Pegasus
Här skall du få något att bita i. Jag har nämligen inte riktigt fått ordning på strukturen gods - län.
Vi har givet:
Alla adelsmän lever av sina egna domäner. Gott så.
Det finns också stora möjligheter att dessa är samanhållna tack vare maktövertagandet.
Hertig - Greve - Baron. Hertigar avsevärt mäktigare än de båda andra i normalfallet. Greve några gånger rikare än baron.
Frågor:
är en greves mark utspridd i grevskapet (normalt sett) eller koncentrerad till ett område? en hertigs?
Hur vanligt är det att baroner håller geografiskt spridda områden? jag tänker mig här att det finns en del storbaroner som håller en handfull baronier spridda i landet.
vad är ett gods (i Kardien). är de viktiga, eller är det länet, baroniet som räknas?
avlönas en riddare oftast genom jordagods? äger han då dem eller håller han dem bara som lön för tjänst?
jag vill att vem som helst skall kunna äga jord. vad blir konsekvenserna av icke adliga personer med stort markinnehav? De tar upp arrende, vad mer? inget mer?
hur mycket skatt kan man ta av de fria (självägande) bönderna? en del tycker jag då många echtiska bönder är fria och kungens finanserrrrr blir skrala annars.
Edit: jag har som sagt inte riktigt fått ordning på det här och tar mycket gärna emot åsikter och förslag. sedan fogar jag ihop det med min vision för Kardien. För övrigt fick du mig nyss att inse att skattebefrielen som frälset har inte bara avser dennes arrendeinkomster utan också att dennes bönder kan stå fria från annan beskattning (även om de betalade skatt på sina godsinkomster när kungenlyckades få iegeom extraskatter i parlamentet).
Tillägg 2: Har i Kardien delat in bönder enligt följande:
Livegen - bunden vid sin jord. dagsverken, arrende etc.
Arrendebonde - sitter på kontrakt. inga dagsverken. betalar arrende och övriga skatter. får flytta och lämna sitt hem hur han vill (nästan).
Jordägande bonde - äger sin egen jord. betalar vad då? (utöver tempelskatt)
Storbonde - äger flera gårdar som han arrenderar ut eller låter drängar jobba på.
Kardien
Jag anser att det beror på de historiska turerna. Det finns både grevar som har sina ägor utspridda. Men det finns även grevar (och givetvis hertigar och baroner) som samlat ihop sina ägor till ett...eh..konglomerat.
Fria icke-adliga personer kan samla ihop mark..givetvis...men om de inte är någon kunglig rådgivare som därmed har det väl ställt och sitter vid köttgrytan så tror jag att de icke-adliga fria bönderna sällan har större ägor än en kungsgård. Mark av ett baronats storlek är extrem ovanligt att icke-adliga sitter på (med undantag för ministrar etc).
Fria icke-adliga personer kan samla ihop mark..givetvis...men om de inte är någon kunglig rådgivare som därmed har det väl ställt och sitter vid köttgrytan så tror jag att de icke-adliga fria bönderna sällan har större ägor än en kungsgård. Mark av ett baronats storlek är extrem ovanligt att icke-adliga sitter på (med undantag för ministrar etc).
Senast redigerad av Fraxinus den 2008-08-09 21:25, redigerad totalt 1 gånger.
Det tycker jag också verkar rimligt. Har man så mycket mark så har man nog blivit adlig långt innan... Vi har ännu inga superrika handelsmän i Kardien med jättelika förmögenheter att plöja ner i jordagods.Fraxinus skrev:Jag anser att det beror på de historiska turerna. Det finns både grevar som har sina ägor utspridda. Men det finns även grevar (och givetvis hertigar och baroner) som samlat ihop sina ägor till ett...eh..konglomerat.
Fria icke-adliga personer kan samla ihop mark..givetvis...men om de inte är någon kunglig rådgivare som därmed har det väl ställt och sitter vid köttgrytan så tror jag att de icke-adliga fria bönderna sällan har större ägor en kungsgård. Mark av ett baronats storlek är extrem ovanligt att icke-adliga sitter på (med undantag för ministrar etc).
