Det finns ju stora hovdjur även inne i skogarna, till exempel älgar. Kunde man inte tänka sig att kentaurerna på Saphyna är av en sort som anpassats till skogsliv, exempelvis just genom bredare och kluvna fötter? På andra platser kan kentaurerna vara mer anpassade till stäppen.Baldyr skrev: Det känns bra att vi inkluderat kentaurerna och om denna version fungerar bättre med övriga projektet så är det ok med mig. Fast borde inte kentaurer vara stäpp-varelser och inte skogs- dito? (Jag inser att det i Oraklets fyra ögon framgår att de levde i skogen, men det kan ju bero på att författaren antog att slättlandet redan var upptaget.)
Trakorien
Nöden är uppfinningarnas moder, sägs det ju.Brior skrev:Det finns ju stora hovdjur även inne i skogarna, till exempel älgar. Kunde man inte tänka sig att kentaurerna på Saphyna är av en sort som anpassats till skogsliv, exempelvis just genom bredare och kluvna fötter? På andra platser kan kentaurerna vara mer anpassade till stäppen.Baldyr skrev: Det känns bra att vi inkluderat kentaurerna och om denna version fungerar bättre med övriga projektet så är det ok med mig. Fast borde inte kentaurer vara stäpp-varelser och inte skogs- dito? (Jag inser att det i Oraklets fyra ögon framgår att de levde i skogen, men det kan ju bero på att författaren antog att slättlandet redan var upptaget.)
Nej, men allvarligt talat så tänkte jag mest på hur jag tycker mig minnas att kentaurer beskrivits i andra DoD-sammanhang. Givetvis kan keutaurerna i Tocme skilja sig från sina fränder på kontinenten, men samtidigt är det svårt att inte helt enkelt betrakta alltsammans som en liten miss. Du beskrev dem visst även som ett älvfolk (?) med evigt liv (!).Nu är jag nog litet elak men jag ser ändå framför mig hur killarna på Äventyrsspel var så uppspelta inför uppföljaren till Svavelvinter att de lät småsaker som keutaurer passera, för att inte råka stöta sig med författaren.
(De väntade ju på ytterligare två delar i serien. 
)Hur det är med den saken kan jag givetvis inte uttala mig om, men om jag ska vara litet konstruktiv så tror jag nog att kentaurerna på Saphyna mycket väl kan ha tvingats att bli skogslevande. Människorna bredde ju ut sig mer och mer, samtidigt som bytesdjuren försvann. Återstod alltså bara skogen, som måhända inte var helt lämpad för en häst-människa-hybrid. (Notera att hästen givetvis är ett stäppdjur.) Dessutom dog de väl också ut, vilket skulle kunna bekräfta min teori. Sedan kan trampytan mycket väl ha växt med åren...
Bara så att jag inte framstår som en fullständig tölp så kan jag avslöja att jag gillade tanken på kentaurer som älvfolk så pass mycket att jag förmodligen behåller Kestur så som han beskrivs i äventyret när jag själv spelleder. Därmed är kentaurer alltså att betrakta som älvfolk i min privata spelvärld. (Älvfolk är nog också ett litet annorlunda begrepp i mitt sinne, liksom jag inte riktigt vill se några täta skott mellan olika "raser" och liknande. Det är glädjande att du själv rört sig i den riktningen i dina romaner.
)/Baldyr
Du får det att låta så självklart! Glöm Rhabdo-Rana - det var helt vanlig paratornisk entreprenörskap som ledde till att mustelonen blev en del av den trakoriska faunan.Brior skrev:Jag tilltalas av tanken att mustelonerna är Trakoriens pitbullterriers, dvs. ursprungligen importerade för att slåss på arenan varifrån de som sagt flytt och etablerat sig i skogarna. Uppvisningen kan ha skett i i Staden O där RhabdoRana såg dem etc. så inget motsäger ovanstående. Förmodligen fångar man fortfarande enstaka exemplar för djurhetsningar vid hundparken i Tricilve.Baldyr skrev:En handlare med exotiska djur visar upp musteloner i Staden O, varpå Rhabdo-Rana ser potentialen och vips är eländet löst på Paratorna. Uppenbarligen inspireras härförare av det sluga djuret och troligen har någon oförsiktig kondottiär råkat sprida arten till Saphyna. Fast det behöver ju ingen veta säkert. Det enda man vet kan ju vara att arten först inte fanns där, men sedan dök upp. När man lyckades identifiera arten och spåra dess ursprung antog man (helt riktigt) att den kommer därifrån.
