Ransard
Ran var stormgudinnan och havets härskarinna i den fornordiska mytologin. Hon var gift med Ägir havsguden om jag minns rätt. Man brukar höra talas om Rans vågdöttrar. Om henne sägs det att hon sänker skepp och hon har ett nät som hon fångar in de druknade med, i synnerhet dem som bär på guld. Ran anses betyda just rån. Rans-ard, Rans-hard. Kan man tolka det som Rans land?
Angående Jorpagniska influenser så kan man antingen tolka det som att några jorpagniska nybyggare sökte sig till detta område och under århundraden som gick assimilerades med lokalbefolkningen eller att Ransarderna användes som legoknektar under den Jorpagniska guldåldern. Kopplingar finns till nordiska och germanska legoknektar i östrom (Byzantium) och under romersk guldålder. Dessa tar med sig hem idéer om rustningar, vapen, taktik och militärt byggande.
Det skulle passa ihop med vad jag skrivit om Terro Oro, att barbarlegoknektar under imperiets dagar fick välja på guldsold och fara hem eller fick land på Terro Oro-halvön. De som reste hem hade ju erfarenhet och kunskap med sig som gav ett försprång mot kusiner i norr och öster.Fraxinus skrev:Angående Jorpagniska influenser så kan man antingen tolka det som att några jorpagniska nybyggare sökte sig till detta område och under århundraden som gick assimilerades med lokalbefolkningen eller att Ransarderna användes som legoknektar under den Jorpagniska guldåldern. Kopplingar finns till nordiska och germanska legoknektar i östrom (Byzantium) och under romersk guldålder. Dessa tar med sig hem idéer om rustningar, vapen, taktik och militärt byggande.
Bra idèer. Hittade också passager i Kronologin på wikin som visar på att barbarstammar på Mirel och Ljusna flera gånger utbytt stridserfarenheter med varandra (läs slagit varandra i huvudet med vassa vapen upprepade gånger). Detta innan den "officiella" invandringen till Ransard. Detta skulle också kunna förklara varför det stod att dom kom från väster (isådannafall sydsydväst typ) och inte från öster, vilket annars hade varit mest logiskt om dom bara kommit knallande direkt från Nargur.
Ha! Jag visste väl det. Man kan mycket väl tolka det som Rans land. Ard kan tolkas som tyskans erd (samma som jord) varifrån även härd härstammar. Erd, herd kan således tolkas som jord, hem, eldstad, mark, land.
Rans hem/land. Så kan namnet ha skapas. Den stormpiskade kusten som bosätts av en grupp nybyggare västerifrån. De kallar kustlandet för Rans land just för de kärva, klippiga, stormpiskade och för fartyg farliga kustområdena. Under Jorpagnas storhetstid ingår fler kohorter Ransardiska krigare i Jorpagnas arméer. (Som de germanska soldaterna i Roms arméer). De lär sig Jorpagnas taktik och stridssätt och modifierar detta efter sina egna förhållanden. (Den nordiska svinfylking är en variant av romarnas tertiärformation)
Rans hem/land. Så kan namnet ha skapas. Den stormpiskade kusten som bosätts av en grupp nybyggare västerifrån. De kallar kustlandet för Rans land just för de kärva, klippiga, stormpiskade och för fartyg farliga kustområdena. Under Jorpagnas storhetstid ingår fler kohorter Ransardiska krigare i Jorpagnas arméer. (Som de germanska soldaterna i Roms arméer). De lär sig Jorpagnas taktik och stridssätt och modifierar detta efter sina egna förhållanden. (Den nordiska svinfylking är en variant av romarnas tertiärformation)
Så här ser Ransards historia ut än så länge. Det mesta är saxat från kronologin och överensstämmer med EA. Jag kommer måla ut vissa sektioner.
Förhistoria
944
Barbarer från Mirel tränger år 944 överraskande in i Jorpagna på båda sidor om Oestro Nida. Gränsförsvaret mot barbarerna faller som korthus och invasionen slår sig plundrande fram mot Grivela. Kejsar Caion lyckas med förstärkningar från det ockuperade Aidne besegra barbarerna vid sjön Trasimo. Två dygns hårda strider knäckte barbarerna som flyr tillbaks till Mirel.
