väntar fortfarande på kartnamn och bynamn!
EDit: Sistnämnda hade jag visst redan skrivit....kommer nog lägga in ytterligare två eller tre svartalfsamhällen här och var i zorakin. Liksom ett antal halvlängdssamhällen.
-
- Admin
- Inlägg: 9062
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
De zorakiska halvlingssamhällena ser jag fram emot.
Angående svartfolkssamhällen så bör dessa vara mycket väl genomtänkta om förekomsten av sådana finns i det civiliserade Zorakin. Om det utanför Stengrå skal vara kvar föreslår jag benämningen vättar i stället för svartalfer då vättar både är de enda svartfolk som vet hur man utvinner malm och är bland de som oftast har samhällen som bygger på annat än krig och plundring.
Angående svartfolkssamhällen så bör dessa vara mycket väl genomtänkta om förekomsten av sådana finns i det civiliserade Zorakin. Om det utanför Stengrå skal vara kvar föreslår jag benämningen vättar i stället för svartalfer då vättar både är de enda svartfolk som vet hur man utvinner malm och är bland de som oftast har samhällen som bygger på annat än krig och plundring.
Detta är som sagt ur officiellt matrial (Eidgrenska borgen vill jag minnas att äventyret heter) och således inte något jag hittat på själv. Dessa typer av samhällen är heller inte direkt vanliga då Zorakerna har en förhållandevis negativ syn på allt som påminner om svartfolk.birkebeineren skrev:De zorakiska halvlingssamhällena ser jag fram emot.
Angående svartfolkssamhällen så bör dessa vara mycket väl genomtänkta om förekomsten av sådana finns i det civiliserade Zorakin. Om det utanför Stengrå skal vara kvar föreslår jag benämningen vättar i stället för svartalfer då vättar både är de enda svartfolk som vet hur man utvinner malm och är bland de som oftast har samhällen som bygger på annat än krig och plundring.
-
- Admin
- Inlägg: 9062
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Min tanke är att endast nämna en handfull sådana byar/samhällen. De är inte vanliga men eftersom de finns i officiellt material vill jag ge en förklaring och exempel på sådana samhällen.
De ligger oftast (dock inte alltid) på gränsen mellan obygd och mer civiliserade landsdelar. Man hittar dem exempelvis inte mitt i Indarsol eller i Yttersol. Min tanke var att utöver byn utanför Stengrå (måste hitta ett namn för det samhället) så ska ett eller två samhällen finnas i Dreverike/Likermark, i anslutning till Torilskogen. Något samhälle i hertigdömet Inberg och något samhälle i Markgrevskapet Östmark alternativt i östra Salamora.
Sysslorna/näringsverksamheten dessa byar utför är ofta någon form av gruvnäring, vaskning av guld/sillver, skogsarbete med kolmilning eller någon syssla som människorna inte gärna vill utföra av olika skäl. Jag hade exempelvis tänkt att ett samhälle är känt för sin hudberedning och sina högkvalitativa läderprodukter. Garvning och läderbearbetning kan vara ett tungt och illaluktande arbete.
Orsaken att vättarna/svartfolken tolereras (knappt) är att de visat att de inte utgör ett hot utan snarast genom byteshandel bidragit till en viktig del i den lokala ekonomin. Bönderna spottar när de pratar om lortisarna i svartfolksbyn men de lämnar gärna över kohudar etc för beredning till läderprodukter, sadlar, rustningar mm. Eller byter spannmål mot virke från Torilskogen. Eller utvinner silver och metaller ur små gruvor som används i handel i utbyte mot mat och tyger. De förhållandevis grova (men tåliga) ylletyger som Zorakerna själva tillverkar kanske har hittat en lokal marknad. De blir också en buffertzon mellan människorna och farligare svartfolksstammar.
Orsaken varför vätte-/svartfolksstammar vågar riskera att bo så nära människor kan vara att det är säkrare där än där de bodde tidigare. De kan ha flytt från andra stammar av svartfolk som hade gjort processen kort och mycket brutal om de stannat kvar. Förhållandet mellan människor och vättar/svartfolk är inte friktionsfritt. Säkert har svartfolk fördrivits och deras byar bränts ner efter att människorna tröttnat på deras närvaro. Säkert har människorna försökt lägga beslag på eventuella gruvor som vättarna eller svartalferna startat. Om pest eller sjukdom plötsligt grasserar på landsbygden läggs sannolikt skulden på svartfolk/vättesamhället (om det finns ett sådant). Försvinner en ko beskylls sannolikt vättarna för att ha stulit den. Synen på dessa vätte/svartfolkssamhällen präglas av ofta av en rasistisk attityd bland människorna. För att bemöta hot och intolerans från människor (och andra svartfolksstammar) är sådana svartfolkssamhällen ofta välförsedda med diverse fällor och skydd mot angrepp både från närliggande människobyar men sannolikt också från andra svartfolksstammar. Inte så sällan omges byarna (om de funnits lite längre på samma plats) av ett kraftigt ogenomträngligt törnebuskage där in- och utfarterna till samhället är bevakade av bevaknings- och skyttetorn konstruerade av timmer. Underjordiska flyktvägar är vanligt förekommande.
