ErebAltor.se

Faan vilken koll du har Birke!

Birke skrev

Garrika föll senhösten 412 eO så senare än det altså. Jordisk vasallstat låter interessant men glöm inte att deras sista (egna) fäste i södern föll med Harald Krokigs död 456 eO. Mellan här någongång?

Det låter fullt möjligt och däråt lutar det, även om "vasallstaten" kanske höll ut något årtionde av egen maskin efter jordernas tillbakadragande på 450 talet?

Berör kanske inte Triska då du i historien lagt oligarkstyret till ca 120 eO men kan vara något att ha i bakhuvudet att fram till ca 140 eO fanns det ett belgothisk rike på nordsidan av Melashebergen.

Historia: http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... ockupation
Karta: viewtopic.php?p=24197#24197

Som jag förstått det hela (i stadenO- och ljusna trådarna ) så var belgothernas tyngdpunkt nord/nordöst om drylo även de faktum att de nådde till andra sidan melasherbergen. ythguhrerna var därtill ännu inte i kontroll av sitt territorium och kunde inte skicka ut sändebud till belgotherna. Den kontakt som togs var nog på de sistnämndas sida om alls.

Annars kanske också Hisskov kan ha förlorat mark till Triska? Confused

Inte omöjligt även om det snarast nog var Garrika som förlorat mark till både Hisskov och Triska.

Låter bra. Har börjat skriva lite om hur den joriska koloniseringen av Sanzas gick till men det blir helt kortfattat.

Jag väntar med förtjusan!

Om wikifiering av Klomellien: viewtopic.php?p=28180#p28180

Hej Forumiter.

Klomellien som "stat" är svår att utveckla utan att vissa grundpelare är utstakade för oss som är invecklade i utformningen av dess olika komponenter (ex melorgh, Triska etc). En viktig sådan komponent har jag nu på senare tid insett vara staten Bosza. En magokrati söder om jaggaraksjön och den främsta arvtagaren till de två "magiska högkulturerna" som historiskt existerat i klomellien. vidare bör det också klargöras hur kraftig magokratin är idag samt hur dess inomklomelliska relationer ser ut.
Om någon skulle vilja ta sig an Bosza är jag gärna med och bollar idéer med denne/denna.

Några gamla ideer från trådens början:

Peter skrev:1) Stadens furstesläkt har länge varit mecenater till flyende magiker från hela Ereb. Särskilt Nya Arno har varit en flyktväg från Caddo för magiker. I anslutning till furstepalatset ligger därför ett komplex av universitetsbyggnader och magiteoretiska instiutioner. Det är ingen som riktigt har ordning på hur många fakultet som finns där, och man brukar tala om "de 101" akademierna, trots att det varierar högst markant hur många magiker som bor där. Citationstecknen kommer sig av att ingen vet hur många fakultet där finns. Egentligen bor där nog inte mer än runt hundra magiker. (Fortf. hög siffra)

2) Staden styrs av adelssläkter, vissa uråldriga, med en förkärlek för mystik, ockultism och magi. Det går inte att ha inflytande i staden utan att vara med i ett av de "etthundra och en" mystiska sällskap och magikerordnar som finns i staden. Citationstecknen beror på att vissa av dessa mystiska ordnar bara är hedersordnar utan innehåll, medan andra sysslar med politiskt ränkspel, och bara en handfull lär faktiskt ut magiska skolor.

3) Staden styrs magokratiskt, från något hundratal ("etthundra och en") torn som är uppsamlingspunkter för stadens magikeradel. Ett dussin släkter, där alla underhåller åtminstone ett par magiker, styr staden från något dussin torn vardera. Kampen om kontroll över staden och över de strategiska tornen är en evig prestige- och maktkamp mellan släkterna. Tornen är även provosoriska laboratrium och studiekammare för de aktade magikerna, som ständigt försöker komma på nya sätt att använda sin konst för släktens fromma.

Vi har vi sen kommit fram till?

