Postat: 2008-08-10 18:19
Jag håller på att arbeta lite på Jorpagna och tänkte jag kan dela med mig av några mina tanker. Mycket av detta tror jag ni har tagit upp och ber om ursäkt om det känns som jag bara upprepar vad ni tidigare har tagit upp.
Detta har gett mig en bild av Jorpagna som inspireras av medeltida Italien och Siclilien samt vissa delar av tyskland. Till att börja med så bör det ha funnits en kejsare vid något tillfälle men ett tämligen utspritt rike och beroende av sina starkare vasaller. Ser att detta är någonting som skall kopplas ihop med Erebos och Berendien samt möjligtvis Hynsolge. Det är kanske lite väl tyskrommerska riket men det kan inte hjälpas. Det finns utrymma i både Erebos och Hynsolge men är osäker på Berendien då jag saknar uppgifter om det.
Då sedan tidigare framställt finns lysande vägen i Jorpagna och det finns en kerigass samt att det finns livegna så är det sannolikt landet är en feodalstat. Med en feodalstat så finns även en adel och den är indelad i två grupper; lågadeln och högadeln. Skillnaden mellan dessa är enkel, högadeln baserar sin position på jordägande och vasaller som är ärvbara medans lågadeln baserar sin position på tjänstgörande med svärd och lans.
FURSTAR
Jorpagna är nu indelad i ett stort antal små furstendömen och det är ett område som styrs av en feodal vasall till kejsaren vars egentliga titel är kan vara kung, hertig, markis, markgreve, landgreve, bontisal eller greve. Det är en allmän benämning och inte en titel.
KURFURSTARNA
Jorpagnas härskare väljs av en grupp av de mäktigaste furstarna i riket som kallas för elektorerna eller kurfurstarna. Detta är inte en titel utan en benämning på den gruppen som är tillräckliga mäktiga att låta hans röst vara en påverkande del av Jorpagna. När han krönts av kerigassen av Jorpagna blir han kung av Jorpagna. För att krönats till kejsare behöver han övertyga exarken att det är han som är den gudomligt välsignade ledaren av Jorpagna.
För tillfället består kurfurstarna av;
• Joran di Asgalun, landgreve av Margurland
• Kael di Argald, hertig av Argaldsrike
• Memrik Björngrepp, kung av Fermiddien
• Shirz, markgreve av Nordmark
• Edlar di Haan, bontisal av Haan
• Fulgrim Adlar, bontisal av Tatora
Ber om ursäkt för de dåliga namnen men ville egentligen bara få en grund att utgå ifrån. Hela systemet är en hutlös ripp av tyskrom men tycker att det passar.
PROVINSERNA
De otaliga furstendömena är för många för att beskriva men en grov skiss av de större grupperingar är något som jag vill skall framgå
ARGALDSRIKE
I östra Jorpagna ligger en av de starkaste furstedömerna centrerad kring staden Argald. Dess stöd att instrument för många av de närliggande furstendömena och har skapat en lös allians i östra Jorpagna som står för den enda egentliga samlade styrka.
En av orsakerna för detta är dess långt gångna kontakter med Berendien och flera avtal har tecknats av Argaldsrikes hertigen och Berendiens kung.
FERMIDDIEN
Det består av en stam av narguriska barbarer som bröt sig igenom skogarna i nordväst och har slagit sig ned i norra delarna av Jorpagna. Den har sedermera antagit Lysande Vägen som sin religion och har tagit som sed att låta Drakeborgs bontisal kröna kungen. Området har sitt eget mark kallat Trollhem vars markgreve hållls kungens son eller bror.
MARGURLAND
I sydvästra delarna av Jorpagna finns ett litet rike som instiftades av äventyrande echtiska riddare som genom att först ta tjänst hos Argaldrike som legosoldater lyckades erövra flera närliggande fursendömen och med stöd från släktingar från Aidne så lyckades de skapa ett självständigt kungadöme.
Kungen av detta något fattiga rike är formellt sett inte en av furstarna då han aldrig har varit en kejsarens vasaller men anses på alla sett som en av Jorpagnas vasaller.
I övrigt så har kungens vasaller tämligen hårda förläningsavtal med kungen och krävs på en rusttjänst på över 70 dagar per år som är betydligt hårdare än liknande situation i Aidne. Dock så finns här stora möjligheter för stora krigsbyten så det är tämligen populärt för aidniska ädlingar att prova krigslyckan i Margurland. Det relativt stora antalet vasaller som håller grevetitlar skulle dock inte i Aidne anses vara mer än förhöjda baroner, liksom baroner är mer jämställd med en förlänad riddare.
