Postat: 2007-08-11 21:54
Lägg till äkta kastanj och lindarter i trädvegetationen. I bergen i nordost kan lärk samsas med silvergran och bok. Idegran och hasselarter kan också förekomma i underskiktet.
Tack!Fraxinus skrev:Lägg till äkta kastanj och lindarter i trädvegetationen. I bergen i nordost kan lärk samsas med silvergran och bok. Idegran och hasselarter kan också förekomma i underskiktet.
Bokskogar kan du med fördel använda som landskapstyp. Men tänk på att göra landskapet boken växer i lite backigt med inslag av bergbranter här och där.Regil skrev:Tack!Fraxinus skrev:Lägg till äkta kastanj och lindarter i trädvegetationen. I bergen i nordost kan lärk samsas med silvergran och bok. Idegran och hasselarter kan också förekomma i underskiktet.
Vistt är det du som håller i skogstråden också?
Tyckte att det var lite magert...
Kan gladaskogen vara en bokskog? (Ur ett realistisk perspektiv, dem kan ju vara det ändå om man bara vill det)
Jag tycker om den öppna och lite stilsamma känslan i bokskogar, det är också mycket Robin Hood för mig. (Som faltrak i darensslätt behöver man någonstans att gömma sig för förtryckarna. Tycker att det kan vara en bokskog)
Du har förstås rätt, men problemet var väl att det i nuläget inte är saga alls, utan snarare riddarfakta. Drakar och älvor är ju inte speciellt originellt i sammanhanget, det är klart, men det utesluter ju inte heller släkthemligheter och excentriciteter (som för övrigt låter som en kanonidé).Peter skrev: Jag tror att älvor och drakar är fel väg: då blir det ju bara ännu mer riddarsaga av det!
SKulle man inte kunna ge trollkarlen i Svarta tornet en tydligare karaktär än den som nu är. Han kanske skickar mer än svartfolk till Zorakin och Kardien. Exempelvis mänskliga kunskapare som försöker nästla sig in i hoven och ta plats som rådgivare åt kungarna? Eller hos någon av hertigarna och gradvis hetsa dessa mot krig mot kungamakten eller mot andra mäktiga hertigar. Försöka skapa kaos i området.Peter skrev:Jag vet inte om det är själva fantasyinslagen som är pudelns kärna. Det är att skrapa konceptet på ytan. För mig handlar det mer om hurdan känslan och tonen i landsbeskrivningen är. Erebs länder får gärna krypa av intriger och realpolitik, bizarra människor och fenomen och udda samhällsformer.
Jag tror att älvor och drakar är fel väg: då blir det ju bara ännu mer riddarsaga av det! Visst är det inslag som kan finnas med, men i så fall som en del av en större eller mer udda vision. Om man nu vill inspireras av folksagor för att parera det Sir Walter Scottsiga så tror jag att Riddar Blåskägg är bättre inspiration än St Göran. Ett litet inslag av galenskap och uråldriga familjehemligheter. Om Kardien är ett utpräglat feodalsamhälle med echtisk etnocentrism så vore kanske ätttraditioner och hemligheter ett lämpligt fokus för landet?
...spånar...
Som sagt det finns en massa stoff och historia att väva kring och göra mer utförligt och måleriskt. Fyll ut historien. Varifrån kommer drakarna? Finns det några kvar? Varför ville de slå sig ner i Kardien och Zorakin?. Har det kommit en drake så kan det komma flera. Alkemister som hört berättelserna om Kardiens och Zorakins varelser kan söka sig mot bergen för att hitta drakägg, klor, fjäll eller till ängsmarkerna för att få tag i en älvas eller dryads hårstrå för att använda i sin formler.vije skrev:Du har förstås rätt, men problemet var väl att det i nuläget inte är saga alls, utan snarare riddarfakta. Drakar och älvor är ju inte speciellt originellt i sammanhanget, det är klart, men det utesluter ju inte heller släkthemligheter och excentriciteter (som för övrigt låter som en kanonidé).Peter skrev: Jag tror att älvor och drakar är fel väg: då blir det ju bara ännu mer riddarsaga av det!
I ett land som Kardien, där historien består (om jag kommer rätt ihåg) av idel tjat om draken Trallala (ellervaddennuhette) och dens bane, är det ju sjukt om det inte finns någon drake för rollpersonerna att nacka.
Snarare ser jag det som att drakar och älvor (typ) är en självklarhet som bör finnas, och att det som man tillför utöver det ger landet dess speciella fantasy-särprägel.
Menar du mig nu?Bergdahl skrev:och jag hävdar fortfarande att "förbannelsen" som det skrevs en hel del om innan har potential att öka fantasyinslagen och sagostämningen i iaf Kardien. Men jag antar att du använder dig av din rätten att strunta i mitt förslag. Iaf som jag skrev tidigare i tråden skulle ju förbannelsen kunna involvera även häxmästaren och Goiana, men men...