/Baldyr
Ja, givetvis är det så. Du går från klarhet till klarhet.Brior skrev:Det borde också finnas en anledning till att trakorierna själva inte använder djuren. Mitt förslag är att mustelonernas starka lukt inte är kompatibel med några andra tamdjur; hästar, kor och får blir panikslagna medan hundar blir arga. Skeckerna ser dem på något sätt som fränder, kanske som förfäders andar eller så?
Skeckerna kanske också använder dem som läromästare (i jakt), liksom kondottiären Galcervis (Trakorien, sid 82)?/Baldyr
Tja jag gillar dem. Jag kände att det behövdes lite lokalt blod för att inte den kontinentaljoriska kolonin skulle bli helt inavlad och så kunde de bli mer saphynska jorer...med anlag för fetma.Baldyr skrev:Nu känner jag mig aningen kritisk, men var fick du tupou ifrån, egentligen? Behöver vi verkligen inkludera fler urbefolkningar (och förmodligen fler isbergMikael skrev:Under årtusendena minskade skogarna i omfattning och nya öppnare landskap spred sig. För att skydda de nu öppna landskapen skapade Saphyna sitt andra barn, de fylliga Tupou. Båda dessa folk anses idag vara utdöda.) när de redan skapat sådan oreda i historieskrivningen? Går din syn ihop utan detta folk?
Jag tror nämligen att nya inslag mest skapar förvirring, och notera också hur jag helt exkluderade dem i min version. Men om du vill ha kvar dem så tänker jag inte bråka mera om det. (Då fick jag det sagt.).
Jag ser inte riktigt vad problemet är...de föddes ur mytisk mylla (så inga isberg, där läste du slarvigt), deras ev magiska förmågor (de gröna fingrarna) togs ifrån dem liksom deras långa liv, och de är nu försvunna och lever endast vidar i DNA hos saphynska människor, så någon oreda tycker jag inte det blir...fast man kan ju ogilla något utan att det är problem bakom.Jasså, jaha, visste inte att min öhoppande teori hade blivit avskriven redan? Varför inte båda? Senare eller samtida invandring från Ljusna fungerar väl också. Från äveentyrsserien får man ju känslan av att havsfarande alver/gråalver har kontakt med Trakoriens alver och det känns bra för mig att de även histroiskt haft mystisk kontakt. (Kanske blåste Aluneim i Simtrallions legendariska horn för att kalla på de havfarande fränderna och deras träskepp?) Min text lämnar det öppet att bygga på så att inte SL är fast i att alverna kom ifrån Ljusna, Satyrerna från Kasenu, osv. Var älvfolken bodde kan ju få hänga löst, men kompletteras av att Simenard Froim historia visar på att det åtminstone fanns en by som han kom ifrån.Älvfolken föreställer jag mig kommer från Ljusna ursprungligen, om det harmoniserar med det som sagt om området i projektet tidigare.Mikael skrev:Tevatenu visade också vägen till Saphyna för flera av hennes egna barn. (...) En alvisk bosättningen återfanns i det som då var ett övernaturligt vackert, ljust skogsområde på det plats där Gudiena-slätten numera återfinns.
Alverna inkluderade jag mest för att kunna motivera varför orcherna aldrig utgjort något dödligt hot, men också för att det passade min version av "Den förlorade kolonin". Egentligen skulle alverna lika gärna kunna husera i Tocmeskogen, och i så fall kan Melealina vara den siste av dem. Alvernas roll skulle i så fall kunna vara att hålla ett öga på urberget.
Vad jag försökt lösa är varför den bördiga ön inte koloniserades redan innan ransarderna då det är en så rik ö och varför de talar kontinentaljorisk dialekt. Därför gjorde jag svartfolken historiskt starkare än och farligare än de är idag så att det tillsammans med jorernas begränsade förmåga att försvara sig innebar ett medvetet val att lämna ön ifred. Först 100 år senare gjordes nya försök, men då som en straffkoloni på denna farliga plats (som visade sig inte vara så farlig längre).Min tanke var att den försvunna kolonin aldrig återfanns och att Saphynas ursprungliga människobefolkning därmed förblivit ett mysterium. (Precis som den var för oss innan du började nysta i saken.)Mikael skrev:Efter att de nya kolonierna på Palamux hade etablerats skickades nya expeditioner till Saphyna för att finna ut vad som hänt de äldre kolonisatörerna och man fick kontakt. Vid denna tid var svartfolksanfallen ovanligt svåra och även om älvfolken inte gärna såg maniplar av imperiets soldater på ön kunde man inte förneka människorna i deras önskan om ökad säkerhet.
