ErebAltor.se

Några till:-)

1. Dockmästare från Bosza

2. Lärda från Yolev (alternativt stangvaller klippa?)

Som livslång serieläsare tackar jag för illustrationerna. Inget spikar som sådana fast saker i minnet.

Snyggt gtjorgo!

Måste ju göra något medan jag drar ut på att påbörja yoleviterna:)

gtjorgo skrev: ↑2023-04-25 18:41 Måste ju göra något medan jag drar ut på att påbörja yoleviterna:)

Under tiden hinner vi säkert komma på ännu fler detaljer om Yolev.

Jag tror att Nordklomellien kommer att falla på mig, alltså Mercana, Melorgh och Brikho.
Jag tänker börja pytsa ut lite underrubriker om Mercana pö om pö.
Det myckna länkandet till redan författade texter överlåter jag dock med varm hand till dig, birke, och att skriva Mercanas långa historia gitter jag inte alls.

Nordklomellien behöver mer material och att även där ta det bitvis låter bra. Som alla länkar visar finns det redan många bitar som behöver tas hänsyn till och pusslas in. Jag lovar påminna om dessa om något glöms bort. Målet är att länkarna kan tas bort när det finns färdiga texter att använda. Mercanas historia är redan ganska detaljerad men det finns också plats till nya idéer. gtjorgo har även han en del årtal som kommit upp i hans historiska stadsbildningar längs Maure och Jaggarack så förhoppningsvis bistår även han med påminnandet och pusslandet.

Angående rådet i Yolev, stad och/eller stat, så kan detta ha genomgått ändringar både i sammansättning och uppgifter under historiens lopp. Det självständiga Yolev "uppstod" 93 eO och var då ett rådsstyre. Sen efter svartfolksinvasionen 255-257 eO genomgick stadsstaten en ändring och en monark (kung eller drottning) tillsattes. Denna monark regerar fortfarande 610 eO men inte under åren 427-456 eO då jorderna kontrollerade Yolev. Perioden av främmande styre (jorderna tillsatta såkallade sköldjarlar att styra under överkungen Harald Krokig i Jorduashur) kan tänkas ha förändrat Yoelvs styre något. Kanske stärkte monarken sin makt efter 456 eO eller så gjorde adeln det? Relevant är också hur adeln på sina ägor runt om i stadsstaten påverkades av nära trettio år av främmande styre. Gick den exempelvis i allians med jordernas sköldjarlar, förhöll den sig neutral eller nekade den att svära trohet till en främmande kung?

Om Yolev och jorderna under Harald Krokig har följande sagts i historien för Nya Arno:

gtjorgo skrev:427 e.O
Grannen Yolev faller för jordernas anfall där även konungen stupar tillsammans med kronprinsen. Jorderna inrättar den avlidne konungens bror som vassal i Yolev. Harald Krokig tillsätter även en jordakisk sköldjarl att jämte marionetten styra över de delar av Yolev som nordfolket hävdade var sina gamla skatteländer (och inte betalad skatt på över tre hundra år!). Härifrån terroriseras sjöfarten i stora delar av västerhavet men framförallt den i gryppas vik. Från träsket leds dock ett motstånd mot jorderna. Först av den avlidne konungens syster, prinsessan Tirea, sedan av hennes yngsta son, Ramaphoria (de två äldre sönerna avlider i kamp med jorderna under Tireas livstid). Nya Arno har få resurser till över att stödja frihetskämparna med vilket ses som något av ett svek från Yolevs sida.

Jordernas första anfall på Yolev är inte exakt daterad än men de första kom någon gång 404-408 eO. Krigshandlingar pågår alltså i Yolev under tiden fram till jorderna tar kontroll 427 eO. Efter det och fram till Harald Krokigs död 456 eO pågår det endast viss motståndskamp ledd från yoleviternas sida.

Jorderna anföll och plundrade under hela denna period 404-456 eO även ändra Klomelliska stadsstater. Nya Arno och Mercana och möjligen också Melorgh. Addiaska hade inte uppstått ännu och kusten här låg utan någon statsbildning. Periodvis härjades även statsstaterna kring Jaggarack. Jorderna kom huvudsakligen genom Baxarträsket och över Hisskoviska åsen men det finns även en tanke om att de släpptes (eller betalades?) förbi Mercana och plundrade upp längs Maure.

Melorgh plundrades bara av de mest äventyrliga jorder. Efter Magikerkriget var Melorgh en ruin full med odöda och monster, glödande av magisk energi. Attraktivt för typ, Conan, men inte för en reguljär plundrare.

