ErebAltor.se

Jag skulle nog kunna tänka mig en kombination av alt. 1 och 2.

Vid tiden för Odos predikade var det en mycket vanlig företeelse att man tvättade kläder med den Caddiska solrosen i trakten kring Arno p.g.a. någon positiva egenskap (kanske väldoft eller insektsavstötande?), färgen som ju dalkerna inte kunde urskilja nämnvärt, var en bieffekt.
När så lysande vägen spreds till fastlandet följde färgen som Odo bar med även till Aidne och blå blev den lysande vägens färg och den har så förblivit i Caddo och på Aidne även efter schismen. Innan schismen utarbetades av fastlandskyrkan ett helt regelverk om vilka blåa nyanser som nivåerna inom kyrkohierarkin skulle bära, detta användes även av kyrkan på Caddo. Den dalkiska grenen av LV har alltså gamla skrifter hur olika plagg skall färgas för att de rätta blåa nyanserna beroende vem som skall bära dem, Även om dalkerna är färgblinda kan de ju följa föreskrifter om hur textilierna skall färgas.
På fastlandet har man luckrat upp dessa föreskrifter med tiden då det adliga prästerskapet med tiden fått allt mer smak för lyx och flärd, pompa och ståt, osv. Men på Caddo följs skrifterna rigoröst. Vilket har fått bieffekten att ett av de bästa ställen att som icke-dalk vila sina trötta ögon är i ett lysandevägentempel.

Ska väl nämna att i Krigarens handbok står det att fäktakademier är populära i Caddo. De är vanligare än traditionella vapenakademier, så det betyder väl värja och dolk till varje dalkisk gentleman...

Excellentium skrev:Ska väl nämna att i Krigarens handbok står det att fäktakademier är populära i Caddo. De är vanligare än traditionella vapenakademier, så det betyder väl värja och dolk till varje dalkisk gentleman...

Vad är egentligen dessa fäktningsakademier? Vem vid sina sinnens fulla bruk grundar något så kostsamt som en akademi för något så perifert och exklusivt som fäktning. Är inte det något officerare och adelsmän får lära sig av mentorer eller inom ramen för hushållet och sin exklusiva uppfostran?

Det känns som om ordet akademi används på ett vårslöst och generellt sätt om ett antal olika företeelser av ÄS. Är fäktningsakademierna kanske i själva verket uthyrningsagenturer för fäktmästare och instruktörer? Eller kanske militära officerskolor?

Excellentium:

Jag antar att det är kommentaren på sid. 41 i Krigarens Handbok du syftar på. Dessa "fäktskolor" skulle jag snarare tänka mig har att göra med den generella träningen av dalker till det stora folkuppbådet. Det handlar alltså inte om snobb-fäktning med värja eller florett, utan snarare grundläggande stridsteknik med spjut och svärd. Möjligen kan tekniken som lärs ut vara inspirerad av tanno-tekniken som Lysande Vägens munkar praktiserar, och har därför blivit ryktbar.

Värjor har jag helt enkelt svårt att se på Caddo.

Peter skrev:

Vad är egentligen dessa fäktningsakademier? Vem vid sina sinnens fulla bruk grundar något så kostsamt som en akademi för något så perifert och exklusivt som fäktning. Är inte det något officerare och adelsmän får lära sig av mentorer eller inom ramen för hushållet och sin exklusiva uppfostran?

Jag har väl i och för sig inga svårigheter med att se att vissa högt uppsatta ädlingar vill utbilda sig i fäktning. Det är betydligt mindre barbariskt, och kan snarare ses som en slags sport i landet, kanske rentav en statussymbol. Jag menar, varför betalar man det dubbla för en öl på Stureplan, när man kan få den för halva priset på Södermalm...?

Sedan betyder ju inte det att alla dalkiska välborna per automatik blir snobbiga sprätthökar. De kan ju helt enkelt se det estetiska i att fäktas med värja istället för att svinga långsvärd.

Peter skrev:

Vem vid sina sinnens fulla bruk grundar något så kostsamt som en akademi för något så perifert och exklusivt som fäktning.

Hon heter Eledain, men kallas Mästarinnan. Hennes ursprung är tydligen mycket gåtfullt, då det ryktas om att hon kommer från en annan värld än Ereb (jag får vibbar om att hon skulle vara något utomaltoriskt inkarnerat i Ereb). Hon har inte dementerat dessa rykten...

