ErebAltor.se

Torquemada skrev: ↑2022-07-11 16:58 MELORGHS MAKTER UTANFÖR MELORGH

Ett fåtal melorghiska gudar tillbeds utanför hemstaden. Melorghier betraktas allmänt som knäppa och deras gudar som vrånga och ointressanta, så deras missionerande går inget vidare. Melorghier har en kluven syn på mission; å ena sidan är det inte bra om en gud börjar intressera sig för andra städer mer än för Melorgh, man tror som regel nämligen att gudarnas kraft och uppmärksamhet är begränsad, även om man gör undantag för den mäktiga och snälla Etin. Å andra sidan tror man samtidigt att om utsocknes tillber en melorghisk gud så dras kraft och gudomlig välsignelse från deras stad till Melorgh.

I Hamur har ett fåtal hamuriter insett Nargivs sanna natur och tillber honom innerligt, då han är en mycket nyttig och mild gud, så länge man inte konfronterar honom i en mörk gruvgång.
Melorghierna är mycket glada åt denna tillbedjan, och tar alltid med sig Nargivmedaljonger för att sälja eller ge bort när man vallfärdar till Hamurs heliga berg.

Olem har, som alla vet, gjort resan från att vara en sur ceremonigud i Melorgh till att bli en nationellt enande festgud i Mercana, för att sedan återvända i ny form till sin hemstad. Med undantag för prästerna har mercanierna helt glömt bort varifrån deras gud kommer, och påståenden om att han kommer från Melorgh möts av gapskratt eller käftsmällar. Melorghierna är ganska generade av hela affären, och Olems tempel och deras tillbedjare är som känt förvisade från Stadsklippan och måste utöva sin kult vid gränsen mot Mercana.
Hur Olem själv upplevde att bli tillbedd som gnällig regelmakare i Melorgh är inte känt, men Bozsas metafysiker är övertygade om att Olem en gång i tiden var glad åt att få någon som helst tillbedjan, enligt deras teori om att tillbedjan ger kraft åt gudarna, men att han nu helt lämnat Melorgh bakom sig och inte ser tillbaka.

Rokim och Rokia har fått ett mycket litet antal tillbedjare i Mercana. Trots allt är tjuvgudar sällsynta, och vem annars ska de be till?

Narkathoths mörka kult har spridit sig till Brikho och infiltrerats av zemniterna. Det har inte gjort den mindre olaglig, då Brikhos ledare, nästan oavsett vilka de är, inte har lust att bli slavar under en demongud, oavsett hur söta hans löften är.

Ogim är ganska populär i Mercana och Hisskov. Hans fokus på rikedom, njutning, tur och slump, spådomar och spel och dobbel gör honom mycket attraktiv för mercanier och hisskoviter, även om mercanierna ignorerar all botgöring och hisskoviterna tonar ner de mer oaptitliga hedonistiska excesserna och de mer ociviliserade aspekterna av överklass-översitteriet. Ogim har inte lyckats få några riktiga präster eller ordentliga tempel utanför Melorgh, men han har mindre kapell och folk som klär ut sig till präster. Vidare lever minnet av Den Levande Ogims segertåg över landet kvar i klomelliernas minne. Många hoppas på hans återkomst, om så bara för att göra slut på de många prövande småkonflikterna i landet, även om man inte själv är så religiös. Melorghierna är kluvna till Ogims popularitet. Deras tro är att Ogim är ombytlig och de vet att Mercana kan erbjuda långt mycket rikare offer om kulten skulle växa där. En del är dock glada åt framgången och erbjuder glatt hjälp och råd till utländska ogimiter, något som antingen resulterar i föraktfulla fnysningar eller i ett ogenerat utnyttjande av melorghiernas hjälpsamhet och godtrogenhet.

Morguck tillbeds i Brikho, där han inte ses som en demon utan som en mycket kraftfull stridsgud (bägge sakerna är dock sanna). Melorghierna är lite besvärade av det här, då de flesta har lämnat den aktiva Morguckdyrkan bakom sig. Orcher-kultisterna ignorerar i stort melorghierna, men är inte fientligt inställda till dem. Okänt för alla och utan Melorghs försorg har Morguck för egen maskin även skaffat sig en kult bland Bestbergets svartfolk. Morguck är inte själv fullt medveten om hur stark hans kult är i Melorgh och Brikho.

Näst efter Ogim är hantverksguden Gamle Snabbhand Melorghs mest framgångsrika exportgud, något som de själva är omåttligt glada åt. Kulten är nästan helt oförändrad, och då Klomellien är fullt av hantverkare har den en mycket god jordmån framför sig, och har till och med fått några präster – vilket den i stort saknar i Melorgh. I Addiaska har Snabbhand helt sonika omvandlats till en mänsklig förbild, med en påhittad historia om hur Etin välsignat honom och upptagit honom till sig, och låtit honom vaka över de sina. Ozymandias är inte glad, men kultens lågmäldhet och godmodighet gör den en smula svårbekämpad för honom. Karkor har fått maka på sig av det enkla skälet att människor helst tillber mänskliga gudar. Dvärgarna har inget att invända.