Magiker har vid två tillfällen hävdat sin makt politisk i Klomelliens historia. Dessa magiker var första gången knutna till staden Joraga på ön Diamor i Jaggaracksjön och gick under i en självförvållad eldstorm ca 185 eO. Andra gången är det magiker från staden Bosza som lägger sig i den dominerande konflikten i Klomellien ca 350-400 eO mellan det mäktiga Mercana uppe i nordväst och trion Hisskov, Garrika och Sanzas som 374 eO bildade Klomelliska Unionen i landets centrala delar (se historia för den tidigare stadsstaten Garrika)

Något mera?

Angående den såkallade "magiska högkulturen" föreslår jag att vi lägger den långt tillbaka i Mörkertiden så att det blir lite lagomt otydligt vad denna egentligen innebar. Magikerna i Joraga och Bosza ("De Hundra och En") har båda varit arvtagare till denna kultur.

birkebeineren skrev:Några gamla ideer från trådens början:

Peter skrev:1) Stadens furstesläkt har länge varit mecenater till flyende magiker från hela Ereb. Särskilt Nya Arno har varit en flyktväg från Caddo för magiker. I anslutning till furstepalatset ligger därför ett komplex av universitetsbyggnader och magiteoretiska instiutioner. Det är ingen som riktigt har ordning på hur många fakultet som finns där, och man brukar tala om "de 101" akademierna, trots att det varierar högst markant hur många magiker som bor där. Citationstecknen kommer sig av att ingen vet hur många fakultet där finns. Egentligen bor där nog inte mer än runt hundra magiker. (Fortf. hög siffra)

2) Staden styrs av adelssläkter, vissa uråldriga, med en förkärlek för mystik, ockultism och magi. Det går inte att ha inflytande i staden utan att vara med i ett av de "etthundra och en" mystiska sällskap och magikerordnar som finns i staden. Citationstecknen beror på att vissa av dessa mystiska ordnar bara är hedersordnar utan innehåll, medan andra sysslar med politiskt ränkspel, och bara en handfull lär faktiskt ut magiska skolor.

3) Staden styrs magokratiskt, från något hundratal ("etthundra och en") torn som är uppsamlingspunkter för stadens magikeradel. Ett dussin släkter, där alla underhåller åtminstone ett par magiker, styr staden från något dussin torn vardera. Kampen om kontroll över staden och över de strategiska tornen är en evig prestige- och maktkamp mellan släkterna. Tornen är även provosoriska laboratrium och studiekammare för de aktade magikerna, som ständigt försöker komma på nya sätt att använda sin konst för släktens fromma.

Vi har vi sen kommit fram till?

Magiker har vid två tillfällen hävdat sin makt politisk i Klomelliens historia. Dessa magiker var första gången knutna till staden Joraga på ön Diamor i Jaggaracksjön och gick under i en självförvållad eldstorm ca 185 eO. Andra gången är det magiker från staden Bosza som lägger sig i den dominerande konflikten i Klomellien ca 350-400 eO mellan det mäktiga Mercana uppe i nordväst och trion Hisskov, Garrika och Sanzas som 374 eO bildade Klomelliska Unionen i landets centrala delar (se historia för den tidigare stadsstaten Garrika)

Något mera?

Angående den såkallade "magiska högkulturen" föreslår jag att vi lägger den långt tillbaka i Mörkertiden så att det blir lite lagomt otydligt vad denna egentligen innebar. Magikerna i Joraga och Bosza ("De Hundra och En") har båda varit arvtagare till denna kultur.

Strålande.
Personligen röstar jag för alternativ tre rörande bozsas styre. En magikeradel där vissa hus samarbetar och konspirerar mot varandra.