Då alla städer är i kungligt styre så är kungen hårdhänt mot stadsborna vilja till självstyre.
FRIA STÄDERNA
Vid den södra kusten så är de flesta av de större städerna (och ett stort antal mindre städer ) styrt av ett ett svuret sällskap av köpmän och adelsmän som antingen tagit eller fått rätten till självstyre. Dessa stadsråd skapar och upprätthålla lagar, förhandla allianser och kriga utan att tänka på sin nominella herre, kejsaren.
Största av dessa städer är Jorgund.
HISTORIA
För att få en viss grund att stå på så har jag lagt några korta kommentarer för att lägga till grund till det nuvarande Jorpagnas samhälle.
DRAINS DRAKDÖDARE (28-88 E. O]
Drain Drakdödare valdes till kung i norra Jorpagna år 57 e.O. och uppfyller hans fader löfte om att skydda Lysande Vägens område i sydöstra Jorpagna vilket gör att han snabbt hamnar i krig och lyckades efter tjugo års av krig skapa ett välde omfattande nuvarande Erebos, Jorpagna, Berendien och Hynsolge. Midsommardagen 82 e.O. krönts Drain Drakdödare till kejsare av Jorpur av exarken i Ekeborg. Hans väldeomfattar de nuvarande rikerna Erebos, Jorpagna, Berendien och Hynsolge.
KAEL DEN GRYMME (63-99 E.O.)
Sex år senare när Drain dör så delas riket mellans hans fyra söner som genast börjar kriga med varandra och ignorerar exarkens kallelser och inom tre år så är tre av dem döda och hans yngsta son Kael den grymme tar makten i Jorpaga och en åttaårig fred med enstaka furstar gör uppror så giftmördas Kael. Nu delas riket mellan hans tre söner och även dessa hamnar snart i krig med varandra och inom två år så är alla ättlingar till Drain Drakdödare, kejsare av Jorpur, döda och riket hamnar på nytt i händer på lokala länsherrar.
LOTHAR SVARTSKÄGG (310-352 E.O.)
År 347 så lyckades hertigen Lothar göra sig till herre och väljas till kung av Jorpagna och ger snabbt på Erebos men lyckas endast övertala några stormän att svära trohet till honom. Detta är dock tillräckligt för att övertala exarken att kröna honom till ny kejsare år 351 i utbyte mot hans stöd i det nästkommande soltåget. Olyckligtvis stupar kejsar Lothar i striderna efter att ha fått en förgiftat pil i halsen. Ett sorgligt slut för en stor man som hittils varit den sista jorpuriska kejsaren.
Finns inget stöd för detta i källorna jag vet men hittar inget direkt som motsäger det heller. Dels så ville jag inte ha ytterligare en kejsare som styrde ett område inte större än de flesta kungadömerna i Ereb med viktigare är det faktiskt ha funnits någonting att bygga på. Men det är egentligen inte viktigt vad som ingår i kejsardömmet men det borde vara något mer än Jorpagna, åtminstone vita fläcken och delar av Erebos, för att kejsartiteln någon slags historisk tyngd även efter konfluxen.
Hela exarkens kröning är givetvis en hutlös ripp av tyskrom och stöds egentligen inte av någontig med källmaterialet då ingenting säger att lysande vägen hävdar något arv från kejsardömmets makt men då det är den andliga makten att kröna monarkerna (vilket kan ge vissa effekter) och de är hierarkisk organiserade bör kerigasser kröna kungar och kejsare av exarken. Även om jag gillar iden med munkordern som i så fall kan dra ned på kejsarens välde men bör omfatta den vita fläcken och jorpagna.
Kommentarer
För att poängtera att jag inte menar på att saker skall förändras i de andra rikerna så vill jag förtydliga att jag menar endast korta tider under de tidiga historien men till största delen av de senaste sexhundraåen har det var en samling olika furstendömen som krigare med varandra utan några som helst möjliga anspråk på utanför Jorpagna.
Som jag förstår behöver jag några fler hertigdömen, säkerligen delade mellan ett par olika fraktioner.
Sedan enligt diskutionen om kyrkan så kan man helt klart tänka sig att ta bort kerigassen och bontisalerna som furstar/kurrustar/länsherrar. Spelar ingen egentlig roll för mig.
Det är mina tanker över Jorpagna.
Sedan efter att ha kontrollerat i kampanjboken ifall jag kom ihåg rätt så får man följande uppgifter; Det finns gott om orcher i västra och norra delarna av riket, riket är troende till Lysande Vägen med ett kerigass-säte i sydöstra kusten och till sist att nyjori talas precis som i delar av Erebos.De centrala delarna av det forna kejsardömet Jorpgna har aldrig riktigt hämtat sig från konfluxen, trot att denna ligger nästan 1000 år tillbaka i tiden. Omdrådet är numera uppslittrat på flera hundra små självständiga fursendömen, vars interna intriger hindrar de flesta former av centralt styre.
