Magilre

[Jan Erik Söderman]

Nja. Själva spriten kan ju definitivt existera. Bara att tunnorna inte är så dyra. Eventuellt importerar man i alla fall tunnor för att det ger olika smakupplevelser och de vanliga ektunnorna ifrån de sydmagilliska lövskogarna (De som det står om i källorna om jag inte minns fel) anses tråkiga. Magillerna är ju väldigt förtjusta i att krångla till det för att få det ännu lite lyxigare redan som det är.

[Mikael]

Justerat spriten och rödmarkerat den på föregående sida.

[Jan Erik Söderman]

Absolut inga invändningar. Eftersom detta är en allmän magillisk sed så kommer det endast att få en liten omnämning i Moril Dilaz-texten när jag kommer till det. I Moril Dilaz är det trotts allt ganska regnigt och äpplen och grejer. Inga majsodlingar däromkring inte.

[Jan Erik Söderman]

Mina tillägg till historien med hjälp av mikael och andra. Påminn mig om jag glömde något. Grönfärgade den post som bara gäller min egen kampanj och andra som väljer att spela Morillisk intrig.

Tlllägg till Magilres Tidslinje.
Ca 900 f.o. Efter Arcaballo Sangrezzos kaotiska första erövringståg anländer den Jorpagniske härföraren Drylor Surpetrus som leder en här upp till Magilre där man i en relativt oblodig kampanj driver de primitiva Mirelkerna (numer kallade Dyler efter att de bodde på halvön Drylo döpt efter generalen Drylor som erövrade den) tillbaka in i sina mer mirelska hemländer. Han skapar här en ny provins i imperium Jorpagnum med Maeril (Hamnstad) Drilum (Drylors egendom) som största stad men ej huvudstad. Nybyggare ifrån andra Jorpagniska kärnområden anländer i klasar och odlar upp det vilda landskapet. De som finns kvar av Magialerkulturen använder sina elementarprästers förmågor för att gömma sig för de civiliserade folken och sjunker mer och mer in i skapelsen som naturliga andar än ett folkslag och lämnar sina tjänare Dylerna att klara sig själva. Deras arv lever dock kvar i namnet på området och i språket som talas ända fram till idag.

850 f.o. den Sofiska rörelsen får ett starkt fäste i Magilre då ett flertal av deras lärda överhuvuden lyckas bli förvisade ifrån det centrala Jorpagna och flyttar hit. Soferna lär ut att kunskap och ordet är det enda sanna och att ur det skrivna ordet kan man förnimma skapelsen. En tillräckligt upplyst Sofist kan till och med enligt utsago se skriften i världen runt omkring sig. Med hjälp av Magialer-språket som fortfarande lever kvar försöker man vokalisera dessa skapelsens runor i dess talade form men trotts spektakulära resultat med de sånger man skapar så når man aldrig fullständig förståelse för höga språket. Däremot skapar man en unik tradition av magi genom harmonier som vibrerar genom skapelsen. Rörelsen ses i slutänden allt för världsfrånvänd och börjar dessutom bli alltför mäktig. Den lokale Jorpagniske ståthållaren, inspirerad av demonfursten Sybaricus Macru som är avundsjuk på de fagra och potenta sångerna, låter således 624 f.o. döda alla dess ledare och bränna upp mycket av deras texter även om många räddas undan till Aidne och öar i Västerhavet. Även i Magilre lever deras arv kvar i tron på den Sofiska sanningen och ordets makt.

640 f.o. Sammandrabbningar med barbarer ifrån de Trakoriska öarna runt Moril Dilaz drivs tillbaka med hjälp av ett helt folkslag av Narguriska barbarer som är på vandring. De har en gång i tiden varit legosoldater i Jorpagnas tjänst men har nu ledda av de tre Milluriorna Ilmangus, Kallingus och Urtalus bestämt till att åka hem till Aesirs heliga länder för att sprida det rena blodets kraft. De skänks som tack skepp av ståthållaren av Maeril Drilum och seglar norrut för att några årtionden senare slutligen finna ett hem på den lilla ön Ranz. Denna händelse glöms snart bort av jorerna i Magilre men är nedtecknad i en passage i det mycket långa Ransardiska eposet Jorparim som behandlar deras legendhistoriska ursprung. Det utgör en del av anledningen till att Ranerna faktiskt då och då kan tänka sig tala med magiller som bara smått lägre stående varelser än idag.

599 f.o. Drylohalvön skonas till större delen ifrån köttbitarnas framfart. De flesta tror att detta beror på dess avlägsna geografi men en del av sanningen är också att ett flertal av Magialerfolket offrar sig i en enorm elmentarrit som skapar en magisk barriär igenom vilken de demoniska insekterna inte kan färdas. När denna rit genomförs förlorar Magialerna inte bara sina liv utan det går så illa att till och med deras livsrunor knyts upp och de slutar att existera. Deras fåtaliga kvarvarande släktingar drar sig tillbaka än mer till allt mer avlägsna platser och med undantag om enskilda legender om mäktiga magiker som vandrar i landet eller den mytomspunne Rhys så siktas de aldrig igen.