Mitt förslag är alltså att man aldrig mera sätter sin fot på ön, i tron att den är förbannad. Enstaka expeditioner kan ju ha skickats men kammat noll eller återkommit traumatiserade eller värre (tänk: Krindenland).
Nu har du missuppfattat hur vi källbitare använder oss av källorna. Det är det som står där som inte får strykas eller ändras för mycket. Det som står kan tolkas och förklaras för att göra det bättre/mer förståeligt. Men avsaknaden av info betyder inte att man inte får lägga till, så länge det inte kommer i konflikt med något annat. När det gäller de ursprungliga kolonierna så varade de endast i några decennier och bestod säkert i huvudsak av träbyggnader och en träpallisad likt New Sweden så det finns nog inte mycket kvar som man kan se med blotta ögat...eller finns det.Tekniskt sett ser jag inget fel med denna version, men finner heller inget stöd för den i källorna. Om det funnits (kända) joriska kolonier på Saphyna borde de lämnat tydliga spår efter sig (i Trakorien-modulens historie-kapitel).Mikael skrev:När kontakterna med kontinenten bröts pga den Tredje Konfluxen år 599 fO valde det joriska ledarskapet (guvenörerna) att överge den saphynska kolonin pga av att man ansåg att de Palamuxiska kolonierna behövde förstärkas i dessa oroliga och svåra tider. Utan legionärernas stöd ansåg jorerna att kolonin inte kunde överleva och lämnade Saphyna för Lasemos eller kontinenten redan under 580-t fO.
Vår reseledare i trakorien kanske inte såg de joriska pelarna i stad eller mark (om de bevarats och inte bara monterats in i andra byggnader), eller så tyckte han inte det var konstigt alls eftersom även hans hemland Klomellien ingick i det Kontinentaljoriska riket och har liknande lämningar.Det så kallade kontinentaljoriska riket känner jag nog inte ens till, så det är svårt att kommentera. Din version ersätter i så fall min förlorade koloni, varför den lika gärna helt kan utgå.Mikael skrev:Kring år 475 fO grundades en ny fri koloni till det Kontinentaljoriska riket byggd av flyktingar, straffångar, och modiga nybyggare (varav flera halvlängdsmän). Saphynas bördighet och det faktum att de tidigare så besvärliga svartfolken hade försvagats avsevärt av någon för svartfolk dödlig sjukdom gjorde att jorerna fick fäste. Dessa kolonister utgör i själva verket själva fonden till den gryta som senare skulle komma att bli Saphynas inhemska mänskliga befolkning, men detta faktum är känt av få och på Saphyna plågas man knappast av någon rotlöshet. Därför talar man idag en kontinentaljorisk dialekt på Saphyna.
Det går ändå 100 år mellan de kolonier som grundades under imperiets tid och den kontinentaljoriska kolonin (som jag ser som en paralell till Australien fast i Nya Zeeländsk miljö då...kanske kallar saphynska historiekunniga fastlands jorer för "FIMs" (fångar i moderlandet, jfr POMs).
Bra! det måste vi ju titta på och inkludera.Jag noterade någonting intressant i Trakorien-modulen (sid 9), nämligen en hänvisning till "konungarådet i Gazela". Jag tolkar denna församling som ett inhemskt hövdingaråd som förlorat den praktiska makten till först klavykerna och senare trakorierna. Vilka dessa "konungar" skulle vara är också intressant, liksom huruvida Gaz Ulul i själva verket fungerat som centralort på Saphyna i äldre dagar. Oavsett borde vi inkludera allt detta i våra texter om öns äldre historia.Mikael skrev:När det Kontinentaljoriska riket gick under i Mörkertiden bröts kontakterna med fastlandet helt. De små jordbrukssamhällena förenades under små råd av obeskymrade men eftertänksamma ledare. Något ens upplevt behov att förena öns invånare under en kung, hövding eller flagga fanns inte.
Senast redigerad av Mikael den 2009-08-26 10:55, redigerad totalt 1 gånger.
