Har inte läst Ärans väg eller spelat det på bra länge men det låter ju intressant, specielt när det är sådan blandning av folkslag. lite osäker om ja tycker att hälvlängdsmän ska va något av det 2älder2 filkslagen, tycker dom låter lite yngre, ungefär som människorna.Boshik3n skrev:...jag håller med Albrekt!
Vidare som man ser bakåt på de moduler som utgavs, så kom en handbok om alver, svartfolk, pirater etc. men inte ett dugg om dvärgar, det suger.
Jag gick igenom alla inlägg på dessa sidor innan jag knackade ned min fråga om maktens portar. OCH det som slår mig är att det verkar vara en allmän inställning att dvärgarna utgår från grynnerbergen - är det korrekt iakttaget?
I Ärans väg - maktens portar finns en (pytteliten) kronologi om deras historia, om det som hände på just deras plats...
I den äventyrssviten så framgår det att de fyra folken
dvärg, alv, halvlängdsman och ... Jätte (!) haft en pakt innan människan kom och roffade åt sig...
Så hur kom dvärgarna dit? - När? - Var finns de? -
Varför har den restriktioner?Boshik3n skrev: Att förflytta sig mellan bergskomplex är svårt, tidskrävande och farligt. Eftersom det dyker upp problem från djup och yta.
Portaler?! - genom vissa magiska teleporteringsvalv kan man förflytta sig från ett kungarike till ett annat - givetvis med vissa restriktioner - men på detta sätt reser man säkrare och snabbare än med vanliga karavaner. Dessa portaler är endast avsedda för typ mithriltransporter, kungliga kurirer, etc...
Allt annat fick vandra till fots. Därför verkar det som om alla dvärgar är mer eller mindre krigare. Dvärgarna upptäckte att de måste kunna kämpa och försvara sig på resande fot eftersom de har dyrbar och åtråvärd last.
Jag gillar!Boshik3n skrev:...magiska teleporteringsvalv...
.Dvärgarna uppstod någonstans i Akrogal, eller rättare sagt under Akrogal, men mycket tidigt vandrade de västerut genom system av urgrottor. Överjorden var ett okänt begrepp även om de ibland lämnade de djupet och utforskade mindre grottor nära ytan. Dvärgarna var fåtaliga och levde ett hårt men enkelt liv; de skylade nödtorftigt sina kroppar med hår och skägg, de drack källvatten och maten bestod av vilda svampar blandat med olika mineraler de knackade loss ur berget med enkla stenyxor. Den enda Guden var med dem. När dvärgarna såg Överjorden först gången har sedan räknats ut till att ha varit vid den åttonde fullmånen 6837 f.O. Platsen var någonstans i nordvästra Grynnerbergen och den första varelse dvärgarna såg och också den som nedtecknade händelsen var en alv vid namn Tirilion. Upptäckten av Överjorden var en mycket omskakande händelse för dvärgarna men de anpassade sig och från Grynnerbergen utforskades även denna nya värld. Dvärgarna såg det mesta av Ereb, Akrogal och Soluna både underifrån och ovanifrån, och flera raser/kulturer utvecklades även om de flesta bosättningarna fortfarande var små och utspridda under denna Stenens Ålder. Först när dvärgarna i en bosättning under Grynnerbergen lärt sig odla svamp kunde en högkultur utvecklas och snart behärskades konsten att framställa metaller; Bronsets Ålder kunde inledas 3700 f.O. Andra bosättningar lärde sig snabbt men Grynnerbergens storrike sågs som det främsta bland jämlika. När järnet upptäcktes 1700 f.O. var det i Grynnerbergen och nu började denna kultur kraftigt dominera andra dvärgar. Bruket av Grynnerdvärgarnas språk som "allmänspråk" härstammar från denna tid. När så förlusten mot människorna kom i "Järnkriget" 1534 f.O. och dvärgarna förlorade mycket av sin makt, utvandrade många från Grynnerbergens storrike. De dvärgar som blev kvar bildade nya mindre riken, varav ett är dagens Tharath-Khôn. Det äldre riket från Bronsets Ålder ligger numera förseglad djupt nere under de nyare rikena från Järnets Ålder. (Nelvorik Ceriern 384 f.O. vid Lycéet i Lîrvella)
"Förhistoria (10000-6000 fO)
I arla forntid, just efter den första Konfluxen, stred ljusets och mörkrets gudar om makten i tusen år. I det sista avgörande kriget besegrade ljusets gudar mörkrets härar och lyckades fängsla mörkrets härförare, guden Herz - Förtvinaren. Hans fängelse begravdes djupt i en oansenlig grav i Akrogals kyliga nord för evinnerlig tid. Årtusendena gick och gudarna lämnade Altor åt Altors folk att leva i fred. En fred som dock snart bröts av människors girighet och önskan att överrösta varandra. De äldre folken drog sig så småningom undan efter ett sista rådslag."