590-550 f.o. Flyktingar ifrån det kollapsade Imperium Jorpagnum vandrar in i Magilre. Många körs bort till rikets utkanter men de som blir kvar stannar under styre av den mäktiga prästinnan Lindoh som dyrkar gudinnan Lluphnia. Dessa hjälper till att förvandla Magilre ifrån den oländiga terräng den var till ett av de mest bördiga rikena i Ereb. Då Magialernas makt är bruten är naturen inte länge besjälad på samma sätt som förut och är således inkapabel att göra motstånd mot den civiliseringsprocess som äger rum.

595 f.o. Det kontinentaljoriska riket innefattar vid denna period inte ännu större delen av Magilre.

575 f.o. Flyende ifrån det kollapsade Imperium Jorpagnum vandrar in i Magilre. De skapar stora problem i sin desperation och många av dem deporteras vidare till de oländiga öarna norrut.
Många stannar dock kvar under styre av den mäktiga prästinnan Lindoh som dyrkar gudinnan Lluphnia. Dessa hjälper till att förvandla Magilre ifrån den oländiga terräng den var till ett av de mest bördiga rikena i Ereb. Då Magialernas makt är bruten så är naturen inte längre besjälad på samma sätt som förut och är således inkapabel att göra motstånd mot den civiliseringsprocess som äger rum.

475 f.O. Efter en serie inre stridigheter i Kalklanden når nya flyktingströmmar Magilre och skapar stora problem i sin desperation. Många av flyktingarna deporteras vidare med straffångar till Saphyna där en Bzegustisk prokurator grundat en straffkoloni. Då riket skaks av upprepade oroligheter internt lämnas straffkolonin att huvudsakligen sköta sig själva för att så småningom blir fria och oberoende. Det finns dock de patriotiska historiker i Magilre som hävdar att även Saphyna borde falla in under måttot "AlltMagilre".

450 f.o. Magilre består av ett lapptäcke av olika småstater. De domineras dock av Maerillerna i norr och den Mazungiska (tidigare Amazunga senare Munzga) armen i söder. I ett för tiden mycket otypiskt sjöslag försöker de Mazungiska herrarna inta staden Maeril Diliz. De slås dock tillbaka av Maerilliernas överlägsna flotta och för första och hittills enda gången under Magilres historia domineras det inte bara ekonomiskt utan även politiskt av dess norra landsända under några århundraden.

300 f.o. Den ökände ”mördaren får Barabea”, även känd som Almzu Kelring, lyckas totalt dominera det stora rådslaget som hålls mellan ett flertal av Magilres herrar genom att helt enkelt på ett ytterst våldsamt maner döda dem. Han utropar sig själv till härskare över det enade Magilre men hans styre varar bara i 3 år innan arga adelsmän ifrån hela riket dödar honom mitt under en stor fest till hans ära för att fira hans gudomlighet.

152 e.o. Under uppresningarna av Kabrinziordens toppskikt lyckas den mycket mäktige demoniske magikern och självutnämnde sofiske filosofen Alkeric fly ifrån utfrågningsprocessen ledd av den fruktade Caddiske riarken Hilk Halro som med metoder som skulle fått Exarken att rysa spred tron till nya hedniska områden. Alkeric befriar staden Moril Dilaz och han och hans lärjungar sprider med extremt blodtörstiga, enligt somliga demoniskt inspirerade, metoder skräck i inte bara resten av Magilre utan även sin egen befolkning. I ett stort hjältedåd lyckas Capaz Ry’carils son Prins Ilper Ry’caril dräpa den numer demoniske Alkeric med hjälp av Etins kraft och den lysande vägens prästerskap.

492 e.o. En kvinnlig riark som accepterats av den lokala kyrkan i Morillien utses till bonitsal av Morillien av Kerigassen av Munzga, som även han är Morilier. Bunzresh som hon heter upptäcks dock när Exarken av Ekeborg sänder ett sändebud för att lyckönska henne som bonitsal över hela Etindomens största stad*. Kerigassen får en reprimand och instrueras att ersätta Bunzresh med någon mer lämplig kandidat.

543 e.o. I protest mot den senaste Bonitsalens totala inkompetens väljer Magillerna sin egen kvinliga bonitsal vid namn Illrima ifrån de allt mer populära soldöttrarnas kätterska led. Endast genom god diplomati av den dåvarande Kerigassen av Munzga, som även han kom ifrån Moril Dilaz, lyckas man undvika att hela staden blir bannlyst av en mycket förgrymmad Exark. Dock görs detta med löftet om att en ny bonitsal skall utses istället för Illrima. Processen tar dock längre tid än vanligt då Illrima är mycket populär för sin visdom och sin skönhet. Hon är således bonitsal av Moril Dilaz i nära tre år innan en ersättare hittas. Hon står fortfarande att finna som staty på ett flertal torg över hela staden.