Kentaurer är aldeles naturliga i skogen även om de kan sträcka på benen än mer på slätten. Av de få kentaurer som dykt upp i spelet så är väl alla tre mer eller mindre från skogsområden: Kestur/Tocme; kentaur-Enhörningshornet/Spindelskogen; lärde-kentauren/Ljusna. (är det inte också i skogstrakter som de dyker upp i grekisk mytologi?) Funkar utmärkt alltså och även om de ursprungligen inkluderats som älvfolk så har det ansetts som ett misstag och de sorterar nu under djurfolk hos oss.Baldyr skrev:Nöden är uppfinningarnas moder, sägs det ju.Brior skrev:Det finns ju stora hovdjur även inne i skogarna, till exempel älgar. Kunde man inte tänka sig att kentaurerna på Saphyna är av en sort som anpassats till skogsliv, exempelvis just genom bredare och kluvna fötter? På andra platser kan kentaurerna vara mer anpassade till stäppen.Baldyr skrev: Det känns bra att vi inkluderat kentaurerna och om denna version fungerar bättre med övriga projektet så är det ok med mig. Fast borde inte kentaurer vara stäpp-varelser och inte skogs- dito? (Jag inser att det i Oraklets fyra ögon framgår att de levde i skogen, men det kan ju bero på att författaren antog att slättlandet redan var upptaget.)
Nu är jag nog litet elak men jag ser ändå framför mig hur killarna på Äventyrsspel var så uppspelta inför uppföljaren till Svavelvinter att de lät småsaker som keutaurer passera, för att inte råka stöta sig med författaren.
Hur det är med den saken kan jag givetvis inte uttala mig om, men om jag ska vara litet konstruktiv så tror jag nog att kentaurerna på Saphyna mycket väl kan ha tvingats att bli skogslevande. Människorna bredde ju ut sig mer och mer, samtidigt som bytesdjuren försvann. Återstod alltså bara skogen, som måhända inte var helt lämpad för en häst-människa-hybrid. (Notera att hästen givetvis är ett stäppdjur.) Dessutom dog de väl också ut, vilket skulle kunna bekräfta min teori. Sedan kan trampytan mycket väl ha växt med åren...
Bara så att jag inte framstår som en fullständig tölp så kan jag avslöja att jag gillade tanken på kentaurer som älvfolk så pass mycket att jag förmodligen behåller Kestur så som han beskrivs i äventyret när jag själv spelleder. Därmed är kentaurer alltså att betrakta som älvfolk i min privata spelvärld. (Älvfolk är nog också ett litet annorlunda begrepp i mitt sinne, liksom jag inte riktigt vill se några täta skott mellan olika "raser" och liknande. Det är glädjande att du själv rört sig i den riktningen i dina romaner.
/Baldyr
Gällande mustelonerna så ser jag dem hellre inköpta på marknad/arena i Morëlvidyn och då passar ju RR bättre som köpare (eller någon slavhandlande entreprenör?). Jag tänker mig att transporten av djuren lättare går via Krun och Kopparhavet än via Barbia, Nargur, Mefimor och Mirel. Det hela beror ju på hur gamla de är på de trakoriska öarna. Om vi står ut med att de är förhållandevis nya 50-100 år så kan de ju inhandlats på Demontraden i Akrogal. Det kanske blev en stor succé i Tricilve och avlades för arenor runt om på öarna varifrån de luriga illrarna smet. Om det är äldre föreslår jag Morëlvidyn...eller kanske via Morëlvidyn till Staden O då? I staden O finns dock de där väldigt gifitga hundarna som jag gärna ser slipper konkurrens... but why not? Vad tycker ni?
Jag vet inte om man nödvändigtvis behöver gå in i så djup detalj om var den ena eller den andra befolkningen kommer ifrån (även om man givetvis bör göra det om det tillför någonting). Befolkningar vandrar (och simmar) och kunde polynesierna befolka Stilla Havet så är nog den lilla sträckan mellan Ransard och den trakoriska övärlden inget hinder.