Rörande wikitexten om garrika så är den tip top.
En sak bara: Garrika existerar än i dag om än i en tynande tillvaro. Då fursteätten och vävargillet försvann från staden tappade den sitt ledande läge på traden i södra jaggaracksjön. Dock är det den enda permanenta staden i hela Triska vilket gör att vissa utomtriskiska handelsmän gärna tar sig dit för att byta till sig varor, främst från ätten Cudda. Att vara Garriker är inget att skämmas för i triska även om få av dem söker huskarlstjänst. Jordbruk, handel och boskapsskötsel i närheten av staden är de vanligaste inkomsterna.

i Hisskov finns kanske delar av fursteätten och vävargillet kvar? Kanske sitter de och smider planer om ett återerövrande. Frågan är om inte Cudde själv skulle gilla en sådan utveckling, då chansen att kommersen i området skulle öka igen vid ett garriskt återtagande. Dock är nog Gamle triskeroligarken Hurghea av Cudda orolig vad ett sådant svaghetstecken skulle symbolisera för hans huskarlar...oligarker har vräkts för mindre förr...

Från trakorien tråden

Vi roade oss med att poängsätta vilka egenskaper hos en adelsman som värderas högst i olika riddarkulturer i Ereb (Kardien, Berendien, Zorakin). Det blev ganska roligt och belyste väl skillnaderna. Jag skulle tycka att det vore roligt att se samma sak för Trakorien. Länge har man fått hålla sig till Brior Brådfots lite moraliserande Trakorienbeskrivningar, vilka inte på något sätt visar på vilka idealen är i Trakorien (han belyser dock på ett mycket underhållande sätt avvikelserna från Briors ideal. Nu utgår jag ifrån att det gäller såväl Brådfots som Berättarens ideal (och för den delen Regils)).
Skulle man kunna få en genomgång av idealen för en Trakorisk adelsman som tillhör en av de sju familjerna? Vi satte poäng från 1-9 för alla egenskaper. Jag klistrar vad som skrevs om Berendien som kan agera mall.

BERENDIEN

God stridsman 7/8 (varierar något)
Kunnig inom administration och juridik 3
Kunnig inom klassisk bildning (matematik, filosofi, språk, historia etc) 3
Vackert utseende 8 (extra pluspoäng om man dessutom har förmågan att tillfredställa en dam!)
Duktig på att dikta, spela och sjunga 8
Snygga och fina kläder 9
Hövisk mot damer 9
Artig 6
Ärlig och rättskaffens 7
Rättvis och sportsmannamässig 7
Religiös/from 3
Handlingskraftig 5
Trofast sin herre (den näst i rang enligt det rådande feodala systemet) 7
Trofast sin ätt 9
Trofast sin kung (kejsare)

En triskisk huskarl har andra prioriteringar än pojkarna i syd tydligen

God stridsman: 8-9 (Deras ända existensberättigande även om man inte alltid måste slåss för att få in beskydds-avgifterna)
Kunnig inom administration och juridik: 2 (Skadar inte om man vet hur många bönder man kan plundra i området men knappast ett vanligt krav)
Kunnig inom klassisk bildning (matematik, filosofi, språk, historia etc) 1(Räkna? Läsa?)
Vackert utseende: 2 (Kvinnor vinns via allianser, inte charm...annars finns ju alltid inrättningar i Hisskov för dylik aktivitet...)
Duktig på att dikta, spela och sjunga: 3 (Skaldning och en kraftig stämma uppskattas men vikten av konstnärlig verksamhet är ingen prioritet hos oligarkerna då de söker manskap)
Snygga och fina kläder: 5 (ett vackert mantelspänne, en ring och fina broderier är något triskern gärna plundrar till sig. Det visar att han är en framgångsrik yrkesman)
Hövisk mot damer: 2 (Triskiska kvinnor har tämligen låg status, framförallt i huskarlarnas egna machokultur. Däremot visar man respekt åt andra herrars damer men då man egentligen smörar för honom så är värdet ändock lågt satt)
Artig: 4
Ärlig och rättskaffens: 3 (I ett samhälle där man inte tänker "rätt och fel" utan "bra eller dåligt" tummas det ofta på sanningen).
Rättvis och sportsmannamässig :3 ("-")
Religiös/from: 4 ( Huskarlarna fruktar sina gudar och blotar troget till deras ära. Om sedan den triskiska kulten alltid är så from är en annan fråga)
Handlingskraftig: 9 (Den som inget gör, dör!)
Trofast sin herre (den näst i rang enligt det rådande feodala systemet) 1-10 (Om oligarken sköter sig lyder triskern denne in i döden...om herren misslyckas välter de honom utan moraliska betänkligheter)
Trofast sin ätt 1-10 ("-")
Trofast sin kung (Triskeroligarkerna) 5 småoligarkernas huskarlar har inga egentliga lojalitetsband mot statens ledare. Triskeroligarkernas fotfolk är dock långt mer entusiastiska. Dvs om de får sin beskärda del av guld, mat och boende[/quote]

