ErebAltor.se

Snyggt. Varför det kallas Ogoramag ute vid norrkusten i Västerhavet? Tja, kanske avser det ett område av rev där det odlas långalger i stora mängder? Eller finns här mängder av vulkaniserade glasklippor liknande de i Glashavet öster om Soluna? Ruintopparna av en sjunken woddamitisk stad som gör farvattnen osegelbara?

Hertig Bogul Ogoramag av Telnema nere i Zan Ri har säkert svaret.

Fantastiskt vackert som vanligt

birkebeineren skrev:Snyggt. Varför det kallas Ogoramag ute vid norrkusten i Västerhavet? Tja, kanske avser det ett område av rev där det odlas långalger i stora mängder? Eller finns här mängder av vulkaniserade glasklippor liknande de i Glashavet öster om Soluna? Ruintopparna av en sjunken woddamitisk stad som gör farvattnen osegelbara?

Hertig Bogul Ogoramag av Telnema nere i Zan Ri har säkert svaret.

Hehe, vafan, jag drog dit namnet där innan jag hade fått svar från dig, sen stannade det tydligen kvar!

Spårvägen i Magilre, eller Låga linjen som den där kallas, kom upp i annan tråd och på följande gamla karta är dens tänkta sträcka markerad i lila. Mindre sidospår som ansluter till huvudspåret finns byggda av lokal adel och av vissa handelshus men endast huvudspåret finansieras och underhålls av kungamakten, möjligen i samarbete med Moril Dilazs stadsråd. Ingeniörskonsten står dvärgarna i Palatin för och som dragdjur används oxar och träsktapir. Träsktapirens lokala habitat syns förövrigt i de ljusgrönstreckade områderna Efronzink (stora i nordöst) och Haazink (lilla i sydväst) och kallas lokalt för ziplodit.

Magilre landet annorlunda.
Lite trist kanske men allt kan inte vara dödsspännade ens i Ereb Altor.

Varför inte kasta in några tiotusentals svarta piratankor?
Det platta landet borde vara perfekt för dessa gynnare. sedan att de inte kan ta sig in i husen är en annan sak.

Magilre landet annorlunda.
Lite trist kanske men allt kan inte vara dödsspännade ens i Ereb Altor.

Tycker du det? Jag har alltid gillat Magillre. Författarens kärlek till tåg, språket som är magiskt och Drylerna. Tycker inte alls att Magillre är så trist. Jag minns att vi hade väldigt kul när vi spelade det två äventyren i Magillreboken.

Varför inte kasta in några tiotusentals svarta piratankor?
Det platta landet borde vara perfekt för dessa gynnare. sedan att de inte kan ta sig in i husen är en annan sak.

Vad menar du? Skulle de invadera?

Ja!
20 000 svarta ankor dyker upp och anfaller allt i sin väg!
Kvack kvack!

skaraborgarn skrev: ↑2020-10-02 10:40 Ja!
20 000 svarta ankor dyker upp och anfaller allt i sin väg!
Kvack kvack!

Hmm. Inte riktig i min smak, men utveckla gärna. Hur skulle en sådan invasion se ut och ens vara genomförbar? Ganska många skepp. Vad är syftet? Varje anka vill ha någon form av byte som lön. Magillre sägs vara rikt, men 20000 pirater, då pratar vi stora summor. Vad är Magillres motdrag? En sådan flotta dyker väl inte upp från ingenstans? Så många frågor!

Nja det var väl inte så genomtänkt men jag har nu gjort ett äventyrsförslag med svarta ankor som ska in i Gunsten och hämta skatter. Spela och njut!

Västerhavet runt Magilre enligt en gammal kladdkarta. De färgade strecken (förutom markeringen kring det mörkblåa Dimhavet) visar tänkta större handelsvägar.

Vart kan en stor invsionsflotta med svartankor tänkas komma från? Magilres västra och norra kuster är dessutom mycket brant så det måste tas med i beräkningen.

Eftersom vi pratat om DLV i Magilre i Klomellientråden och jag blev ombedd att ta ämnet hit har jag skrivit ett förslag över hur DLV kan tänkas vara i Magilre.

