I en tidigare kampanj spelade Fraxinus en jorpagnier. Hans bakgrundshistoria var som alltid mustig och välskriven. Minns inte om den del om namnskick som var införlivad i densamma har spikats här. Om inte, så tycker jag att den är bra
Finns också en namngiven furste som om han inte redan finns, kanske kan få sin rätmätiga plats i Jorpagna?
Bifogar härunder Fraxinus kraktärsbeskrivning:
Mariuz Trebecennuz Kranzenhelm da Cajarac
Description:
Som namnet antyder en oäkta son till en av många furstar i Jorpagna (furstarna i Jorpagna har en urgammal sed att ge ett heraldiskt namn som slutar med -helm till de oäkta sönerna som de accepterar. Troligtivs för att de sågs som mycket lojala befälhavare i furstarnas härer men samtidigt som mycket svaga hot mot furstetronen i sig pga sin härkomst).
Mariuz mor är dotter till en timmerman på ett gods tillhörande den förhållandevis mäktige Furst Julep Trebecennuz Swartulw da Carajac, herre till Bolzan och Carajac och furste av Insula Sankma (efter den Unga guden Sankma), en stor ö som ligger på Jorpagnas sydöstkust ungefär mitt emot Saltskogen i Berendien.
Fadern är Furst Julep Swartulw i egen hög person. En storvulen, bullrig och krigisk karl. Han vann hela ön under sitt styre efter att ha bekrigat den andra furstefamiljen på ön, furst Salband Ekenkraanz da Bolzan, i två decenium. Efter att ha dräpt sin konkurrent red den driftige Furst Julep upp till konkurrentens borg och “tog hand om” furst Ekenkranz unga fru och slott. Han har idag en äkta dotter och en svag och förskrämd äkta son med denna fru. Övriga fåtalet adelsfamiljer på ön har böjt sig under Swartulws makt. För närvarande är Fursten fullt upptagen att bygga upp en liten flotta för att kunna “beskatta” eventuella handelsskepp som passerar utanför hans ö.
Julep erkände Mariuz mer av en slump. Det var faktiskt Juleps fru, änkan till furst Ekenkraanz, som tvingade fram det beslutet sedan hon fått reda på vem som var far till Timmerman Salgots barnbarn. Det är möjligt att det finns en dold agenda i hennes gärning. Men på det hela taget har hon fungerat som en beskyddarinna åt Mariuz Kranzenhelm. Det sägs att det var hon som föreslog det heraldiska namnet Kranzenhelm förespeglandes att det inte var för likt Furstens eget sköldevapen men ändå ett namn som hade en koppling till ett av hans gods. Men det kan också tänkas att namnvalet är ett hommage till hennes eget ursprung och att hon därigenom knyter Mariuz närmare hennes arv och heraldik. I vilket fall som helst är Mariuz Furst Juleps äldsta erkända son och barn och ca 11 år äldre än de andra barnen. Men som oäkting och son till en hantverkares dotter har han små eller inga möjligheter att hävda någon rätt till furstetronen.
Mariuz växte upp i sin morfar Salgots verkstad och har lärt sig morfaderns hantverk väl. När han var 16 år uppdagades hela historien och Furstinnan Julia Swartulw Ekenkraanz lät hämta Mariuz till slottet Bolzan där han fick vapenträning hos slottskaptenen. Julep kunde dock inte stå ut med att se sin oäkta son varje gång han kom dit och slutligen föreslog Furstinnan att sonen skulle skickas till Mandeordens Lycée i Pendon. En strålande idé tyckte Furste Julep då oäktningen då skulle befinna sig en halv värld bort i Zorakin. Man bekostades således de först tre åren på Pendons Lycée. Mariuz var en duglig student men på intet vis den främsta. Han fick främst lära sig L/S Klassisk Jori, lite Historia, lite Geografi, lite Retorik samt en del Zorakiska.
Han var ganska populär bland sina klasskamrater men hans osedvanliga framgångar bland kvinnorna i Pendon gjorde honom till en belastning för Mandelorden. När så fadern erbjöd sig att köpa tre år till (med den vaga förhoppningen att sonen skulle bli Mandelmunk) gav munkarna vissa finare förslag att sonen kanske snarare skulle söka sig till någon militär eller kyrklig orden. Det såg Furst Julep som en ännu bättre idé. Det gav nämligen den upplyftande möjligheten att Mariuz kunde dö en hjältedöd och därmed både försvinna för gott och samtidigt bli ett föremål att skryta om vid hoven. Efter ganska grundliga genomsökningar kom Furst Julep fram till att den bästa orden att skicka Mariuz till var den aidniska Willemiterorden i Efaro. Den låg konstant i krig mot övermäktiga fiender så möjligheten att Mariuz skulle stupa hedersvärt var störst där.