942
Kejsaren beslutar att detta aldrig får upprepas och kallar samman tio nya legioner, plus lika mycket legotrupper, som år 942 invaderar Mirel. Senator Cassio d.y. lyckas övertyga senaten om att ge kejsar Caion diktators titel och befogenheter för att besegra barbarerna. De följande åren underkuvas Mirel, Mefamirs sjö, Drylo och hela Västerhavskusten söder om Ljusna. Dessa gränser bestod någorlunda under imperiets tidevarv och har givit arv i gränsen mellan Jori och Nargur i kultur och språk i Ereb. På Aidne återfår dock dess barbarstammar viss frihet. Vissa stammars stridsduglihet tillvaratas genom att städsla legostyrkor bestående av barbarer.
935
De jorpagniska legionerna har underkuvat Mirel och Magillre. Längre norrut än så här kom aldrig de jorpagniska trupperna. Söder om denna gräns blev jori det dominerande språket medan barbarernas tungomål talades norröver.
900
Från det centrala Nargur utvandrar en stor grupp stammar och går mot väster över slätterna. Ett nytt sätt att se på andarna har utvecklas, orsakat till stor del av Kejsardömmet Jorpagnas expantion. Grunden till Aesirkulten uppstår och förfäderna trängs något tillbaka till fördel för vissa upphöjda andar.
900-700
Krig råder till och från under minst tvåhundra år längs hela Imperiets nordgräns. Barbarer plundrade och jorerna slog tillbaks. Det förekom dock perioder av tiotals år då fred rådde mellan folken, barbarer tog tjänst i Imperiet, spelades ut mot andra barbarfolk, och fann god vinning av att samarbeta med jorerna. Ca 700 har kriget trappats ner på grund av utmattning, främst hos barbarerna.
Vissa klaner av barbarer vandrar västerut och befolkar tillsammans med klaner från Mirel de framtida Ransard och Jorduashur. Av de klaner som bosätter sig i Ransard hör en inte obetydlig del till de skaror som sedan några decennier kämpat för den Jorpangniske Kejsaren
715
Nargurs barbarer enas under Tharaksos(Tharawghos), en fältherre med stora talanger, han talade om krig med Jorpagna för att återupprätta barbarernas makt och ära. Barbarernas hot fick Domion att tillbringa allt mindre tid i Grivela och allt mer tid hos legionerna i Mirel för att styra upp fronten mot barbarerna. Somliga av de klaner som tidigare svurit trohet till Imperiet sluter åter upp vid Domions sida, men majoriteten väljer att liera sig med Tharawghos. Stora delar av Ransards förmåga att nyttja taktik, strategi och stridsformationer tror man stammar från denna tid, och är en av de faktorer som särskiljer dem från övriga barbarfolk.
400
Svartfolk kommer till Kardbergen österifrån. Deras närvaro leder tidigt till slärsmytslingar och blodspillan, de två folkslagen emellan.
Ransards födelse
27
Konungariket Ransard enas under Omric den Store.
2
Hanric Silvertunga äktar prinsessan Timrin av Belgoth, som omfattar Ransland och Nordland. I enlighet med den belgothiske kungens vilja upprättas ett avtal om att den belgothiska kronan skall tillfalla Hanric av Ransard om konungen av Belgoth skulle dö utan arvingar.
1 f.O
Det stora frihetskriget. Klanhövdingar i Belgoth gör uppror mot sin kung. Upproret slås ned. Frihetskriget vara dock i elva år.
10 e.O.
Frihetskriget når sitt slut.
12
Konungariket Belgoth införlivas med Ransard.
18
De västra klanerna i Belgoth gör uppror. Fred sluts sex år senare.
24
Hanric Silvertunga, Vortigern av Ransard möter den belgothiska revoltens ledare och fred sluts. Ett lydrike till Ransard, Ljusnahalvön, upprättas.
50
Ransarderna grundar en koloni på den trakoriska ön Saphyna.
129
Brödrakriget i Ransard.
130
De belgothiska klanerna i Ljusna besegras av en klavykisk här ledd av Kornella Byxlös. Den regerande klanen faller samman och området förloras för alltid. Kornella grundar efter att ha besegrat de belghotiska klanerna staden O. Staden O förloras dock snabbt och Kornella fick en uppenbarelse från gudinnan Anxalis som innebar att klavykerna skulle hålla sig på öarna.
135 ca
Överlevande klaner från Ljusna anländer under ett antal år till området på höglandet och skogarna längs bergen. Efter ett tag när invandringen söderifrån ökar uppstår stridigheter med de klaner som redan bor i området. Dessa klaner är dock splittrade och mer primitivt organiserade och uppgår snart besegrade i de nyanlända.
