Ransard

[Fraxinus]

Förbaskat trevligt att höra av dig igen här i forumet, Fafnir. Dina texter och bilder är grymt saknade (dina med anders).

Kul att du gillade texten jag försökte skapa av kommendanten Marius.

Och för er som önskar ett smakprov av Fafnirs ransardiska musik citerar jag

Mer smakprov på ransardisk marchmusik:

(version 1: struken sedan länken blivit stängd)

version 2: http://www.youtube.com/watch?v=RKyrRp6K ... re=related

Härefter två exempel på att ransardiska marcher på bälgpipa/trumma är rätt:

Exempel 1: Den HÄR MÅSTE ni lyssna på!!! Jag höll på att garva läppen av mig!
http://www.youtube.com/watch?v=mCEt2nJu ... re=related

Och mer.................

Den tidigare länkade till uppförandet av en Ransardisk marsch:
http://www.youtube.com/watch?v=HB2gAY4l ... re=related

Variant av ovanstående:
http://www.youtube.com/watch?v=V6kdsWTBKK4

Ett högstämt stycke framställt på Pendon slott 608
http://www.youtube.com/watch?v=_XHPtsON ... re=related

Danslek i Zorakiska hovet:
http://www.youtube.com/watch?v=Y9xDIrmq16c

Echtisk adling utför den Zorakiska kärlekshymnen på Kardisk storharpa:
http://www.youtube.com/watch?v=C0gKLZEx ... re=related

Hört på tveksam taverna i Hakkai:
http://www.youtube.com/watch?v=9P_ehXwH ... re=related

Stycket "Saphynernas klagan":
http://www.youtube.com/watch?v=enrflKLL ... re=related

Och slutligen: texten från stycket såsom det hördes sjungas från köket Entikas slott...


Nu så steker vi ett svin, det snurrar runt-runt-runt-runt, runt på ett spett, sen så öser vi med sås utav smör och vin,
-honung, peppar, salt och smulor utav, torrt gammalt bröd,
sist men icke minst så kommer hjärtansfröjd.

Kockens lott är svår, han jobbar hårt från arla till sen
Kockens lott är svår, men svinets svårare ändå...

Jag rekommenderar i synnerhet Exempel 1 i översta stycket samt nummer 2 i andra stycket (där den belgothiska säckpipan härsväldigt bra) och varianten med Kardiska storharpan.

[Fafnir]

Ingen har sablat ned på "kvinno"texten så då wikifierar jag den...

[Fafnir]

Jag tänkte skriva ngt om griparna. Men mitt material ligger som sagt nedpackat under min "hemlöshet".
Är det möjligen ngn som sitter inne med en digital version av Monsterboxen och Monsterboken eller som har möjlighet att scanna de två aktuella sidorna??

Om så vore fallet så får ni hjärtans gärna PM:a eller maila mig.

*tittar bedjande med stora hundögon på mina medforumiter*

[Fafnir]

Förslag på ändring och tillägg i ransards tidiga historia. Jag kan behöva en hel del hjälp med att kika igenom och kommentera och så...


ca 700 f.O
Jordiska fartyg börjar relativt regelbundet plundra de sardiska bosättningarna. Sarderna kämpar med bästa förmåga, men lider svårt under jordernas härjningar.

657 f.O.
En liten grupp krigare letar sig upp till västnargurernas länder. De har tjänstgjort i Kejsardömet Jorpagnas legioner och för med sig en överlägsna stridsteknik. Målmedvetet och brutalt söker de sig en bostad som de till slut hittar på ön Ranz.
Då den invandrade krigargruppen håller sina sinnen rena från annat än krigskonsten och sin fysik ren genom fortsatt hård träning börjar de kallas för "de rena" eller "det rena folket" - Ranerna.
De idkar viss handel med sarderna, men håller sig mest för sig själva. När jorderna åter gör en räd mot sarderna möter de plötsligt väl diciplinerat motstånd i de nyinvandrade ranerna. De jordiska stridsmännen nedgörs till sista man och deras fartyg tas i beslag.

658-598f.O
Sarderna är tacksamma mot ranerna och ett nära samspel utvecklas mellan folken. Sarderna förser ranerna med mat och hjälper dem bruka marken, delar med sig av fisket etc. Vidare börjar man tillverka båtar av samma snitt som de erövrade jordiska. Med hjälp av dessa börjar ranerna plundra intilliggande områden och snart känner alla till att frukta krigarfolket.
Någonstans i detta skede övergår sakteliga sardernas och ranernas religon från gudinnan och naturväsen till Aesirtron. Tron kommer sannolikt från Jorduashur.

