Samkarna

[birkebeineren]

Gillar även beskrivningen av Sivoas alver. Biten med särskilt visdomssökande ger lite särdrag utan att avvika för mycket från andra alvkulturer. Men hur kan de passas in med människofolket sivoer (från Krilloan-modulen) på ett bra sätt?

Sen funderar jag på om det kan vara så att alvriket Sivoa tidigare var ett stort rike med fasta gränser likt dagens Landori och Goiana men att det efter sitt fall har överlevt i annan form som isolerade små bosättningar spridda runt om men som ändå binds samman av sitt arv (och kanske gångarna mellan världar du nämner)? Det mesta av Sivoa bebos nu av andra folkslag, sivoer inte minst, även om dessa vet att detta i forna tider var alvernas värld?

[Dretski]

Gillar även beskrivningen av Sivoas alver. Biten med särskilt visdomssökande ger lite särdrag utan att avvika för mycket från andra alvkulturer. Men hur kan de passas in med människofolket sivoer (från Krilloan-modulen) på ett bra sätt?

Sen funderar jag på om det kan vara så att alvriket Sivoa tidigare var ett stort rike med fasta gränser likt dagens Landori och Goiana men att det efter sitt fall har överlevt i annan form som isolerade små bosättningar spridda runt om men som ändå binds samman av sitt arv (och kanske gångarna mellan världar du nämner)? Det mesta av Sivoa bebos nu av andra folkslag, sivoer inte minst, även om dessa vet att detta i forna tider var alvernas värld?

Dessa j-a manniskor som dyker upp overallt. Naval, jag har inte gett dessa nagon plats, da jag helt enkelt inte visste om dem. A andra sidan ar ju Sivoa mycket stort, sa de kanske kan spridas ut geografiskt i olika delar av omradet snarare an att leva hand i hand? Sivoa far for mig garna vara en riktig alvskog med enhorningar, fauner och hela kittet, trots bortfallet av alvernas dominans. En alvskog som har forvildats sedan de senaste konfluxerna? Jag forsoker komma upp med ett Samkarna som forvisso anda ar valbefolkat i alla dess delar, men med inbygga motsattningar och kanske inte helt standardiserade civilisationer a andra sidan. Kattmannen i norr ger enligt mig ett intressant inslag, och i oster (rimligen vid floden) dras en tydlig grans dar Morginnerskogens barbarer inte garna gar over. Trots alvernas numera numerara underlage vet grannarna battre an att mucka med dessa i onodan.

[birkebeineren]

Finns lite inspirerande läsning om sivoerna och deras slavhandlande grannar i Morëlvidyn här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 526#p25526

[Adragoor]

Grodman...

[Dretski]

Skrev ihop en snabb genomgång av Drakryggen idag, rätta gärna till eventuella fel och kom med idéer:

Drakryggen
Drakryggen är ett av Altors största bergsmassiv, vilket reflekteras i den vilda miljön som omger bergen. Bergskedjan har fått sitt namn efter de otaliga drakar som har platsen som sin hemvist. Enkelt beskrivet kan sägas att de norra delarna av kedjan är något mer ”civiliserad” än de södra delarna, men expeditioner som lämnar sina hemstäder för utforskning av bergen kommer sällan tillbaks med goda nyheter. Vissa av topparna kan nå så högt som 15 km över havet, och passager och dalar går i ett virrvarr. Under och i Drakryggen finns även otaliga grottsystem som används som boningar för allehanda mytologiska kreatur såsom t ex drakarna själva, yetis, harpyor, hippogriffer, bergstroll, troglodyter, vättar och allehanda andra bergslevande varelser. Dessutom finns ett mycket rikt djurliv i bergen, då civiliserad jakt lyser med sin frånvaro. Någon enstaka bergsklan med människor finns även i de centrala delarna, men dessa har i stort sett ingen kontakt med omvärlden utan har hamnat på avvägar via historiens gång. En stor del av bergens befolkning utgörs av flygande varelser, då detta i princip är det enda smidiga sättet att färdas över och runt bergens toppar och dalar. Historiska ruiner från övergivna civilisationer finns, men är fåtaliga.
I de norra delarna av bergen runt Carcamusa-slätten och Krilloan finns även en del mineralgruvor där små- och egenföretagare kämpar emot elementen och områdets monstruösa befolkning, men på grund av områdets ogästvänlighet är industrin inte speciellt utvecklad (tänk Klondyke under guldruschen), och drakarna vaktar sina skatter med tänder, klor och eldkvastar. Endast de hårdaste av hårdingar överlever mer än någon vecka i bergen. Myter säger att det under Drakryggen finns grottsystem som skulle kunna förkorta restiden mellan den västra och östra sidan av bergen markant, men incentiven överskuggas av faran i att genomföra en dylik expedition. Vad som är ett faktum är att det underjordiska livet i bergen särskiljer sig enormt ifrån livet på ovansidan av bergen.
Mängder av gömda dalar finns också i bergsmassivet, vissa rent av med varma och tropiska mikroklimat som lämpar sig utmärkt för utveckling av mer primitiva livsformer och djur, alla med sin egen plats i bergens ekosystem.
I de södra delarna av Drakryggen närmare Mosgilak byts snötäckta toppar i sakta mak ut emot halvaktiva vulkaner och lavasjöar, och geologin ändras markant ju närmare Mosgilak man kommer. Livet ändras också, och mer värmetåliga varelser frodas i södra Drakryggens smått utomjordiska bergsklimat. Man kan också se en viss skillnad på de östra och västra delarna av bergen, där kustlandskapet i öster utgör en betydande skillnad, med god tillgång till mat från havet och de halvciviliserade delarna av Niferland som angränsar Drakryggens högländer för de varelser som lever där snarare än de mer brutala och ociviliserade trakterna i Samkarnas inland västerut.