Svar till Anders:

Du är ansvarige för Caddo. Jag bara slungar ur mig lite spridda småfakta jag hittar här och där...

Excellentium skrev:
Hon heter Eledain, men kallas Mästarinnan. Hennes ursprung är tydligen mycket gåtfullt, då det ryktas om att hon kommer från en annan värld än Ereb (jag får vibbar om att hon skulle vara något utomaltoriskt inkarnerat i Ereb). Hon har inte dementerat dessa rykten...

Hittade du den där infomrationen i Krigarens Handbok? (Undrar för formens skull )

Peter:

Japp! Sidan 42...

Om nu Eledain också förekommer som en utdöd kult kunde hon ha att göra inte med en annan värld, men med en annan tid. Kanske hon lär ut brutal, kejserlig Gladius-strid till dalkiska hamnbusar eller borgarstudenter?

Shit, vad jobbigt! Nu har jag nog suttit för länge med alldeles för många moduler uppslagna på en gång... Hrm... Eledain grundade sin fäktskola i Erebos... Se den tråden, och förlåt mig för misstaget... God natt...

anders skrev:Jag lutar åt Alternativ 2, eller en variant av den. Det här med helig tvagning som gör tygen blå gillar jag skarpt. Kan till och med vara så att Odo gav detaljerade beskrivningar om hur tempelklädnader skall renas, vilket för en dalk ger dem samma nyans av blå som den klara himlen. Har svårt att se hur en gul solros färgar kläderna blå, så kanske Peters variant med dalkermusslan passar bättre. Sedan har detta naturligtvis adopterats av fastlandskyrkan som däremot använder andra typer av färgpigment...

OK?

Men Vejde är faktiskt en gul blomma som var den vanligaste blå växtfärgen under lång tid.

Se länken

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/brassic ... attin.html


Färgen indigo kommer från den här växten:

http://en.wikipedia.org/wiki/Indigo_plant


Färgen Purpur (mörklila) kommer av snäckor som finns i medelhavet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Purpur

Solrosen i vår värld har också använts till växtfärgning. Jag har dock inte lyckats få klart vilken färg än. Troligen grön eller möjligen gul. Genom en avancerad process så har dalkerna...(som sin vana trogen blandar ihop en massa olika tinkturer...dvs för "dofter" ) kommit på en helig tvätt för plagg som ska användas till heligt bruk.

Caddos Indigo kan exempelvis ursprungligen blivit utvald för att den är väldoftande...vissa ärtväxter är det. Solrosen är helig på grund av sin...form och sin "önskan" att låta sitt anlete följa solens gång på himlen. Och jag är säker på att vi kan pressa in en mussla i denna heliga tvätt. Följden av detta heliga hopkok har blivit en himmelsblå färg som skapats av en "slump".

Jag måste dock säga att jag gillar Peters förklaring också.

Färg: alt 1+2 låter bra.
Kupoler: snygga!
Alkemi: debattfråga för dalkerna.
Samanfattning: mkt bra.

Psipo: du har rätt, en dag utan besök och man har flera timmars skummande att göra.

Peter skrev:

Excellentium skrev:Ska väl nämna att i Krigarens handbok står det att fäktakademier är populära i Caddo. De är vanligare än traditionella vapenakademier, så det betyder väl värja och dolk till varje dalkisk gentleman...

Vad är egentligen dessa fäktningsakademier? Vem vid sina sinnens fulla bruk grundar något så kostsamt som en akademi för något så perifert och exklusivt som fäktning. Är inte det något officerare och adelsmän får lära sig av mentorer eller inom ramen för hushållet och sin exklusiva uppfostran?

Det känns som om ordet akademi används på ett vårslöst och generellt sätt om ett antal olika företeelser av ÄS. Är fäktningsakademierna kanske i själva verket uthyrningsagenturer för fäktmästare och instruktörer? Eller kanske militära officerskolor?

Vad gäller fäktskolor så var de ursprungligen utvecklade för att ge personer vapenteknisk färdighet inför juridiska dueller och för självförsvar. Fäktskolorna är alltså inte direkt knutna till militär vapenövning. Däremot var det ganska vanligt att officerare och adelsmän deltog i fäktskolor då dueller inte var en ovanlighet bland dessa människor.