Jag väcks ur min slummer…

Så här ungefär har jag tänkt runt Bosza:

Den första magiska högkulturen (100-200) styrde och ställde i hela Klomellien. Att Joraga brann upp var bara ett av många tecken på att de höll på att tappa kontrollen och snart skulle mista sin makt. De bästa magikerna hade bränt ut sig, emigrerat eller blivit tokiga. Men innan dess hann de uppföra otaliga torn och pyramider och att skapa nya varelser som kröp iväg in i landets mörka vrår.

Den andra magiska högkulturen (350-400) tog över de dåvarande stadsstaterna, och var om möjligt ännu mer tyrannisk. Magiker etablerade sig som överklass i Melorgh, Mercana och Sanzas, utöver Bosza, och bekrigade varandra till skada för både sig själva och landet, för att slutligen gå under i ett storkrig runt 400. Embryot till Unionen bildades för att stå emot både magikernas tyranni och Mercanas ekonomiska dominans.

Bosza av idag, sedan flera hundra år befolkat av flyktiga magiker från övriga landet, gör allt för att skaka av sig sitt gamla onda arv. Man tar emot elever från hela Unionen (utom Nya Arno, givetvis) och utför magiska tjänster i hela landet. Elever med övermänniskotankar tillåts inte avancera till högre studier. Forskningen fokuserar på besvärjelser som är användbara för vanligt folk (väderbesvärjelser, helande mm) och stadens ledning tar aldrig ställning i Unionens konflikter. Nya elever tvingas praktisera i de akademier som de traditionellt sett hyser mest aversion mot: animister hos nekromantiker och eldsmagiker hos vattenmagiker sålunda. Magiker uppmuntras att bilda familj och att ha andra intressen än magi. De bästa magikerna är inte per automatik stadens eller ens akademiernas ledare, eftersom man efter storkriget insåg att skickliga besvärjare inte nödvändigtvis är goda politiker och rektorer. Det här är i alla fall den bild staden vill ge utåt.

Vidina ger i sina krönikor en ganska god bild av Boszas ambivalenta syn på sin omvärld.

Vad gäller förbindelserna med de övriga stadsstaterna har jag spånat lite:

HAMUR. Bosza har goda förbindelser med Hamur. Ett mindre skara magiker hjälper hamuriterna mot barbarerna vid gränsen, och hamuriter gör stundtals tjänst i den bosziska armen. Handelsförbindelserna är goda, men synen på den andre präglas starkt av fördomar: hamuriterna ser magikerna som visa men klena och världsfrånvända, medan magikerna betraktar hamuriterna som någon sorts ädla vildar.

MELORGH. Bosza har skakiga relationer med Melorgh. Eftersom magi betraktas både som en styggelse och en välsignelse i Melorgh, beroende på vilken präst man frågar och vad gudarna har sänt för järtecken på sistone, kan en magiker aldrig var säker på att komma levande från staden. Boszas utsända ligger lågt när de besöker stadsklippan. Bosza känner ett särskilt ansvar för att hålla Melorghs demoner och magiska odjur i schack, då deras föregångare ju faktiskt manade och avlade fram dem. I denna strävan har de stadsledningens fulla stöd, men det hjälper inte långt när magikerna hamnar i klorna på Narkathoths kultister och Dunderugglans tillbedjare.

