Postat: 2008-02-28 21:02
Lite om "De rakade". Egentligen är detta ett specifikt magikeryrke jag skapade för DoD91 och DoD Magi. De har en magiskola baserad främst på en blandning mellan symbolism, animism och spiritism och en del krigiska besvärjelser menade som understöd åt krigarna: Lite röstmagi och krigsmagin.
De Rakade och Aesirseíden
De Rakade är jordukaerlarnas motsvarighet till präster och magiker, sorts magiker med anor tillbaka till stamsamhället i fornnargurisk tid. De Rakade är väldigt specifika för Jorduashur och påträffas inte på andra ställen såsom i Ransard eller Kasenu utan dessa kulturer har sina egna säregenheter. De Rakade är först och främst något man kallar dessa i främmande kulturer. Deras jordiska namn är ”Aergir” men de kvinnliga ”rakade”(vilka självklart inte rakar sina ansikten) kallas ”Vála”(eller Völva). De som är inriktade på att bruka Rúun, Galder och Sejdr. Dock så är inte detta några fasta kategorier utan alla Gandman/Vala kan nyttja alla formerna. Rúun: Runor/symbolism, Galder: besvärjelser/Animism och Sejd:/Spiritism. Sejd och Galder hade sedan länge de narguriska barbarfolkens shamaner eller präster lärt sig nyttja genom alverna och sin egen närhet till naturen och förfädersandarna, men Rùun (hemlighet) lärde man sig först när jordukaerlarnas hövdingagud, Wódur, i urtiden sägs ha köpslagit med draken Galdhögg om att som hans ombud lära hans folk att nyttja drakspråkets kraft ( Fafnamål ) och därmed en del av gudarnas och skapelsens kraft. Det är förbjudet att någonsin lära Rúun till andra folk som inte är trogna Aesir, oftast endast folk av jorduätt.
Jordukaerlarna skiljer inte som mer civiliserade folk på magi och religion. Därför har man största respekt och ofta rädsla för magiker då det är gudarnas kraft man använder. Världen är bygd av gudarna och dom är en del av den och allt levande och inte avlägsna betraktare som Etin eller högre skapargudar. Världen i sig är en manifestation av det gudomliga, både det goda och onda, kaos och ordning. Ingenting, inte ens aesir, är helt onda eller helt goda och därför måste man vara vaksam och först och främst sätta tillit till sig själv och sina blodsfränder, familj och ätt. Det är denna världssyn som gör att Aergir kan nyttja magi från flera olika källor av medvetande, liv, ordning och kaos. Genom Rúun har man lyckats införliva flera olika av kosmos aspekter med runmagin. Det finns en viss uppdelning mellan manliga och kvinnliga prästmagiker. Männen lutar oftast åt att bruka runmagin medan de kvinnliga inriktar sig främst på spiritism/sejd. Völvor som vigt sig åt att skåda in i den andliga världen ses med en blandning av skräck och respekt. Det finns en obskyr sed bland völvor som gör att en del skär ut sina ögon (under rituella former) för att se in i gudarnas och andarns värld klarare.
” :Vis Man: Ond Hand Mot Völva:
Han Akta Att Bära:
Ty Mot Krafter Döljda För Ögat
: Egg eller Eller Sårsvett Sällan Biter:"
Detta syftar på att Rùunmagin likt symbolismen påverkar främst den som ser runan medan Sejden är en kraft som kommer från kontakten med andarna och mycket mer skrämmande på detta sätt. Dock så fruktar sällan jorderna de dödas andar på samma sätt som andra folk ofta gör. För dom är en påhälsning av en sedan mansåldrar avliden anfader mer hedrande än skrämmande och dessas råd skall tas med stor vikt. Vandöda med någon form av intelligens skadar sällan någon som de vet att tillhör sin dennes ätt.
En Aergir är helt enkelt någon som tillhör aesirséidens livsåskådning och världsuppfattning och brukar dess magi. Termen är könsneutral och i det idealt manligt dominerade västnarguriska kulturen så räknas detta ofta som ett nedsättande uttryck mot män som brukar magin. Gandmännens tradtionella akt att raka sitt skägg ses av många som en akt om omanlighet, men det säger endast de modigaste(eller dummaste) i anisktet av en gandman. En Gandman eller Völva har oftast en prästelig status i samhället. Dock finns det flera vandrande Gandmän eller völvor som söker obskyr urgammal visdom och mystierier dom avskilda platser i Jorduashurs landskap.
Det finns speciella av gudarna utvalda sändebud med mäktiga krafter. Dessa brukar ha någon form av gudomlig gåva. Dessa kallas aktningsvärt för Thular eller Thulia.
Aergir som tjänar som Aesirs präster kännetecknas främst av att de bär svartbjörnspälsar ( med björnhuvudet kvar som huva ) eller vita pälsar ( kvinnor) från angyoner, snötiger eller dylikt. Även brukar man bära olika smycken av bronssmycket och en tung dolk av brons eller yxa av rimlig storlek.
Aergir använder oftast en så kallad runstav där man ristat in sina besvärjelser i form av runor. Detta fungerar som formelsamling. Dock så finns det varianter där man i stället har sina runor nedtecknade på skinnrullar eller huggna på runkavlar. I vissa större tempel, gudahoven (Aesiharg), finns det mäktiga runstenar med ett stort antal av aesirsedens magiska runor och visdom inristade.