176
Kungariket Timolerien grundas öster om Ransard av flyktingar söderifrån.
Timoleriens grundande skär av handelsrutterna för Palinor. Det expansiva Ransard kommer närmre de oroade palinbröderna.
181
Det första ransarderkriget. Klavykerna anfaller de ransardiska kolonierna på Saphyna och strider uppstår på Guidienerslätten. Ransarderna vinner vissa framgångar men tvingas retirera till Frimbolinerslätten där man förskansar sig.
187
Den Ransardiska flottan förstörs i Rubakins vik.
Den härskande klanen Omric störtas och Amron tar istället över makten.
191
Den siste ransarden körs iväg från Saphyna av de klavykiska härarna.
200
Timoleriska och Ransardiska jarlar har vid det här laget en sådan militär dominans i regionen att de kan kontrollera handelsflödena. Utan den livgivande handeln faller Palinorden samman som ett korthus. Rika missionsstationer förvandlas till fattiga eremitage. I en desperat manöver koncentrerar sig Palinorden till Palinor i ett försök att återta sitt narguriska handelsmonopol, sitt inflytande och sin chans att frälsa själar.
204
Staten Palinor grundas av Palinorden och hävdar överhöghet över slätterna söder och öster om Kardbergen. Av sina grannar i Ransard beskrivs Palinorden som den fanatiske Ghaerilsekten. Enligt ransarderna låtsas palinorerna tillbedja den ”gode” guden Hjallbrand men att de i själva verket dyrkar den ”onde” Ghaeril.
210
Palinor startar krig mot det ”onda” Timolerien och trots att man får hjälp från ”ljusets förkämpar” från lite varstans så slås man tillbaka av Timolerien som har stöd av Ransardiska trupper. Efter en del lyckade plundringsräder finner Palinorerna sig blottlagd för en Ransardisk straffexpedition. Framför Khartotums murar slås ransarderna tillbaka av palinoriska riddare och odöda. Ransardernas uppfattning att Palinor är ett ondskans fäste förstärks. I Palinor utropas vart hundrade år till jubelår, och firas med ett korståg mot Ransard
277
Ransard sluter en allians med Magillre och Milacke i syfte att krossa klavykerna på Trakorien. Milackerna leddes av Hiatus Neffro ”den galne milacken” som i hemlighet lovat bort Saphyna till Ransard och Magillre.
287
När de tre allierade Ransard, Magillre och Milacke vunnit en seger över klavykerna på Saphyna, kan man inte enas om vem som skall få ön. Blodiga strider utbryter och när Milacke byter sida tvingas både Ransard och Magillre att dra sig tillbaka till fastlandet. Trakoriska lärda menar att Milackes härförare tillika Trinsmyras diktator Hatus Neffro ”den galne milacken” bytte sida bara för att få fortsätta striderna vilka han sades älska över allt annat.
310
Palinor startar, på hundraårsdagen av det förra krigståget, ett nytt, fast den här gången mot Ransard. Timolerien lyckas dock hålla Kardbergens pass och slå tillbaka de numerärt överlägsna Palinorerna.
370
Andra ransarderkriget. Det klavykiska riket är mattat efter inre stridigheter så Edorl den unge beslutar sig för att det är dags för Ransard att återta sina forna kolonier. Hade man inte gjort misstaget att dela sina styrkor hade man mycket väl kunnat krossa Trakoriska riket innan det ens hunnit bildas. Man försökte ta både Saphyna och Paratorna vilket var ödesdigert. Edorl den Unge stupade och Margon Rådvis organiserade återtåget. Trakorierna slöt sig samman med det heliga Kishatet och detta gjorde att man blev starka nog att driva iväg ransarderna
378
Förlusten på Trakorien åtta år tidigare leder till att Margon Rådvis störtas och klanen Omric utnämns till ledare. Teldoric blir Vortiger av Ransard.
387
Konungen av Timolerien avlider utan att utnämna någon av sina två söner till arvingar, adeln ser sin chans till ökat inflytande och hetsar sönerna mot varandra.
392
Timolerien splittras i två länder, Timoria och Alerien, förhållandet mellan länderna är mycket spänt.