Källor:
Geardons gap
Geardons gap är en vid klyfta i Drakryggen där vindar från Västerhavet tränger sig samman och skapar en ständig orkan genom bergskedjan. Kring gapet är bergen fyllda av vindgrottor och slipade stenformationer. Nere i Ormsjön öster om Drakryggen skapar vinden från Geardons gap en gigantisk vattenvirvel som kallas Världssvalget eller Faryngia. (EA Wiki)

Morumarstammen
Namnet betyder molnkrigarna. De är den mest dominerande stammen i närheten av Drakryggen. De har sitt område runt delarna av bergskedjan öster om de sydligaste Krystalerna. Ingen träder ostraffat in i deras höglänta domäner. Stammen är väktarna av en forntida högkultur. Det är oklart om de är kulturens direkta ättlingar eller om de enbart vävt in de mäktiga ruinspillrorna i sin egen mytologi. Stammens intrikata religion centreras kring tillbedjan av K’rbuz Kvul, Gamkonungen. Stammen praktiserar himmelsbegravningar i stil med de som förekommer i vår egen världs Tibet. (EA forum)

[Snibben]

Väl skrivet.

Skrev ihop en snabb genomgång av Drakryggen idag, rätta gärna till eventuella fel och kom med idéer:

Drakryggen
Drakryggen är ett av Altors största bergsmassiv, vilket reflekteras i den vilda miljön som omger bergen. Bergskedjan har fått sitt namn efter de otaliga drakar som har platsen som sin hemvist.

Jag hade för mig att Drakkryggen hade fått sitt namn eftersom det ansågs vara ryggraden av urdraken Tiamat. Har letat i källorna men inte hittat något sådant.

[Dretski]

Väl skrivet.

Skrev ihop en snabb genomgång av Drakryggen idag, rätta gärna till eventuella fel och kom med idéer:

Drakryggen
Drakryggen är ett av Altors största bergsmassiv, vilket reflekteras i den vilda miljön som omger bergen. Bergskedjan har fått sitt namn efter de otaliga drakar som har platsen som sin hemvist.

Jag hade för mig att Drakkryggen hade fått sitt namn eftersom det ansågs vara ryggraden av urdraken Tiamat. Har letat i källorna men inte hittat något sådant.

Det ringer en bekant klocka, tack!

[birkebeineren]

Står i EA-Kampanj s. 10-11 om hur Drakryggen enligt vissa tros vara urvarelsen Tiamats ryggrad som i urtiden klövs av Marduks yxa Geardon och skapade klyftan Geardons gap. Kanske kan något av det andra som står här om hur Drakryggen rent geografisk fungerar som bariär mellan öst och väst flätas in? Med lite språkputs skulle texten kunna fungera som en beskrivning av Drakryggen ur ett Ankh-Castellumsk/Ankhrviksk perspektiv. Gillar också det om att flygande varelser har en fördel här i ett annars svårtillgängligt landskap, förutom då rimligtvis nära Geardons gap där de extrema vindarna lär göra lufthavet livsfarligt. Harpyorna du skrev om i annan tråd tycker jag passar utmärkt i Drakryggen.

