Kvarken har en stor central roll för den kampanj vi spelar just nu.(Kom ihåg att den långsmala sjön Kvarken saknas i grevskapet Junemark. Den borde befinna sig ungefär där texten "Slättebo" nu står)
En fantastiskt stycke konst är det iallafall! Vi kan försöka dela in baronier under resans gång. Jag är tyvärr inte någon duglig kartograf.
Jag utlovade att komma igång under dagen, som tur var angav jag inte vilken dag, men jag kör på denna. Jag tänker att var och en helt enkelt rödmarkerar sådant man vill ändra?
Slättebo
(Hertigdöme)
(Består av grevskapen Stirpaz, Skogmark och Junemark)
[Kort beskrivning av hertigdömet som helhet)
Hertig Leovin Stirzberg av Slättebo
Hertig Leovin Stirzberg av Slättebo. Hertigen är sedan länge förlikad med att han aldrig kommer att leva upp till sin förfader Anvils rykte. Han har heller aldrig haft för avsikt att göra det, utan istället förvalta arvet efter Anvil så gott han kan. Hertig Stirzberg är en mycket praktisk man. Han gillar att leva gott och inser att hans kistor måste fyllas på för att försäkra honom om det. Hertigen har därför överlåtit det mesta av administrationen till i hans ögon kompetenta tjänare. Så länge mynten trillar in lägger han sig inte i hur de hamnat där. Trycket på hans underhuggare ökar för varje år, då hertigens törst på gästabud, tornerspel och jakter tycks öka med tiden. Han spenderar merparten av sin tid i Tofia eller som värd för allsköns gäster på sitt gods Stirzberget. Godset är vackert beläget med utsikt över havet söder om Tofia. I folkets ögon är han en duglig ledare, då välståndet i Slättebo är relativt högt. Med jämna mellanrum gör hertigen kontroller i räkenskaperna. Detta fruktas av hans undersåtar då hertigen visat sig ha huvud för bokhållning. Nåde den som fuskar. Sanningen är att Hertig Stirzberg inte bryr sig särskilt mycket om sitt folk. Han anser att adeln är trevligare och framförallt renare att umgås med. Han anser att det är allas plikt att ära statsmakten och förväntar sig inget annat. Hans hustru Hertiginnan Beada Dagge Ulriksdotter Stirzberg är systerdotter till Hertig Ulrik Belägraren Dagge av Philmark och avlägsen släkting till kung Vidar av Kardien. Hertig Stirzberg håller således några Kardiska förläningar i hustruns namn. Dessa besöks ytterst sällan av honom själv. Han tycker att Kardier i allmänhet är värre att umgås med än folket i Slättebo.
Stirpaz
(Grevskap, nr 18 på kartan [1])
[Det saknas beskrivning av grevskapet]
Greve Magnurmund ”Lättingen” Splintersköld
Den gamle greven har gjort sig känd mest för att vara frisinnad i kärlek. Greven har avverkat flera kärleksaffärer genom åren helt urskillningslöst av både kön, klass och folkslag. Det har skänkt honom en uppsjö av barn på bygden. Alla vilka greven älskar högt och ger både god skolning och ämbeten. Mången nidvisa har skrivits om grevens snedsprång och Lysande vägen fördömer hans handlande med en knuten hand i fickan. Så länge ätten Splintersköld kontrollerar Stirpazklyfte och stadens produktion av religiösa föremål tvingas de se mellan fingrarna. Greven själv påverkas inte nämnvärt av sitt rykte och han har inte för avsikt att ändra på sig. Greven har aldrig gift sig och hans barn kommer inte ärva grevskapet. Till arvinge har ätten utsett Baron Hindrik Splintersköld av Floddalen. Mest på grunder att hans nära förhållande med Lysande vägen kommer att reparera relationerna med kyrkan. Splinterskölds egen vingård producerar det populära vinet Amoré. Ett vin som sägs gripa tag i drickarens känsloliv. Flera hedersstunder har initierats med intagandet av vitt Amoré och Stipazräkor. Något som greven själv ofta bjuder tilltänkta älskare på.
Floddalen
(Baroni)
Område känt för vin och religion. Stirpazklyfte är en köping som håller flera tillverkare av religiösa konstföremål och heliga föremål. Det finns i köpingen två bokbinderier, Solflamman och Morgonljus. De ägnar sig åt kopiering av heliga skrifter och manifest. Innanför ringmuren finns fyra stora helgedomar, en i varje väderstreck. Norddomen i norr, St Kefims i söder, St Vendlocks i väst och St. Mellins helbrädgatempel i öster. Runt Stipazklyfte finns många vinodlingar som Splintersköldsätten innehar. Vinet som odlas här är uppskattat bland befolkningen då det är starkt och något bättre smakande än Kardiska viner. Stirpazklyfte är säte för Solordens priorât under Prior Altbin Hjortlöpe.