Området domineras av jordbruk skött av livegna bönder; i kusttrakterna bedrivs begränsat fiske i skuggan av väldiga fiskeflotta, coh i bergstraktera samls ett fåtal gruvarbetare med dvärgarna.
- Ereb Altor Spelledareboken sidan 103
Detta har gett mig en bild av Jorpagna som inspireras av medeltida Italien och Siclilien samt vissa delar av tyskland. Till att börja med så bör det ha funnits en kejsare vid något tillfälle men ett tämligen utspritt rike och beroende av sina starkare vasaller. Ser att detta är någonting som skall kopplas ihop med Erebos och Berendien samt möjligtvis Hynsolge. Det är kanske lite väl tyskrommerska riket men det kan inte hjälpas. Det finns utrymma i både Erebos och Hynsolge men är osäker på Berendien då jag saknar uppgifter om det.
Då sedan tidigare framställt finns lysande vägen i Jorpagna och det finns en kerigass samt att det finns livegna så är det sannolikt landet är en feodalstat. Med en feodalstat så finns även en adel och den är indelad i två grupper; lågadeln och högadeln. Skillnaden mellan dessa är enkel, högadeln baserar sin position på jordägande och vasaller som är ärvbara medans lågadeln baserar sin position på tjänstgörande med svärd och lans.
FURSTAR
Jorpagna är nu indelad i ett stort antal små furstendömen och det är ett område som styrs av en feodal vasall till kejsaren vars egentliga titel är kan vara kung, hertig, markis, markgreve, landgreve, bontisal eller greve. Det är en allmän benämning och inte en titel.
KURFURSTARNA
Jorpagnas härskare väljs av en grupp av de mäktigaste furstarna i riket som kallas för elektorerna eller kurfurstarna. Detta är inte en titel utan en benämning på den gruppen som är tillräckliga mäktiga att låta hans röst vara en påverkande del av Jorpagna. När han krönts av kerigassen av Jorpagna blir han kung av Jorpagna. För att krönats till kejsare behöver han övertyga exarken att det är han som är den gudomligt välsignade ledaren av Jorpagna.
För tillfället består kurfurstarna av;
• Joran di Asgalun, landgreve av Margurland
• Kael di Argald, hertig av Argaldsrike
• Memrik Björngrepp, kung av Fermiddien
• Shirz, markgreve av Nordmark
• Edlar di Haan, bontisal av Haan
• Fulgrim Adlar, bontisal av Tatora
Ber om ursäkt för de dåliga namnen men ville egentligen bara få en grund att utgå ifrån. Hela systemet är en hutlös ripp av tyskrom men tycker att det passar.
PROVINSERNA
De otaliga furstendömena är för många för att beskriva men en grov skiss av de större grupperingar är något som jag vill skall framgå
ARGALDSRIKE
I östra Jorpagna ligger en av de starkaste furstedömerna centrerad kring staden Argald. Dess stöd att instrument för många av de närliggande furstendömena och har skapat en lös allians i östra Jorpagna som står för den enda egentliga samlade styrka.
En av orsakerna för detta är dess långt gångna kontakter med Berendien och flera avtal har tecknats av Argaldsrikes hertigen och Berendiens kung.
FERMIDDIEN
Det består av en stam av narguriska barbarer som bröt sig igenom skogarna i nordväst och har slagit sig ned i norra delarna av Jorpagna. Den har sedermera antagit Lysande Vägen som sin religion och har tagit som sed att låta Drakeborgs bontisal kröna kungen. Området har sitt eget mark kallat Trollhem vars markgreve hållls kungens son eller bror.
MARGURLAND
I sydvästra delarna av Jorpagna finns ett litet rike som instiftades av äventyrande echtiska riddare som genom att först ta tjänst hos Argaldrike som legosoldater lyckades erövra flera närliggande fursendömen och med stöd från släktingar från Aidne så lyckades de skapa ett självständigt kungadöme.
Kungen av detta något fattiga rike är formellt sett inte en av furstarna då han aldrig har varit en kejsarens vasaller men anses på alla sett som en av Jorpagnas vasaller.
I övrigt så har kungens vasaller tämligen hårda förläningsavtal med kungen och krävs på en rusttjänst på över 70 dagar per år som är betydligt hårdare än liknande situation i Aidne. Dock så finns här stora möjligheter för stora krigsbyten så det är tämligen populärt för aidniska ädlingar att prova krigslyckan i Margurland. Det relativt stora antalet vasaller som håller grevetitlar skulle dock inte i Aidne anses vara mer än förhöjda baroner, liksom baroner är mer jämställd med en förlänad riddare.