410
Palinor startar ännu ett krigståg, denna gång stött av dvärgarna i Kuldres norr om Palinor. Anfallet kommer överraskande och man lyckas besegra Timora. En stor ransardisk här samlas och besegrar palinorerna i slaget vid Herikols vad.
411
Korstes brödraskap bildas i Alerien som skydd mot framtida invasioner.
414,
Alerien som påverkats oerhört av de läror som Korsets brödraskap lär, omvandlas av en konverterad kung till en teokratisk monarki. Tanken är att endast stark gudatro kan skydda mot ett annat folks starka gudatro.
458
Ransard skickar i hemlighet ”diplomater” till Saphyna vars styrelseskick infiltreras.
462
Saphyna står nästan helt under ransardisk kontroll.
488
Argald Omric, son till Gorm den Gamle, föds och förutspås bli den störste vortigern någonsin
497
Det tredje ransarderkriget utbryter. Trakoriska trupper landstiger på Saphyna och Ransard skickar förstärkningar. Vortigern själv och hans elvaårige son Argald medföljer. Trakoriens numerära överlägsenhet fäller avgörandet och ransarderna besegras slutgiltigt tio år senare. Trakorien införlivar Gudienerslätten med sitt rike för att få brohuvud på Saphyna.
507
Gorm den Gamle av klanen Omric inser att slaget om Saphyna är förlorat och drar tillbaka de ransardiska trupperna. Halva flottan blir upphunnen och sänks.
Griparnas Årtusende
508
Griparnas årtusende inleds i och med att Argald Omric, som vid sin födsel spåddes bli den störste vortigern någonsin, lyckas tämja en grip och får tillnamnet ”Griptämjare”. Ett flertal av Kardbergens gripar tämjs och blir ransardernas tjänare. Argald gifter sig med prinsessan Eowen av Narim (Gauland) och blir krönt till vortiger.
510
Palinor startar det fjärde krigståget på hundraårsdagen av de andra. Denna gång är det Ransard som anfalls. Ransarderna med sina nytämjda gripar avstyr lätt anfallet och vortigern Argald Griptämjare besegrar personligen palinorernas härförare magikern Krarr. (Stormästare Ghaerît Krarr Bianco ap Klovimeste)
513
Ransard expanderar i alla riktningar. Långgående planer finns på att åter genomföra en straffexpedition mot Palinor och för alltid krossa den ondskefulla religösa sekt som där huserar. Vintern blir dock oerhört kall och Ransard ansätts hårt av barbarer från norr och svartfolk. Mången ransard stupar. Aleriens högland drabbas hårt.
515
Narim, det gamla Gauland införlivas med Ransard efter beslut från den narimske kungen.
532
Vortigern Argald Gripryttar mördas av trakoriska spioner, hans son Joran Gyllene kröns till ny vortiger.
540
Timora invaderas av Ransard.
549
Nerol Nomrik, nykrönt vortiger, avslutar det timoriska riket.
565
Svartfolksstammen Röda Månen inleder en serie plundringståg mot Ransard som pågår i sju år.
572
Svartfolksstammen Röda Månen upphör med sina plundringståg.
573
Vortigern Nerols söner dör en efter en och han börjar bli paranoid. Caorm, som senare blir vortiger, lämnar Ransard i sällskap med en gråalv för att lära sig om andra kulturers stridskonster. Han kallas Caorm alvvän.
582
Nerol störtas av uppretade klanhövdingar och efter ett kort men blodigt inbördeskrig kväser Caorm upproret.
583
Trevande kontakter tas med alverna i Kardskogen.
599
Teokratet Alerien anfaller Ransard. Röda månens svartfolk lyckas med hjälp av magi ta sig in i Kardskogen och plundrar alvboningar. Ransard, som har timolerierna mellan sig själva och Kardskogen, kan inte undsätta alverna och kontakten dem emellan bryts.
600 -605
Ransard under Caorm Alvvän gör en motoffensiv och lyckas besegra den aleriska invasionsarmén. Den ransardiska hären driver alerierna tillbaka och invaderar så Alerien, som tillslut besegras och den Aleriska kungliga hären krossas vid ett slag om slottet i Aler. Aleriens kung Horvar flyr men dör under flykten av ett orcherbands pilar. Ransarderna gör vissa utrensningar av kungatrogna klaner och delar ut deras jord till Ransardtrogna. Speciellt baron Resarils familj förföljdes, men de lyckades också till största delen fly söderut och undkom därmed med livet. Värre var det för den Aleriska hjälten som in i det sista skyddade kungen, riddar Angusor ApHelliNar som också stupade skyddandes sin konungs lik. Hans familj och största delen av hans klan utrotades efter kriget.