Intressant frågeställning
En greve håller sitt län från sin borg som en gång i tiden var ett kungliga gods varifrån greven som ursprungligen var ett kungligt ämbete som var ansvarig för upprätthållande av kungens lagar, insamlade kungliga inkomster och uppbåda samt ledde den lokala krigshären. Sedan när greveämbetet blev ärftligt så tog han dessa som sina egna gods men samtidigt så hade anförskaffat egna gods. Så hans grund vilar både på de kungliga godsen och hans personliga gods. Vilket gjorde att han kunde tvinga de mindre ämbetsmännen och de lokala baronerna till underkastelse. Då kungarna insåg att de hade tappat kontroll försökt de rädda situationen genom utkräva trohetseder och därmed hade de kungliga godsen omvandlats till feodala län.
Grevens gods består troligtvis av ev några större gods i kärnan av hans län som sannolikt är nära varandra men inte sammanhängade. Han har troligen försökt anförskaffa eventuella mellanliggande gods. Utöver det så har troligt gods utanför sitt län då genom giftemål och krig. Om kungen har haft någonting att säga till om detta så har försökt att hålla grevens gods utanför hans grevskap. Hertigen är i en liknande postion och hans gods är troligen utspridda men har en stark bas där mellan en tredjedel och hälften av hans gods ligger koncentrerade vid hans starkaste borg men har troligen en del som ligger utanför hans län. Kungen är inte intresserade av övermäktiga vasaller som har stora sammanhängade landområden som utgör en stark maktbas.
Exempelvis i kampanjen mot Svarta Tornet under kung Vidar där tornriddarna bildades bör ett stort antal av Inmarks gods blivit lediga och de som inte gick till tornriddarena bör då ha delats mellan närvarande länsherrarna. Samtidigt är om jag inte missminner mig att om inga söner finns går det till äldsta dotters man vilket sannolikt är en annan länsherre.
Sedan så bör en ifrågasatt ärv ha hänt och på sätt har godsen delas upp mellan två tvistade bröder.
En baron har goda möjligheter att samla på sig flera baronier genom arv och äktenskap eller med tur krig. Även i olika länder. Det är troligt att echter innehar baronier i Zorakin och penner i Kardien, många av dessa kan sedan ha egendomar i Jorpagna på tanke på de ständiga striderna. Det är just sådana här saker som konstant ändras och därmed har jag haft stora problem med beskrivningen av adelsstrukturen i Aidne med pyramidsmodellen. Det bör finnas baroner som vasaller till hertigar och kungen även om det är vanligast att de är underställda en greve.
Ett gods består av en sätesgård med tillhörande jordbruks- och betesmarker samt möjligtvis tillhörande skogs- eller vildmarksområden samt givetvis dess livegna och landbor. Vanligtvis är hela godset på två - trehundra tunnland. Det viktiga är godsen, inte länet, då den största delen av hans inkomster kommer från hans gods även om han vissa andra inkomster så är obetydliga i jämförelse. Såvida han inte lyckas med konststycket att hålla rätten till en gruva men det är vanligtvis förbehållna kungen eller hertigarna men undantag finns. Gruvor är enorma inkomstbringande och kan helt sätta maktförhållande på spel.
Riddare avlönas inte direkt, om han en hushållsriddare så försörjs han av sin baron som dock förväntas att vara generös men han får inte ett visst antal silvermynt varje månad. Han får däremot gåvor från sin herre vid högtider eller kan få krigsbyten, lösen för fångade adelsmän. Hans största chans till rikedom liksom alla människor i feodala samhällen är i krig, där med rätt fånga kan ge stora rikedomar. Hur stor del av baronens riddare som är förlänade riddare och hur många som är hushållsriddare beror på graden av underfeodalisering av sin baron. Det vanligtvis skulle jag säga att baronen tre-fyra hushållsriddare och ett tiotal föränade riddare. Förlänade riddare får ett gods och det kan både vara ett ärftligt eller icke-ärfltigt. Jag skulle att det vanliga är att de är ärftliga. Det är nog mer vanliga att baronier dvs en borg och några gods ges som icke-ärftliga län till förlänade riddare. Trots allt är det vanligt med död i tidig ålder för riddare och utan manlig arvingar eller gift kvinnlig arving går länet tillbaka till länsherren som har rätt att utse giftemål till den kvinnliga arvingen och därmed kan belöna sina trogna följeslagare.