NYA ARNO. Bosza har kyliga relationer med Nya Arno. Nya Arno är för svagt och isolerat i Unionen för att våga protestera högljutt när något magiskt experiment går snett i Bosza. Man försöker ha så lite som möjligt med varandra att göra, och när man ändå möts är man överdrivet artiga för att undvika att trampa varandra på tårna.

BRIKHO. Bosza har dåliga förbindelser med Brikho. Brikho är fast beslutet att bygga upp en stabil stat, och att undvika de vanligaste misstagen som svartfolk ofta begår. Ett av dem är att slava under mänskliga magiker, särskilt då nekromantiker. De ser helst att magikerna håller sig borta.

SANZAS. Bosza har goda förbindelser med Sanzas. Tillsammans har de gjort Klomellien till Erebs främsta exportör av helande örter och undergörande salvor av alla de slag. Dock så ser de flesta halvlängdsmän på magiker med viss misstänksamhet; de rör upp den goda naturliga ordningen. Alla besökande magiker hålls därför under vänlig uppsikt.

YOLEV. Bosza har mycket goda relationer med Yolev. Yolev är en gammal lärdomsstad, och Bosza värdesätter deras bibliotek och bildade akademiker. Många unga yoleviter som vill fly sin stads traditioner söker sig till Boszas akademier. Varken Yolev eller Bosza är aggressiva eller expansiva, men det är teoretiskt sett möjligt att de skulle komma till varandras stöd i en krigssituation.

ADDIASKA. Bosza har ansträngda relationer med Addiaska. Addiaska vill ha Boszas stöd i den pågående konflikten med Mercana, något som Bosza har vägrat att ge dem. Addiaska tror också fullt och fast att Bosza bara väntar på rätt tillfälle för att upprätta en tredje magokrati och lägga hela Klomellien under sig. Genomresande magiker har ibland belagts med järnarmband. Addiaska har en stor kader skickliga hovmagiker, vilka nästan alla utbildats i Bosza, men vilkas lojalitet främst är emot kronan. Inför hotet att inte få sina elever antagna eller att Bosza skulle stödja Mercana brukar de värsta trakasserierna upphöra.

HISSKOV. Bosza har goda relationer med Hisskov. Hisskov har goda relationer med alla, till och med sina plundrande grannar i Triska.

TRISKA. Bosza har tillfälligt fientliga relationer med Triska. Bosza må ha givit upp sina maktambitioner, men det betyder inte att de tänker låta någon sätta sig på dem. Det där sticker i triskiernas ögon, och man plundrar mer än gärna leveranser till och från Bosza. Särskilt pinsamt för Bosza har det varit när triskierna har lyckats ta sig över gränsfloderna och plundrat i själva staden (i teorin, och i propagandan, är ju Bosza ”ointagligt”). En triskier som varit i strid med magiker kan räkna med höjd status där hemma. Bosza har inte dragit sig för att släppa lös hela sin magiska arsenal mot Triska. Man har inte haft några problem att med väldiga elementarbestar ödelägga Triskas fästen, men framgångarna har inte varit odelade. Konflikten med Triska har gjort staden medveten om de egna svagheterna: man är numerärt underlägsen alla andra stadsstater och den egna armen är för liten för att säkra några vinningar. Man saknar Mercanas ekonomiska reserver, Addiaskas disciplin och Melorghs fanatism. Triskierna är mycket bättre taktiker än boszierna. Magiska storsläggor har vidare ofta visat sig vara ganska otympliga vapen i en utdragen konflikt. Ingen av staterna hyser något djupgående agg mot den andra; om den andre bara ville böja nacken och inse den naturliga ordningen skulle allt kunna återgå till det normala. Mercana följer med intresse hur Triska prövar de magiska försvaren.