605
Caorm Alvvän, vortiger av Ransard mördas av sin timoriska älskarinna, Trakorien misstänks ha ett finger med i spelet. Argald den yngre svär under kröningen att hämnas mordet på sin far.
606
Argald smider planer och mobiliserar för en slutgiltig konfrontation med Trakorien.
610
NU!
Förhistoria
944
Barbarer från Mirel tränger år 944 överraskande in i Jorpagna på båda sidor om Oestro Nida. Gränsförsvaret mot barbarerna faller som korthus och invasionen slår sig plundrande fram mot Grivela. Kejsar Caion lyckas med förstärkningar från det ockuperade Aidne besegra barbarerna vid sjön Trasimo. Två dygns hårda strider knäckte barbarerna som flyr tillbaks till Mirel.
942
Kejsaren beslutar att detta aldrig får upprepas och kallar samman tio nya legioner, plus lika mycket legotrupper, som år 942 invaderar Mirel. Senator Cassio d.y. lyckas övertyga senaten om att ge kejsar Caion diktators titel och befogenheter för att besegra barbarerna. De följande åren underkuvas Mirel, Mefamirs sjö, Drylo och hela Västerhavskusten söder om Ljusna. Dessa gränser bestod någorlunda under imperiets tidevarv och har givit arv i gränsen mellan Jori och Nargur i kultur och språk i Ereb. På Aidne återfår dock dess barbarstammar viss frihet. Vissa stammars stridsduglihet tillvaratas genom att städsla legostyrkor bestående av barbarer.
935
De jorpagniska legionerna har underkuvat Mirel och Magillre. Längre norrut än så här kom aldrig de jorpagniska trupperna. Söder om denna gräns blev jori det dominerande språket medan barbarernas tungomål talades norröver.
900
Från det centrala Nargur utvandrar en stor grupp stammar och går mot väster över slätterna. Ett nytt sätt att se på andarna har utvecklas, orsakat till stor del av Kejsardömmet Jorpagnas expantion. Grunden till Aesirkulten uppstår och förfäderna trängs något tillbaka till fördel för vissa upphöjda andar.
900-700
Krig råder till och från under minst tvåhundra år längs hela Imperiets nordgräns. Barbarer plundrade och jorerna slog tillbaks. Det förekom dock perioder av tiotals år då fred rådde mellan folken, barbarer tog tjänst i Imperiet, spelades ut mot andra barbarfolk, och fann god vinning av att samarbeta med jorerna. Ca 700 har kriget trappats ner på grund av utmattning, främst hos barbarerna.
Vissa klaner av barbarer vandrar västerut och befolkar tillsammans med klaner från Mirel de framtida Ransard och Jorduashur. Av de klaner som bosätter sig i Ransard hör en inte obetydlig del till de skaror som sedan några decennier kämpat för den Jorpangniske Kejsaren
715
Nargurs barbarer enas under Tharaksos(Tharawghos), en fältherre med stora talanger, han talade om krig med Jorpagna för att återupprätta barbarernas makt och ära. Barbarernas hot fick Domion att tillbringa allt mindre tid i Grivela och allt mer tid hos legionerna i Mirel för att styra upp fronten mot barbarerna. Somliga av de klaner som tidigare svurit trohet till Imperiet sluter åter upp vid Domions sida, men majoriteten väljer att liera sig med Tharawghos. Stora delar av Ransards förmåga att nyttja taktik, strategi och stridsformationer tror man stammar från denna tid, och är en av de faktorer som särskiljer dem från övriga barbarfolk.
400
Svartfolk kommer till Kardbergen österifrån. Deras närvaro leder tidigt till slärsmytslingar och blodspillan, de två folkslagen emellan.
Ransards födelse
27
Konungariket Ransard enas under Omric den Store.
2
Hanric Silvertunga äktar prinsessan Timrin av Belgoth, som omfattar Ransland och Nordland. I enlighet med den belgothiske kungens vilja upprättas ett avtal om att den belgothiska kronan skall tillfalla Hanric av Ransard om konungen av Belgoth skulle dö utan arvingar.
1 f.O
Det stora frihetskriget. Klanhövdingar i Belgoth gör uppror mot sin kung. Upproret slås ned. Frihetskriget vara dock i elva år.