De ligger oftast (dock inte alltid) på gränsen mellan obygd och mer civiliserade landsdelar. Man hittar dem exempelvis inte mitt i Indarsol eller i Yttersol. Min tanke var att utöver byn utanför Stengrå (måste hitta ett namn för det samhället) så ska ett eller två samhällen finnas i Dreverike/Likermark, i anslutning till Torilskogen. Något samhälle i hertigdömet Inberg och något samhälle i Markgrevskapet Östmark alternativt i östra Salamora.
Sysslorna/näringsverksamheten dessa byar utför är ofta någon form av gruvnäring, vaskning av guld/sillver, skogsarbete med kolmilning eller någon syssla som människorna inte gärna vill utföra av olika skäl. Jag hade exempelvis tänkt att ett samhälle är känt för sin hudberedning och sina högkvalitativa läderprodukter. Garvning och läderbearbetning kan vara ett tungt och illaluktande arbete.
Orsaken att vättarna/svartfolken tolereras (knappt) är att de visat att de inte utgör ett hot utan snarast genom byteshandel bidragit till en viktig del i den lokala ekonomin. Bönderna spottar när de pratar om lortisarna i svartfolksbyn men de lämnar gärna över kohudar etc för beredning till läderprodukter, sadlar, rustningar mm. Eller byter spannmål mot virke från Torilskogen. Eller utvinner silver och metaller ur små gruvor som används i handel i utbyte mot mat och tyger. De förhållandevis grova (men tåliga) ylletyger som Zorakerna själva tillverkar kanske har hittat en lokal marknad. De blir också en buffertzon mellan människorna och farligare svartfolksstammar.
Orsaken varför vätte-/svartfolksstammar vågar riskera att bo så nära människor kan vara att det är säkrare där än där de bodde tidigare. De kan ha flytt från andra stammar av svartfolk som hade gjort processen kort och mycket brutal om de stannat kvar. Förhållandet mellan människor och vättar/svartfolk är inte friktionsfritt. Säkert har svartfolk fördrivits och deras byar bränts ner efter att människorna tröttnat på deras närvaro. Säkert har människorna försökt lägga beslag på eventuella gruvor som vättarna eller svartalferna startat. Om pest eller sjukdom plötsligt grasserar på landsbygden läggs sannolikt skulden på svartfolk/vättesamhället (om det finns ett sådant). Försvinner en ko beskylls sannolikt vättarna för att ha stulit den. Synen på dessa vätte/svartfolkssamhällen präglas av ofta av en rasistisk attityd bland människorna. För att bemöta hot och intolerans från människor (och andra svartfolksstammar) är sådana svartfolkssamhällen ofta välförsedda med diverse fällor och skydd mot angrepp både från närliggande människobyar men sannolikt också från andra svartfolksstammar. Inte så sällan omges byarna (om de funnits lite längre på samma plats) av ett kraftigt ogenomträngligt törnebuskage där in- och utfarterna till samhället är bevakade av bevaknings- och skyttetorn konstruerade av timmer. Underjordiska flyktvägar är vanligt förekommande.
Anar jag ett visst motstånd.
Saken är den att det finns beskrivet, det skapar mer friktion och ett intressantare samhälle. Liksom med morelvidyner är svartfolk och vättar illa sedda av Zoraker. Samhällena, både människors och för den delen vättars, blir inte så statiska. Vid äventyret i Eidgrenska borgen blev vättesamhället närmast en missförstådd fredlig motpol som bara ville idka handel med människorna och i övrigt få leva ifred. Till skillnad för den lynchstämmning som infann sig bland människorna i Stengrå. Men ok! Jag begränsar exemplen till tre sycken. Vättesamhället vid Stengrå i Framhundra. Vättesamhälle någonstans i Dreverike. Vättesamhälle i östra Inberg.
Saken är den att det finns beskrivet, det skapar mer friktion och ett intressantare samhälle. Liksom med morelvidyner är svartfolk och vättar illa sedda av Zoraker. Samhällena, både människors och för den delen vättars, blir inte så statiska. Vid äventyret i Eidgrenska borgen blev vättesamhället närmast en missförstådd fredlig motpol som bara ville idka handel med människorna och i övrigt få leva ifred. Till skillnad för den lynchstämmning som infann sig bland människorna i Stengrå. Men ok! Jag begränsar exemplen till tre sycken. Vättesamhället vid Stengrå i Framhundra. Vättesamhälle någonstans i Dreverike. Vättesamhälle i östra Inberg.