Då alla städer är i kungligt styre så är kungen hårdhänt mot stadsborna vilja till självstyre.
FRIA STÄDERNA
Vid den södra kusten så är de flesta av de större städerna (och ett stort antal mindre städer ) styrt av ett ett svuret sällskap av köpmän och adelsmän som antingen tagit eller fått rätten till självstyre. Dessa stadsråd skapar och upprätthålla lagar, förhandla allianser och kriga utan att tänka på sin nominella herre, kejsaren.
Största av dessa städer är Jorgund.
HISTORIA
För att få en viss grund att stå på så har jag lagt några korta kommentarer för att lägga till grund till det nuvarande Jorpagnas samhälle.
DRAINS DRAKDÖDARE (28-88 E. O]
Drain Drakdödare valdes till kung i norra Jorpagna år 57 e.O. och uppfyller hans fader löfte om att skydda Lysande Vägens område i sydöstra Jorpagna vilket gör att han snabbt hamnar i krig och lyckades efter tjugo års av krig skapa ett välde omfattande nuvarande Erebos, Jorpagna, Berendien och Hynsolge. Midsommardagen 82 e.O. krönts Drain Drakdödare till kejsare av Jorpur av exarken i Ekeborg. Hans väldeomfattar de nuvarande rikerna Erebos, Jorpagna, Berendien och Hynsolge.
KAEL DEN GRYMME (63-99 E.O.)
Sex år senare när Drain dör så delas riket mellans hans fyra söner som genast börjar kriga med varandra och ignorerar exarkens kallelser och inom tre år så är tre av dem döda och hans yngsta son Kael den grymme tar makten i Jorpaga och en åttaårig fred med enstaka furstar gör uppror så giftmördas Kael. Nu delas riket mellan hans tre söner och även dessa hamnar snart i krig med varandra och inom två år så är alla ättlingar till Drain Drakdödare, kejsare av Jorpur, döda och riket hamnar på nytt i händer på lokala länsherrar.
LOTHAR SVARTSKÄGG (310-352 E.O.)
År 347 så lyckades hertigen Lothar göra sig till herre och väljas till kung av Jorpagna och ger snabbt på Erebos men lyckas endast övertala några stormän att svära trohet till honom. Detta är dock tillräckligt för att övertala exarken att kröna honom till ny kejsare år 351 i utbyte mot hans stöd i det nästkommande soltåget. Olyckligtvis stupar kejsar Lothar i striderna efter att ha fått en förgiftat pil i halsen. Ett sorgligt slut för en stor man som hittils varit den sista jorpuriska kejsaren.
Finns inget stöd för detta i källorna jag vet men hittar inget direkt som motsäger det heller. Dels så ville jag inte ha ytterligare en kejsare som styrde ett område inte större än de flesta kungadömerna i Ereb med viktigare är det faktiskt ha funnits någonting att bygga på. Men det är egentligen inte viktigt vad som ingår i kejsardömmet men det borde vara något mer än Jorpagna, åtminstone vita fläcken och delar av Erebos, för att kejsartiteln någon slags historisk tyngd även efter konfluxen.
Hela exarkens kröning är givetvis en hutlös ripp av tyskrom och stöds egentligen inte av någontig med källmaterialet då ingenting säger att lysande vägen hävdar något arv från kejsardömmets makt men då det är den andliga makten att kröna monarkerna (vilket kan ge vissa effekter) och de är hierarkisk organiserade bör kerigasser kröna kungar och kejsare av exarken. Även om jag gillar iden med munkordern som i så fall kan dra ned på kejsarens välde men bör omfatta den vita fläcken och jorpagna.
Kommentarer
För att poängtera att jag inte menar på att saker skall förändras i de andra rikerna så vill jag förtydliga att jag menar endast korta tider under de tidiga historien men till största delen av de senaste sexhundraåen har det var en samling olika furstendömen som krigare med varandra utan några som helst möjliga anspråk på utanför Jorpagna.
Som jag förstår behöver jag några fler hertigdömen, säkerligen delade mellan ett par olika fraktioner.
Sedan enligt diskutionen om kyrkan så kan man helt klart tänka sig att ta bort kerigassen och bontisalerna som furstar/kurrustar/länsherrar. Spelar ingen egentlig roll för mig.
Det är mina tanker över Jorpagna.
Lite för väl. Har mikael klonat sig för att återigen kunna för fram idéen om Jorpagna som det tyskromerska riket...? 
, och en kuststad som stämmer med EAK för var kerisgassätet skall ligga.