Baron Hindrik Splintersköld av Floddalen
En djupt Etintroende man, som hellre skulle göra sig en karriär inom kyrkan. Han spenderar nästan all tid med sin förtrogne vän Riark Ivar Limberg. Riarken är i verkligheten den som styr hela baronatet och onda tungor gör gällande att deras relation är av Etin ogillad. På senare tid har Fogden Kolt Glave öppet anklagat Baron Hindrik för mordet på Kolts bror Vartan. Riark Limberg har skickat flera brev till fodgen Kolt om försoning, men inget har besvarats.
Tofia
(hertigens domän)
Området består av den mark som runt Tofia tillhör staden. Relativt tätbefolkat och rörigt. Små förstäder har sporadiskt bildats utanför Tofias murar. De styrs av ett flertal olika organisationer. Flera av dem med tvivelaktiga agendor. Lojaliteter och styrelsemän skiftar ofta och konfrontationer mellan dem är inte ovanliga. Allt överses av den i folkmun mest korrumperade slottsfodgen i Slättebo, Josse Eiriksson. I området finns en gammal borgruin som förut tjänade som fängelse. Det övergavs på 400-talets mitt i brist på resurser. Fångar ger inga inkomster, så man ålade baronerna att själva omse hur ogärningsmän förvaras. Bastionen tjänade sedan som stenbrott för de reparationer Tofia behövde efter belägringen 484 e.O.
Slottsfodge Josse Eiriksson
Tofias ytterområde står officiellt under Hertig Strizberg själv och han har därför tillsatt en representant att hålla ordningen. Den utsedde Josse Eiriksson är frilloson till hertigens svärfar och sitter därför relativt säkert i sitt ämbete. Josse har handen i varenda kakburk som finns utanför muren och hans metoder för att behålla handen i burken är allt utom angenäma. Flera klagomål har förts inför stadens råd, men inget har hänt ännu.
Grosäter
(Baroni)
Bördigt slättland där sädesfälten avlöser varandra så långt ögat kan se. Grosäter är täckt av små gårdar och väderkvarnar och flera landskapsmålare söker sig hit för att romantisera bondelivet. Invånarna slår mynt av dem och de flesta har ett extra rum att hyra ut. Baronatets enda större bosättning är Traska by [Ligger Traska by i Stirpeslätt eller i Grosäter?] vid Stirpaz. Där har Baron Silverlans sitt residens, Silverhatten.
Baron Elof Silverlans
En levnadsglad herre som tar livet lite med en klackspark. Han har senaste tiden fått påtryckningar från grannen Fogde Glave att ta ställning i konflikten mellan honom och Baron Hindrik i Floddalen. Något som Baron Silverlans högaktningsfullt struntar i.
Stirpeslätt
(Baroni)
[Det saknas beskrivning av baroniet]
[...ligger baroniet invid Stirpazfloden norr om Tofia och söder om baroniet Grosäter?...]
Baron Korax Ravn
Ätten Ravn är Kardier från början och har styrt Stirpeslätt sedan belägringen av Phil-Tofie. För att befästa Traktatet i Tofia gick Baron Angheim Ravn till Zorakiska sidan och Riddar Torgil Järnsporre i motsatt riktning. Allt enligt Pacta sunt servanda. Skulle någon av sidorna bryta traktatet övergår innevarande länsherre till kronogisslan. Kardierna var inte helt nöjda med bytet då ätten Ravn var en väl ansedd Echtisk ätt och Järnsporre bara var en ung riddare utan mark. Nuvarande Baron Ravn anser sig själv vara Zorakier trots sin Echtiska bakgrund, men har nära kontakter på andra sidan Stirpaz. Baronen handlar fritt över floden och han har även släkt med förläningar på den Kardiska sidan. Det gör att han undviker tullar i en slags laglig smuggling. En företeelse som inte gått grannarna förbi. Flera varor säljs nu via Baron Ravn och strax norr om Traska by [Ligger Traska by i Stirpeslätt eller i Grosäter?] har en omlastningskaj börjat växa fram. Baronen är också formellt herre över Tofia och får genom det ett årligt apanage även om han inte har något att säga till om i stadens styre. Baronen har inte ens en plats i rådet.
Västerslätt
(Baroni)
Västerslätt är platt och täckt av gräs. Inkomsterna utgörs till störst delar av fiske och boskapsskötsel. Bönderna har tack vare tillgången på bete blivit lite av årstidsnomader. Man flyttar runt hus och hem mellan olika fasta läger. Det betyder att länet är olika tätbefolkat beroende på tid på året. Efter sommaren samlas man till en masslakt utanför Lundnäs. Vid slakten ökar tillgången på färskt kött avsevärt i området. Festligheter med olika tävlingar och marknader hålls under veckan som slakten pågår. Vid kusten är livet mer traditionellt i små byar där de boende gemensamt äger en båt. I Lundnäs ligger Assar Avloys Bronsgjuteri. En mytomspunnen plats omgärdad av murar. Assar är ledande tillverkare av fällor och lönndörrar.
