Vad om det någongång under slutet av Mörkertiden vandrade in ett människofolk over bergen från norr och mycket målmedvetet sökte sig till den plats där den urgamla ruinstaden Pharynx legat sedan innan Kejsardömet Jorpagna och dets legioner tågade in over Aidne. Folket leddes av en grupp magiker som hittat kunskaper om ruinstaden och vad som dolde sig under den. Ur djupa valv grävde de upp stensarkofager med mumifierade varelser från den Första Skapelsen, varelser som inte var menade for denna tid - lindskiarnar. Magikerna animerade dessa till ett skenliv och såg som sitt mål att återskapa den värld då magien var mäktig och konsten var stor. Pharynx återuppbygdes med kunskaper från de mumifierades minnen och magikerna såg sig sina skapelsers potential. De ville börja med Aidne och sedan fortsätta med Altor. Pharynkierna som magikernas folk nu kallade sig började sin erövring och använde linskiarnarna som veritiabla stridsvagnar då deras krigskonst bokstavligen var av en annan värld. Folken rundt ikring, jorer som pamper, flydde trots sin numerära overlägsenhet och lindskiarnarkrigen tog sin början - Aidne skulle alldrig bli sig likt.
Min tankar med detta:
Att ge en möjlig förklaring till lindskiarnarnas omtalade förmågor och utseende genom att anknyta till både magiker och en annan Skapelse. Sen så låta ansvarige/SL bestämma vad som är fakta och vad som är rykten.
Att ge den historiska bakgrunden till den såkallade
Lindskiarnarkrigen som var mycket central for bildandet av Aidnes första rike sedan Mörkertiden och varför den senare har fått så stor uppmerksamhet i Zorakins "mytologi".
Sen är det upp till
Fraxinus, och er andra, att avgöra om det fungerar.
Linskiarnarnas historia
Sedan urminnes tider låg det i västra Altor, i det senare benämda Ereb och i regionen Aidne vid Grindanuhalvöns nordöstra del, ruinarna av en stad kallad
Pharynx. Ruinstaden låg där innan erdirerna kom till västra Ereb, pamperna såg den när de red forbi och då Kejsardömet Jorpagna koloniserade landet fanns den där. Den bestod endast av stora stenbyggnader som forutom att verka mycket gamla inte bjöd på så stora överraskningar. Folk hämtade ibland byggnadsmaterial i utkanterna eller jagade bland stenhusen men lämnade den annars i fred.
Under Mörkertiden som i Aidne likt andra platser var en orolig och mörk tid vandrade många folkstammar kring, nya som gamla. Eftervart hittade de dock platser att slå sig ner på och små samhällen kunde växa fram. När så under 200-talet fO ett folk vandrade in i det som skulle bli Zorakin fanns det fortfarande gott om plats även om stammar som penner och raxorer hade börjat bygga sina hem här. Pamperna var också de mycket reduserade i antall och strövade inte länger över så stora områden. Det nya folket var av jorisk härstamning och förmodades komma från någon av de forna provinserna i norr. De höll sig dock för sig själva och verkade vara ledda av en liten grupp präster eller magiker. Målmedvetet gick de mot Pharynx och valde här att sätta upp sina tält. Sen hände inte så mycket mera utan Aidnes sämhällen fortsatte att stabiliseras och Mörkertiden verkade gå mot sitt slut. Några mandelmunkar från lyceet i Pendon försökte ta kontakt med
parynkierna, som folket kring ruinstaden hade börjat kallas, men dessa avvisades bestämd.
Sanningen om de såkallade parynkierna var att de som andra trodde var ett jorisk folk från norr som sökt sig en plats i kaoset efter den Tredje Konfluxen. Det som ingen visste var att en sekt magiker hade tagit kontroll över folket i avsikt att använde det i sitt heliga syfte; att återupprätta en civilation från innan
Gudarnas Vrede. På något vis visste dessa magiker att ruinstaden Pharynx var från denna tid och att under den skulle varelser från den Första Skapelsen finnas. Under närmare ett helt århundrade fick de sitt folk som de styrde likt präster, att gräva sig ner i djupet under Pharynx, ner till gravvalv de visste skulle finnas där. Samtidigt byggde de en mur kring ruinerna och lät inga utomstående ta sig in. Slutligen hittades det de sökte; stensarkofager öppnades och ut lyftes stora varelser inlindade likt mumier -
lindskiarnar. Varelserna var inte döda men ej heller likt de engång varit. Magikerna lyckades väcka upp dem och de kunde röra sig och tala men verkade inte ha någon egen vilja att själv leva. Magikerna såg dock detta endast som en tillfällig motgång och började den nästa delen av sin stora plan. De extraherade kunskaper från lindskiarnarnas minnen och började återuppbygga Pharynx. Förvånade över det de nu kunde åstadkomma så snabbt vid hjälp av formågorna hos sina viljelosa gudar/tjänare greps de av storhetsvansinne. De ville inte vänta tills Pharynx var helt återuppbyggd och lindskiarnarna helt återställda (några tvekade nog även på om detta någonsin skulle hända) utan ville erövra världen med en gång - de gick ut i krig.
Sektledningen av magikerpräster skickade nu ut sitt underlydande folk och med krigsutrustade linskiarnar i sina led gick de till skoningslösa angrepp på de ikringboende stammarna. Den återuppväckta kunskapen handlade inte om bara magi, konst och framstående arkitektur utan även om krig. Magikerna följde med ut i bataljerna och kunde utnyttja förmågor hos varelserna till att göra sina numerart undelägsna styrkor segerrika. Det parynkiska folket lade snabbt under sig nästan hela Grindanu och tågade uppeggade vidare mot Indar. Inget verkade kunna stoppa dem och lika många som parynkiernas pikar och armborst dödade skrämde lindskiarnarna bort med sin blotta reseliknande skepnad.
Sen vet alla som studerat Aidnes historia hur det gick; pennernas hövding på södra Grindanu Valien Valiensson sökte hjalp hos echter och dalker, och efter ett lyckosamt mord på magikernas översteprast inne i själva Pharynx börjar återerövringen. Lansforsedda ryttare som lyckas ta sig genom parynkiernas led och fälla de stora lindskiarnarna gjorde att sammanhållningen bröts och genom sitt mycket större antal kunde zorakierna och kardierna vinna tärräng. Till sist foll själva Pharynx och
lindskiarnarkrigen var över.
Några magiker lyckades dock undslippa Pharynx fall och med ett fåtal trogna underlydande fly upp i Aidnebergen. Med sig förde de ett par av lindkiarnarna och dessa räddades således under förstörelsen av parynkiernas välde. Det sägs att bortom bergen gömda i Snoarskogarna finns sekten kvar, ivrigt dyrkande sina heliga gudavarelser - de vilande lindkiarnarna.