MERCANA – KLOMELLIENS FRÄMSTA STAD

INLEDNING

Mercana (uttalas med hårt ”k”) är Klomelliens främsta centrum för handel och hantverk. Alla städer i Klomellien ägnar sig åt hantverk, men ingen så mycket som Mercana, och även de andra städernas alster får ofta sin sista behandling i Mercana, och säljs där till utlandet och skeppas ut från stadens stora hamn. Mercana är störst till befolkningen, rikast (om man inte räknar Bozsas magiska rikedomar eller Hamurs ännu i berget vilande skatter) och kan sätta flest män i vapen. Då Klomellien är en union av elva stadsstater har landet ingen huvudstad, men om de hade en skulle det vara Mercana, och Unionsrådet har också sitt säte i Mercana. Staden är känd för sina giriga handelsfurstar, sitt frenetiska stadsliv och för sin kult av den uttråkade gudomen Olem Den Late, som hotar att förinta världen om den blir för grå. Alla Klomelliens folk och religioner finns samlade och representerade i Mercana.

Trots sin makt och styrka lever staden alltid farligt. I sydöst hotar uppkomlingen Addiaskas riddarhärar, som vill ta över rollen som landets främsta stad. I sydväst seglar Ransards plundrande flottor av långskepp, ivriga att lägga beslag på stadens rikedomar. I nordväst tornar en hel nation upp sig, det mäktiga Magillre och Mercanas tvillingstad Cvyrdo, skilda från Mercanas stadskärna bara av gränsfloden Maure. Magillre är alltid redo att slå till mot den splittrade unionen, som dessutom avfallit från den Lysande Vägens rätta lära, och Mercana står nästan alltid först på tur. Förr i tiden måste Mercana också hålla stånd mot ett fjärde hot, orcherna i nordöst, men sedan staden Brikho släpptes in i unionen är de om inte vänner så åtminstone allierade.

Nyanlända äventyrare ser först av allt Mercanas myllrande hamn.


RELIGION

Mercana utmärker sig inte för sin stora andlighet, och utlänningar betraktar ofta kulten av Olem Den Late som ett dåligt skämt. En gud som hotar med att förinta världen om han inte blir underhållen verkar i mångas ögon helt enkelt inte seriöst. Mercanierna tar dock ofta sin kult på stort allvar, om inte annat som en enande lokal symbol. När Mercana skildes från det övriga Joriska Imperiet och hamnade i konflikt med grannen Magillre behövde man en enande symbol, och då man inte ville välja en kung fastnade man för den levnadsglade guden Olem och importerade honom från grannstaden Melorghs kultister. Nuförtiden hävdar man dock att Olem är en orättfärdigt bortglömd del av den kejserliga panteonen.

För en ingående skildring av Olems tempel och kult, se Vidina Ingaldirons krönikor. För det folkliga firandet av Olem, se Mercanas Karneval.

Då Mercana är fullt med både invandrare från övriga landet och ständiga handelskontakter med så fjärran länder som Kardien och Trakorien så finns en uppsjö kulter och religioner på plats med små tempel i staden, allt från Remuntra och de trakoriska gudarna, den kejserliga panteonen, de narguriska Aesir och de underliga gudarna från grannstaden Melorgh. Alla dessa kulter är små och tolereras välvilligt men ofta nedlåtande. Två undantag finns. Den Lysande Vägens kyrka har efter stark mission vunnit en tjugondel av staden själar, och har även förärat staden med en katedral, en bontisal och en sångarkör i världsklass. Utöver de som anslutit sig har den Lysande Vägens arbete bland de fattiga givit dem långt fler välvilliga sympatisörer än de har faktiska troende. Sedan Musselkriget med grannstaden och rivalen Addiaska inleddes har dock kyrkan placerats i en omöjlig sits och tvingas välja mellan sin stad och sina trosbröder och sin kerisgass i Addiaska. Trots trakasserier från lokalpatrioter har den lokale bontisalen vägrat att ta ställning för endera sidan.

Det andra undantaget är Den Gyllene Ogim från staden Melorgh. Då Ogim är en gud för lycka, rikedom, vällevnad, järtecken och tur i spel passar han ovanligt väl in i Mercana, och man har även rensat bort de mer dystra aspekterna av den ursprungliga kulten i Melorgh. Denna popularitet har dock inte lett till att Ogims tempel har blivit ordentligt upprustat eller har fått mer än en handfull präster, så kulten är ingen maktfaktor i staden. Mercanas styrande Handelsråd håller också alltid ögonen öppna för den händelse att en ny Levande Ogim, en påstått mänsklig inkarnation av guden, skulle dyka upp. I tysthet skulle man försöka lönnmörda varje sådan pretendent, ty dylika profeter har orsakat stort kaos i landet i det förflutna.

Alla former av demonkulter är belagda med dödsstraff i Mercana (med undantag för Melorghs demongud Morguck, eftersom man inte vill starta krig med Melorgh, dessa demonkultister får bara stryk). Särskilt förbjuden är också kulten av den odöde nekromantikern Zemnus som vill skapa ett nytt magikervälde i Klomellien.

birkebeineren skrev: ↑2023-04-26 06:25 Angående rådet i Yolev, stad och/eller stat, så kan detta ha genomgått ändringar både i sammansättning och uppgifter under historiens lopp. Det självständiga Yolev "uppstod" 93 eO och var då ett rådsstyre. (Vad uppstod de ur?)
Sen efter svartfolksinvasionen 255-257 eO genomgick stadsstaten en ändring och en monark (kung eller drottning) tillsattes. Låter mycket bra:-)

Denna monark regerar fortfarande 610 eO men inte under åren 427-456 eO då jorderna kontrollerade Yolev. Perioden av främmande styre (jorderna tillsatta såkallade sköldjarlar att styra under överkungen Harald Krokig i Jorduashur) kan tänkas ha förändrat Yoelvs styre något. Jag gissar att Krokig använde en marionett som vasall men behöll monarkin i Yolev för att nominellt kunna hävda lite kontinuitet. Krokig såg Yolev som en rättmätig underlydande enhet i det jordekearliska väldet.