Dessutom finns det ju inget hinder för att satyrer och alver spontanskapas av Tevatenu in situ, som svampar efter regnväder
Dessutom finns det ju inget hinder för att satyrer och alver spontanskapas av Tevatenu in situ, som svampar efter regnväder
Håller med, älvfolken är lättare. problemet är just det att sjöresorna till Saphyna inte är så vådliga så varför tog ingen av de riken som funnits i trakten över den bördiga ön...det är det jag försökt reda ut. (BhannavilLassemos-jorerna saknade resurser, crurerna saknade ambitionen, "barbarerna" tycks varit nöjda med Trinsmyra, svartfolken görs farligare...osv)Peter skrev:Jag vet inte om man nödvändigtvis behöver gå in i så djup detalj om var den ena eller den andra befolkningen kommer ifrån (även om man givetvis bör göra det om det tillför någonting). Befolkningar vandrar (och simmar) och kunde polynesierna befolka Stilla Havet så är nog den lilla sträckan mellan Ransard och den trakoriska övärlden inget hinder.
Jag gillar att saphynernas livsbejakande attityd ursprungligen var så stor att politik var av lite intresse förr. Har tittat på noteringen om kungarådet och tycker det räcker med att saphynerna började skaffa sig hövdingar eller kungar som tidigast efter första ransarderkriget snarare i tiden nära det andra ransarderkriget. Hövdingadömen ca 300 eO och kungar ca 400 eO. Hur det gick till vad de hette och hur rådet fungerade lämnar jag åt andra att fundera på.Baldyr skrev:Jag noterade någonting intressant i Trakorien-modulen (sid 9), nämligen en hänvisning till "konungarådet i Gazela". Jag tolkar denna församling som ett inhemskt hövdingaråd som förlorat den praktiska makten till först klavykerna och senare trakorierna. Vilka dessa "konungar" skulle vara är också intressant, liksom huruvida Gaz Ulul i själva verket fungerat som centralort på Saphyna i äldre dagar. Oavsett borde vi inkludera allt detta i våra texter om öns äldre historia.Mikael skrev:När det Kontinentaljoriska riket gick under i Mörkertiden bröts kontakterna med fastlandet helt. De små jordbrukssamhällena förenades under små råd av obeskymrade men eftertänksamma ledare. Något ens upplevt behov att förena öns invånare under en kung, hövding eller flagga fanns inte.
/Baldyr
Det blir ju lite annorlunda än andra platser i ereb där det alltid varit stormän som organiserat och erövrat samt stridit med varandra. Saphyna blir då en fredens ö där jorderna inte tas strid med, ransarderna får dela ön med saphynerna, klavykerna välkomnas. Först i och med ransarderkrigen och nyvunnet oberoende från ransarder och även klavyker vid det rikets försvagning leder det till politisk hierarki. För att inte tala om tiden efter andra ransarderkriget då ön är nominellt självstyrande.
Eller om man vill ha mer strider så kan saphynerna tagit till vapen redan mot ransarderna men besegrats. Då stämmer deras hövdingasystem ur det ransardiska och det kan ju vara en intressant variant kanske?
Baldyr:
När Harlevold Hakeborst ledde sin saphynska resning mot paratornierna år 520 eO, använde han sig av "fångar och ut-öingar", kanske just slavar vid korjulme plantagen alltså? (trakorien sid.8-10).Återstår alltså att importera arbetskraft, och även om slaveri kanske inte känns som en naturlig del av saphyniernas livsmönster, så finns det säkert värre platser än Korjulme att bli såld som slav till. Medan skörden mognar göder man nämligen sina slavar med allsköns läckerheter och sysselsätter dem med lekar och tävlingar. Och även om slavägare som bekant kan ha svårt att hålla händerna i styr när det kommer till unga vackra slavar, så finns det säkerligen brutalare snuskhumrar än en saphynsk godsherre, om man säger så.
Tycker ni har något bra på g här.gtjorgo skrev:Baldyr:
När Harlevold Hakeborst ledde sin saphynska resning mot paratornierna år 520 eO, använde han sig av "fångar och ut-öingar", kanske just slavar vid korjulme plantagen alltså? (trakorien sid.8-10).Återstår alltså att importera arbetskraft, och även om slaveri kanske inte känns som en naturlig del av saphyniernas livsmönster, så finns det säkert värre platser än Korjulme att bli såld som slav till. Medan skörden mognar göder man nämligen sina slavar med allsköns läckerheter och sysselsätter dem med lekar och tävlingar. Och även om slavägare som bekant kan ha svårt att hålla händerna i styr när det kommer till unga vackra slavar, så finns det säkerligen brutalare snuskhumrar än en saphynsk godsherre, om man säger så.