Den Lysande vägen I Magilre
Den Magilliska kyrkan och det Kontinental systemet

Man talar ofta om de två förhärskande grenarna av den Lysande vägen, den Caddiska grenen och den Aidniska grenen, men i sanning finns det betydligt fler. Under den Aidninska grenen frinns fler utlöpare som alla, tekniskt sett, lyder under Exarken av Ekeborg men som skiljer sig på flera punkter i organisationen. Det man har gemensamt är den övergripande läran – den Magilliska kyrka är ett typiskt exempel på en sådan gren.

Kyrkan i Magilre lyder formellt under Exarken av Ekeborg men är också starkt kopplad mot den magilliska kronan. Detta kommer sig av att när kung Capaz Ry'caril införde den Lysande vägen som statsreligion gjorde han efter att ha avsatt Kabrinzilärans prästerskap och såg därför ett alltför organiserat prästerskap som ett hot mot staten. Capaz Ry'caril slöt därför ett avtal om att den Lysande vägen i Magilre skulle vara semiautonom mot Exarken och främst vara hörsamma mot deras lära medan den världsliga biten med byggen av tempel och solkatedraler skulle skötas av staten. Hälften av tiondet skulle därför tillfalla kronan som tog på sig ansvaret för att tjäna och beskydda kyrkan i världsliga göromål.

När man stiftade Solorden 233 var de inte välkomna till Magilre. Kungen, Zuntaz I, framhöll fördraget att kyrkans världsliga göromål skulle skötas av kronan. Istället grundade kungen den Andliga och Militära Magiliska riddarorden. Kungen skulle vara ordens stormästare och antalet övriga medlemmar sattes till en prior och 36 riddare. Medlemmarna svor både konungen och kyrkan trohet. Tolv riddare skulle vara Kerigassens vapenmän, tolv skulle befinna sig med hovet och de återstående tolv skulle uppvakta sin prior. Vapenmärket skulle vara en grön tolvuddig sol med fyra snedställda liljor mellan strålarna på gul botten. Magilre deltog aldrig som nation i Soltågen. Detta hindrade dock inte flera magilliska riddare och adelsmän att delta i dessa självmant Nämnas kan Mikaz Goron av Bzegusta-i-öst som var stormästare av Solfararorden. Teknist sett skulle den Magilliska andliga och militära riddrorden kunnat kallats till tjänst av Exarken men så skedde aldrig.

Med den Stora Schismen 278-281 e.O. tvingades kyrkan i Magilre ta ställning till om man ville följa Caddos eller Ekeborgs Exark. Eftersom man inte vill förbjuda magi anslöt man sig till den Aidniska grenen formellt men man vidhöll fortfarande rätten till avtalet från 151. Trotts att man anslöt sig till den Aidniska grenen upphörde inte alla relationer mellan kyrkan i Magilre och kyrkan på Caddo lika abrupt som i söder. I stället har den Magilliska kyrka i århundraden fortsatt att importera teologiska skrifter och religiös konst från Caddo. Denna import har gett upphov till att kyrkans konst och arkitektur mer påminner om Caddos än om Aidnes.

Vid instiftandet av den Ljusa handen ställde sig kronan först motvillig till att införa denna i Magilre. Dock hade man inget val då det rörde sig om ett ställningstagande i läran och inte det världsliga. När Exarke även propsade på att få ställa en kontingent Solriddare till inkvisitorernas förfogande vägrade dock kungen. En kompromiss kom till stånd där den Andliga och Militära Solseraforden grundades. Liksom i Magilreorden var konungen dess officiella stormästare och underställt honom en prior. Orden består utöver dessa av 24 riddare varav 8 står Ljusa handen till förfogande, 8 står konungen till förfogande, 4 är stationerade med priorn i moderhuset och 4 i är stationerade i Ekeborg hos Solriddarorden. Man avlöser varandra på ett roterande schema så ingen riddare skall råka bli för trogen mot den Ljusa handen. Samtidigt med införandet av Solseraforden grundades även den Militära och Andliga St Capazorden. Deras positionering är främst för att skydda Bôntisalen av Moril Dilaz. St Capazorden grundades av två huvudsakliga skäl. Först var den tänkt som en uppvägning mot Solseraforden, som ansågs kunna bli farlig i det långa loppet, och dels för att kunna kontrollera Bôntisalen i Moril Dilaz som blivit lite för rik och mäktigt för kronans smak. Orden består av 18 riddare samt deras prior. 6 riddare står till Bôntisalens av Morils Dilaz förfogande, 6 riddare befinner sig vid hovet och de återstående befinner sig med sin prior i moderhuset i Munzga. Men de andliga riddarordnarna är inte helt orepresenterade i Magilre. 597 e.O. gjorde kronan en överenskommelse med Solorden att upplåta en naturlig hamn på en ö i södra Magilre. Detta gjorde man med löfte om hjälp att erövra Bezgusta.