Så fick det bli. Furstinnnans eventuella protester eller förslag om andra ordnar hjälpte inte. Furst Julep köpte en kommission på 5 år i den ganska fattiga Willemiterorden åt Mariuz. Mariuz kom därför att bli en av få Jorpagnier som överhuvudtaget varit medlem i Willemiterorden. Han lärde sig därigenom också en hel del om aidnisk, efarisk och felicisk krigsföring samt försvar vid belägringar. Hans Zorakiska blev också bättre.
Men Mariuz dog inte som hans far hade tänkt utan steg istället i graderna till väpnare,steget innan riddare. Han var med i försvaret av borgen St. Ano och blev i stridernas slutskede avdelad tillsammans med en mindre styrka att eskortera en viktig Zorakisk ädling genom St. Anos tunnlar och kloaksystem ut från borgen innan den helt föll. Därigenom blev han en av få Willemiter som kom från den borgen med livet i behåll. Sammantaget var de i eskorten som överlevde en riddare, två väpnare, två serganter och tre fotsoldater som lyckades ta sig och sin eskort i säkerhet. Något år senare upphörde Mariuz 5-åriga kommission. Han beslutade sig för att ta livet i egna händer. Han satte av färden mot Berendien. Mest för att han tänkt resa vidare därifrån. En person med röd ordensdräkt råkade dock på Mariuz i Ventigmilia och övertalade honom att bli medlem och väpnare i Väktarorden.
Övrigt: Mariuz bildsköna yttre och samt hans bildning brukar ha en negativ effekt på folk (MÄN) i de högre klasserna som har en hög uppfattning om sin egen status och roll i samhället. Samma egenskaper samt hans sorglösa, lekfulla och närmast busiga attityd till livet i stort gör honom oemotståndlig bland kvinnorna i de högre klasserna. Hans folkliga framtoning i exempelvis krogar där han gärna spelar hasard (och ofta förlorar), dricker öl som en karl och sjunger och spelar musik gör honom däremot mer poulär bland männen (och kvinnorna) i de lägre klasserna.
Kriget i Efaro har dock påverkat honom och han kan då och då försjunka ner i tyst dystert grubbel över sin tid där och vad han upplevde (vilket gör honom nästan ännu mer oemotståndlig bland romantiserande adelsdamer). Hans bakgrund som oäktingen och den plåga han fick genomlida i barndomen när andra barn (och vuxna) i byn retade honom för det har också satt djupa spår och gjort honom stingsling (hetlevrad) när hans bakgrund kommer på tal och han har svårt att tåla vissa skällsord, framför allt om de är riktade mot hans mors familj. Han skulle också kunna gå nästan hur långt som helst för att hjälpa och skydda Furstinnan Julia Swartulw Ekenkrowna.
Persongalleri: Furst Julep. Stor, tjock bullrig, krigisk, våldsam och slug. Är ca 50 år gammal och inte särskilt vacker att se på. Mariuz brås helt klart på sin moder när det kommer till utseende.
Furstinnan Julia. Vacker och intelliget. Här lärt sig den mörkare sidan av politik den hårda vägen genom sitt påtvingade giftemål med Furst Julep. Hon var blott 16 år vid giftemålet med furst Swartulw (furst Ekenkrowna dog vid 25 års ålder) och är inte mer än 6-7 år äldre än Mariuz.
Silene Salgotsdotter. Mariuz mor. En mycket vacker kvinna kunnig på att spela harpa. Gift med en tyghandlare i Jorpug genom furstinnans förtjänst.
Timmerman Salgot. Mariuz farfar. En livegen man med stor hederskänsla och en mycket skicklig timmerman. Lade stor vikt vid sin olyckliga dottersons uppfostran och försökte lära Mariuz allt om timmermannens hantverk och om att alltid uppföra sig hedersvärt. En man som Mariuz har mycket stor respekt för.
Men jag har dock tänkt att en korfurste egentligen inte är så mäktig som titeln kan ge intryck av. Korfurstarna sitter på en gammal rättighet men den har i praktiken inte så stor betydelse eftersom det det är ytterst sällan furstarna lyckas enas om en kejsare. Ofta kan det också vara så att en korfurste inte vill ha en kejsare på Purpurtronen i Argald då en sådan kan begränsa furstens makt.