Vilken fri man som helst kan äga jord. Alla sådan egendomar kan köpas och säljas fritt även om de ofta hjälper att vara adelsman i sådana förhandlingar. En rik friman borde kunna upphöjas till lågadel genom utrusta sig som en tungt rustad ryttare. Dock så kräver givetvis detta godkännade av den lokala länsherren. Den är nämligen två typer av förlänade eller jordägande riddare, dena ena är välbeställda fria män som lovar att ställa som rustad ryttare medans den andra är framståene hushållsriddare som får ett gods i utbyte för utförd och fortsatt tjänst. Dock så blir inte riddare av det utan bara frälsemän och är alltså skattebefriade, men de tjänstgör som ryttare i krig och kan vinna sina sporrar. I Kardien bör detta vara begränsad till echter men kanske inte nödvändigtsvis. Sedan så finns det mark som inte är feodaliserad framförallt i Echtien och gränsmarken. I Echtien består det av uråldrigt ägande av gods som inte har någon överherre förutom sin ägare. I gränsmarkerna utgörs det av nybruten mark vars ägare har erövrat eller på annat sätt skapat ett ny egendom har inga förpliktelser förutom att lyda rikets lagar och den teoretiska kravet att hjälpa till att försvara riket. Sådana egendomar kallas allod. Många äldre adelsätter har sådana som bas för sin rikedom. Kan tänka mig att Måne-ätten har stora sådana ägor vilket inte resulterar i ett mindre krav på antal ryttare i deras rusttjänst.
Skatter från självägande bönder bör bestå av en femtedel av dess produkter i min mening.
En greve håller sitt län från sin borg som en gång i tiden var ett kungliga gods varifrån greven som ursprungligen var ett kungligt ämbete som var ansvarig för upprätthållande av kungens lagar, insamlade kungliga inkomster och uppbåda samt ledde den lokala krigshären. Sedan när greveämbetet blev ärftligt så tog han dessa som sina egna gods men samtidigt så hade anförskaffat egna gods. Så hans grund vilar både på de kungliga godsen och hans personliga gods. Vilket gjorde att han kunde tvinga de mindre ämbetsmännen och de lokala baronerna till underkastelse. Då kungarna insåg att de hade tappat kontroll försökt de rädda situationen genom utkräva trohetseder och därmed hade de kungliga godsen omvandlats till feodala län.
Grevens gods består troligtvis av ev några större gods i kärnan av hans län som sannolikt är nära varandra men inte sammanhängade. Han har troligen försökt anförskaffa eventuella mellanliggande gods. Utöver det så har troligt gods utanför sitt län då genom giftemål och krig. Om kungen har haft någonting att säga till om detta så har försökt att hålla grevens gods utanför hans grevskap. Hertigen är i en liknande postion och hans gods är troligen utspridda men har en stark bas där mellan en tredjedel och hälften av hans gods ligger koncentrerade vid hans starkaste borg men har troligen en del som ligger utanför hans län. Kungen är inte intresserade av övermäktiga vasaller som har stora sammanhängade landområden som utgör en stark maktbas.
Exempelvis i kampanjen mot Svarta Tornet under kung Vidar där tornriddarna bildades bör ett stort antal av Inmarks gods blivit lediga och de som inte gick till tornriddarena bör då ha delats mellan närvarande länsherrarna. Samtidigt är om jag inte missminner mig att om inga söner finns går det till äldsta dotters man vilket sannolikt är en annan länsherre.
Sedan så bör en ifrågasatt ärv ha hänt och på sätt har godsen delas upp mellan två tvistade bröder.
En baron har goda möjligheter att samla på sig flera baronier genom arv och äktenskap eller med tur krig. Även i olika länder. Det är troligt att echter innehar baronier i Zorakin och penner i Kardien, många av dessa kan sedan ha egendomar i Jorpagna på tanke på de ständiga striderna. Det är just sådana här saker som konstant ändras och därmed har jag haft stora problem med beskrivningen av adelsstrukturen i Aidne med pyramidsmodellen. Det bör finnas baroner som vasaller till hertigar och kungen även om det är vanligast att de är underställda en greve.
Ett gods består av en sätesgård med tillhörande jordbruks- och betesmarker samt möjligtvis tillhörande skogs- eller vildmarksområden samt givetvis dess livegna och landbor. Vanligtvis är hela godset på två - trehundra tunnland. Det viktiga är godsen, inte länet, då den största delen av hans inkomster kommer från hans gods även om han vissa andra inkomster så är obetydliga i jämförelse. Såvida han inte lyckas med konststycket att hålla rätten till en gruva men det är vanligtvis förbehållna kungen eller hertigarna men undantag finns. Gruvor är enorma inkomstbringande och kan helt sätta maktförhållande på spel.