599 f.O Tredje Konfluxen
Konfluxen drabbar Ereb, men går i stort förbi det blivande Ransard. Aesirgudarna får i stort äran för att området skonats och religonen stärks.

Ca 550 f.O.
Narimerna går österut in i skogarna och fortsatter upp i Kardbergen.

Ca 400 f.O.
Kommer svartfolken in över det blivande Ransard österifrån, över Kardbergen. Nästan omgående påbörjas omfattande skövling av horderna och Ranerna samlas för krig under sin ledare, Worthig som först slår tillbaka invasionen och därefter inleder ett utrotningskrig där dom driver tillbaka svartfolken långt upp i Kardbergen. Worthig skadas svårt i det framgångsrika kriget och kan inte längre utföra krigets värv, men då han har frälst ranernas och sardernas land, äras han med att jämte klanhövdingen styra "riket".
I stort handlar Worthigs makt om klanernas militära medel. Då han nu inte själv längre kan delta i exercis och vapenskrammel vidareutvecklar han istället taktik och strategi och begynner en omfattande reform av krigsväsendet. Det är nu man på allvar börjar särskilja raner och sarder. Krigsskolor upprättas och nyfödda barn väljs ut från födsel till att kämpa i ranernas led. De starkaste skall vara raner, de övriga sarder. Som ran är ens framtid utstakad till krigiska värv och det anses som en stor ära att få bidra med sina barn till ranernas led.
Worthigs titel som krigsherre går i arv och är i senare historia mer känd som Vortiger.

Ca 350 f.O.
Krigarfolket från Ranz bosätter sig med sarderna och börjar skola lovande ynglingar då de vet att kriget är vardag och att det är individens skyldighet att vara förberedd för att skydda sitt folk. Sarderna gifter bort sina "bästa" kvinnor i tacksamhet och för att säkra tillväxten av dessa krigare.
Båda grupperingarna växer. Sarderna brukar jorden, skördar havets frukter, tämjer träden och styr landet medans Ranerna blir den krigande klassen dit endast de bäst lämpade väljs in.

200-talet f.O.
Belgother börjar utvandra från Kard och sätter upp kolonier längs med de skyddade vikar och fjordar de hittar på ljusnahalvöns nordsida.

Ca 100-70 f.O
Sarderna ansätts hårt. Från norr kommer mer välorganiserade angrepp från Jorduashur och från Kardbergen väller horder av skövlande svartfolk i den värsta angreppsvågen på 300 år. Ranerna korsar terrängen på den sardiska hövdingens order kors och tvärs och slår tillbaka anfallsvåg efter annan. Situationen blir ohållbar. Efter två decennier av strider på flera fronter alltmedans befolkningen utarmas och de uppodlade markerna krymper beslutar Vortiger XXX att drastiska åtgärder måste tas.
Vortigern tar tillfälligt makten från storhövdingen. Han tvångsförflyttar mängder av folk, låter bränna flera strategiskt viktiga byar för att beröva fienden möjligheter att förskansa sig och proviantera. Ranerna börjar bekämpa sin fiende som att de är i fullskaligt krig istället för att som tidigare, bara försvara sig för slumpmässigt utvalda angrepp. Sakta men säkert vänder sarderna kriget. Såsmåningom har jorderna tappat lusten att försöka införliva landområdet och svartfolken lidit så stora förluster att de måste dra sig tillbaka upp i bergen för att slicka sina sår. I månader pyr begravningsbålen.

Ca 70-50 f.O
Under flera decennier återuppbyggs det som raserats. Marker odlas ånyo. Nya skepp byggs. Byar åeruppbyggs. Vortigern behåller makten under återuppbyggandet för att försäkra sig om att folken inte igen skall kunna överaskas av fiender.

Ca 50-30 f.O
Makten återlämnas till den sardiska storhövdingen. Sardland blomstrar. Ranerna beslutar att de alltmer måste skilja sig från sarderna. En ransk man får inte längre ta en sardisk kvinna eller vice versa. Detta för att hålla blodet rent och kunna särskilja det rena, krigande folket från det vekare, arbetande folket. Man kan nu bara födas in i ranernas led, aldrig väljas eller prövas in.