546 e.o. Trotts att den alldeles nyvalda bonitsalen Kilvin är en man visar han sig ändå vara sympatisör med soldöttrarna och han hamnar under en ämbetsresa i Ekeborg i bråk med ett flertal mäktiga ämbetsmän däribland Exarken själv. Kilvin dör enligt officiella kanaler av en hjärtattack mitt under sin lystring men rykten hävdar att han torterades ihjäl efter att han ska ha hävdat att rika pösmunkar inte hade mer kontakt med det gudomliga än någon annan.

605 e.o En konspiration involverandes Dyler, Munzgiska handelsmän, Raugoner och diverse andra ondsinta fraktioner avslöjas när den detta år försöker orsaka Moril Dilaz undergång. Hertigen utnämner de hjältar som stoppade konspirationen till riddare av Morillien men såsom äventyrare ofta gör väljer de helt sonika att resa vidare på ytterligare äventyr.

607 e.o. Den fortfarande barnlöse Hertigen av Moril Dilaz gifter om sig och avlar en son med sin betydligt yngre andra fru Arpeta Klerust-Marcaril. Han är dock inte alls intresserad av henne och flyttar strax

[Mikael]

Ca 900 f.o. Efter Arcaballo Sangrezzos kaotiska första erövringståg anländer den Jorpagniske härföraren Drylor Surpetrus som leder en här upp till Magilre där man i en relativt oblodig kampanj driver de primitiva Mirelkerna (numer kallade Dyler efter att de bodde på halvön Drylo döpt efter generalen Drylor som erövrade den) tillbaka in i sina mer mirelska hemländer. Han skapar här en ny provins i imperium Jorpagnum med Maeril (Hamnstad) Drilum (Drylors egendom) som största stad men ej huvudstad. Nybyggare ifrån andra Jorpagniska kärnområden anländer i klasar och odlar upp det vilda landskapet. De som finns kvar av Magialerkulturen använder sina elementarprästers förmågor för att gömma sig för de civiliserade folken och sjunker mer och mer in i skapelsen som naturliga andar än ett folkslag och lämnar sina tjänare Dylerna att klara sig själva. Deras arv lever dock kvar i namnet på området och i språket som talas ända fram till idag.

850 f.o. den Sofiska rörelsen får ett starkt fäste i Magilre då ett flertal av deras lärda överhuvuden lyckas bli förvisade ifrån det centrala Jorpagna och flyttar hit. Soferna lär ut att kunskap och ordet är det enda sanna och att ur det skrivna ordet kan man förnimma skapelsen. En tillräckligt upplyst Sofist kan till och med enligt utsago se skriften i världen runt omkring sig. Med hjälp av Magialer-språket som fortfarande lever kvar försöker man vokalisera dessa skapelsens runor i dess talade form men trotts spektakulära resultat med de sånger man skapar så når man aldrig fullständig förståelse för höga språket. Däremot skapar man en unik tradition av magi genom harmonier som vibrerar genom skapelsen. Rörelsen ses i slutänden allt för världsfrånvänd och börjar dessutom bli alltför mäktig. Den lokale Jorpagniske ståthållaren, inspirerad av demonfursten Sybaricus Macru som är avundsjuk på de fagra och potenta sångerna, låter således 624 f.o. döda alla dess ledare och bränna upp mycket av deras texter även om många räddas undan till Aidne och öar i Västerhavet. Även i Magilre lever deras arv kvar i tron på den Sofiska sanningen och ordets makt.

640 f.o. Sammandrabbningar med barbarer ifrån de Trakoriska öarna runt Moril Dilaz drivs tillbaka med hjälp av ett helt folkslag av Narguriska barbarer som är på vandring. De har en gång i tiden varit legosoldater i Jorpagnas tjänst men har nu ledda av de tre Milluriorna Ilmangus, Kallingus och Urtalus bestämt till att åka hem till Aesirs heliga länder för att sprida det rena blodets kraft. De skänks som tack skepp av ståthållaren av Maeril Drilum och seglar norrut för att några årtionden senare slutligen finna ett hem på den lilla ön Ranz. Denna händelse glöms snart bort av jorerna i Magilre men är nedtecknad i en passage i det mycket långa Ransardiska eposet Jorparim som behandlar deras legendhistoriska ursprung. Det utgör en del av anledningen till att Ranerna faktiskt då och då kan tänka sig tala med magiller som bara smått lägre stående varelser än idag.

Jag tycker det ser OK ut men ser gärna att Fafnir och Birke ger sina tankar kring dessa årtal innan det wikifieras. Några språkliga detaljer skulle jag vilja ändra men det tar vi sedan. Och sedan har jag väl lite jordisk storhetstid att lägga till också.

[birkebeineren]

Ta det lite lugnt med namnvarianterna och ändra inte officiellt material utan mycket goda skäl. Annars kan jag leva med detta Söderman.

