skaraborgarn skrev: ↑2020-12-08 16:53
Startade denna tråd med anledning att det är lite svårt i rollspel att ha med kärlek. Inte för att ha en debatt om könsroller.
Ja, förlåt. Jag tog tillfället att ha lite roligt, bara. My bad...
skaraborgarn skrev: ↑2020-12-08 16:53Som SL är det problematiskt och säga till en RP att du träffar en SLP och du blir kär.
Ja, som
Grisodlar'n sade så behövs det nog att SL och spelarna är lite på samma våglängd när det gäller att acceptera romans som en dimension i rollspelet. Jag tror också som du sade att man nog bara ska ha kärlek med om det är en del av intrigen som ska göra äventyret bättre eller som är nödvändigt för RPns utveckling. Jag skulle därför inte ha några tärningsslag, utan rälsa rätt hårt. SL kan dock låtsas slå en tärning då och då för att hålla spelarna på tårna.
Om spelarna är lite mottagliga till det så tror jag att det bästa sättet för SL att introducera romans är genom att bryta ner kärleken i sina mindre beståndsdelar och sedan beskriva känslorna som de kommer. Ungefär som man skulle göra om en RP druckit gift eller blivit förtrollad. Antagligen är det också bäst att hålla romansen lite gammaldags--som i en film från 50-talet ungefär. Inga grafiska beskrivningar, tack!
Dagen efter ett trevligt möte med någon kompatibel SLP kan SL säga "Du tyckte att att den där drakolyt-professorskan ni snackade med igår var
jäkligt trevlig." "Jaha," säger spelaren. Nästa dag säger SL "Du kan inte sluta tänka på den där professorskan." Och sedan helt enkelt fortsätta tjata små gulliga kommentarer tills antingen SL tröttnar (attraktionen dog ut av sig själv) eller spelaren tröttnar och säger "Jaha, det var ett jävla tjatande! Jag får väl gå och snacka med den där kvinnan igen och se vart det leder!" SL fortsätter att med korta meningar beskriva RPns känslor om att vilja träffa personen igen, hur urtrevlig hon är, att vilja tillbringa mer tid, etc. Det skulle vara en inte helt orealistisk simulering av att bli kär. Vill SL tvinga saker och ting riktigt ordentligt (för att äventyret kräver detta) kan han börja dra av på CL här och där eftersom RPn "inte kan koncentrera sig ordentligt".
Om professorskan inte känner likadant blir detta förstås olycklig kärlek som kan vara ett ordentligt handikapp för RPn.
Jag skulle heller inte introducera detta i spelet om det inte var del av en större plan. Det vore onödigt grymt.