Som utlovat går jag igenom sentida palamoxiska inlägg och kommenterar i kronologisk ordning. Ta dock inte mina kommentarer som någon slutgiltig sanning - som ni vet har jag alltid föredragit ett visst töcken, något som dessutom passar väl med mitt minne ...
Generellt stöder jag gärna uppfattningen att det redan fanns folkspillror, gärna av olika ursprung, på Palamux när länderna (åter-)koloniserades från Cruri och jorer i Lasemos. Kulturblandningar ger mer möjligheter, eller för att citera Alexander den store: "The more, the merrier!" Vad gäller Saphyna så gillar jag Baldyrs förslag att nykomlingar anlänt från olika och snabbt sjunkit in som exotiska korvbitar i öns förrädiska gräddstuvning.
Baldyr skrev:Mikael skrev:
1. isbarbarättlingar som efter Frihetskriget 250 eO bosatte sig i Ziddisbar.
Detta förefaller vara definitionen i Trakorien-modulen. Brior verkar dock vara på delvis andra tankar i romanen, så jag antar att hans lösning också skulle vara acceptabel inom ramen för det här projektet. (Jag kan inte låta bli att undra
varför ändringen kommit till. Det är ju det som avgör hur användbart detta alternativ kan tänkas vara.)
/Baldyr
"Isbarbarer" är ett mycket vitt begrepp (barbarer var urspungligen alla icke-greker, ju). Jag tänker mig att barboskerna ursprungligen var flyktingar från Ransard som sedemera hamnade i Ziddisbar enligt modulerna. Mitt egentliga motiv är att de av historiska skäl starkt ogillar dagens ransarder men det är ingen stor sak.
Baldyr skrev:
... genomgång av Palamoxi städer ... (från 9:e augusti)
Hela Kishatet styrs förslagsvis centralt av krystalokraternas råd med civila ståthållare i varje region och stad samt förstås ett lokalt religiöst råd. Shamasherna söker av religiösa skäl undvika personlig förhävelse (sedan finns det förstås realpolitk också).
Moskorien får i stort sett sköta sig självt eftersom landet till stor del saknar värde för trakorierna och faller därmed sönder i mindre områden med oklara och omtvistade gränser. Digeta Longa infiltrerar befintliga maktstrukturer och Bodâken understöder vissa furstehus. Det finns på Paratorna en traditionell motvilja mot att ha något med de gamla klavykerna att göra.
Balgumél: Munkarna ser sig förslagsvis som förvaltare av staden snarare än som ägare och är underställda sin uppgift. Ett råd med vald ledare verkar vara troligast.
Branyle Gannula: Barboskerna är mycket känsliga för extern inblandning. Helst skulle jag se att staden nominellt uppfattas som lokalbefolkningens egen under en klanhövding som kontrolleras av trakorierna, eventuellt en barboskisk kondottiär. Trakoriernas intresse är bara att varorna flödar sedan får bergsvildarna bullra efter behag. Riket har tillräcklig koll från Soblak (tror de).
Famarulh och Favoki: Favoki ska nog inte tillhöra Kishatet eftersom floden borde utgöra gräns - önsketänkande av Kishatets kartritare?. Därmed borde staden vara ett eget furstendöme - hitta gärna på ett lämpligt hus. Famarulh beskrivs som ett sorgligt hertigdöme där hertigen varit död i femton år. Det inbjuder till spekulationer. Kanske har en nekrokratisk sekt till Ereshkigals ära funnit att permanent sorg är en väg till makten, eller så har någon annan stark makt intresse av att dra ut på arvsskiftet. Kanske har hertigens död inte fullbordats genom någon teknikalitet - prästerna får kroppens hand att rycka till en gång om året eller vittnar om att hertigens själ fortfarande sitter i tankar på "den svullna flodens strand" intill dödsriket? Jag lämnar gärna detaljerna till någon så hågad.
HOXOH: Illusionisternas makt tilldelades dem en gång av stadens härskare som fortfarande finns kvar som ett furstehus. I praktiken bestämmer trollkarlarna men de är ganska nöjda med att slippa praktiskt styre.
S'rid-be-Ghile: Bhannavil ska nog inte vara del av Trakoriska riket utan borde ha ett liknande ordensstyre som Nastrôl. Borde vara prickigt på kartan alltså. Jag tror inte att något i texten motsäger detta?
Kharasma och Lasemos: Lasemos har alltid varit uppdelat i små furstendömen men utan någon stark centralmakt (sid 17 Trakorien). Bara under Baskimer Brushane var landet enat men inte ens då med anspråk på överhöghet. Arns bror som för närvarande håller makten i Kharasma heter Ambrion "Blåtryne" Dunkelbrink. Maravelda måste för övrigt vara en av nordhavets äldsta städer.
Baldyr skrev:
Någonting som kan kännas snopet är att banzikan inte riktigt är den "stridskonst" som spelare gärna skulle kunna önska sig.
Banzikan är som sagt det mentala tillståndet som ger stridsmannen fördelar i hans värv. Ingen värnar om lärans renhet och inget hindrar därför olika och mer praktiska ordnar och skolor i lärans efterföljd. Som Baldyr påpekar så är en Nastrôlerorden öppen för tolkning.
Baldyr skrev:Kargom har alltid fascinerat mig, antagligen för att det finns så litet information om området. (En annan favorit är ön Myxa.) Jag funderade på lämpliga geografiska förebilder och ägnade först Norge med sina fjordar en tanke. Sedan slog det mig att
Eldslandet torde vara lämpligare.
Hoskas klyfta är faktiskt ganska lik Grand Canyon om ni jämför kartorna. Norge har varit min förebild till Arhem på Marjura, närmare bestämt Sognefjord och Jostedalsbreen. Vad gäller Myxa så kommer vi att besöka ön i nästa roman men det är en ganska odramatisk plats. Eldslandet har jag som skrivbordsbakgrund - lämplig miljö främst för Marjura.
Baldyr skrev:
Brior verkar dock ha ändrat sig vad gäller Krau-Ki och stadens förflyttning i Den femte konfluxen.
Stämmer - jag får nog ta en funderare, men jorddragaren måste ju vara inblandad för intrigen. Vägen från Yndar är väldigt lång, men en kompromissmöjlighet är att gudarna lyfte staden, satte ner den på en "ledig" ö långt ute i västerhavet (ledig sånär som på några Kvurer) och sade åt Jagernathan att sätta fart mot Trakorien. Öns sönderfall i samband med konfluxen kan bero på att jorddragaren sätter maximal fart eftersom det är bråttom. Det viktigare att ena konfluxen än att hålla ihop Marjura.