29 f.O
Svartfolk börjar återigen ge sig till känna. Två byar bränns och ranerna går åter i krig. Sarderna bönfaller ranerna att leda deras folk. Den sardiska storhövdingen erbjuder makten till ranernas Vortiger Omric. Omric avböjer trots storhövdingens ihärdighet.

28 f.O
Vortigerns styrkor krossar svartfolkens nya kampanj i sin linda. Han hälsas som en frälsare av de sardiska klanerna. Storhövdingen förnyar sitt erbjudande. De ranska klanerna rådgör sinsemellan och beslutar att det för folkens bästa voro av godo om en ran styrde sardland. Som en hyllning till det folk som gång efter annan frälst sarderna och som en markering till maktskiftet benämner man nu marken ”ranernas land” -Rans ard.

27 f.O.
Konungariket Ransard enas under Omric den Store.

[birkebeineren]

Ca 400 f.O.
Kommer svartfolken in över det blivande Ransard österifrån, över Kardbergen. Nästan omgående påbörjas omfattande skövling av horderna och Ranerna samlas för krig under sin ledare, Worthig som först slår tillbaka invasionen och därefter inleder ett utrotningskrig där dom driver tillbaka svartfolken långt upp i Kardbergen. Worthig skadas svårt i det framgångsrika kriget och kan inte längre utföra krigets värv, men då han har frälst ranernas och sardernas land, äras han med att jämte klanhövdingen styra "riket".
I stort handlar Worthigs makt om klanernas militära medel. Då han nu inte själv längre kan delta i exercis och vapenskrammel vidareutvecklar han istället taktik och strategi och begynner en omfattande reform av krigsväsendet. Det är nu man på allvar börjar särskilja raner och sarder. Krigsskolor upprättas och nyfödda barn väljs ut från födsel till att kämpa i ranernas led. De starkaste skall vara raner, de övriga sarder. Som ran är ens framtid utstakad till krigiska värv och det anses som en stor ära att få bidra med sina barn till ranernas led.
Worthigs titel som krigsherre går i arv och är i senare historia mer känd som Vortiger.

Ca 350 f.O.
Krigarfolket från Ranz bosätter sig med sarderna och börjar skola lovande ynglingar då de vet att kriget är vardag och att det är individens skyldighet att vara förberedd för att skydda sitt folk. Sarderna gifter bort sina "bästa" kvinnor i tacksamhet och för att säkra tillväxten av dessa krigare.
Båda grupperingarna växer. Sarderna brukar jorden, skördar havets frukter, tämjer träden och styr landet medans Ranerna blir den krigande klassen dit endast de bäst lämpade väljs in.

Mycket text för historien, kanske något kan flyttas till beskrivningar av kultur och politik?

Börjar verkligen den tydliga särskiljningen mellan raner och sarder så tidigt i historien, de verkar ju ha ett lite mera jämnbördigt syn på varandra vid tiden för det nästa kriget? Iofs kan ju det ha varit ranernas syn på förhållandet men fortfarande var sarderna ett kraftfullt folk, åtminstonde i avsendet folkmängd och materiell rikedom, och därigenom värda en viss typ av respekt?

Om Sardland får en lite tydligare plats som eget land/kultur tidigt i historien (så som nu kan anas) tycker jag det vore bra, ger mera färg och liv till båder raner och sarder.

Ca 100-70 f.O
Sarderna ansätts hårt. Från norr kommer mer välorganiserade angrepp från Jorduashur och från Kardbergen väller horder av skövlande svartfolk i den värsta angreppsvågen på 300 år. Ranerna korsar terrängen på den sardiska hövdingens order kors och tvärs och slår tillbaka anfallsvåg efter annan. Situationen blir ohållbar. Efter två decennier av strider på flera fronter alltmedans befolkningen utarmas och de uppodlade markerna krymper beslutar Vortiger XXX att drastiska åtgärder måste tas.
Vortigern tar tillfälligt makten från storhövdingen. Han tvångsförflyttar mängder av folk, låter bränna flera strategiskt viktiga byar för att beröva fienden möjligheter att förskansa sig och proviantera. Ranerna börjar bekämpa sin fiende som att de är i fullskaligt krig istället för att som tidigare, bara försvara sig för slumpmässigt utvalda angrepp. Sakta men säkert vänder sarderna kriget. Såsmåningom har jorderna tappat lusten att försöka införliva landområdet och svartfolken lidit så stora förluster att de måste dra sig tillbaka upp i bergen för att slicka sina sår. I månader pyr begravningsbålen.