MERCANA. Bosza har försiktiga relationer med Mercana. Bägge vet att den andre är en falskspelare och en principlös opportunist. Mercana tjänar väldiga summor på att kränga dekokter och magiska föremål från Bosza, och en stor del av Boszas utexaminerade elever tar tjänst hos något av de större handelshusen eller försöker öppna eget. Bosza är mycket missbelåtet med handelsvillkoren, men Mercana vet att Bosza aldrig skulle starta krig för den sakens skull. Mercanier roar sig gärna med att försöka provocera fram magiska utbrott från besökande magiker – vilket sedan bevisar hur opålitliga de är.

Välkommen tillbaka Torquemada!

Varen hälsad gtjorgo!

Bosza och Triska behöver inte ligga i strid med varandra (Triska är ju upptagna med Hamur), men om de gjorde det skulle skälen kunna vara som ovan. Ett verkligt hot mot Triska skulle vara en Hisskov-Bosza allians. En sådan skulle då sannolikt sikta in sig på båtar, klomuller, varv och broar - slå ut infrastrukturen och tvinga Triska att gå mot Hamur eller Sanzas.

Sådana allianser ses med stort ogillande av Mercana, Addiaska, Brikho, Nya Arno och, givetvis, Triska.

Jag personligen har inga problem med att konflikter då och då blossar upp mellan Bozsa och Triskerna.

Rörande en eventuell Hisskov-Bozsa allians är den sannerligen att frukta för de triskiska oligarker som råkar i kläm. En sådan pakt skulle dock skada balansen i jaggaracksjön vilket främst Mercana och Hamur inte skulle uppskatta.

Huskarlar som lyckats dra häxkonstnärerna vid trollkarlsskägget har mycket riktigt ett bra förhandlingsläge då han söker anställning. Triskerna vet att magin är både kraftfull och oberäknelig. Jag upplever även att vissa magiker från Bozsa kan söka sig en tjänst hos oligarkerna för en kort tid. Bosza är som sagt ingen ärkefiende utan endast en konkurrent man ibland angriper från triskernas sida. Dessa angrepp kan dock sluta mycket olyckligt för den stackars huskarlen som är oförsiktig. bozsas här är kanske liten men tämligen väldrillad och därtill finns ju också trollkarlarna som lurar...

Värre ändå, triskierna kan utbilda sig själva till magiker i Bosza. Bosza anser att chansen att få några mäktiga triskier på sin sida, samt förstås, goodwillen, överväger risken att de vänds mot dem själva i krig. Dessutom brukar de vara lite återhållsamma med att utbilda triskier i de allra mest destruktiva elementarbesvärjelserna, samt krigssymolism.

Mycket intressant. Jag log för mig själv många gågner när jag läste relationerna och såg små scenarion spelas upp för mitt inre

Vild spåning på "fantastiskt" inslag;
Ungefär som att bakterier och liknande kan bli resistenta, om de utsätts för motmedel under allt för lång tid, och med Briors tankegångar om områdesbaserad, snabbverkande evolution...
Kan man tänka sig att det massiva flödet av magi i åratal har satt sina spår? I varje generation trisker är det någon som föds med extraordinär magirestistans? Dessa anses naturligtvis välsignade och röner stor uppmärksamhet. Stridsmän med denna välsignelse blir ofta "häxdräpare".

Fullt tänkbart. Triska har nu inte så mycket problem med magiker som med magiska bestar: kimeror, mantikoror och annat otyg som lurar i skogarna, så speciella monsterjägare vore mer av nöden.

Klomellien har en generell resistens mot magi, såtillvida att många är lite smått misstänksamma mot magiker. Brikhiska orcher låter sig sällan imponeras av (mänskliga) trollkonster.

Klomellien har också ovanligt många magiker utspridda i hela landet, även om många bara kan två eller tre lättare besvärjelser.