Tlllägg till Magilres Tidslinje.
Ca 900 f.o. Efter Arcaballo Sangrezzos kaotiska första erövringståg anländer den Jorpagniske härföraren Drylor Surpetrus som leder en här upp till Magilre där man i en relativt oblodig kampanj driver de primitiva Mirelkerna (numer kallade Dyler efter att de bodde på halvön Drylo döpt efter generalen Drylor som erövrade den) tillbaka in i sina mer mirelska hemländer. Han skapar här en ny provins i imperium Jorpagnum med Maeril (Hamnstad) Drilum (Drylors egendom) som största stad men ej huvudstad. Nybyggare ifrån andra Jorpagniska kärnområden anländer i klasar och odlar upp det vilda landskapet. De som finns kvar av Magialerkulturen använder sina elementarprästers förmågor för att gömma sig för de civiliserade folken och sjunker mer och mer in i skapelsen som naturliga andar än ett folkslag och lämnar sina tjänare Dylerna att klara sig själva. Deras arv lever dock kvar i namnet på området och i språket som talas ända fram till idag.

Låt dylerna få vara dyler och magirerna få vara magirer. Dylerna som folk existerade dessutom innan jorerna ankom men var inte inhemska i landet utan rörde sig västerut i en koloniseringsvåg från Klomellerbergen. Förslagsvis kallades härföraren Surpetrus med tillnamnet ”Dylius” efter sin seger över dylerfolket.

850 f.o. den Sofiska rörelsen får ett starkt fäste i Magilre då ett flertal av deras lärda överhuvuden lyckas bli förvisade ifrån det centrala Jorpagna och flyttar hit. Soferna lär ut att kunskap och ordet är det enda sanna och att ur det skrivna ordet kan man förnimma skapelsen. En tillräckligt upplyst Sofist kan till och med enligt utsago se skriften i världen runt omkring sig. Med hjälp av Magialer-språket som fortfarande lever kvar försöker man vokalisera dessa skapelsens runor i dess talade form men trotts spektakulära resultat med de sånger man skapar så når man aldrig fullständig förståelse för höga språket. Däremot skapar man en unik tradition av magi genom harmonier som vibrerar genom skapelsen. Rörelsen ses i slutänden allt för världsfrånvänd och börjar dessutom bli alltför mäktig. Den lokale Jorpagniske ståthållaren, inspirerad av demonfursten Sybaricus Macru som är avundsjuk på de fagra och potenta sångerna, låter således 624 f.o. döda alla dess ledare och bränna upp mycket av deras texter även om många räddas undan till Aidne och öar i Västerhavet. Även i Magilre lever deras arv kvar i tron på den Sofiska sanningen och ordets makt.

Sofiska och sofer låter som dårligt maskerade sofister, sufier eller filo-sofer. Var inte sybariter ett föreslaget namn? En sektledning som mördas och tas över av en ny ledare låter som en kopia av hur Kabrinzireligionen uppstod. Moderera lite?

640 f.o. Sammandrabbningar med barbarer ifrån de Trakoriska öarna runt Moril Dilaz drivs tillbaka med hjälp av ett helt folkslag av Narguriska barbarer som är på vandring. De har en gång i tiden varit legosoldater i Jorpagnas tjänst men har nu ledda av de tre Milluriorna Ilmangus, Kallingus och Urtalus bestämt till att åka hem till Aesirs heliga länder för att sprida det rena blodets kraft. De skänks som tack skepp av ståthållaren av Maeril Drilum och seglar norrut för att några årtionden senare slutligen finna ett hem på den lilla ön Ranz. Denna händelse glöms snart bort av jorerna i Magilre men är nedtecknad i en passage i det mycket långa Ransardiska eposet Jorparim som behandlar deras legendhistoriska ursprung. Det utgör en del av anledningen till att Ranerna faktiskt då och då kan tänka sig tala med magiller som bara smått lägre stående varelser än idag.

Att ranernas förfäder skall ha kämpat i Drylo funkar för mig men tycker Fafnir skall få uttala sig först. Gillar namnet ”Jorparim”. Något helt narguriskt folkslag låter inte helt överens med övrig narguriana men många värvade narguriska förband kämpar i den joriska kejsarens tjänst och det kan ha varit några sådana som drev tillbaka barbarena (tjugiska isbarbarer kanske den exakta benämningen?).

599 f.o. Drylohalvön skonas till större delen ifrån köttbitarnas framfart. De flesta tror att detta beror på dess avlägsna geografi men en del av sanningen är också att ett flertal av Magialerfolket offrar sig i en enorm elmentarrit som skapar en magisk barriär igenom vilken de demoniska insekterna inte kan färdas. När denna rit genomförs förlorar Magialerna inte bara sina liv utan det går så illa att till och med deras livsrunor knyts upp och de slutar att existera. Deras fåtaliga kvarvarande släktingar drar sig tillbaka än mer till allt mer avlägsna platser och med undantag om enskilda legender om mäktiga magiker som vandrar i landet eller den mytomspunne Rhys så siktas de aldrig igen.