De Rakade och Aesirseíden
De Rakade är jordukaerlarnas motsvarighet till präster och magiker, sorts magiker med anor tillbaka till stamsamhället i fornnargurisk tid. De Rakade är väldigt specifika för Jorduashur och påträffas inte på andra ställen såsom i Ransard eller Kasenu utan dessa kulturer har sina egna säregenheter. De Rakade är först och främst något man kallar dessa i främmande kulturer. Deras jordiska namn är ”Aergir” men de kvinnliga ”rakade”(vilka självklart inte rakar sina ansikten) kallas ”Vála”(eller Völva). De som är inriktade på att bruka Rúun, Galder och Sejdr. Dock så är inte detta några fasta kategorier utan alla Gandman/Vala kan nyttja alla formerna. Rúun: Runor/symbolism, Galder: besvärjelser/Animism och Sejd:/Spiritism. Sejd och Galder hade sedan länge de narguriska barbarfolkens shamaner eller präster lärt sig nyttja genom alverna och sin egen närhet till naturen och förfädersandarna, men Rùun (hemlighet) lärde man sig först när jordukaerlarnas hövdingagud, Wódur, i urtiden sägs ha köpslagit med draken Galdhögg om att som hans ombud lära hans folk att nyttja drakspråkets kraft ( Fafnamål ) och därmed en del av gudarnas och skapelsens kraft. Det är förbjudet att någonsin lära Rúun till andra folk som inte är trogna Aesir, oftast endast folk av jorduätt.
Jordukaerlarna skiljer inte som mer civiliserade folk på magi och religion. Därför har man största respekt och ofta rädsla för magiker då det är gudarnas kraft man använder. Världen är bygd av gudarna och dom är en del av den och allt levande och inte avlägsna betraktare som Etin eller högre skapargudar. Världen i sig är en manifestation av det gudomliga, både det goda och onda, kaos och ordning. Ingenting, inte ens aesir, är helt onda eller helt goda och därför måste man vara vaksam och först och främst sätta tillit till sig själv och sina blodsfränder, familj och ätt. Det är denna världssyn som gör att Aergir kan nyttja magi från flera olika källor av medvetande, liv, ordning och kaos. Genom Rúun har man lyckats införliva flera olika av kosmos aspekter med runmagin. Det finns en viss uppdelning mellan manliga och kvinnliga prästmagiker. Männen lutar oftast åt att bruka runmagin medan de kvinnliga inriktar sig främst på spiritism/sejd. Völvor som vigt sig åt att skåda in i den andliga världen ses med en blandning av skräck och respekt. Det finns en obskyr sed bland völvor som gör att en del skär ut sina ögon (under rituella former) för att se in i gudarnas och andarns värld klarare.
” :Vis Man: Ond Hand Mot Völva:
Han Akta Att Bära:
Ty Mot Krafter Döljda För Ögat
: Egg eller Eller Sårsvett Sällan Biter:"
Detta syftar på att Rùunmagin likt symbolismen påverkar främst den som ser runan medan Sejden är en kraft som kommer från kontakten med andarna och mycket mer skrämmande på detta sätt. Dock så fruktar sällan jorderna de dödas andar på samma sätt som andra folk ofta gör. För dom är en påhälsning av en sedan mansåldrar avliden anfader mer hedrande än skrämmande och dessas råd skall tas med stor vikt. Vandöda med någon form av intelligens skadar sällan någon som de vet att tillhör sin dennes ätt.
En Aergir är helt enkelt någon som tillhör aesirséidens livsåskådning och världsuppfattning och brukar dess magi. Termen är könsneutral och i det idealt manligt dominerade västnarguriska kulturen så räknas detta ofta som ett nedsättande uttryck mot män som brukar magin. Gandmännens tradtionella akt att raka sitt skägg ses av många som en akt om omanlighet, men det säger endast de modigaste(eller dummaste) i anisktet av en gandman. En Gandman eller Völva har oftast en prästelig status i samhället. Dock finns det flera vandrande Gandmän eller völvor som söker obskyr urgammal visdom och mystierier dom avskilda platser i Jorduashurs landskap.
Det finns speciella av gudarna utvalda sändebud med mäktiga krafter. Dessa brukar ha någon form av gudomlig gåva. Dessa kallas aktningsvärt för Thular eller Thulia.
Aergir som tjänar som Aesirs präster kännetecknas främst av att de bär svartbjörnspälsar ( med björnhuvudet kvar som huva ) eller vita pälsar ( kvinnor) från angyoner, snötiger eller dylikt. Även brukar man bära olika smycken av bronssmycket och en tung dolk av brons eller yxa av rimlig storlek.
Aergir använder oftast en så kallad runstav där man ristat in sina besvärjelser i form av runor. Detta fungerar som formelsamling. Dock så finns det varianter där man i stället har sina runor nedtecknade på skinnrullar eller huggna på runkavlar. I vissa större tempel, gudahoven (Aesiharg), finns det mäktiga runstenar med ett stort antal av aesirsedens magiska runor och visdom inristade.