Riddare avlönas inte direkt, om han en hushållsriddare så försörjs han av sin baron som dock förväntas att vara generös men han får inte ett visst antal silvermynt varje månad. Han får däremot gåvor från sin herre vid högtider eller kan få krigsbyten, lösen för fångade adelsmän. Hans största chans till rikedom liksom alla människor i feodala samhällen är i krig, där med rätt fånga kan ge stora rikedomar. Hur stor del av baronens riddare som är förlänade riddare och hur många som är hushållsriddare beror på graden av underfeodalisering av sin baron. Det vanligtvis skulle jag säga att baronen tre-fyra hushållsriddare och ett tiotal föränade riddare. Förlänade riddare får ett gods och det kan både vara ett ärftligt eller icke-ärfltigt. Jag skulle att det vanliga är att de är ärftliga. Det är nog mer vanliga att baronier dvs en borg och några gods ges som icke-ärftliga län till förlänade riddare. Trots allt är det vanligt med död i tidig ålder för riddare och utan manlig arvingar eller gift kvinnlig arving går länet tillbaka till länsherren som har rätt att utse giftemål till den kvinnliga arvingen och därmed kan belöna sina trogna följeslagare.
Vilken fri man som helst kan äga jord. Alla sådan egendomar kan köpas och säljas fritt även om de ofta hjälper att vara adelsman i sådana förhandlingar. En rik friman borde kunna upphöjas till lågadel genom utrusta sig som en tungt rustad ryttare. Dock så kräver givetvis detta godkännade av den lokala länsherren. Den är nämligen två typer av förlänade eller jordägande riddare, dena ena är välbeställda fria män som lovar att ställa som rustad ryttare medans den andra är framståene hushållsriddare som får ett gods i utbyte för utförd och fortsatt tjänst. Dock så blir inte riddare av det utan bara frälsemän och är alltså skattebefriade, men de tjänstgör som ryttare i krig och kan vinna sina sporrar. I Kardien bör detta vara begränsad till echter men kanske inte nödvändigtsvis. Sedan så finns det mark som inte är feodaliserad framförallt i Echtien och gränsmarken. I Echtien består det av uråldrigt ägande av gods som inte har någon överherre förutom sin ägare. I gränsmarkerna utgörs det av nybruten mark vars ägare har erövrat eller på annat sätt skapat ett ny egendom har inga förpliktelser förutom att lyda rikets lagar och den teoretiska kravet att hjälpa till att försvara riket. Sådana egendomar kallas allod. Många äldre adelsätter har sådana som bas för sin rikedom. Kan tänka mig att Måne-ätten har stora sådana ägor vilket inte resulterar i ett mindre krav på antal ryttare i deras rusttjänst.
Skatter från självägande bönder bör bestå av en femtedel av dess produkter i min mening.
Tack för ett uttömande och intressant svar. Nu skall jag spinna vidare lite på det du skiver.
1) I Kardien finns inte den bakgrunden som kunglig ämbetsman som du beskriver för grevarna. Vidar II satt 424 med ett tomt ark, kallade tills ig några mandelmunkar, echtiska stormän och några penniska högadliga och bestämde sig för hur adelsstrukturen skulle se ut. I Zorakin tycker jag att grevarna kan ha den bakgrunden, men Echterna körde bara en kopia på Zorakins adelssystem (minus "markiser") och titlarna saknar historisk bakgrund, de importeras bara. Greven är dock fortfarande ansvarig för den lokala krigsmakten och i de flesta fall även fredsdomare och landsfogde (dock ej i Echterrike)
2) Jag tror att jag låter både grevars och hertigars gods vara ungefär hälften runt huvudborg och hälften utspridda gods runt om i hertigdömet/grevskapet av ungefär 3/1 baronis storlek. Det ger mer utrymme för konflikter än om alla ägor ligger samlade.
3) baroner som vassaler till hertigar har jag redan nämnt tror jag, likaså direkt under kungen (I Inmark till exempel är detta numera regel än undantag).
4) Gods - Sätesgård.
5) Riddare. Vi kör på allt. Riddare med gods som går tillbaka till urtiden. Sådana som fått gods till skänks, eller som appanage. och de som häckar i grevens borg och får mat, husrum och generösa gåvor i gengäld (hur generösa beror givetvis på greven).
6) att storbönder söker sig mot lågadeln har redan beskrivits. dock så är alla beridna ryttare riddare i kardien, åtminstone om de är echter. Annars så blir det för lite pompa och ståt (tycker echterna).
7) Allod har jag aldrig tänkt på, men det passar utmärkt i Echterrike! Här kan i vissa områden mer än hälften av marken vara allod där en fri bonde brukar marken, svär inte ed till någon och betalar endast tempelskatt, lagmansränta och kanske ytterligare någon obetydlig avgift.