Kyrkan i Magilre är i mycket som den är i Aiden rent organisatoriskt. Kerigassen av Munzga leder kyrkan i Magilre och är bara underställd Exarken av Ekeborg. Under Kerigassen finn ett flertal bôntisat som sedan sönderfaller i flera riarkat. En Bôntisal harr rätt att hålla sig med 4 riddare och ett väpnat följe på samma nivå som en baron (Bôntisalen av Moril Dilaz har sina sex St Capazriddare och ett väpnat följe motsvarande en hertigs). Kerigassen har sina Riddare från Magilreorden samt ett väpnat följe som motsvara en hertig.

I Munzga finns katderalskola och bibliotek med möjlighet till högre utbildning inom kyrkan. En skillnad som är markant är de magilliska riarkerna oftast är bättre utbildade på gräsrotsnivå och den genomsnittliga dalkiskan har högre standard än i Aidne. Dessutom så älskar de magilliska riarkerna att debattera dogmatik vilket kanske inte är så konstigt då nationalsporten i Magilre är debatt. Detta har också gjort att man har högre i tak när det gäller debatt även om den Lysande Handen vet när man når takhöjden.

Något som även står ut i Magilre är kyrkomusiken. Medan man i många andra länder fördrar A capella sång eller orgelmusik använder sig magillerna gärna av små orkestrar. I mindre församlingar kanske man en till tre blockflöjtister medan en solkatedral kan hat upp till åtta stämmor på blockflöjt, harpor, lutor, pukor, horn och trumpeter.

Den magilliska kyrkan spiller även över mot Klomellien. Även om Kerigassen av Addiaska har egen bestämmanderätt i sitt kerisatt tar han emot mycket hjälp från Munzga och kyrkan påminner därför mycket även här om den i Magilre och därför slår man ibland ihop Kyrkan i Magilre och Klomellien och kallar dem för den Kontinentala grenen efter det Kontantnaljoriska riket. Eftersom Magilre har så högt i tak gällande dogmatiska debatter och till viss del står nära Caddo på vissa sätt händer det att magilliska riarker flyttar till Nya Arno för att där konvertera.

Wow, intressant läsning!

Mikael skrev: ↑2021-10-19 17:09 Wow, intressant läsning!

Tack!

En grupp inom Ljusa Handen som kallas ”purisiter”. Det finns ingen egentlig organisation utan det är en växande rörelse av hängivenhet som Yvein Hevels högra hand och acolyt av samma årskurs, Odus Di av Uan (Magilre), ligger bakom. Munzga i Magilre där Odus sitter. RP avslöjar inte bara en Maaltjänare i Ljusa Handens skrud utan har också möjligheten att avslöja ett växande hot inom den Lysande Vägen då puristerna blir allt fler och somliga talar om Odus som inte bara nästa Pûr-kerîgass utan även nästa Exark. Odus är Maaldyrkare av den frälsande skolan och har fått god användning för sina tortyrkamrar som han använder för att skapa tjänare till Maal. (Många unga puristerna bär naturligtvis gissel och sysslar med självtukt också.) Ingen utom Odus själv känner till hemligheten, men en av hans närmaste inkvisitörer har börjat tveka efter att ha bevittnat en av Odus genomförd och gastkramande smärtsam tortyr med dödlig utgång. Odus ser möjligheterna som finns i att träda i sin acolytbroders fotspår och innifrån förändra Lysande Vägen till ett verktyg för Maal!

Hittade min gamla idé om Ljusa Handen i Magilre.