Åter igen, hemskt gärna inga nya raser eller namn på raser. Låt det vara magirer.

590-550 f.o. Flyktingar ifrån det kollapsade Imperium Jorpagnum vandrar in i Magilre. Många körs bort till rikets utkanter men de som blir kvar stannar under styre av den mäktiga prästinnan Lindoh som dyrkar gudinnan Lluphnia. Dessa hjälper till att förvandla Magilre ifrån den oländiga terräng den var till ett av de mest bördiga rikena i Ereb. Då Magialernas makt är bruten är naturen inte länge besjälad på samma sätt som förut och är således inkapabel att göra motstånd mot den civiliseringsprocess som äger rum.

Magilre är på inga vis ett födofattigt land då det under sin tid som provins i Kejsardömet Jorpagna exporterar spannmål, torkad fisk och musslor till övriga Ereb. Landet kommer också sen att kraftigt falla tillbaka i utvecklingen då järn inte går att uppdriva men detta kan med tanke på ”Det kontinentaljoriska riket” som existerar en tid efter Konfluxen utspela sig efter detta rikes fall.

595 f.o. Det kontinentaljoriska riket innefattar vid denna period inte ännu större delen av Magilre.

Förslagsvis endast södra och möjligens sydvästra delarna av landet. Huvudstad Amazunga (Munzga).

575 f.o. Flyende ifrån det kollapsade Imperium Jorpagnum vandrar in i Magilre. De skapar stora problem i sin desperation och många av dem deporteras vidare till de oländiga öarna norrut.
Många stannar dock kvar under styre av den mäktiga prästinnan Lindoh som dyrkar gudinnan Lluphnia. Dessa hjälper till att förvandla Magilre ifrån den oländiga terräng den var till ett av de mest bördiga rikena i Ereb. Då Magialernas makt är bruten så är naturen inte längre besjälad på samma sätt som förut och är således inkapabel att göra motstånd mot den civiliseringsprocess som äger rum.

Denna information är i princip den samma som 590-550 fO. Sen vill jag här eller där veta vem gudinnan Lindoh är om hon skall vara en viktig del av Magilres historia.

475 f.O. Efter en serie inre stridigheter i Kalklanden når nya flyktingströmmar Magilre och skapar stora problem i sin desperation. Många av flyktingarna deporteras vidare med straffångar till Saphyna där en Bzegustisk prokurator grundat en straffkoloni. Då riket skaks av upprepade oroligheter internt lämnas straffkolonin att huvudsakligen sköta sig själva för att så småningom blir fria och oberoende. Det finns dock de patriotiska historiker i Magilre som hävdar att även Saphyna borde falla in under måttot "AlltMagilre".

Att dra in Kalklanden som vi i princip inte vet något om känns lite dumt. Kan inte flyktningarna komma från Kardien eller kanske Mirel (vilket skulle bli "öster om Kalklanden"...?

450 f.o. Magilre består av ett lapptäcke av olika småstater. De domineras dock av Maerillerna i norr och den Mazungiska (tidigare Amazunga senare Munzga) armen i söder. I ett för tiden mycket otypiskt sjöslag försöker de Mazungiska herrarna inta staden Maeril Diliz. De slås dock tillbaka av Maerilliernas överlägsna flotta och för första och hittills enda gången under Magilres historia domineras det inte bara ekonomiskt utan även politiskt av dess norra landsända under några århundraden.

Använd gärna moriller istället för maeriller, alla namnvarianter bara förvirrar. Glöm inte att den teknologiska kolapsen inträffar nu, om den då inte gjorde det innan vilket gör att då måste händelserna 590-550 fO modifieras.

300 f.o. Den ökände ”mördaren får Barabea”, även känd som Almzu Kelring, lyckas totalt dominera det stora rådslaget som hålls mellan ett flertal av Magilres herrar genom att helt enkelt på ett ytterst våldsamt maner döda dem. Han utropar sig själv till härskare över det enade Magilre men hans styre varar bara i 3 år innan arga adelsmän ifrån hela riket dödar honom mitt under en stor fest till hans ära för att fira hans gudomlighet.

Finns det något rike med rådsherrar som har rådslag vid den här tiden? Kanske flytta årtalet framåt eller bakåt?

152 e.o. Under uppresningarna av Kabrinziordens toppskikt lyckas den mycket mäktige demoniske magikern och självutnämnde sofiske filosofen Alkeric fly ifrån utfrågningsprocessen ledd av den fruktade Caddiske riarken Hilk Halro som med metoder som skulle fått Exarken att rysa spred tron till nya hedniska områden. Alkeric befriar staden Moril Dilaz och han och hans lärjungar sprider med extremt blodtörstiga, enligt somliga demoniskt inspirerade, metoder skräck i inte bara resten av Magilre utan även sin egen befolkning. I ett stort hjältedåd lyckas Capaz Ry’carils son Prins Ilper Ry’caril dräpa den numer demoniske Alkeric med hjälp av Etins kraft och den lysande vägens prästerskap

Har anders gjort något utlåtande kring dessa för både Caddo och LV rätt otypiska metoder för att sprida Etins ljus? Sen det här med Kabrinzireligionens totala förändring har vi väl inte kommit fram till något svar på?