Allodbönder betalar tempelskatt (10%) + lagmansränta (1%) och kanske kommer jag på något mer litet, men inte mycket.
Självägande bönder på feodaliserad mark betalar tempelskatt + något mer: jag har hittils valt att använda termen eldstadskatt (5-10% ?) och sedan då lagmansränta. Då blir det ca 15-20% sammanlagt. Har du annat förslag på hur skatteindrivningen för dessa bönder går till är jag tacksam.
1) I Kardien finns inte den bakgrunden som kunglig ämbetsman som du beskriver för grevarna. Vidar II satt 424 med ett tomt ark, kallade tills ig några mandelmunkar, echtiska stormän och några penniska högadliga och bestämde sig för hur adelsstrukturen skulle se ut. I Zorakin tycker jag att grevarna kan ha den bakgrunden, men Echterna körde bara en kopia på Zorakins adelssystem (minus "markiser") och titlarna saknar historisk bakgrund, de importeras bara. Greven är dock fortfarande ansvarig för den lokala krigsmakten och i de flesta fall även fredsdomare och landsfogde (dock ej i Echterrike)
2) Jag tror att jag låter både grevars och hertigars gods vara ungefär hälften runt huvudborg och hälften utspridda gods runt om i hertigdömet/grevskapet av ungefär 3/1 baronis storlek. Det ger mer utrymme för konflikter än om alla ägor ligger samlade.
3) baroner som vassaler till hertigar har jag redan nämnt tror jag, likaså direkt under kungen (I Inmark till exempel är detta numera regel än undantag).
4) Gods - Sätesgård.
5) Riddare. Vi kör på allt. Riddare med gods som går tillbaka till urtiden. Sådana som fått gods till skänks, eller som appanage. och de som häckar i grevens borg och får mat, husrum och generösa gåvor i gengäld (hur generösa beror givetvis på greven).
6) att storbönder söker sig mot lågadeln har redan beskrivits. dock så är alla beridna ryttare riddare i kardien, åtminstone om de är echter. Annars så blir det för lite pompa och ståt (tycker echterna).
7) Allod har jag aldrig tänkt på, men det passar utmärkt i Echterrike! Här kan i vissa områden mer än hälften av marken vara allod där en fri bonde brukar marken, svär inte ed till någon och betalar endast tempelskatt, lagmansränta och kanske ytterligare någon obetydlig avgift.
Allodbönder betalar tempelskatt (10%) + lagmansränta (1%) och kanske kommer jag på något mer litet, men inte mycket.Självägande bönder på feodaliserad mark betalar tempelskatt + något mer: jag har hittils valt att använda termen eldstadskatt (5-10% ?) och sedan då lagmansränta. Då blir det ca 15-20% sammanlagt. Har du annat förslag på hur skatteindrivningen för dessa bönder går till är jag tacksam.
I Zorakien betalar självägande bönder tiondeskatt till kung, tempelskatt och lagmansränta. Det innebär 20-25% skatt.
Frälsebönder betalar skatt till adelsmannen som äger marken samt tempelskatt. Det kan skifta mellan 25-45 % av deras intäkter (ibland ännu mer) beroende på hur mycket adelsmannen vill (och vågar) suga ut sina bönder.
Livegna....hur betalar de tempelskatt. Betalar de överhuvudtaget? Kan det vara ett av skälen (utöver LV.s religösa budskap) varför Lysande vägen vill avskaffa livegenskap. Ju färre livegna, ju fler betalar skatt. Eller betalar de redn men i natur. Exempelvis i bivax, spannmål etc.
Frälsebönder betalar skatt till adelsmannen som äger marken samt tempelskatt. Det kan skifta mellan 25-45 % av deras intäkter (ibland ännu mer) beroende på hur mycket adelsmannen vill (och vågar) suga ut sina bönder.
Livegna....hur betalar de tempelskatt. Betalar de överhuvudtaget? Kan det vara ett av skälen (utöver LV.s religösa budskap) varför Lysande vägen vill avskaffa livegenskap. Ju färre livegna, ju fler betalar skatt. Eller betalar de redn men i natur. Exempelvis i bivax, spannmål etc.