Även här mycket text, fast det kanske behövs? Kanske delas upp lite?
Du tänker altså här att sardernas storhövding ber ranernas vortig om hjälp för att bekämpa jorderna och mer eller mindre tar över makten i Sardland under denna krig?

[Albrekt]

Mycket bra text, Fafnir, men för mig (som inte följt utvecklingen av Ransards historia mycket tidigare) är uppdelningen mellan raner och sarder lite oklar.

Varför såg sig Worthig tvungen att ”på allvar börjar särskilja raner och sarder”? De var två separata folk, boende på separata platser. De bosätter sig tillsammans först femtio år senare (omkring 350 f.O.). Sedan tycker sig ranerna vara tvugna att ”skilja sig från sarderna” igen, trehundra år senare! Det hela skulle bli klarare om vi beskriver att raner och sarder smälter samman en gång (men ”raner” överlever som ord då det blir namnet på krigarklassen) och åter-separerar en gång (till följd av någon rasistisk idiot-idé om att [åter]bygga krigarfolket [sånt händer - tänk Hitler]).

Det är också lite väl oklart om hur folket byter religion. Kan vi etablera tidiga handelskontakter med Jorduashur, så det verkar lite mer plausibelt?

[birkebeineren]

Fafnir bygger vidare på de narguriska folkens historia i Kard som jag har gjort ett utkast till i följande inlägg:

viewtopic.php?p=16325#16325

Sarderna är en invandrad stam som utvecklar sig till ett helt folk från ca 900 fO och framåt. Ranerna är en liten grupp krigare som 657 fO bosätter sig på ön Ranz, en tillsynes obetydlig liten händelse som senare kommer visa sig inleda en ombildning hela regionen. Ranerna tar eftervart över, och ombildar, sardernas kultur på ett ganska otäkt sätt.

Aesir- (och vaenir-) tron har vi egentligen inte utvecklat, så än så länge har vi väl medvetet varit lite otydliga om den. Frågorna dags att ta tag i?

[Fafnir]

Mycket bra text, Fafnir, men för mig (som inte följt utvecklingen av Ransards historia mycket tidigare) är uppdelningen mellan raner och sarder lite oklar.

Varför såg sig Worthig tvungen att ”på allvar börjar särskilja raner och sarder”? De var två separata folk, boende på separata platser. De bosätter sig tillsammans först femtio år senare (omkring 350 f.O.). Sedan tycker sig ranerna vara tvugna att ”skilja sig från sarderna” igen, trehundra år senare! Det hela skulle bli klarare om vi beskriver att raner och sarder smälter samman en gång (men ”raner” överlever som ord då det blir namnet på krigarklassen) och åter-separerar en gång (till följd av någon rasistisk idiot-idé om att [åter]bygga krigarfolket [sånt händer - tänk Hitler]).

Det är också lite väl oklart om hur folket byter religion. Kan vi etablera tidiga handelskontakter med Jorduashur, så det verkar lite mer plausibelt?

Tja. min tanke som sannolikt inte framgår helt är, grovt förenklad:
ranerna vandrar in i sardland där sarderna redan finns. Dom är landlösa. Istället för att betvinga sarderna börjar man samarbeta. ranerna sköter försvar och sarderna resten. Man väljer att lyda under den sardiska hövdingen, som man tidigare har lytt under Imperiets kejsare. Man är två folk i ett.
Raner och sarder blir under årens lopp mer klasser än faktiska folk. Sardiska unga män med rätt inställning kan skolas till krigare. Raner som lämnar krigets värv kan ta sig en sardisk fru och börja bruka jorden.

Under Worthig stärks ranernas syfte. Först nu börjar den tidiga utagningen av raner. Raner väljs vid bland gossebarn eller vid födseln, men kan komma från båda stammar.

Först senare anser Vortigern att folken måste separeras. Om ranerna skall vara starka nog att hålla riket samman måste de på allvar ägna varje vaken stund åt krigskonsten och allt vekt blod måste silas bort eftersom den svagaste länken är den kritiska.