Men hur är det egentligen med drakarna i Drakryggen? Hur många finns det, hur beter de sig och hur förhåller sig olika folkslag till dessa Altors mäktigaste varelser?

Kan det vara så att drakarna finns här, de är ganska talrika, men de rör sig ytterst sällan nedanför berkskedjans högsta toppar? Varför det förhåller sig så vet endast drakarna själva. Att draken Morriart på 470-talet eO började härja i trakten kring Krilloan var på så vis något mycket ovanligt och inget någon var förberedd på.

[Dretski]

Jag har tänkt att drakarna förhåller sig till Altors is/eld-strid som någon sorts maktbalans (trots dessas eldsprutande), och att de till stor del befinner sig söderut i Drakryggen, men det hindrar förstås inte att det finns i de norra delarna heller. Drakryggen är ju en av Altors största bergskedjor (möjligen med undantag för kedjan i nordligaste Akrogal, trots att Drakryggen är högre) och att det inte skulle finnas drakar alls känns helt orimligt. Dessa drivs av lite annorlunda motiv än drakarna på Ereb. Jag vill göra något riktigt häftigt av Samkarna på lång sikt och försöker utnyttja de varelser som sällan använts i ÄS:s produkter, samt slänga in mina egna fantasier och fördjupa mig pö om pö för att tillsammans med era inlägg och ideer kunna göra något både makabert, brutalt och vackert.

Jag sitter återigen i båten utan dator och har därför lite svårt att skriva, men passar på när jag hälsar på hos mina föräldrar. Ju mer ni fyller på under tiden, desto bättre. En hel (stor!) modul om Samkarna en vacker dag är mitt slutmål!

Jag vill gärna ta inspiration från både Afrika (Kongo!) och Amazonas samt Anderna till denna kontinent, och även dinosaurier kommer att få plats i sinom tid, dock väldigt långt bort från civilisationen.

Geardons Gap är en geografisk egenhet som även kommer att påverka Samkarna väster om detta, där vindarna blåser rätt över kontinenten och skapar en hel del tropiska stormar med allt detta innebär.

[Mikael]

Spännande saker sker här. Avs Sivoerna så är det ett samlingsnamn, liknande "eskimåer", för de djungellevande människorstammarna som är få och långt emellan likt djungelstammar i Amazonas eller Borneo. De lever vanligtvis avskilt och försöker undvika både alver och slavjägare från Morelvidyn.

[Dretski]

Spännande saker sker här. Avs Sivoerna så är det ett samlingsnamn, liknande "eskimåer", för de djungellevande människorstammarna som är få och långt emellan likt djungelstammar i Amazonas eller Borneo. De lever vanligtvis avskilt och försöker undvika både alver och slavjägare från Morelvidyn.

Jag tänker mig Sivoa som ett fallet alvrike med lite Narnia-stämning, snarare än fyllt med människor, dessa passar bättre in i Morginnerskogen. Men visst, Sivoa är stort och kommer en vacker dag kanske att förtjäna en egen tråd. Möjligen finns det mänskliga stammar i de västra delarna och närmare kusten, men inlands vill jag gärna behålla en viss mystik. Mitt fokus ligger dock inte där just nu, men jag ska ägna det en tanke.

[gtjorgo]

Jag tänker mig att detta enorma område (enbart Sivoaskogen är större än Kardien)har flera helt autonoma stammar/grupperingar. Både av sivoaalver och mänskliga Sivoer. Jag ser också Sivoer (människorna) är mer av ett samlingsnamn för dessa grupper (som eventuellt har en avlägsen gemensam nämnare i språk etcetera?). De har fått sitt namn för att de lever i det område som tidigare i huvudsak kanske var synonymt med den alviska kulturen som var utspridd här?

Sivoerna lever (vad jag vet) främst i smågrupper och har inte skapat större statsbildningar?

[birkebeineren]

Sivoer beskrivs kortfattat i Krilloan-modulen s. 27.

Ett människofolk med följande kännetecken:

-kortare än genomsnittet
-ofta ljus- eller mörkbrunt hår
-grå ögon
-ingen skäggväxt
-små öron
-kraftigt käkparti
-mångfärgade kläder
-gillar färgglada broderier och smycken
-extremt envisa och får ofta sin vilja genom
-skickliga men odiplomatiska handlare

Grundegenskaper utifrån DoD91 ges i en tabell med -1 för SMI, +3 för PSY och en genomsnittlig STO på 11 (där 13 är genomsnitt för människor)

2100 sivoer bor i Krilloan vilket utgör 2,6 % av en befolkning på 80 000, deras huvudsakliga sysselsättningar är som hantverkare eller kaptener


Inte så mycket kan synas men något att bygga vidare på. Dessa sivoer behöver heller inte utgöra den enda människokulturen som härstammar från Sivoa utan det kan finnas fler. Sivoer skulle också kunna vara en övergripande beteckning likt zorakier är det för underkulturerna penner, legender, raxorer och luksiler i Zorakin enligt Aidne-modulen. Det kan också finnas andra folkslag än människor som övergripande kallas sivoer bara de passas in med kulturen som kännetecknas av ovanstående.