Ok, jag tänkte att det verkade konstigt att kung Vidar gav bort merpartens hans rike men kan tänka mig att han stod under stor press från echtiska stormän och därmed var tvungen att belöna dem med starkare positioner än enbart baronier (enligt Williams indelning av England)1) I Kardien finns inte den bakgrunden som kunglig ämbetsman som du beskriver för grevarna. Vidar II satt 424 med ett tomt ark, kallade tills ig några mandelmunkar, echtiska stormän och några penniska högadliga och bestämde sig för hur adelsstrukturen skulle se ut. I Zorakin tycker jag att grevarna kan ha den bakgrunden, men Echterna körde bara en kopia på Zorakins adelssystem (minus "markiser") och titlarna saknar historisk bakgrund, de importeras bara. Greven är dock fortfarande ansvarig för den lokala krigsmakten och i de flesta fall även fredsdomare och landsfogde (dock ej i Echterrike)
Detta tycker jag låter väldigt bra, hade misssat baron-delen men som sagt har inte läst igenom hela kardien-tråden. Som tidigare har nämnt tycker om att baroner skulle vara en benämning på adelsmannens makt istället för en titel vilket skulle göra det mer intressant och riddare kan helt stiga i rang från riddare till baron genom att förvärva en eller två gods extra och befästa sin huvudgård (med kungens tillåtelse) samt börja upprätthålla lag och ordning. För att anses baron så skall man uppfylle följande2) Jag tror att jag låter både grevars och hertigars gods vara ungefär hälften runt huvudborg och hälften utspridda gods runt om i hertigdömet/grevskapet av ungefär 3/1 baronis storlek. Det ger mer utrymme för konflikter än om alla ägor ligger samlade.
3) baroner som vassaler till hertigar har jag redan nämnt tror jag, likaså direkt under kungen (I Inmark till exempel är detta numera regel än undantag).
4) Gods - Sätesgård.
1) Äga avsevärda egendomar.
2) Hålla minst en borg för ärvbar rätt
3) Lokalt upprätthålla någon slags lag och ordning.
4) Mönstra en grupp välbeväpnande krigare.
Sådana bör kunna uppstå i gränsprovinser och kanske i andra delar av riket även nu och ge möjlighet till avanceing inom den feodala strukturen.
Det går inte att bestyrka hur viktigt det är med prestige och status för adelsmän. Här komme den klassiska linjestrukturen in och är väldigt viktig kung - hertig - markis - greve - undergreve - baron - riddare - frälseman.
Tycker jag är bra och ger bas för diverse roliga kampanjuppslag5) Riddare. Vi kör på allt. Riddare med gods som går tillbaka till urtiden. Sådana som fått gods till skänks, eller som appanage. och de som häckar i grevens borg och får mat, husrum och generösa gåvor i gengäld (hur generösa beror givetvis på greven).
ok, jag tänkte att echter var tämligen status-förnäma och inte ville erkänna en bonde som riddare förrän han har bevisat sin värde i strid eller någon generation har gått. Det var ju en orsak till de styckade vapensköldarna, att visa att man härstammade från sköldbärande förfäder.6) att storbönder söker sig mot lågadeln har redan beskrivits. dock så är alla beridna ryttare riddare i kardien, åtminstone om de är echter. Annars så blir det för lite pompa och ståt (tycker echterna).
De kan även vara ägda av högadel och utgöra en stor del av dess rikedomar, kanske greve Ragan Einonsson Svartyxa av Klochard i Darenslätt har omfattande alloder i Haperike och står för en stor del av hans intäkter. I alla fall så är alloder bra sätt att ge en större variation till feodalstaterna.7) Allod har jag aldrig tänkt på, men det passar utmärkt i Echterrike! Här kan i vissa områden mer än hälften av marken vara allod där en fri bonde brukar marken, svär inte ed till någon och betalar endast tempelskatt, lagmansränta och kanske ytterligare någon obetydlig avgift.
Jag tänkte helt enkelt kungliga fogdar som rider runt i Echtien och samlar in skatter och sedan återvänder till kungliga borgar. Man kan också tänka sig någon form av ting som de fria godsägarna kommer till och lämnar sina skatter.Allodbönder betalar tempelskatt (10%) + lagmansränta (1%) och kanske kommer jag på något mer litet, men inte mycket.
Självägande bönder på feodaliserad mark betalar tempelskatt + något mer: jag har hittils valt att använda termen eldstadskatt (5-10% ?) och sedan då lagmansränta. Då blir det ca 15-20% sammanlagt. Har du annat förslag på hur skatteindrivningen för dessa bönder går till är jag tacksam.
jag tror att jag börjar känna mig redo för att formulera mig (och omformulera mig)!