492 e.o. En kvinnlig riark som accepterats av den lokala kyrkan i Morillien utses till bonitsal av Morillien av Kerigassen av Munzga, som även han är Morilier. Bunzresh som hon heter upptäcks dock när Exarken av Ekeborg sänder ett sändebud för att lyckönska henne som bonitsal över hela Etindomens största stad*. Kerigassen får en reprimand och instrueras att ersätta Bunzresh med någon mer lämplig kandidat.

Om detta skall vara en text om Magilre så kalla Morillien antingen Moril Dilas (med omnejd) eller hertigdömet Morillien.

543 e.o. I protest mot den senaste Bonitsalens totala inkompetens väljer Magillerna sin egen kvinliga bonitsal vid namn Illrima ifrån de allt mer populära soldöttrarnas kätterska led. Endast genom god diplomati av den dåvarande Kerigassen av Munzga, som även han kom ifrån Moril Dilaz, lyckas man undvika att hela staden blir bannlyst av en mycket förgrymmad Exark. Dock görs detta med löftet om att en ny bonitsal skall utses istället för Illrima. Processen tar dock längre tid än vanligt då Illrima är mycket populär för sin visdom och sin skönhet. Hon är således bonitsal av Moril Dilaz i nära tre år innan en ersättare hittas. Hon står fortfarande att finna som staty på ett flertal torg över hela staden.

Här hittade jag inget att kommentera!

546 e.o. Trotts att den alldeles nyvalda bonitsalen Kilvin är en man visar han sig ändå vara sympatisör med soldöttrarna och han hamnar under en ämbetsresa i Ekeborg i bråk med ett flertal mäktiga ämbetsmän däribland Exarken själv. Kilvin dör enligt officiella kanaler av en hjärtattack mitt under sin lystring men rykten hävdar att han torterades ihjäl efter att han ska ha hävdat att rika pösmunkar inte hade mer kontakt med det gudomliga än någon annan.

Inte insatt i dessa soldöttrar men har för mig att Mikael har flätat in dem så jag litar på det.

607 e.o. Den fortfarande barnlöse Hertigen av Moril Dilaz gifter om sig och avlar en son med sin betydligt yngre andra fru Arpeta Klerust-Marcaril. Han är dock inte alls intresserad av henne och flyttar strax

Behöver ordet ”fortfarande” vara med i den meningen? Och vartifrån flyttar han?

[Jan Erik Söderman]

Oj ok nu ska vi se. Ifrån början.

1. Dylerna är redan bosatta på halvön när jorerna kommer. Magialerna är en kultur av högmän som skiljer med ungefär 1 meter i längd ifrån magirerna och således inte bör förväxlas med dessa. Idén med att kalla Dylerna för Mirelker vid denna tidpunkt var för att knyta an till deras Mireliska ursprung. De kan gott få ha hetat dyler och isåfall kanske Drylor Surpetrus blivit döpt efter dem och inte tvärt om. Det spelar dock ingen roll då det i historieböckerna som är skrivna av Jorpagner med största sannolikhet skulle hävda att saker är döpta efter honom och inte tvärt om. Dylerna var definitivt bosatta i magilre vid invasionen då de grundade staden Moril Dilaz. Det var ju därför han var tvungen att ge sig på dem för att pacificera riket.

2. Soferna är mycket riktigt dåligt maskerade alla de saker som du säger. Till skillnad ifrån Aesir som är väldigt väl maskerade och ingen kan lista ut källan. Då sofismen sedan länge är utdöd så borde det dock inte vara ett jättestort problem. Det är ingen ny ledare som tar över. Jag kanske borde modifiera så att det framgår att det mest bara är texterna som räddas. Att det genomförs mer än en religiös utrensning i historien känner jag dock är ganska i sin ordning. (Sybariter är inte ett namn på dem. Dessutom är sybarit ett rakt av taget namn ifrån historien istället för något som modifierats. DVS till och med värre än Sofer)

3. Precis. Som jag tänker mig så är Ranerna inte ett utan fler folk ifrån början som enas i sin tro på Aesir och sin vilja att bygga ett mer civiliserat rike uppe i norr. Att de med tiden efter 1200 år har blivit en relativt homogen grupp är helt i sin ordning. Är också förtjust i Jorparim.

4. Magialerna är fortfarande över 2 meter långa och tillhör rasen högmän. De är en av flera högmans-kulturer.

5. Jag är medveten om att det redan tidigare har varit en exportör av mat. Det står dock ingenting om att hela landet har varit uppodlat men du har rätt. Jag borde nog nämna att det är inlandet som vid detta lag erövras.