Slutligen förekommer en sorts antimission, då melorghierna genom sina pajaskonster i Thorms namn faktiskt lyckas minska hans popularitet i Triska. En triskier som får syn på en melorghisk Thormdyrkare i full mundering kommer i bästa fall att spotta eller spy åt honom, men mer sannolikt kommer han att ge hädaren ett rejält kok stryk. Detta är ingen att förvåna då melorghier som dyrkar Aesir går runt i illröda lösskägg, röda mantlar och hornprydda hjälmar, och viftar med sina yxor och hammare åt höger och vänster, högljutt brölande Thorms namn medan man också skriker ”MJÖD, MJÖD, MJÖD, Vi VILL HA MERA MJÖD” och ”VI VILL SLÅÅÅSS!” En händelse som bevarats i både Melorghs och Triskas minne är när tre triskier skulle läxa upp en melorghisk aesirdyrkare som oturligt nog för dem uppnått det fulländade bärsärkaraseriet och högg ner all tre innan någon av dem hann göra motstånd. Händelsen skulle utan tvekan ha lett till diplomatiska och militära konsekvenser om inte alla tre överlevt. Två av dem lyckades hålla sina identiteter hemliga, men den tredje, Opfer Hethjärna, fick genast lämna sin tjänst som huskarl för att i skam fly till skogs, androm till varnagel. Det viskas än idag att en av de andra två var oligarken Vildbetes far, som lyckades tysta ner sin inblandning i hela affären, fast utomstående ser det mest som baktaleri från de andra två oligarkerna. Vem melorghiern var är okänt, då han måste ha tappat minnet efter att ha kvicknat till efter sitt stridsvansinne.
Men vanligtvis övermannar förstås triskierna melorghierna, men inom den melorghiska aesirkulten gör man bot för sin mjäkighet genom att få stryk av någon som är starkare än en själv, så relationen med Triska har inte försämrats, även fast triskierna har blivit om möjligt ännu mer irriterade på melorghierna.

Torquemada skrev: ↑2022-07-11 22:36 Kan ni vara snälla och gå igenom nedanstående text med luskam?

Det har sagts mig att Mercanas Karneval är den största tilldragelsen i Klomellien, näst efter de Hisskovitiska Spelen, men sanningen är den att inget är större, och angår fler, än de ständiga krigen i vårt land. Även om inget storkrig pågår så är hela året en ständigt malande köttkvarn som bara gör legosoldater och plundrare glada; de förra kan resa runt över landet alltefter årstiderna och räkna med välbetalda och blodiga uppdrag hela tiden.

Detta är både en rimlig beskrivning och sannolik hållning många har. Triskernas stormöte är väl ”större” men en betydligt mer utdragen affär så den bör inte konkurrera med Mercanas Karneval. Därtill är ”stormötet” främst stort hos trisker samt utsocknes mindre köpmän och handlare. Inte bland de lärda i Yolev eller hos handelshusen i Mercana.

När vårens första svaga tecken börjar synas stormar Bestbergets orcher ut och härjar över hela södra Klomellien. Kanske har de ynglat av sig och vuxit till sig under vintern inne i berget, kanske har nya orcher anlänt från det inre av Altor, hur som helst så är våren den tid då de blir som mest rastlösa. Dock utgör de ett ständigt problem även under det övriga året.

En fråga: vet man om att bestberget har förgreningar ut i landet? Att de väller ut över hela södra klomellien är ju oftast en överdrift i mina ögon. Det innebär ju inte att Vidinia skräder med orden då hon som Boszas utsände lär vilja sätta emfas på problemet.


Då sedan högsommarens värme sänker sig över landet så för förliga vindar Ransards krigsskepp till alla Klomelliens kuststäder, för att sedan spy ut sina härjande bärsärkar så långt inåt landet de kan. Även om de stora flottorna inte är en årligt återkommande plåga så är den sommar sällsynt som inte ser åtminstone några ransarder.

Fungerar bra. Jag är dock osäker på att ranerna har bärsärkar. Kanske bäst att kolla med Fafnir i Ransardtråden?

När sedan skörden har bärgats och hösten gör sitt intåg så är det Triskas huskarlars tur att dra i fält, antingen mot Sanzas, Hamur eller Hisskov, eller mot så många de förmår och tror sig kunna övervinna. Ibland är de till och med övermodiga nog att anfalla Addiaska eller mitt älskade Bozsa. Även om Triskas så kallade beskattningar inte är lika våldsamma som de andra krigen så är deras regelbundenhet en plåga som hindrar stora delar av landet från att utvecklas i en mer positiv och mindre krigisk riktning.