I äventyretmodulen Skönheten och odjuret utspelas ett äventyr vid Anjasjön som jag vill minnas ligger i Zorakin. Äventyret utspelas ett 50-tal år efter ett krig med svartfolk. Greven av Eriksborg vid byn Eskilsby stupar i strider mot svartfolket. Dessförinnan har han själv krossat en svartfolksstyrka och tagit deras pludringsgods till klostret vid Anjasjön. Klostret blev senare belägrat och intaget av svartfolken men abboten utlöste medvetet en fälla och dränkte sig själv och svartfolkshärens ledare när de och han gick ner för att hämta skatten.birkebeineren skrev:Häxmastaren i Svarta Tornet känns som om han har mycket potential, både som klassisk ond magiker med svartblod i sin tjänst och som politisk intrigmakare med inästlade kunskapare vid hertighoven rundt om på Aidne.
Nu har han egentligen ingen större roll om vi ser till officiellt material, utan nämns bara som ett slags hot uppe i bergen. Hans betydelse (eller för tillfället frånvaro av betydelse?) borde dock framhävas om vi skal ta honom alvarlig.
Kanske kan Zorakins anfall på Svarta Tornet 546 eO (skriver ur minnet...) byggas ut till ett flerårigt krig som hade stora konsekvenser både före, under och efter det utspelade sig, och var av en sådan betydelse att det riktade fokus från ett potentiellt nytt soltog som kunnat komma, eller så kostade det så mycket ressurser att det i stor grad bidrog till Zorakins påstådda nergångstrend och att landet ses som lite betydelseslöst av omvärlden (fast det egentligen är så att de ädla zorakiska riddarna spiller sitt blod i forsvaret mot en fara som annars kunnat hota hela västra Ereb)?
Svarta Tornet och Goiana borde också få en tydligare... tja, sammanhang. Var det kanska så att det var denna dåvarande kardiska provins som var Häxmästarens mål när han etablerade sig i Aidnebergen, något i denna också för alverna så viktiga (så viktiga att det är på väg att bli ett "nytt" Landori?) område? Kanske silverlindarna? Kanske enlil Talannen?
Detta är förövrigt en historia som ännu inte berättats, varken på Aidne eller för oss här på forumet; den sanna historien om Svarta Tornet, echterna Maktskifte och provinsen Goiana... (eller har jag missat den i någon obskyr tråd? )
Tankar..
Jag måste erkänna att jag först nu läst hela tråden men jag tycker att förbannelse/profetia-tanken är synnerligen trevlig. Mörka familjehemligheter och dunkelt mumlade förbannelser...Bergdahl skrev:och jag hävdar fortfarande att "förbannelsen" som det skrevs en hel del om innan har potential att öka fantasyinslagen och sagostämningen i iaf Kardien. Men jag antar att du använder dig av din rätten att strunta i mitt förslag. Iaf som jag skrev tidigare i tråden skulle ju förbannelsen kunna involvera även häxmästaren och Goiana, men men...
En tanke som slog mig, när jag var som mest involverad i diskussionen om förbannelsen var att den kardiska kungen kunde ha ingått ett avtal med häxmästaren, där häxsmästaren skulle få Goiana (eller kanske bara tillgång till) i utbyte mot något som kungen värderade högt (kanske förlängt liv eller något som skulle göra faltrakerna mäktigare)... Iaf älvfolket fick ju själklart nys om detta (varför har de annars så stora öron) och förbannelsen över faltrakierna var ett faktum antagligen var väl skogsanden med i ett hörn, då jag antar att det krävs rätt så mycket kraft för att förbanna ett folk på det sättet...Kanske faltrakerna i tiderna ingick en ohelig allians med Häxmästaren, ett avtal som sedan stod dem dyrt då det trasslade till sig och resulterade i en förbannelse eller dylikt.
Nope, Regil... det har diskuterats en hel del om förbannelsen innan och jag hade en liten annan syn på förbannelsen än en del andra, som tyckte det blev för mycket... Men jag hävdar fortfarande att det är en bra väg att gå för att öka fantasyinslagen.Menar du mig nu?
Jupp, 100 % medhåll där. Man kan använda väldigt mycket av klassiska riddarattribut, bara man ger landet den där twisten eller cyniska lilla touchen :pvije skrev:
Du har förstås rätt, men problemet var väl att det i nuläget inte är saga alls, utan snarare riddarfakta. Drakar och älvor är ju inte speciellt originellt i sammanhanget, det är klart, men det utesluter ju inte heller släkthemligheter och excentriciteter (som för övrigt låter som en kanonidé).
I ett land som Kardien, där historien består (om jag kommer rätt ihåg) av idel tjat om draken Trallala (ellervaddennuhette) och dens bane, är det ju sjukt om det inte finns någon drake för rollpersonerna att nacka.
Snarare ser jag det som att drakar och älvor (typ) är en självklarhet som bör finnas, och att det som man tillför utöver det ger landet dess speciella fantasy-särprägel.