6. Jo det var väl så jag tänkt också.

7. Lluphnia är Soldöttrarnas nuvarande gudinna. Verkar som att både min egen text och Mikaels modifierade text kom med. Ignorera den med årtal 575 och använd bara den tidigare texten.

8. Kalklanden ligger ganska nära och är inte nödvändigtvis ett dåligt val. Det är dock Mikael som har skrivit just denna text så jag antar att det är upp till honom att ta till sig detta.

9. Du menar ungefär som Amazunga och Munzga? Jag tror nog att folk klarar sig. Särskilt eftersom yttrycket Maeril förklaras tidigare i samma text. Vad gäller den teknologiska kollapsen så antar jag att det gäller de områden som inte har klommelliska allierade då det väl finns gott om metall i klomellien. Den teknologiska kollapsen hoppas jag att det redan står om i tidslinjen som den ser ut. Det här är ju trotts allt tillägg.

10. Det är väl lite av poängen att dom träffas för att kunna diskutera saker och sedan blir mördade så uppenbarligen blir det inte mycket till rike.

11. Tror att vi pratade om det tidigare i Moril Dilaz-tråden. Vad gäller Kabrinz så är det väl ingen större skillnad på hur den var förut och nu mer än att jag har givit den en föregångare i sofismen.

12. Jag hade väl tänkt att kanske med tiden lägga in en kort beskrivning av landsändan Morillien i Magilredokumentet men det är noterat. Det har du nog rätt i. Även om jag tror att den som läst hela stycket förstår vad jag menar.

13. Ordet fortfarande behöver inte vara med. Var väl mest för att indikera att han börjar bli till åren.

[Mikael]

A) Magirerna och deras koppling till Gölen och språket är det spikat, jag vet att det hade bra stöd? Jag råkar nämligen , eftersom jag inte är så förtjust i magirerna, gillar högmans-magialerkulten bättre.

B) Ranerna var en grupp krigare, inte ett helt folk om jag förstått Fafnir rätt, men inväntar Fafnirs svar.

C) Vid 3K, är det en elementarkult av högmansbakgrund eller finns de tkvar högmän?

D) sedan har vi Pigikulten, inte att förglömma!

E) ja det här med oländigt vs viktig exportör av spannmål har jag påpekat tidigare och texten kan nyanseras återigen.

F) "Han skapar här en ny provins i imperium Jorpagnum med Maeril (Hamnstad) Drilum (Drylors egendom) som största stad men ej huvudstad." - Låter märkligt att poängtera att Moril Dilaz inte var huvudstad om han grundade staden "som största stad". Stryk "men ej huvudstad" eller lägg till "men med X som provinshuvudstad."

G) Jag har kommit till ro med namnet Soferna.

H) perioden 450-0 kommer få modifieras när jordernas kolonisation "Jorderrike" blir klart. Så ev rådslag får vävas in under de nya herrarna.

I) Alkerics vampyrvälde och Kabrinzisekten bör tydligare skiljas åt för att de inte skall uppfattas som ett, men det räcker kanske med nyanser och ordföljd för att åstadkomma det. Jag kan ge det ett försök? Riarken med de hemska metoderna tycker inte jag skall vara dalk utan kan gott vara från något mer avlägset håll, men texten tycker jag annars förmedlar att metoderna inte följer LVs filosofi.

J) Stridigheter i Kalklanden 500 år innan Odo stör eller binder väl inte så mycket tror jag, men Brior får naturligtvis kommentera (jag skall påminna honom). Om vi säger området norr om...är det Ormvidderna? Kanske kan du som upphovsman till det postapokalyptiska joriska riket ge mig tips Birke?

K) Jag kan ta på mig att wikifiera Magilres historia.

[Jan Erik Söderman]

a) Detta verkar jag ha förträngt. Jag trodde magirerna bodde uppe på Orghin från början. Hur som helst hade vi ju ganska mycket snack om Högmännen här för ett tag sedan. Det var för allt i världen jag som satte igång det. Det är väl mest att Rhys uppenbarligen inte är en Magir i källorna utan en människoliknande individ som får mig att se magilres magiska ursprungsbefolkning som mer människolika. (Rhys är alltså ifrån Magilremodulen och är den sista överlevande ifrån den kulturen vad jag förstår)

B) Jo enligt min egen story som jag hittade på när jag skrev delar av Jorparim för en tidigare kampanj så hade de tre ledarna titeln Millurior, som väl var tänkt att indikera att dom hade ungefär tusen man var under sig. Så det är ju inte vad vi i vår värld skulle kalla en folkvandring precis, men de har ju definitiv gjort mer väsen av sig än de flesta rätt mycket större grupper under historiens lopp sedan.

C) Det finns fortfarande fåtalet högmän kvar. Mirelkerna (DVS dylerna) är deras tjänare/lärljungar/mänskliga släktingar. De sista högmännen går dock under i och med att riten går aningen åt fanders.

D) Glömmer gärna dom men varsågod att skriva om dem.