Stämmer på pricken med min bild:)

Knappt har isen lagt sig över Klomelliens floder förrän de grymma magillerska jakterna stormar fram från Magilre, och när sedan midvintern borde ge frid åt även de hetaste hjärtan finner uthungrade barbarer för gott att anfalla Hamur.

Kanske kan man förtydliga att dessa barbarer är Dyler från klomellerbergen?

Ibland anfaller dessa härjare på oväntade tider för att ta sina offer med överraskning, men de verkliga mästarna på oväntade anfall är tyvärr Brikhos orcher, som aldrig låter kalendern styra sina krigståg. Addiaska, däremot, går till anfall mot Brikho inte på grund av andra omständigheter än hur många villiga riddare de har lyckats mobilisera.


Bör stämma. Detta är väl skrivet före kriget så riddarnas främsta mål var Brikho och inte Mercana när detta författades av Vidinia

Mina enda tröst i det allmänna eländet är att åtminstone Mercana och Addiaska har lyckats hålla fred och inte startat ett utdraget och förödande utnötningskrig mot varandra på grund av någon struntsak som prestige, tullar, musslor eller priset på salt.

Stackars profet vår Vidinia:-)

Vidina Ingaldiron

Torquemada skrev: ↑2022-07-11 22:36 Kan ni vara snälla och gå igenom nedanstående text med luskam?

Det har sagts mig att Mercanas Karneval är den största tilldragelsen i Klomellien, näst efter de Hisskovitiska Spelen, men sanningen är den att inget är större, och angår fler, än de ständiga krigen i vårt land. Även om inget storkrig pågår så är hela året en ständigt malande köttkvarn som bara gör legosoldater och plundrare glada; de förra kan resa runt över landet alltefter årstiderna och räkna med välbetalda och blodiga uppdrag hela tiden.

När vårens första svaga tecken börjar synas stormar Bestbergets orcher ut och härjar över hela södra Klomellien. Kanske har de ynglat av sig och vuxit till sig under vintern inne i berget, kanske har nya orcher anlänt från det inre av Altor, hur som helst så är våren den tid då de blir som mest rastlösa. Dock utgör de ett ständigt problem även under det övriga året.

Då sedan högsommarens värme sänker sig över landet så för förliga vindar Ransards krigsskepp till alla Klomelliens kuststäder, för att sedan spy ut sina härjande bärsärkar så långt inåt landet de kan. Även om de stora flottorna inte är en årligt återkommande plåga så är den sommar sällsynt som inte ser åtminstone några ransarder.

När sedan skörden har bärgats och hösten gör sitt intåg så är det Triskas huskarlars tur att dra i fält, antingen mot Sanzas, Hamur eller Hisskov, eller mot så många de förmår och tror sig kunna övervinna. Ibland är de till och med övermodiga nog att anfalla Addiaska eller mitt älskade Bozsa. Även om Triskas så kallade beskattningar inte är lika våldsamma som de andra krigen så är deras regelbundenhet en plåga som hindrar stora delar av landet från att utvecklas i en mer positiv och mindre krigisk riktning.

Knappt har isen lagt sig över Klomelliens floder förrän de grymma magillerska jakterna stormar fram från Magilre, och när sedan midvintern borde ge frid åt även de hetaste hjärtan finner uthungrade barbarer för gott att anfalla Hamur.

Ibland anfaller dessa härjare på oväntade tider för att ta sina offer med överraskning, men de verkliga mästarna på oväntade anfall är tyvärr Brikhos orcher, som aldrig låter kalendern styra sina krigståg. Addiaska, däremot, går till anfall mot Brikho inte på grund av andra omständigheter än hur många villiga riddare de har lyckats mobilisera.

Mina enda tröst i det allmänna eländet är att åtminstone Mercana och Addiaska har lyckats hålla fred och inte startat ett utdraget och förödande utnötningskrig mot varandra på grund av någon struntsak som prestige, tullar, musslor eller priset på salt.

Vidina Ingaldiron

Torquemada skrev: ↑2022-07-12 13:34 Vidina dog innan Musselkriget bröt ut, det här är skrivet innan hennes död. Karnevalen är mitt nästa projekt, den blir genom hennes ögon. Vidina skriver för en framtida tänkt krönika över landet, dock aldrig direkt publicerad (vad jag vet), dock på något sätt spridd, att läsas av de lärda och rika.

Hamurs utsatthet för barbarer är sedan länge fastslaget, mitt bidrag var mest att de kom särskilt mycket under midvintern. Enligt gtjorgo verkar det vara fråga om dylerska bergsbarbarer.

Ransards härjningar är också fastslaget, det eventuellt nya är att de mest kommer under högsommaren.

gtjorgo skrev: ↑2022-07-12 20:31 Bild 1 Hamurisk kvinna?
Bild 2 Samtal i en gränd i Mercana? (Kanske Poane?)
Bild 3 oxkärrebacken i Sjustaden i Bosza