"ca 400-150 f.O Eledains Brödraskap – Den Lysande Stjärnans tid
Under denna period spred sig tron på guden Eledain bland folken i Akrogal och bortom dess kuster, men mycket är okänt om var och till vem Eledain först uppenbarade sig. Det är dock troligt att det var en grupp österländska ädlingar och krigare som först hängav sig till Eledain. Eledaintrons centrum och möjlig plats för uppenbarelsen skall ha varit deras örike även kallat Stjärnön. Var dessa öar låg är osäkert, men möjligen bland öarna i det jättelika innanhavet Aqsuili-Kartal eller utanför kusten någonstans mellan Kamsun och Slimpaku.
Eledains brödraskap hade både munkar och heliga riddare ("Eledains brödraskap"). Eledains brödraskaps främsta motståndare var den redan etablerade tron på Sathmog, en mörk entitet och en eldens gudom. Sathmogs tjänare var mäktiga i österlanden och hans präster fanns nära den världsliga makten även där Sathmogs prästerskap själva inte styrde. Men även andra mörkrets förkämpar stred mot Eledains brödraskap. Arméer av riddare med stjärnbannér mötte arméer av odöda innan tron fick bestående fästen på fastlandet. Eledain bredde snabbt ut sig i Akrogal under 400- och 300-talen f.O., men efter återkommande krig tycks brödraskapet och med dem tron ha dött ut runt år 150 f.O. Helgedomar kan fortfarande hittas i österns länder, och även på några få platser i östra Ereb. Den Evige Stjärnans Brödraskap lever dock främst vidare i Akrogals legender."
En ok variant, även om jag tycker bättre om långa vandringar under eller ovan jord. Borde dock ske så sällan som med flera tusen års mellanrum.Albrekt skrev:Vad sägs om att knyta portalbyggandet till De Bergtagna (nämns i Svavelvinter, s 19). Bergtagna dvärgar talar aldrig och kommunicerar knappt alls med resten av dvärgarna (ungefär som om de var gravt autistiska) men har mystiska krafter, står i kontakt med bergens vilja och kanske dvärgfolkets gud(ar).
Helt plötsligt (kanske en gång vart hundrade år i världshistorien eller ännu mer sällan) kanske en bergtagen dvärg börjar arbeta på en portal. Det tar år innan någon förstår vad det är han/hon sysslar med. Ingen i hela dvärgnationen vet varför eller vart den kommer att leda dem, men vet att detta är ett historiskt och heligt projekt. När den står klar pekar den bergtagne ut någon eller några dvärgar som går igenom för att aldrig komma tillbaka (portalerna är enkelriktade). De utpekade ser det som en heder och en religiös och patriotisk plikt att gå igenom även om de måste lämna sina föräldrar, släktingar, till och med barn och livspartners. De hamnar så i en grotta på andra sidan Altor, eller var som helst, och börjar ett nytt samhälle där. Möjligtvis kommer den bergtagne med för att hjälpa till i detta projekt.
Ibland slinker andra igenom, som en och annan orch, vätte eller äventyrande RP...
Bra idé?
I Svartfolk-modulen tror jag det nämns ett dvärgrike som jag "dvärgifierade" till Mirin Kôhn, något att lägga in i dessa berg? Tror det sägs att det föll för svartfolken men ingenting hindrar oss i att återbefolka det...Mikael skrev:Klomelliens södra gräns ser ut att vara naturligt höglänt och rent av bergigt (utlöpa från södra Melashebergen; ligger inte en farlig Dimmig dal där också?). Bergen har vildsinta barbarer, svartfolk OCH dvärgar, vilket gör dem rätt farliga att korsa. På andra sidan väntar säkert räder från fler svartklaner både från Melashebergen och Aidnebergen (nämnda brännande klan tex), samt förmodligen en del rövande barbarstammar likaså. Kusten på landremsan ser klippig ut och är kanske svår att ankra vid (men jag vill INTE ha fler höga farliga kuster som ursäkt i Ereb).