Baronessa markisinna Jungfru Carna Lund
När hennes far Markis Vissmar Lund dog 597 e.O. satt hans enda dotter Carna i kloster väntandes på ett gott gifte. Då Carna var enda arvingen fick hon under påverkan av Moder Marka Linsegro skänka södra delen av Västerslätt till Lysande vägen att förvalta som vasall. Kyrkans tjänstebaronat fick namnet Hals hedar och man uppförde klostret Medeaut på sina nya ägor. Den norra delen Västerslätt behöll hon själv som baronessa under frimarken Lunds Udde och så har det varit sedan faderns död. Baronatet sköter sig självt i mångt och mycket då befolkningen mangrant samlas en gång om året och betalar sin skatt utan större problem.
Lunds Udde
(Markisat)
Markisinnan Jungfru Carna Lund
Markisinnan har sedan hon ärvde titeln av sin far förblivit ogift. Hon är djupt troende och har vigt hela sitt liv åt kyrkan. Lunds Udde har med tiden blivit allt mer självstyrande och folket har med det börjat ta sig friheter i både rättsskipning och administration. Markisinnan Lund har svårt att ta tag i detta, då hon anser att hennes tid till fullo skall vigas åt Etin. Hon har därför öppet deklarerat sin avsikt att efter sin död skänka hela arvet åt kyrkan. Markisinnan anser att Lysande vägen kommer att skapa ordning och lycka för de boende på Lunds Udde. Vad folket tycker är tydligt. Man betalar sin skatt och ser till att allt i frimarken fungerar klanderfritt. Allt för att inte stressa eller störa markisinnan och med det skynda på hennes bortgång. När Etin så återtar Carna Lund inser folket att deras nyfunna frihet är borta och helig ordning kommer tillbaka. Skulle kungamakten godkänna kyrkan som förvaltare av Lunds Udde blir det ett avsteg i ordningen. Ingen vet säkert i nuläget. Bland deras sista hopp står till Àma Marka Linsegro i Medeauts kloster, som anses vara en redbar kvinna, men även hon är till åren kommen.
Hals Hedar
(Kyrklig domän avstyckad från baroniet Västerslätt)
Södra delen av Lunds Udde, Hals är helt under Medeaut Klosters kontroll. Moder Marka Linsegro är fortfarande den som administrerar området, men Prior Hjortlöpe i Stirpazklyfte vill ha en manlig Uleppriddare att ta över, då en kvinna inte anses lämplig. Moder Linsegro har fått väntat stöd från Markisinnan Lund. Trots att den allmänna meningen är att klostret stal marken från Markisinnan Lund under sorgetiden för hennes far. Hals Hedar är som namnet antyder hedlandskap i området Hals, lämpligt både för både odlingar och djurhållning. Något som klostret håller på att utveckla och modernisera.
Áma Marka Linsegro
Åldrad kvinna som sköter klostrets affärer utomordentligt. Känner sig lite hämmad av Lysande vägens kyrka och skulle helst se att hon rapporterade endast till Markisinnan Lund. Áma Linsegro är under hård press att leverara goda resultat. Hon vet att starka krafter vill ha henne utbytt. Moder Linsegro är en godhjärtad person, som önskar de folk som lever på hedarna välstånd under Etins värmande sol.
Knepeholm
(Baroni)
Slättebos sydligaste baronat Knepeholm är helt uppbyggt runt staden med samma namn. Knepeholm lever till stor del av traditionella näringar som jordbruk och djurhållning. Närheten till havet skänker stadens fiskeflotta gott med fisk och tillången till en stenpirskaj öppnar för handel över Kopparhavet. Ett mindre antal internationella handelshus har filialer i staden och satsningar på vägnätet runt staden finansieras gemensamt av handelshusen och staden. Området är helt enkelt på väg uppåt. Ätten Tranas gods Knepe har genom åren växt ut till det som idag är själva staden. Det som en gång var vallgraven runt den gamla borgen har idag grävts ut för Baronens fiskodlingar. Utgrävningarna har gjort att vallgraven mer ser ut som en sjö och har fått namnet Borgsjön efter det. Varje vår fiskas sjön ur och fisken hängs att torka på stora ställningar. När arbetet är klart firar man med en årlig ringdans runt sjön. Det har blivit känt som Trandansen vid Borgsjön.
Baron Tjudred Trana
Baron Trana är en herre som har stora planer för sitt Knepeholm. Fiskenäringen behöver byggas ut. Pirkajen behöver djupas och fraktvägar behöver anläggas. Baronen är med det klara att skatter på handel ger större inkomster än jordbruk. Han satsar därför alla medel han kan uppbringa på att locka handelshus till staden. De handelshus som redan är här införlivas i stadens styre om de genomför investeringar i infrastrukturen. Ätten Trana är ägare till en Kogg, Tranellen med vilken de själva trafikerar flera kända handelsrutter. Baron Tjudreds yngre bror Tobas Trana har gjort sig ett litet namn som kartritare. Efter avlagda studier vid Kartografiet i Sterborg har han bosatt sig i där och öppnat ett framgångsrikt lantmäteri.