ErebAltor.se

Ah!

Tack birke!

Då är det så!

Om jag drar upp dessa gränser över strövnarguriernas ungefärliga utbredning (bredvid nargurerna i Nargurs skogar och ett försök till geografiplacering av sasuit på Priglasili (Sése Hesuóni)) hur passar det Peter och ni andra?



(Bara ett utkast och förslag)

Talar Palinordens bröder palinorska med varandra eller använder man något finare språk ex dalkiska inom orden?

Birke, jag ser gärna att nargurerna i nordväst får backa något mot skogen och Sasuit har sitt område utsträckt längre norrut. Kanske än bättre att de överlappar, känns ju troligare för nargurer finns det väl hela vägen upp till Krakelid inte sant?

Och en andra fråga. Närheten till Sasuit gör den att det finns kentaurer i Palinor?

Snibben skrev:Talar Palinordens bröder palinorska med varandra eller använder man något finare språk ex dalkiska inom orden?

Jag tyckte Peters förslag att palinbröderna (och nybyggarna av blandad härkomst) talar nyjori. Sen kanske dalkiska har en mer utpräglad roll i ordensstaten än det har i den övriga delen av LVs aidniska gren?

Snibben skrev:Och en andra fråga. Närheten till Sasuit gör den att det finns kentaurer i Palinor?

Sasuiter vill jag minnas inte har mycket kontakt med övriga folk men kanske en och annan? Sen är väl också Palinors gränser lite luddiga? Peter får kommentera.

Mikael skrev:Birke, jag ser gärna att nargurerna i nordväst får backa något mot skogen och Sasuit har sitt område utsträckt längre norrut. Kanske än bättre att de överlappar, känns ju troligare för nargurer finns det väl hela vägen upp till Krakelid inte sant?

Just den här biten Ereb är väldigt oklar... En överlappning kanns dock ganska logisk. Har du förresten några fler tankar kring kolonisterna väster om Mastika Agga? Sen finns eventuellt Stridsbergs barbiska flyktningar i området och talrika svartfolk längs myrlanden som omger Aghargafloden (från Nargur till Mastika Agga).

Ja, alltså det kanske är lika bra att jag presentera min gamla idé i Mastika Agga nu så får även andra än du en chans att kritiskt peta i förslaget. Den jorisknarguriska befolkningen som presenteras där är dock en så liten grupp att de endast är en parantes i det hela inte stor nog för att synas på din karta (eller knappt andra kartor heller) men som givit vissa udda namn till den västra viken i Drakrännan.

När jag tänker vidare på kartan över strövnargurerna ovan kommer jag fram till följande idéer:

1) Kartan visar strövnargurernas kärnområden, det innebär inte att inte t.ex. de glesbefolkade områdena längst i nordväst inte då och då huserar strövnargurstammar.

2) Den lilla snutten ned mot mirel kanske bebos av mireliska stammar på palinorisk mark. Eller skall strövnargurerna rentav även finnas i gränstrakterna mella Palinor och Mirel

I princip skulle strövnargurernas marker kunna sträcka sig över hela Palinor (möjligen förutom Khartotum och flodernas lopp) men huvudpunkten ligger där det är indikerat på kartan.

P.s Sasuit har jag inte tagit ställning till: de borde ju utöva ett STORT inflytande på regionen. Kanske skulle deras marker vara mindre, och kanske ligga längre ned i det svåråtkomliga sydost?

Det kanske räcker med att placera strövnargurierna mellan Kardbergen i väster och Nargurs skogar i öster? I norr är avgränsningen ännu oklarare med dödliga svartfolksland, svårströvade berg och blötfrusen myrmark (kring Mastika Agga). Söderut finns Mirel och Trasimotrakten (där de strövande nargurierna inte är välkomna av skogsfolket och således inte heller av kopparhavshandlarna som är oroliga för att störa kontakterna med Nargur). Mitt i detta öppna område (med lutning mot Nargur och inte Kard) finns det öppna gräslandet Priglasili/Sasuit som helst undviks av alla andra folk än de mystiska Sese Hesuoni. Inga exakta gränser behöver definieras och således heller inte storleken och betydelsen av regionen (ev. tills någon tar sig an kentaursylfidmänniskokulturen och väver in dem på ett bra sätt).

Det finns förslagsvis bland strövnargurierna ett flertal olika samhällskonstruktioner och kulturkonstellationer som möjliggör både det ena och det andra (jämför begreppet "strövnargurier" med exempelvis "joriska folk"). I gränslandet mot Mirel finns kanske en blandkultur, ju närmare ordensstaten Palinors kärnområden ju mer jorifiering, kring Buh Mir och söder om Mefamir kan Amasitas ryttare anses som en helt egen gruppering osv. Det lämnar möjligheten till flera olika sorters strövnargurier i Palinor (vilket är så som jag tolkat din beskrivning av folken i landet?).

Har även en påbörjad ide om landen öster och väster om Mefamirsjöns östra vik där en egen variant av strövnargurier lever i Sar Saru – nötlanden. Samlande av något så triviellt som nötter och årstidsbaserade förflyttningar mellan sydöst och nordväst som sker under vintern då denna delen av Mefamir täcks av is. Dock mer om detta senare och annorstädes.

Låter helt rätt, med små autonoma grupper och blandkultur!

Var i Palinor lärs de hiskeliga, nekromantiska, besvärjelserna ut? Är det i Kharatoum där de gamla narguriska shamanerna hålls fångna eller har man lagt utbildningen på en ny än mer diskretare plats?
Kan palinriddarna klara av Ritualerna utan shamanernas närvaro eller behövs dessa fortfarande?

Oavsett om de faktiskt SKULLE klara av dem själva, bör de utföra dem själva?

Väckandet av en dödsriddare borde kringgärdas av extrema regler, ritualer och hyshpysh. Det är ju ingen jäkla nekromantiker, det är ju etins NÅD som flödar över dem!

Gärna lite minimagiska besvärjelser för att förstärka effekten (ljus, och ljudeffekter, vindar som griper åskådarnas kläder osv)

Det stämmer nog.
Skulle dessutom Det återuppväckta helgonet vara besviken över att hans orden håller på med nekromanti (eller bara allmänt grinig) kan det vara klokt om nurgurisk kanonmat är det som befinner sig närmast.

Som jag har förstått det så har sedan länge schamanernas hemligheter hamnat i stormästarnas händer, säkert förstärkt med beslagtagen förbjuden nekromantisk literatur från erebs alla hörn.

Dom pysslar med nekromanti, men bara i den innersta högst kretsen. Och dom gör det i Etins namn. Ont skall med ont fördrivas etc. Dom vet sannolikt att de riskerar Etins nåd och sina själar men dom hoppas på försoning då dom gör det för den Lysande Vägens bästa.

När helgonet (dödsriddaren) skrider ut ur katakomberna så ser de övriga kretsarna som ett mirakel och som ett tecken på Etins nåd och kärlek till martyren och stormästarna.

nåt sånt...

Hur ser Palinordens vapensköld ut? Om jag får en beskrivning kan jag kanske sätta ihop något.