Mikael har som et exempel lånat delar av ovanstånde beskrivning för de såkallade Djungelfolken som lever i Morëlvidyns ytterområden: https://erebaltor.se/wiki/index.php?tit ... ngelfolken

Alverna som lever i Sivoa är separata från andra sivoer. Tidigare hade de ett stort rike här men detta är nu splittrat även om alver (och kanske andra älvfolk) fortfarande bor här. Hur de förhåller sig till människorna vet vi inget om (förutom att båda folkslagen finns i Sivoa).

Finns många möjligheter bara källorna passas in.

[birkebeineren]

Mikaels gamla sammanfattning av Sivoa:

Sivoa
Sivoa ädelskogar i Morginnerskogens västra ände gränsar mot Morëlvidyns sydvästra gräns och var en gång ett mäktigt alvrike som utgjorde hela nordvästra Samkarna. Riket har tappat i styrka, men befolkas ännu av skogsalver i de ädelträskogar som utgör Sivoas hjärta. Morelverna hyser sedan flera hundra år en vidskeplig fruktan för Sivoa, och låter alverna vara ifred. Från skogarna går en svårfunnen led ner till havet och den gömda gråalvshamnen Amon Taris. Sivoas djungler befolkas inte bara av älvfolk utan också av en ursprungsbefolkning som är släkt med både alver och människor kallade Sivoer. Sivoerna lever av jakt och viss handel i ädelträvaror med morelvidynerna. Men alverna döljer något...

Särskilt intressant är forumsskapelsen Amon Taris, av hamn där sjölevande alver (ibland kallat gråalver) har kontakt med andra älvfolk. Amon Taris är utsatt på Samkarna-kartan i trådens början längst söderut i havsviken som fått namnet Vindarnas gravgård (ett namn som inte syns på denna karta men gör det på kartan över Morëlvidyn).

Vad alverna döljer vet vi inget om...

Finns även inspiration att hämta i wikin under Morëlvidyns stämningstexter för Slavhandel

[Dretski]

Ingen djungel är ju komplett utan sjukdomar, och då jag igår råkade slå på TV:n och se en dokumentär om världens kanske farligaste skog i Afrika (där tiotalet sjukdomar nämndes bland myggorna i skogen, bland annat Denguefeber och Ebola) så tänkte jag att det kunde vara intressant att skapa något för Samkarnas djungler och träsk (Jurona blev helt plötsligt mycket farligare!). Flera av dessa sjukdomar har påträffats även i Ankh-Castellum och kuststäderna i Morelwidyn, men läkare och alkemister i Ankh-Castellum arbetar febrilt på att kapitalisera marknaden för botemedel.

Blodfeber
Feber, intensiv huvudvärk och blodhosta. De drabbade får också en markant ökad lukt av blod, vilket leder till att de blir oemotståndligt attraktiva för alla sorters blodtörstiga insekter och vampyrliknande varelser.

Ögondimma
Ögonen blir mjölkfärgat dimmiga. De som smittas blir hallucinatoriska och ser illusioner som kan leda till kraftig förvirring, schizofreni och paranoia.

Stenådra
Kroppens blodådror förvandlas gradvis till sten, vilket resulterar i smärta och nedsatt cirkulation. Drabbade kan uppleva markant ökad tyngd och stelhet i sina extremiteter.

Luftböld
Gasfyllda blåsor växer på huden och orsakar svårigheter att andas. Drabbade kan oavsiktligt släppa ut skadliga gaser som påverkar dem själva och omgivningen.

Kallbrandsskräck
Detta virus skapar en överdriven känslighet för köld och isande vindar leder till konstant kallbrand. De drabbade undviker kyla till varje pris och kan få frostskador av milda temperaturer.

Spegelsjuka
Drabbade utvecklar en glasliknande, transparent hud som i svåra fall helt reflekterar omgivningen. Denna sjukdom orsakar också en förlust av kroppsvätskor, vilket gör huden skör och benägen för sprickor.