Norra Klomellien har sin egen sorts resistens - de faller inte för magillerskt munläder. De xenomorfa raserna i Brikho och Sanzas är naturligt motståndskraftiga, och Mercanas borgare är hårdhudade och vana vid magillernas konster på grund av långvarig exponering för desamma.

Det finns en annan teori varför mercanierna står emot magillrerna så relativt lätt: de har delvis magillerskt blod i ådrorna. Även om det skulle ligga någon sanning i teorin så har den aldrig kunnat prövas, då hugade forskare har slutat sina dagar antingen hängande från Segermonumentet eller kämpande med lättare bestick på arenan. Även de cyniska mercanierna har ömma tår som man inte bör trampa på.

Hisskov

374 eO
Hisskov, Garrika och Sanzas bildar Klomelliska Unionen för att bättre hävda sin självständighet gentemot magikerna i Bozsa och handlarna i Mercana.

Södra Klomellien upplevde vid denna tid i historien en relativt lugn period mellan den fallna magokratin på Diamor och den kommande i Bozsa, triskerna var också de rätt upptagna med inbördes stridigheter, plundringar i Sanzas och krig mot hamurerna. Garrika blomstrade. Mercanerna från norr kom dock med tiden att bli mer närvarande på Jaggarack och garrikerna fick större konkurens på sin handel med Hisskov och Yolev. Det stora hotet var ändå den växande makten till magikerna i Bozsa och detta var huvudskälet till att Garrika tillsammans med Hisskov och Sanzas 374 eO ingick vad som skulle komma att kallas Klomelliska Unionen.

Hisskov: 5 500 stadsbor, 33 000 bönder/fiskare

Vad har Hisskov för statskick?

Monarki med någon storhövding i spetsen? Oligarki där flera handelshus agerar mot samma mål? Kleptokrati där statens kriminella ligor, bla spelkartellerna försöker leda staten (samtidiht som man försöker bestjäla alla som kommit in på sitt område, antingen via spel, "tullar" eller rena piratöverfall i små snabba båtar riktade mot Maures trafik. Republik där statens fria män röstar i någon form av parlament? Kanske spelar man om vilka som skall bestämma i olika göromål. En ludokrati där tärningar eller fysiska prestationer avgör hur stadsstaten styrs?

Hisskovs styrelseskick är en öppen fråga. Det står inget om det i någon av böckerna och ingen har haft en åsikt om saken ännu. Själv tycker jag väl bara att Hisskov inte ska styras av handelshus - det skulle bli för likt Mercana, och dessutom har eventuellt Mercanas köpmän mutat in sina territorier i Hisskov. Ludokrati kan funka i en begränsad omfattning. Man kan kasta lott eller tävla om en del ämbeten, eller ha stora grupptävlingar om vissa privilegier - den vinnande gruppen i det stora råkurret får rätten att trafikera en viss biflod eller något sådant. Om det får för stor betydelse skulle det öppna upp för storskalig manipulation av staden både utifrån och inifrån.

Blandad religion i Hisskov är också bra, antar jag, funkar lika bra som renodlad LV. Men vi kan inte ha tre olika namn på samme Aesirgud, det blir för trassligt om alla dessutom är nära grannar.

Det lilla jag har tänkt om hisskoviterna är att de är de mest öppna och tillgängliga av alla klomellierna (läget gör det smått nödvändigt), att de reser mycket och gästarbetar i de andra städerna, och att de har hand om en hel del av flodfarten och kontrollen över Jaggarack (i strid med Trsika förstås).

Hisskovs främsta sevärdhet är förstås en jättearena där de all-klomelliska Hisskovitiska Spelen hålls vart fjärde år eller så. Vidare tänker jag ha en labyrint där hågade äventyrare kan gå ner och bli dödade (i bästa Fasans Labyrint-stil). Gladiatospel (fast bara med frivilliga) och liknande blodigheter passar också in här.