Förslagsvis ligger alltså Mirinohn (lokaldvärgiska som i översättning till "officiell" gryndyr blir Mirin-Khôn) någonstans i Melashebergen öster om Klomellien. Möjligtvis är det återbefolkat (kanske av ett annat rike i närheten eller av dvärgar från Klomellerbergen mellan Magilre och Klomellien)?***Encyclopaedia Orare började skrivas av dvärgaväannen Stentor Gapa verksam i den klomelliska stadstaten Bozsa, men blev alldrig fullförd då författaren försvann under en expedition till det fallna dvärgariket Mirin-Khôn 479 eO. Dvärgiska magiker fnyser föraktfullt i skägget åt skriverierna men encyclopedien används vid flera akademier och ordnar där övriga raser ser potensial i den udda magiformen. Magistrar vid akademin i Tricilve har framhävdat att det faktisk inte är någon skillnad i själva besvarjelserna mellan dvärgarnas form och människornas, men detta har alldrig kunnat verifieras då dvärgiska korthômer (magihus) håller hårt på sina hemligheter i utlärandet av magi.
Tror vi någongång och någonstans fastslog att dvärgara som tog som slavar härstammar från Melashebergen eller Klomellerbergen. Föreslår att dessa är av grynnerdvärgsk härkomst.gtjorgo skrev:Är det härifrån dvärgarna i Kopparbergen på Palamux kommer ifrån?
Dvärgarna på Trinsmyra som självvald färdases över havet gjorde det från Kardbergen (tror jag det står) och är förslgsvis därför av nordadvärgisk härkomst.- Kopparbergen på Palamux, Trakorien (Trakorien, sidan 19).
Tror en källa till dvärgarnas existens i Rung på Trinsmyra efterlystes tidligare i tråden och jag hittade precis denna på sidan 53 i Trakorien-modulen.
Någon annan med kommentarer eller tillägg!?Mikael skrev:Har åter kikat på folksidorna i EAK, sid 33.
Större dvärgriken finns i:
Tarat-Khôn - Grynnerriket med flera städer, det största och äldsta i Ereb. Det tidigare storriket hette Adâhz-toth.
Kward'zak - stort aktivt norddvärgarike i Jorduashur, flera städer.
Kvizhur Khân - Nidabergen.
? - Nordöstra Aidne - arvtagarna till Tang-kauzher.
Mindre städer/riken ur källorna:
Tang-kauzher - Mörkrets berg - i huvudsak övergivet för flytt till Aidnebergen kring år 1000 fO?
? - Rung/Trinsmyra i Trakorien, ättlingar till invandrare som trängdes ut ur östra Ereb (Barbias ättlingar?).
? - ungt rike i Kopparbergen på Palamux, ättlingar till dvärgslavar.
? - Mirinohn (Mirin-Khôn) - Klomellienriket?
? - Melashebergen, Klomellien - se ovan
Ehed-Ghîn - Barbia, äldre sedan länge utdöda norddvärgariken, men idag åtminstone en mithrilgruva av senare tid (Nidadvärgar)
Bethra-zur - sydvästra Marjura, invandrade över isen från Orghin
? - startat av inhyrda gruvexerter på Pandarealia, lyder formellt under ett fastlandsrike - (Melashebergen?)
? - Nohstrils dvärgstad under staden.
Dracht - ur Djupets fasor (väster om Mastika Agga? lydandes under Küldkres?)
? - Orghin
Från tråden:
Küldkres - gammalt nedgånget i Kardbergen norr om Palinor, Mäster Peter!
Marnhall - mindre dvärgrike (stad?) i östra Kardbergen, Mäster Vije!
? - Gizurbergen i Soluna, Mäster Spelknepe!
Imiht-da-khôn - den andra Grynnerstaden/riket, Mäster Birke!
Jag har haft ett förslag som jag inte riktigt fått någon respons på, så:
Kan Tang-kauzher vara riket i östra Aidne som har kvar en stad och lite gruvor i Mörkrets berg, varifrån de flyttade för
ca 1500 år sedan för att svartfolken ökade och relationen med Imperiet försämrades? Skulle vilja det för att dvärgmarkeringen i EAK är i Aidne och inte i Mörkretsberg, samt att Mörkrets berg är svartfolksinfekterat som fan!?
Skal se over listan men efter två veckors frånvaro från forumet behover jag orientera mig lite. Återkommer!Mikael skrev:Birke (är på dyksemester), du tycks ha störst överblick, kan du justera denna lista om så behövs. Mitt förslag om Aidne - Mörkrets Berg kvarstår.