10 e.O.
Frihetskriget når sitt slut.
12
Konungariket Belgoth införlivas med Ransard.
18
De västra klanerna i Belgoth gör uppror. Fred sluts sex år senare.
24
Hanric Silvertunga, Vortigern av Ransard möter den belgothiska revoltens ledare och fred sluts. Ett lydrike till Ransard, Ljusnahalvön, upprättas.
50
Ransarderna grundar en koloni på den trakoriska ön Saphyna.
129
Brödrakriget i Ransard.
130
De belgothiska klanerna i Ljusna besegras av en klavykisk här ledd av Kornella Byxlös. Den regerande klanen faller samman och området förloras för alltid. Kornella grundar efter att ha besegrat de belghotiska klanerna staden O. Staden O förloras dock snabbt och Kornella fick en uppenbarelse från gudinnan Anxalis som innebar att klavykerna skulle hålla sig på öarna.
135 ca
Överlevande klaner från Ljusna anländer under ett antal år till området på höglandet och skogarna längs bergen. Efter ett tag när invandringen söderifrån ökar uppstår stridigheter med de klaner som redan bor i området. Dessa klaner är dock splittrade och mer primitivt organiserade och uppgår snart besegrade i de nyanlända.
176
Kungariket Timolerien grundas öster om Ransard av flyktingar söderifrån.
Timoleriens grundande skär av handelsrutterna för Palinor. Det expansiva Ransard kommer närmre de oroade palinbröderna.
181
Det första ransarderkriget. Klavykerna anfaller de ransardiska kolonierna på Saphyna och strider uppstår på Guidienerslätten. Ransarderna vinner vissa framgångar men tvingas retirera till Frimbolinerslätten där man förskansar sig.
187
Den Ransardiska flottan förstörs i Rubakins vik.
Den härskande klanen Omric störtas och Amron tar istället över makten.
191
Den siste ransarden körs iväg från Saphyna av de klavykiska härarna.
200
Timoleriska och Ransardiska jarlar har vid det här laget en sådan militär dominans i regionen att de kan kontrollera handelsflödena. Utan den livgivande handeln faller Palinorden samman som ett korthus. Rika missionsstationer förvandlas till fattiga eremitage. I en desperat manöver koncentrerar sig Palinorden till Palinor i ett försök att återta sitt narguriska handelsmonopol, sitt inflytande och sin chans att frälsa själar.
204
Staten Palinor grundas av Palinorden och hävdar överhöghet över slätterna söder och öster om Kardbergen. Av sina grannar i Ransard beskrivs Palinorden som den fanatiske Ghaerilsekten. Enligt ransarderna låtsas palinorerna tillbedja den ”gode” guden Hjallbrand men att de i själva verket dyrkar den ”onde” Ghaeril.
210
Palinor startar krig mot det ”onda” Timolerien och trots att man får hjälp från ”ljusets förkämpar” från lite varstans så slås man tillbaka av Timolerien som har stöd av Ransardiska trupper. Efter en del lyckade plundringsräder finner Palinorerna sig blottlagd för en Ransardisk straffexpedition. Framför Khartotums murar slås ransarderna tillbaka av palinoriska riddare och odöda. Ransardernas uppfattning att Palinor är ett ondskans fäste förstärks. I Palinor utropas vart hundrade år till jubelår, och firas med ett korståg mot Ransard
277
Ransard sluter en allians med Magillre och Milacke i syfte att krossa klavykerna på Trakorien. Milackerna leddes av Hiatus Neffro ”den galne milacken” som i hemlighet lovat bort Saphyna till Ransard och Magillre.
287
När de tre allierade Ransard, Magillre och Milacke vunnit en seger över klavykerna på Saphyna, kan man inte enas om vem som skall få ön. Blodiga strider utbryter och när Milacke byter sida tvingas både Ransard och Magillre att dra sig tillbaka till fastlandet. Trakoriska lärda menar att Milackes härförare tillika Trinsmyras diktator Hatus Neffro ”den galne milacken” bytte sida bara för att få fortsätta striderna vilka han sades älska över allt annat.
310
Palinor startar, på hundraårsdagen av det förra krigståget, ett nytt, fast den här gången mot Ransard. Timolerien lyckas dock hålla Kardbergens pass och slå tillbaka de numerärt överlägsna Palinorerna.