Problemet skulle väl kunna vara att jag inte riktigt förstod vad de hade för syfte från första början, utan blev mest bara förvånad. Det kanske inte är något fel på uppslaget i sig men enkelhet kanske ändå är att föredra?Mikael skrev:Tja jag gillar dem. Jag kände att det behövdes lite lokalt blod för att inte den kontinentaljoriska kolonin skulle bli helt inavlad och så kunde de bli mer saphynska jorer...med anlag för fetma.
Fast nu börjar idéen rent av kännas inarbetad, så jag har absolut ingenting emot att vi behåller den. Vi kanske kan hålla gröna fingrar och andra sagoinslag till just sagoversionerna? (Det gäller i så fall även andra mytiska inslag som isdrottningar och svarta urberg.)
Nu känner jag mig tyvärr lite förvirrad igen - vilken teori skulle det vara? (Sedan tror jag inte att jag kan avskriva någonting heller.)Mikael skrev:Jasså, jaha, visste inte att min öhoppande teori hade blivit avskriven redan?
Ah, Ljusna var mest ett alibi så att ingen kommer med den uppenbara frågan: "och var kommer älvfolken ifrån då?". Själv bryr jag mig knappast om svaret ens.Mikael skrev:Varför inte båda? Senare eller samtida invandring från Ljusna fungerar väl också. Från äveentyrsserien får man ju känslan av att havsfarande alver/gråalver har kontakt med Trakoriens alver och det känns bra för mig att de även histroiskt haft mystisk kontakt. (Kanske blåste Aluneim i Simtrallions legendariska horn för att kalla på de havfarande fränderna och deras träskepp?) Min text lämnar det öppet att bygga på så att inte SL är fast i att alverna kom ifrån Ljusna, Satyrerna från Kasenu, osv. Var älvfolken bodde kan ju få hänga löst, men kompletteras av att Simenard Froim historia visar på att det åtminstone fanns en by som han kom ifrån.
Jag tror att jag förstår bättre nu. Det kändes bara som att det blev väldigt många olika joriska kolonier där ett tag, när jag själv måhända sökte en enklare lösning. (Kanske för enkel?)Mikael skrev:Vad jag försökt lösa är varför den bördiga ön inte koloniserades redan innan ransarderna då det är en så rik ö och varför de talar kontinentaljorisk dialekt. Därför gjorde jag svartfolken historiskt starkare än och farligare än de är idag så att det tillsammans med jorernas begränsade förmåga att försvara sig innebar ett medvetet val att lämna ön ifred. Först 100 år senare gjordes nya försök, men då som en straffkoloni på denna farliga plats (som visade sig inte vara så farlig längre).
Tack för förtydligandet. Jag föreställer mig dock fortfarande att andemeningen i källmaterialet ändå har viss betydelse, även om det kanske inte står skrivet med eldskrift.Mikael skrev:Nu har du missuppfattat hur vi källbitare använder oss av källorna. Det är det som står där som inte får strykas eller ändras för mycket. Det som står kan tolkas och förklaras för att göra det bättre/mer förståeligt. Men avsaknaden av info betyder inte att man inte får lägga till, så länge det inte kommer i konflikt med något annat.
Vad jag menar är alltså att det inte vore så lämpligt att exempelvis inkludera en avancerad högkultur på Saphyna innan ransardernas ankomst, som försvann mystiskt över en natt utan att lämna några spår efter sig. (Nu menar jag absolut inte att någon skulle ha föreslagit någonting sådant, utan det var endast ett exempel.) Min poäng är alltså att en sådan högkultur i så fall skulle varit upptagen i de officiella källorna, eftersom övriga samtida högkulturer listas där.
Fast allt detta kanske sorterar in under sunt förnuft?
Så är det säkert, och jag överdriver förmodligen problemet, i den mån det finns någon.Mikael skrev:När det gäller de ursprungliga kolonierna så varade de endast i några decennier och bestod säkert i huvudsak av träbyggnader och en träpallisad likt New Sweden så det finns nog inte mycket kvar som man kan se med blotta ögat...eller finns det.
Jag nickar instämmande som om jag förstod vad du pratar om... Det är säkert både sant och klokt som du säger, tänker jag.Mikael skrev:Vår reseledare i trakorien kanske inte såg de joriska pelarna i stad eller mark (om de bevarats och inte bara monterats in i andra byggnader), eller så tyckte han inte det var konstigt alls eftersom även hans hemland Klomellien ingick i det Kontinentaljoriska riket och har liknande lämningar.