Mycket bra nya infallsvinklar (alloden var vad jag sökt efter utan att veta om det).
vad gäller status-förnäma: jovisst, men echter emellan så är det mindre än vad man kan tro. "Alla är vi ju echter". Man står på samma sida mot resten av Kardien. Den som visar sig duglig nog etc anses förtjäna att bli upphöjd till riddare med omedelbar verkan.
Mycket bra nya infallsvinklar (alloden var vad jag sökt efter utan att veta om det).
vad gäller status-förnäma: jovisst, men echter emellan så är det mindre än vad man kan tro. "Alla är vi ju echter". Man står på samma sida mot resten av Kardien. Den som visar sig duglig nog etc anses förtjäna att bli upphöjd till riddare med omedelbar verkan.
Jag kan väl säga att det var kul att diskutera med dig Regil (och givetvis Fraxinus) då jag själv har omvärderat mycket av vad jag har tänkt och fått fram det jag tyckt varit viktigast att belysa i feodalistiska Aidne och jag har åtminstone fått förklaringar till varför det blivit på ett anorlunda sätt.
Jag har dock en sista fråga gällande adeln vilket gäller begreppen släkt och ätt.
Så vitt jag förstår är ordet ätt tämligen unik för de nordiska språken och betyder "den som hör till (personnamn)" eller efterkommande. Så vad jag tänkte att en släkt består av alla som har blodsband på svärdssidan (agnatisk härstammning) plus alla ingifta kvinnor medan en ätt även innehåller underståtar som har blivit upptagna i ätten. Då tänker jag främst på förlänade riddare som upptas i ätten. Så tänkte att ätten är viktig politisk allians då man vill stå på samma sida i eventuell fejd. Sedan får man en ytterligare maktstruktur som ignorerar titlar och går rakt igenom hertigdömen. Rent rollspelsmässigt så kan man ha ätteting dår ättens stormän samlas och diskuterar hur de ställer sig till olika frågor vilket kan vara goda rollspelsmöjligheter.
En av de viktiga detaljerna här är att om en lokal baron har fem förlänade riddare och tre i sitt krigsfölje vilket alla troligtvis inte är släkt med honom, tillhör de samma ätt? Finns det enormt många släkter eller är de något mer begränsade?
Vanligtvis så om man inte har något gods så kan inte en adelsman gifta sig och därmed bör endast de större och rikare släkterna sprida ut sig medans de mindre binder sig starkare för att beskydd. Det är då jag tänkte att ätten kommer in.
Vad tycker ni?
Jag har dock en sista fråga gällande adeln vilket gäller begreppen släkt och ätt.
Så vitt jag förstår är ordet ätt tämligen unik för de nordiska språken och betyder "den som hör till (personnamn)" eller efterkommande. Så vad jag tänkte att en släkt består av alla som har blodsband på svärdssidan (agnatisk härstammning) plus alla ingifta kvinnor medan en ätt även innehåller underståtar som har blivit upptagna i ätten. Då tänker jag främst på förlänade riddare som upptas i ätten. Så tänkte att ätten är viktig politisk allians då man vill stå på samma sida i eventuell fejd. Sedan får man en ytterligare maktstruktur som ignorerar titlar och går rakt igenom hertigdömen. Rent rollspelsmässigt så kan man ha ätteting dår ättens stormän samlas och diskuterar hur de ställer sig till olika frågor vilket kan vara goda rollspelsmöjligheter.
En av de viktiga detaljerna här är att om en lokal baron har fem förlänade riddare och tre i sitt krigsfölje vilket alla troligtvis inte är släkt med honom, tillhör de samma ätt? Finns det enormt många släkter eller är de något mer begränsade?
Vanligtvis så om man inte har något gods så kan inte en adelsman gifta sig och därmed bör endast de större och rikare släkterna sprida ut sig medans de mindre binder sig starkare för att beskydd. Det är då jag tänkte att ätten kommer in.
Vad tycker ni?
Jag har funderat en del kring ätter/släkter. Min slutsats belv att inte låte det vara en dominerande faktor då bandet mellan herre och vassal är så starkt i Kardien. men givetvis bryr man sig om vilken släkt man tillhör och kan tänkas stödja dem i konflikter. men dessa utspelas i allmänhet mellan greva arviden av stormarken och greve boltar av slättebo, inte greve Stolpe och greve Björnetass om du förstår vad jag menar.pegasus skrev:Jag kan väl säga att det var kul att diskutera med dig Regil (och givetvis Fraxinus) då jag själv har omvärderat mycket av vad jag har tänkt och fått fram det jag tyckt varit viktigast att belysa i feodalistiska Aidne och jag har åtminstone fått förklaringar till varför det blivit på ett anorlunda sätt.