370
Andra ransarderkriget. Det klavykiska riket är mattat efter inre stridigheter så Edorl den unge beslutar sig för att det är dags för Ransard att återta sina forna kolonier. Hade man inte gjort misstaget att dela sina styrkor hade man mycket väl kunnat krossa Trakoriska riket innan det ens hunnit bildas. Man försökte ta både Saphyna och Paratorna vilket var ödesdigert. Edorl den Unge stupade och Margon Rådvis organiserade återtåget. Trakorierna slöt sig samman med det heliga Kishatet och detta gjorde att man blev starka nog att driva iväg ransarderna
378
Förlusten på Trakorien åtta år tidigare leder till att Margon Rådvis störtas och klanen Omric utnämns till ledare. Teldoric blir Vortiger av Ransard.
387
Konungen av Timolerien avlider utan att utnämna någon av sina två söner till arvingar, adeln ser sin chans till ökat inflytande och hetsar sönerna mot varandra.
392
Timolerien splittras i två länder, Timoria och Alerien, förhållandet mellan länderna är mycket spänt.
410
Palinor startar ännu ett krigståg, denna gång stött av dvärgarna i Kuldres norr om Palinor. Anfallet kommer överraskande och man lyckas besegra Timora. En stor ransardisk här samlas och besegrar palinorerna i slaget vid Herikols vad.
411
Korstes brödraskap bildas i Alerien som skydd mot framtida invasioner.
414,
Alerien som påverkats oerhört av de läror som Korsets brödraskap lär, omvandlas av en konverterad kung till en teokratisk monarki. Tanken är att endast stark gudatro kan skydda mot ett annat folks starka gudatro.
458
Ransard skickar i hemlighet ”diplomater” till Saphyna vars styrelseskick infiltreras.
462
Saphyna står nästan helt under ransardisk kontroll.
488
Argald Omric, son till Gorm den Gamle, föds och förutspås bli den störste vortigern någonsin
497
Det tredje ransarderkriget utbryter. Trakoriska trupper landstiger på Saphyna och Ransard skickar förstärkningar. Vortigern själv och hans elvaårige son Argald medföljer. Trakoriens numerära överlägsenhet fäller avgörandet och ransarderna besegras slutgiltigt tio år senare. Trakorien införlivar Gudienerslätten med sitt rike för att få brohuvud på Saphyna.
507
Gorm den Gamle av klanen Omric inser att slaget om Saphyna är förlorat och drar tillbaka de ransardiska trupperna. Halva flottan blir upphunnen och sänks.
Griparnas Årtusende
508
Griparnas årtusende inleds i och med att Argald Omric, som vid sin födsel spåddes bli den störste vortigern någonsin, lyckas tämja en grip och får tillnamnet ”Griptämjare”. Ett flertal av Kardbergens gripar tämjs och blir ransardernas tjänare. Argald gifter sig med prinsessan Eowen av Narim (Gauland) och blir krönt till vortiger.
510
Palinor startar det fjärde krigståget på hundraårsdagen av de andra. Denna gång är det Ransard som anfalls. Ransarderna med sina nytämjda gripar avstyr lätt anfallet och vortigern Argald Griptämjare besegrar personligen palinorernas härförare magikern Krarr. (Stormästare Ghaerît Krarr Bianco ap Klovimeste)
513
Ransard expanderar i alla riktningar. Långgående planer finns på att åter genomföra en straffexpedition mot Palinor och för alltid krossa den ondskefulla religösa sekt som där huserar. Vintern blir dock oerhört kall och Ransard ansätts hårt av barbarer från norr och svartfolk. Mången ransard stupar. Aleriens högland drabbas hårt.
515
Narim, det gamla Gauland införlivas med Ransard efter beslut från den narimske kungen.
532
Vortigern Argald Gripryttar mördas av trakoriska spioner, hans son Joran Gyllene kröns till ny vortiger.
540
Timora invaderas av Ransard.
549
Nerol Nomrik, nykrönt vortiger, avslutar det timoriska riket.
565
Svartfolksstammen Röda Månen inleder en serie plundringståg mot Ransard som pågår i sju år.
572
Svartfolksstammen Röda Månen upphör med sina plundringståg.
573
Vortigern Nerols söner dör en efter en och han börjar bli paranoid. Caorm, som senare blir vortiger, lämnar Ransard i sällskap med en gråalv för att lära sig om andra kulturers stridskonster. Han kallas Caorm alvvän.