Fram tills nu har alltså friskt blod tillkommit särskilt i form av kvinnor, (av vilka få fanns bland de ursprungliga ranerna)

Gällande religonen så är det som Birke säger. Vi vet inte riktigt hur det uppstod så jag var väldigt vag där.... Det behöver defenitivt inarbetas i historian mer, men kanske först framarbetas...

[Fafnir]

Birke sa:

Även här mycket text, fast det kanske behövs? Kanske delas upp lite?
Du tänker altså här att sardernas storhövding ber ranernas vortig om hjälp för att bekämpa jorderna och mer eller mindre tar över makten i Sardland under denna krig?

Vortigern inser att storhövdingen inte är tillräckligt strategiskt lagd för att beordra dem i kriget och inför "martial law" Storhövdingen har bara beodrat dem kors och tvärs där dom behövs för stunden, medans ranerna bekämpar fienden mer långsiktigt.


Mycket text? Jag som tänkte måla ut den mer...

[birkebeineren]

Mycket text? Jag som tänkte måla ut den mer...

Vad säger jag? Brodera ut och utveckla allt du orkar, vi kan plocka ut korta huvuddrag för den stora Kronologien sen. Mera Ransard!

[Albrekt]

Man väljer att lyda under den sardiska hövdingen, som man tidigare har lytt under Imperiets kejsare. Man är två folk i ett.
Raner och sarder blir under årens lopp mer klasser än faktiska folk. Sardiska unga män med rätt inställning kan skolas till krigare. Raner som lämnar krigets värv kan ta sig en sardisk fru och börja bruka jorden.

OK, jag är med. Jag tror att integreringen kanske kan ges lite mer utrymme i beskrivningen, så att separeringen blir mer lättförståelig.

[Fafnir]

Det får putsas på mera:)

[birkebeineren]

I Ransardartikeln på wikin kan du kanske göra en underrubrik kallad Sardland där en del historia och bakgrund flätas in en text om vad detta land/begrepp var och numera är?

[Fafnir]

I Ransardartikeln på wikin kan du kanske göra en underrubrik kallad Sardland där en del historia och bakgrund flätas in en text om vad detta land/begrepp var och numera är?

Jo, det behöver lyftas fram ytterligare. Ransard har ju som bekant ändrat omfång ganska betydande genom åren. Jag hade tänkt försöka göra en enkel kartbild och visa på hur de olika områdena ser ut genom åren. Ett inte helt enkelt jobb

Kanske borde ta tag i den biten snart, då det känns som om en sådan kan hjälpa mig att förstå historian jag skriver om

[Mikael]

Ser bra ut Fafnir, men vill att jordernas plundringståg skall vara med (sedan kan du bestämma hur sällan eller ofta det försökt erövra området).

Från Jorduashur:

800-500fO
Västerhavskusten utforskas ner till Magilre. Visst plundrar jorderna också, men inte mer än andra rövarband. Belgother, Raner och Jorer är ännu för svåra motståndare. Efter konfluxen märker dock snart jorderna hur länderna i söder har förlorat sitt organiserade motstånd och plundringarna lyckas allt oftare.

500-400
Trakorien utforskas men avskrivs med undantag av Saphyna av. Ransard, Ljusna, Drylo och Magillre utsätts för plundring och stora rikedomar börjar samlas i Jorduashur.

400-300
Magillre och Klomellien koloniseras, liksom hela Kards nordkust och östkust. Hela västerhavskusten ner till Kopparhavet utsätts för plundring. Mot slutet av denna period koloniseras även Nordmark i dagens Kardien.

300-200
Expeditioner skickas i österled och konstaterar att det inte är värt mödan att expandera ditåt, inte ens för plundring.

200-100
Storhetstidens höjdpunkt. Jorduakaerlar plundrar och handlar ända till Efaro och Krun. Motståndet ökar dock i Västerhavet.

100fO-300eO
Jorderna får allt hårdare att plundra, förlorar Magilre och kontakten med kolonierna i Nordmark bryts. Jorduakaerlarnas plats i Västerhavet tas över av Ransarder och Klavyker. Östra och norra Jorduashur förloras till barbarer och svartfolk.

300-600 eO
Jorduashur i bakvattnen efter sina grannar, men fortsätter plundringstågen mot resten av Ereb. Ny storhetstid under Harald Krokig. Då består riket av hela norra Kard (dagens Jordushur nästan ända till Mastika Aggas läge), kolonierna i södra klomellien och sydligaste Orghin. Efter Krokig förloras allt utom det vi ser idag.