Ghazam skrev:Från den här tiden härstammar de hjärtliga kontakterna mellan länderna och får sin ceremoniella form (dessa ceremonier är tämligen ustuderade och jag tänker mig här någon form av nästan rituella kontakter a la mellan handelshusen i Bingtown och det mystiska folkslaget the Rain Wild Traders i Robin Hobbs 'Ship of Magic').
Mycket illustrerande inspiratinskälla!
Ghazam skrev:Under det andra århundradet efter Odos födelse knyter man från berendiskt håll en viktig kontakt med dvärgarna i Nidabergen i och med anläggandet av kolonin Torsborg. Alverna anser dock att detta inte är helt lyckat. Den berendiska drottningen Nevinanda står inför ett svårt val men övertalas av sina militära rådgivare att landet behöver dvärgarnas vapen. Alverna ser detta som att man indirekt stöder våldtäkten på naturen i och omkring Torsborgs skogar och man drar tillbaka sin ambassadör från Entika. Kontakterna med Landori förblir fortsatt goda, men kommer aldrig mer att bli så kamratliga som på Limondias av Skogens tid. För mer information, se kontaker med alverna på wikin.
Nu är ju inte de nargurisk-alvisk-dvärgisk-berendiska relationerna helt utvecklade än men vi vet att berendierna färdas med flodbåtar upp Leipterfloden till (sin koloni) Torshem och att detta sker med alvernas tillstånd/godkännande.
Berendiernas handel med dvärgarna var säkert inget alverna gillade men någon skövling av naturen kring Torsborg förekom alldrig. Området söder om Nidapasset gavs för mycket länge sen till de narguriska ovaterna och det var med dessa berendierna förhandlade om grundandet av sin koloni.
Men att faktisk berendierna började handla med dvärgarna känns som helt logisk till de avsvalnande kontakterna mellan Berendien och alverna. Någon allvarlig incident kanske också utspelade sig och det hela slutade med att alvernas utsända vid hovet i Entika drogs tillbaka. Berendierna tilläts dock använda sin rätt att färdas på floden.
Ghazam skrev:De vänliga relationerna länderna emellan får sig dock en knäck då dermanierna erövrar Felicien. Trots rop på bistånd förblir Berendien passivt under hela den dermanska konflikten och detta ses som en av anledningarna till att felicierna gick till angrepp mot Berendien år 344.
Relationerna borde också ha börjat försämras tidigare då Felicien redan på 200-talet grundat kolonier i Soluna och den slavhandeln som här blev en av versamheterna gillades nog inte av de LV-trogna i Berendien. Nu var kanske inte dessa så stärka i landet än men om jag tolkar dig rätt så fanns missionärer i landet tidigt (hur UG ställde sig till slavhandel vet vi dock inte, eller?).
Felicierna kan dock trots sin arrogans ha sett sig tvingade att be berendierna om hjälp under ocupationen men då de inte fick någon avslutades de fåtaliga kontakterna som fanns mellan länderna
Ghazam skrev:Under soltågen mot bl a Efaro användes berendiska hamnar som underhållspunkter för solriddararméerna. Närheten till Berendiens kornbodar var något som utnyttjades av solfararna och caddiska och erebosiska köpmän upptäckte på så sätt denna lukrativa marknad i centrala Kopparhavet. Berendien drogs sålunda tätare in i det nätverk av handel som idag är etablerat i länderna runt Kopparhavet.
Passar utmärkt med soltågstankarna!
Ghazam skrev:Genom inträdet i den Lysande Vägens gemenskap öppnades många dörrar och man ger skenet utåt att vara en i det närmsta helt omvänd region, allt för att vara bundis med zoraker och kardier. Man deltar gärna i farsegels turneringar och skickar delegationer till Ekeborg och Pendon, alltför att knyta vänskapsbanden med grannarna i väst.
Ett bra sätt att omtala förhållandet mellan UG och LV utan att gå i detaljer som inte avklarats än.
Men jag vet sedan tidigare att det är lite kontroversiellt att fundera över månsilvrets roll. 