582
Nerol störtas av uppretade klanhövdingar och efter ett kort men blodigt inbördeskrig kväser Caorm upproret.
583
Trevande kontakter tas med alverna i Kardskogen.
599
Teokratet Alerien anfaller Ransard. Röda månens svartfolk lyckas med hjälp av magi ta sig in i Kardskogen och plundrar alvboningar. Ransard, som har timolerierna mellan sig själva och Kardskogen, kan inte undsätta alverna och kontakten dem emellan bryts.
600 -605
Ransard under Caorm Alvvän gör en motoffensiv och lyckas besegra den aleriska invasionsarmén. Den ransardiska hären driver alerierna tillbaka och invaderar så Alerien, som tillslut besegras och den Aleriska kungliga hären krossas vid ett slag om slottet i Aler. Aleriens kung Horvar flyr men dör under flykten av ett orcherbands pilar. Ransarderna gör vissa utrensningar av kungatrogna klaner och delar ut deras jord till Ransardtrogna. Speciellt baron Resarils familj förföljdes, men de lyckades också till största delen fly söderut och undkom därmed med livet. Värre var det för den Aleriska hjälten som in i det sista skyddade kungen, riddar Angusor ApHelliNar som också stupade skyddandes sin konungs lik. Hans familj och största delen av hans klan utrotades efter kriget.
605
Caorm Alvvän, vortiger av Ransard mördas av sin timoriska älskarinna, Trakorien misstänks ha ett finger med i spelet. Argald den yngre svär under kröningen att hämnas mordet på sin far.
606
Argald smider planer och mobiliserar för en slutgiltig konfrontation med Trakorien.
610
NU!
Jahopp.
Ransard är ju ett av de länder som faktiskt hade en hel del officiellt material. Jag antar att det är dags att tänka om för min del, då jag primärt hade planerat att behålla en del material oförändrat och sedan fylla ut. Nåväl, jag får helt enkelt följa (de utmärkta
) instruktionerna och sätta mig å plocka ut stödord ur texten och skriva om.
Fortsättning följer...
Ransard är ju ett av de länder som faktiskt hade en hel del officiellt material. Jag antar att det är dags att tänka om för min del, då jag primärt hade planerat att behålla en del material oförändrat och sedan fylla ut. Nåväl, jag får helt enkelt följa (de utmärkta
) instruktionerna och sätta mig å plocka ut stödord ur texten och skriva om.Fortsättning följer...
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------
Givetvis. Det vet väl varenda Ransardier att det var en hövding vid namn Gachlaf Spretskägg som "ärofullt och rättfärdigt" lade Trinsmyra under Ransardisk flagg och som storsint grundade en ny stad (på grunderna av den som hans män redan bränt ner).
Men efter ett nesligt förräderi X antal år senare (ortbefolkningen hade tröttnat på det hårda styret och anföll Ransarderna under ledning av en eorl av både Ransardiskt och Trinsmyranskt blod) besegrades det Ransardiska styret av ett fegt överraskingsanfall (de ransardiska soldaterna var stupfulla efter firandet av ett lyckat plundringståg).
En runsten restes över en av ransarderna som föll i striderna.
"Torold den väldige väring vorde hos Ingvold Gachlafsson. Han gav örnar föda i härnadståg uti Trinsamyra. Han föll i strid i Ard Gachlaf. Mången fiende föll för hans hugg. Otter Tvetand ristade runorna efter sin bror".
Men efter ett nesligt förräderi X antal år senare (ortbefolkningen hade tröttnat på det hårda styret och anföll Ransarderna under ledning av en eorl av både Ransardiskt och Trinsmyranskt blod) besegrades det Ransardiska styret av ett fegt överraskingsanfall (de ransardiska soldaterna var stupfulla efter firandet av ett lyckat plundringståg).
En runsten restes över en av ransarderna som föll i striderna.
"Torold den väldige väring vorde hos Ingvold Gachlafsson. Han gav örnar föda i härnadståg uti Trinsamyra. Han föll i strid i Ard Gachlaf. Mången fiende föll för hans hugg. Otter Tvetand ristade runorna efter sin bror".
Mitt huvud är sprängfyllt med skrift som bara väntar på att sättas på pränt. Snart finns det lite tid mellan tatueringar, tidningsjobbet, rollspelandet, barnen, bokföringen, hemsidan och allt annat....snart
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
----------
Instagram: porkypete
----------