Kanske stärkte monarken sin makt efter 456 eO eller så gjorde adeln det? Relevant är också hur adeln på sina ägor runt om i stadsstaten påverkades av nära trettio år av främmande styre. Gick den exempelvis i allians med jordernas sköldjarlar, förhöll den sig neutral eller nekade den att svära trohet till en främmande kung?

Här tror jag att adeln nog var lite delad. En redig trupp lojala adelsmän följde nog prinsessan Tirea och hennes son Ramaphoria som ledde kampen från Baxardeltat. Andra adelsmän valde sannolikt istället att stödja Tiridates ”den falska”, dvs den vasallkung som Krokig satte in som styrande i Yolev. De var ju vasaller till kungen trots allt, även om denna själv inte var fri. Med stor chans följdes ockupationen av nyadling av motståndarna mot jorderna. De som svurit trohet till Tiridates ”den falska” blir delvis fördrivna, fängslade och avrättade men även förlåtna (om de inte varit för nitiska).
Kanske är det möjligt att ättlingar till Tiridates ”den falske” finns kvar i exil. Kanske har denna ättelinje ännu kvar sympatisörer i Yolev? Om än i hemlighet.

birkebeineren skrev: ↑2023-04-26 11:26 Om Yolev och jorderna under Harald Krokig har följande sagts i historien för Nya Arno:

gtjorgo skrev:427 e.O
Grannen Yolev faller för jordernas anfall där även konungen stupar tillsammans med kronprinsen. Jorderna inrättar den avlidne konungens bror som vassal i Yolev. Harald Krokig tillsätter även en jordakisk sköldjarl att jämte marionetten styra över de delar av Yolev som nordfolket hävdade var sina gamla skatteländer (och inte betalad skatt på över tre hundra år!). Härifrån terroriseras sjöfarten i stora delar av västerhavet men framförallt den i gryppas vik. Från träsket leds dock ett motstånd mot jorderna. Först av den avlidne konungens syster, prinsessan Tirea, sedan av hennes yngsta son, Ramaphoria (de två äldre sönerna avlider i kamp med jorderna under Tireas livstid). Nya Arno har få resurser till över att stödja frihetskämparna med vilket ses som något av ett svek från Yolevs sida.

Jordernas första anfall på Yolev är inte exakt daterad än men de första kom någon gång 404-408 eO. Krigshandlingar pågår alltså i Yolev under tiden fram till jorderna tar kontroll 427 eO. Efter det och fram till Harald Krokigs död 456 eO pågår det endast viss motståndskamp ledd från yoleviternas sida.


Precis. Jorderna är under denna tid mycket starkare än yolevitera och huvudorsaken till att självständigheten kommer åter är just Krokigs frånfall då jarlarna i Kard började tjafsa internet. Detta skulle dock inte Yolev själva hävda..


Jorderna anföll och plundrade under hela denna period 404-456 eO även ändra Klomelliska stadsstater. Nya Arno och Mercana och möjligen också Melorgh. Addiaska hade inte uppstått ännu och kusten här låg utan någon statsbildning. Periodvis härjades även statsstaterna kring Jaggarack. Jorderna kom huvudsakligen genom Baxarträsket och över Hisskoviska åsen men det finns även en tanke om att de släpptes (eller betalades?) förbi Mercana och plundrade upp längs Maure.

Jag tror vägen via Maure kan varit ganska öppen oavsett vad Mercana tyckte. Stadsstaten var ju ganska manglad efter Mercansk- Sanziska kriget (magikernas krig) och jag kan gissa att man under första tiden nästan betalade Jorderna att åka vidare uppför Maure och lämna staden ifred. Mot slutet av tiden, kanske från ca 430 e.O. så var manstarka nog i Mercana att värna sig?

Torquemada skrev: ↑2023-04-26 16:35 Melorgh plundrades bara av de mest äventyrliga jorder. Efter Magikerkriget var Melorgh en ruin full med odöda och monster, glödande av magisk energi. Attraktivt för typ, Conan, men inte för en reguljär plundrare.

Väldigt rimligt att undvika för sunda plundrare:-)

Torqemada skrev

MERCANA – KLOMELLIENS FRÄMSTA STAD

INLEDNING

Mycket bra!

RELIGION

Kommenter: man skilde sig väl inte från joriska imperiet utan från Kontinentaljoriska riket? Eller har jag missförstått?

De trakoriska gudarna är väl till stor del samma som den kejserliga panteonen (fast med några tillägg?)

I övrigt strålande!:-)