E) Jag har lagt till att det var magilres inland som fortfarande var helt skogsbeklätt i min egen fil. Alltså var kusterna redan uppodlade sedan länge. Ska lägga upp den nya omgjorda texten senare idag eller imorgon.

F) Jo du har helt rätt. Det var väl mest för att blidka de som trodde att jag försökte göra Moril Dilaz uber alles. Men jo det borde nog nämnas att Amazunga är huvudstad.

G) Just att de är utrotade gör att det torde kännas ganska ok.

H) Jo jag antar att Jorduasherna till skillnad från Magillerna har alldeles tillräckligt med metaller och vapen som gör dem ganska överlägsna.

I) Gör gärna ett försök. Kommer inte ihåg varifrån dalkidén kom.

J) Ingen kommentar

K) Vore bra.

[Jan Erik Söderman]

Typ såhär då


Tlllägg till Magilres Tidslinje.
Ca 900 f.o. Efter Arcaballo Sangrezzos kaotiska första erövringståg anländer den Jorpagniske härföraren Drylor Surpetrus som leder en här upp till Magilre där man i en relativt oblodig kampanj driver de primitiva Mirelkerna (numer kallade Dyler efter att de bodde på halvön Drylo döpt efter generalen Drylor som erövrade den) tillbaka in i sina mer mirelska hemländer. Han skapar här en ny provins i imperium Jorpagnum med Maeril (Hamnstad) Drilum (Drylors egendom) som största stad men med Amazunga som huvudstad. Nybyggare ifrån andra Jorpagniska kärnområden anländer i klasar och odlar upp det vilda landskapet utmed kusterna men lyckas vid denna tidpunkt inte odla upp inlandets skogar. De som finns kvar av Magialerkulturen använder sina elementarprästers förmågor för att gömma sig för de civiliserade folken och sjunker mer och mer in i skapelsen som naturliga andar än ett folkslag och lämnar sina tjänare Dylerna att klara sig själva. Deras arv lever dock kvar i namnet på området och i språket som talas ända fram till idag.

590-550 f.o. Flyktingar ifrån det kollapsade Imperium Jorpagnum vandrar in i Magilre. Många körs bort till rikets utkanter men de som blir kvar stannar under styre av den mäktiga prästinnan Lindoh som dyrkar gudinnan Lluphnia. Dessa hjälper till att förvandla Magilres tidigare obebodda inland ifrån den oländiga terräng den var till ett av de mest bördiga rikena i Ereb. Då Magialernas makt är bruten är naturen inte länge besjälad på samma sätt som förut och är således inkapabel att göra motstånd mot den civiliseringsprocess som äger rum.

[Mikael]

"det vilda landskapet utmed kusterna" - byt till "kustområdena"

"Deras arv lever dock kvar i namnet på området och i språket som talas ända fram till idag." - språkligt släktskap med Magialer förstår jag men inte varför man använde ordet alls? Hur kunde denna kult som gick och gömde sig ge namn åt land och språk?

"Dessa hjälper till att förvandla Magilres tidigare obebodda inland ifrån den oländiga terräng den var till ett av de mest bördiga rikena i Ereb" - din poäng som du vill förmedla om jag förstått dig rätt är att magialerna försvagats, men det bör ändå ta lång tid...minst hundra år tycker jag.

[Jan Erik Söderman]

1. Ok
2. För att Dylerna talade om dem och de var legendariska redan innan de försvann.
3. Det har du nog helt rätt i. Det skall nog vara en längre period där i så fall.

[Grisodlar'n]

A) Magirerna och deras koppling till Gölen och språket är det spikat, jag vet att det hade bra stöd? Jag råkar nämligen , eftersom jag inte är så förtjust i magirerna, gillar högmans-magialerkulten bättre.

Är inte magirerna förpassade till Akrogal där resterna av deras högkultur finns?

[Mikael]

A) Magirerna och deras koppling till Gölen och språket är det spikat, jag vet att det hade bra stöd? Jag råkar nämligen , eftersom jag inte är så förtjust i magirerna, gillar högmans-magialerkulten bättre.

Är inte magirerna förpassade till Akrogal där resterna av deras högkultur finns?

Gärna för mig! Och förpassade till historien i huvudsak. Både i Akrogal och än mer i Orghin har väl deras riken gått under för länge sedan?

[Snibben]

A) Magirerna och deras koppling till Gölen och språket är det spikat, jag vet att det hade bra stöd? Jag råkar nämligen , eftersom jag inte är så förtjust i magirerna, gillar högmans-magialerkulten bättre.

Är inte magirerna förpassade till Akrogal där resterna av deras högkultur finns?

Gärna för mig! Och förpassade till historien i huvudsak. Både i Akrogal och än mer i Orghin har väl deras riken gått under för länge sedan?

Långt innan människan hadde vågat sig ner till stränderna på ön Melukha, människan urhem, hade magirerna hunnit att sprida sig över Altor och försvinna. Det finns rester kvari både Akrogal och Orighin, därmed är det dock inte sagt att det kan finnas på andra ställen.