Kanske är Hisskov en aristokrati där aristokraternas ätter/sammanslutningar kämpar angående statens inre angelägenheter med hjälp av vad, spel etc? På detta sätt får den med störst tur eller insikt bestämma i den aktuella frågan, då dessa två egenskaper (tur samt insikt)är väldigt högt värderade i Statsstaten Hisskov?

Angående Hisskovs politik så tänk på att vi kanske inte skall förstärka alla de ellva stadsstaternas olikheter genom att ge dem helt unika styresätt. Ett helt vanligt kungadöme eller ett handelsstyre (plutokrati) behöver inte ta bort något av det som redan gör Hisskov speciellt. Tänker motverkning av lapptäcke här.

det är kanske sant.
Dock tror jag inte att Hiiskoviterna skulle kalla sin regent kung utan kanske snarare, prins, hertig, furste eller dylikt om staten är en monarki. Att addiaska kallar sin regent konung beror kanske mest på deras allmänt överlägsna hållning, även ledaren Hamur har säkert en stursk attityd nog att kalla sig konung. Hisskov och Yolevs regenter torde dock vara lite mildare i kanten och väljer mindre i ögonfallande titlar. Tänk hur man i tyskland undvek att kalla sig Konung i det tyskromerska riket. Preussens konung kallade sig t ex konung i Preussen inte av Preussen, detta för att inte sticka ut hakan för långt.

Hisskovs styre. Du är inte ute och djupdyker, Gtjorgo. Vad sägs om det här: Hisskovs styrs av aristokrater, som dock inte är lika fixerade vid härstamning som vid prestationer – det är möjligt att ansluta sig till ett hus eller snarare allians, och att bli accepterad som en av dem om man är lojal mot laget. Aristokraterna skulle gärna bli kungar, som i andra stater dominerade av Lysande Vägen, men de är för jämnstarka, och vanligt folk gillar inte att välja ut en permanent vinnare en gång för alla. Aristokraterna fungerar också som mindre handelshus och kontrollerar handeln. De väljer en av sina egna som ledare, ”furste”, men det är ofta en kompromisskandidat eller en svag person som inte skall kunna trycka ner de andra.
Hisskovs allmänhet tar stor del i stadens styre. Man vill framförallt stödja vinnare, och överger snabbt de som ses som svaga. Taktiker eller institutioner som inte fungerar måste genast omprövas, och odugliga ledare måste avsättas. Samtidigt är man alltid villiga att ge folk en andra chans. Det är i det här sammanhanget tävlingarna är så viktiga, aristokraterna vill att de själva, deras hus, eller deras lag skall vinna, och få folkligt stöd, för att sedan kunna genomdriva sin politik. Tävlingarna kan vara mycket avancerade, och begränsar sig inte till hasardspel och styrkeprov. Hisskoviterna tycker inte om att sitta fast i dödlägen, och hellre än att ägna sig åt ändlösa förhandlingar har man en tävling: en debatt där folk får visa vem de gillar med acklamation, en envig mellan två kandidater till härledare osv. Om man är helt rådvill låter man slumpen avgöra. Vissa ämbeten tillsätts med bestämda tävlingar; ambassadörskapet i Mercana vinns av den som kan tala längst och högst.

Det fanns dock en annan maktfaktor i regionen – jordukaerlarna.

Detta var ett folk som länge plågat södra Klomellien med sina plundringar och tributer men de var inte ett lika stort gissel för Garrika som de var för Yolev och Hisskov. Jordukaerlarna kom upp floderna i Yolev och vad som är dagens Nya Arno, drog sina skepp över land och tog sig vidare ner i Jaggaracksjön. Från små befästa hamnbaser, eller reden som de gärna kallades, låg sen hela den stora sjön tillgänglig. Nordborna höll sig dock huvudsakligen till kusten av Hisskov. Skälet till detta var inte Garrikas lilla flotta utan de triskiska pirater som från Jaggaracks nordöstra del redan härjade sjön på sina stridstornförsedda klomuller.

Hisskov