Detta får du gärna utveckla närmare då jag inte är bekant med det sedan tidigare. Du kan rent av vara en användbar parallell på spåren?Mikael skrev:Det går ändå 100 år mellan de kolonier som grundades under imperiets tid och den kontinentaljoriska kolonin (som jag ser som en paralell till Australien fast i Nya Zeeländsk miljö då...kanske kallar saphynska historiekunniga fastlands jorer för "FIMs" (fångar i moderlandet, jfr POMs).
Avslutningsvis måste jag säga att det känns som att arbetet går i rätt riktning.
/Baldyr
Aha, då har jag talat i nattmössan igen då. Någon som är förvånad vid det här laget?Mikael skrev:Kentaurer är aldeles naturliga i skogen även om de kan sträcka på benen än mer på slätten. Av de få kentaurer som dykt upp i spelet så är väl alla tre mer eller mindre från skogsområden: Kestur/Tocme; kentaur-Enhörningshornet/Spindelskogen; lärde-kentauren/Ljusna. (är det inte också i skogstrakter som de dyker upp i grekisk mytologi?) Funkar utmärkt alltså och även om de ursprungligen inkluderats som älvfolk så har det ansetts som ett misstag och de sorterar nu under djurfolk hos oss.
Extra pinsamt blir det ju att jag av någon anledning trodde att jag skulle kunna sätta Brior på pottan. Man kan ju tycka att jag borde veta bättre, men då sitter ju jag här med dumstruten igen...
Man bör nog låta bli att uttala sig tvärsäkert om sådant man inte ens har tillgång till källor om.
Eeh, var har du fått Rhabdo-Ranas koppling till Morëlvidyn? Själv har jag alltid antagit att de har en naturlig koppling till Staden O, men jag har knappast heller någon källa till det.Mikael skrev:Gällande mustelonerna så ser jag dem hellre inköpta på marknad/arena i Morëlvidyn och då passar ju RR bättre som köpare (eller någon slavhandlande entreprenör?). Jag tänker mig att transporten av djuren lättare går via Krun och Kopparhavet än via Barbia, Nargur, Mefimor och Mirel. Det hela beror ju på hur gamla de är på de trakoriska öarna. Om vi står ut med att de är förhållandevis nya 50-100 år så kan de ju inhandlats på Demontraden i Akrogal. Det kanske blev en stor succé i Tricilve och avlades för arenor runt om på öarna varifrån de luriga illrarna smet. Om det är äldre föreslår jag Morëlvidyn...eller kanske via Morëlvidyn till Staden O då? I staden O finns dock de där väldigt gifitga hundarna som jag gärna ser slipper konkurrens... but why not? Vad tycker ni?
Hur exakt mustelonen kom till öarna känns faktiskt inte så viktigt, men eventuellt tidpunkten. Med tanke på att skeckerna verkar leva i någon sorts symbios med dem (jfr hundar och människor) så bör det vara åtskilliga generationer sedan. Fast inte alltför länge för då skulle de inte längre betraktas som ett främmande inslag.
/Baldyr
Jag tror nog att de saphynska "kungarna" etablerade sig som maktfaktor efter Första ransarderkriget och svor trohet till de klavykiska segerherrarna. Det rörde sig förmodligen om lokala stormän som visserligen aldrig förenade sig i klavykernas kamp men som inte heller motsatte sig deras överhöghet. Som belöning fick man formella förläningar och klavykerna slapp bördan att förvalta ön, utan kunde bara nöja sig med att utkräva tribut, vilket småkungarna villigt gjorde (och tävlade förmodligen om att överglänsa varandra i detta värv, dock utan att det gick ut över befolkningen, som ju gärna delar med sig).Mikael skrev:Jag gillar att saphynernas livsbejakande attityd ursprungligen var så stor att politik var av lite intresse förr. Har tittat på noteringen om kungarådet och tycker det räcker med att saphynerna började skaffa sig hövdingar eller kungar som tidigast efter första ransarderkriget snarare i tiden nära det andra ransarderkriget. Hövdingadömen ca 300 eO och kungar ca 400 eO. Hur det gick till vad de hette och hur rådet fungerade lämnar jag åt andra att fundera på.