De vapen som främst övades var bredsvärd, en och enhalvhandssvärd, långsvärd (vilket är en föregångare till rapieren/värjan), rapier, dolk och buckla. Senare skulle det även infatta dräktvärja. Strid med ett vapen, svärd och dolk eller svärd och buckla var de vanligaste kombinationerna.
Rapier (värja) heter förövrigt fortfarande longsword på engelska.

I många fäktskolor övade man också ofta med stavar och hillebarder. Oftast övade man även obeväpnad strid som brottning och boxning. De mer seriösa övade också något man kan kalla gymnastik för att bättra på kroppskontrollen.

Fäktskolorna hade under lång tid en aning ljusskygg karaktär. Vissa tidiga fäktskolor verkar rent av ha haft kombinerad badhus och horhus i sin "verksamhet". Och vissa riktigt ljusskygga "utbildade" sina elever mer mot gatkämpar som drogs in i otaliga slagsmål. Detta gjorde att fäktskolor vid ett par tillfällen helt förbjöds i vissa europeiska städer som London och Paris.

De fäktskolor som hade en seriös framtoning och fokuserade sin verksamhet strikt mot duellfäktning och självförsvar samt kunde tillgodose en viss kvalitet i sin utbildning klarade sig dock oftast förhållandevis lindrigt undan från sådana restriktioner.

Så kallade fäktningsgillen grundades så småningom för att säkerhetsställa kvaliteten på fäktskolor, lärare och utbildning. Detta lyckade dock inte helt för de nedtecknade klagomålen på undermålig utbildning och dålig lärare är många.

De vanligaste kunderna var borgare, för de kunde betala och hade inget annat sätt att naturligt lära sig kampkonster, samt officerare och adel.

Vad gäller popularitet så lär Paris ha förklarat fäktskolorna olagliga 1554 för att studenterna på universitetet skolkade från de andra lektionerna för att i stället gå till fäktskolor. Vissa universitet hade börjat hålla sig med fäktskolor vid den här tiden för att hålla studenterna borta från mer ljusskygga fäktskolor. Men det verkar inte ha gett önskvärt resultat.

Utbildning i stridyxor, klubbor, stridhammare, spjut vanliga sköldar verkar ha varit mycket begränsade i fäktskolor. Detta verkar snarare ha övats av militären. Här kan man eventuellt tala om vapenakademier.

Angående färgdiskussionen:

Jag läser och studerar, och ser att det börjar bli allt mer olika växter, musslor, "heliga tvättar", slumpens val och annat, som gör att dräkterna är blå. Personligen gillar jag Peters förslag bäst, och skulle vilja spinna vidare på det alternativet genom att säga att dalkerna är färgblinda med ett undantag: de kan se blå nyanser! Blått och grått är ganska likt, liksom blått och svart. Att sedan lägga till vitt, gör det till en ganska fin färgpalett, även om den är enkel. Jag menar tänk bara på Grekland (tänk: Santorini... Se här: http://www.travel-guide-greece.com/Hote ... 20init.jpg. Det är snyggt och enkelt, och i mitt tycke typiskt dalkiskt, om nu även kupoltak ska vara framträdande inom arkitekturen. Dräktskicket blir ju också stilrent om man håller sig till blott fyra färger, men med blått inkluderat även i vardagsklädseln, blir det inte så gråtrist. Jag har dessutom av någon anledning märkligt svårt att se beresta, mäktiga handelsmän från Caddo gå runt i bara grådaskighet, men med blåa detaljer, så räddar man det skeppet...

Är lösningen för simpel för er?

Håller med Peter och Excellentium.

Sen behöver ju inte ALLA dalker vara färgblinda. Som nämt tidigare så kanske det är "ur-dalkern" som är färgblind. Men detta är något som håller på att försvinna p.g.a. att ur-dalkern blandas upp med övrig ereb befolkning. Detta är kanske något som ur-dalkerna - d.v.s. den ädla adeln försöker förhindra genom tvångsgiftemål.

Sen finns det väl de som fejkar sitt färgseende bara för att anses som ädel! Bara förslag!