Jag har dock en sista fråga gällande adeln vilket gäller begreppen släkt och ätt.
Så vitt jag förstår är ordet ätt tämligen unik för de nordiska språken och betyder "den som hör till (personnamn)" eller efterkommande. Så vad jag tänkte att en släkt består av alla som har blodsband på svärdssidan (agnatisk härstammning) plus alla ingifta kvinnor medan en ätt även innehåller underståtar som har blivit upptagna i ätten. Då tänker jag främst på förlänade riddare som upptas i ätten. Så tänkte att ätten är viktig politisk allians då man vill stå på samma sida i eventuell fejd. Sedan får man en ytterligare maktstruktur som ignorerar titlar och går rakt igenom hertigdömen. Rent rollspelsmässigt så kan man ha ätteting dår ättens stormän samlas och diskuterar hur de ställer sig till olika frågor vilket kan vara goda rollspelsmöjligheter.
En av de viktiga detaljerna här är att om en lokal baron har fem förlänade riddare och tre i sitt krigsfölje vilket alla troligtvis inte är släkt med honom, tillhör de samma ätt? Finns det enormt många släkter eller är de något mer begränsade?
Vanligtvis så om man inte har något gods så kan inte en adelsman gifta sig och därmed bör endast de större och rikare släkterna sprida ut sig medans de mindre binder sig starkare för att beskydd. Det är då jag tänkte att ätten kommer in.
Vad tycker ni?
Åsikter:
Vem kan utse nya adelsmän?
Riddare kan tillsammans dubba nya riddare, och en baron och uppåt kan dubba riddare utan att tillfråga någon.
men högadeln?
Kan någon annn än kungen upphöja en stormrik riddare till baron?
Om ett baronat blir ledigt och greven utser en ny baron, kommer titeln på köpet.
Kan en hertig utse grevar?
En greve baroner?
Kungen är i alla fall enväldig i det att han gör som han vill, men är bunden av traditioner och sedvänjor (ämbetsmannaadel skulle uppröra många och finns inte än).
Jag har inte det här klart för mig, tacksm för input.
Vem kan utse nya adelsmän?
Riddare kan tillsammans dubba nya riddare, och en baron och uppåt kan dubba riddare utan att tillfråga någon.
men högadeln?
Kan någon annn än kungen upphöja en stormrik riddare till baron?
Om ett baronat blir ledigt och greven utser en ny baron, kommer titeln på köpet.
Kan en hertig utse grevar?
En greve baroner?
Kungen är i alla fall enväldig i det att han gör som han vill, men är bunden av traditioner och sedvänjor (ämbetsmannaadel skulle uppröra många och finns inte än).
Jag har inte det här klart för mig, tacksm för input.
MIn ståndpunkt är att baron inte är en titel utan en allmän benämning på hans makt, rikedom och styrka. Då kan vilket lågadlig adelsman bli avancera till baron om man han uppfyller kraven och ingen speciell erkänning är behövlig. En greve refererar till hans mäktigare vasaller som sina baroner medans de mindre är riddarna. Kraven för att anses som baron är;
Riddarvärdigheten är givetvis sepererad från länsherrarna och kan innehavas av samtliga adelsmän oavsett ställning och landägande.
- *Rikedom - måste ha avsevärda inkomster
*Borgägande - med ärvbar rätt
*Lagman - lokalt och troligen begränsat till lägre brott
*Krigsmakt - måste ha/kunna mönstra krigare
Riddarvärdigheten är givetvis sepererad från länsherrarna och kan innehavas av samtliga adelsmän oavsett ställning och landägande.
Senast redigerad av pegasus den 2008-08-15 13:41, redigerad totalt 1 gånger.
Jag gillar egentligen ditt sätt at se på baronerna, men har lite svårt att förstå hur det inte kan vara en titel?
Baron Vidgun av Norlandet måste man ju kunna kalla sig?
Dessutom så tycker jag att det vore lite kul med fattigbaroner som inte uppfyller kraven, emn vars farfar kanske gjorde det. Titeln håller man fast vid så länge det går.
Baron Vidgun av Norlandet måste man ju kunna kalla sig?
Dessutom så tycker jag att det vore lite kul med fattigbaroner som inte uppfyller kraven, emn vars farfar kanske gjorde det. Titeln håller man fast vid så länge det går.