Konungarådet verkar dock haft en reell betydelse ända fram till Saphyni uppror 520-525 eO (Trakorien, sid 60). Först därefter tog trakorierna på allvar över förvaltningen av ön, med egna guvernörer och fogdar. Konungarnas råd kan antingen vara upplöst idag eller har ungefär lika litet att säga till om som klavykernas version av Bodâken (enligt vad jag läst på Briors blogg).
Tankar, invändningar?
Detta motsäger inte min utläggning ovan, va?Mikael skrev:Det blir ju lite annorlunda än andra platser i ereb där det alltid varit stormän som organiserat och erövrat samt stridit med varandra. Saphyna blir då en fredens ö där jorderna inte tas strid med, ransarderna får dela ön med saphynerna, klavykerna välkomnas. Först i och med ransarderkrigen och nyvunnet oberoende från ransarder och även klavyker vid det rikets försvagning leder det till politisk hierarki. För att inte tala om tiden efter andra ransarderkriget då ön är nominellt självstyrande.
Helt fridsamt behöver det väl inte ha varit ens på Saphyna, men de inre stridigheterna kanske inte heller behöver överdrivas. (Man kanske nöjde sig med att kasta ruttna frukter på varandra - eller surströmming?Mikael skrev:Eller om man vill ha mer strider så kan saphynerna tagit till vapen redan mot ransarderna men besegrats. Då stämmer deras hövdingasystem ur det ransardiska och det kan ju vara en intressant variant kanske?
)Helt spontant känns det inte fel att de saphynska stormännen varit influerade av det ransardiska samhällsskicket, fast utan det våld som jag förmodar följer med paketet.
/Baldyr
Jag tror att du har rätt. Dessutom ligger Korjulme mitt emellan Gazela (där upproret föddes) och Gidena (där slaget utkämpades).gtjorgo skrev:När Harlevold Hakeborst ledde sin saphynska resning mot paratornierna år 520 eO, använde han sig av "fångar och ut-öingar", kanske just slavar vid korjulme plantagen alltså? (trakorien sid.8-10).
Vidare vad gäller plantage-slavar så kallas de litet nedsättande för "äppel-ryckare" av de infödda byborna (som har hand om mycket av det traditionella jordbruket i Korjulme, misstänker jag). Föräldrar varnar sina telningar förmanande att "en äppelknyckare kan lätt bli en äppel-ryckare". Därmed har insatserna höjts och äppelknyckadets konst utvecklats till ett spel med betydande insatser (åtminstone enligt ungdomarna).
Eller nåt.
/Baldyr
Nu är du väl överdrivet självkritisk och behöver alls inte ursäkta dig. Själv vet jag så gott som inget alls om kentaurer mer än kanske från några mögliga sagor om Kiron som vare sig bodde i skogen eller på slätten utan på ett berg. Jag slängde in dem mest för att de fanns i monsterboken men kommer knappast att använda dem i romanerna eftersom de är för "färdiga" för min smak. Min inställning till klurigheter och motsägelser i rollspelskonstruktion är att fixa till dem med lite tejp och plastic padding utan alltför stort allvar. Det ligger i projektets natur att ägna sig åt försiktig hermeneutik parad med kreativt nytänkande men jag som alltid kladdat utan källor kan ibland tycka att ni är överdrivet försiktiga (sagt som konstaterande - inte som kritik). Jag instämmer med Mikaels linje att så länge inte källorna motsäges så kan man göra friska nytolkningar. Det är för mig viktigare att fånga stämningen än bokstaven. Kanske denna diskussion kunde platsa i en egen tråd?Baldyr skrev:Aha, då har jag talat i nattmössan igen då. Någon som är förvånad vid det här laget?Mikael skrev:Kentaurer är aldeles naturliga i skogen även om de kan sträcka på benen än mer på slätten. Av de få kentaurer som dykt upp i spelet så är väl alla tre mer eller mindre från skogsområden: Kestur/Tocme; kentaur-Enhörningshornet/Spindelskogen; lärde-kentauren/Ljusna. (är det inte också i skogstrakter som de dyker upp i grekisk mytologi?) Funkar utmärkt alltså och även om de ursprungligen inkluderats som älvfolk så har det ansetts som ett misstag och de sorterar nu under djurfolk hos oss.
Extra pinsamt blir det ju att jag av någon anledning trodde att jag skulle kunna sätta Brior på pottan. Man kan ju tycka att jag borde veta bättre, men då sitter ju jag här med dumstruten igen...