- Hur ser helgedomar och blotplatser ut i Ransard?
Som du själv beskrev platserna lirar väldigt bra med min idé av dem. Det är väldigt likt i Jorduashur och Ransard
- Hur praktiserar gemene man sin tro i det dagliga livet? Småblot? Seder och små vidskepligheter? Hur ser det ut?
Precis så. Religionen är väldigt väl integrerad i det mundana samhället I Ransard. Eftersom Raner bär gudomligt blod är vardagen en del av prövningen inför efterlivet. Majoriteten tänker knappt på att de utövar religon. Varje droppe svett under vapenträning är en religiös plikt. Men eftersom vapenövningar sker varje dag från ung ålder är det inget som läggs tanke på. Solen går upp varje morgon och handen greppar fast askträt i spjutskaftet varje morgon. Att hålla knivens egg vass är en religös plikt, men det är också praktiskt.
Rådare ses som kunniga i gudarnas vilja, men deras visdom efterfrågas ändå i allt.
Gudarna hålls vanligtvis levande i dagligt tal. Utryck som Vorthigs vilja, Wòdurs vilja etc kan användas både som hälsningsfras, för att understryka ett säkert påstående eller som kraftuttryck.
Lœgviskare är ett nedsättande ord för lögnare som också ifrågasätter en rans värdighet. Typ lögnare, kättare och oduglig i samma ord. En extremt grov förolämpning.
Ghærîls guld är ett kraftuttryck i allmänhet men kan också användas för att understryka att något som är frestande inte är värt det, eller att något är dömt att misslyckas och kommer ha ödesdigra konsekvenser.
Raner gör en sak av att uttrycka sig kort och kärnfullt.
- Bär man runor, tatueringar, amuletter, brännmärkningar för att ära sina gudar och visa tillhörighet?
Här skiljer sig sedvanorna något mellan klanerna. Den gängse inställningen är att smycken och prål är fåfänga. Fåfänga är en egenskap som raner ogillar. Tatueringar förekommer mer i vissa klaner än andra. Det kan lika gärna ses som ett tecken på religös nit och härdande av kroppen som ett uttryck för fåfänga och skryt. Se exempelvis den väldigt sparsmakade texten om klanen Graeme på wikin
plûtpîn -de ransardiska bältesprydnaderna som visar kämpens duglighet. Nu hittar jag inte i texten var det skrivits om dem. Detta är små käppar som hängs i bältet och markeras med skåror för dräpta fiender. Flera ristade käppar visar på en mäktig kämpe. Seden tros komma från en äldre Nagurisk tradition med att skära ut slagna fienders tungor för att knyta dem till sig som tjänare i efterlivet, Dessa korta käppar eller stavar kan vara väldigt anspråkslösa eller vackert ornaterade och välsnidade. En vanlig sysselsättning under vila i fält är att snida på sådana. De anses därför oftast inte som pråliga.
Symboler eller runor till gudarnas ära förkommer men är vanligare bland sarder än raner. Främst för att en rans religösa nit förväntas skötas medelst handling mer än smyckning eller omanligt orerande.
- Finns det bärbara beläten eller gudafigurer man tar med sig när man reser?
Detta håller jag för troligt. Åtminstone i större härförflyttningar då en rådare medföljer.
I övrigt kan nämnas att vid större blot används som tidigare sagt ofta blod för att bestryka gudastoderna. Det är rådarens jobb att göra detta och det är sed att använda vingpennan från en grip. En tempelgrip om sådan finns, annars från vilket griphägn som helst.
Många verser som tar upp legender, gudasagor, skapelse eller allmänt sedelärande används memorerade, dagligen av ranerna. Versmåtten är väl anpassade som ett verktyg i krigskonsten och används för att repetera stridsmönster under de dagliga träningspassen. Med eller utan hjälp av taktfasta trummor, Belgotiska bälgpipor, skalmejor och flöjter.
Samtliga raner har lärt sig takt genom sin dagliga träning. Ge en ran en trumma på ett värdshus och han kommer kunna följa takten i all musik som spelas. Ett intränat totalt gehör som en bieffekt av sin träning.
(Om dina ranska spelare hör taktfast musik på ett värdhus kan du tala om för dem att de översköljs av en stor glädje och ivrighet som de har svårt att tygla. De har sedan barnsben lärt sig slåss till musik och påmints om sin ärorika framtid och död. Musiken gavs ranerna av Sthôrm för att lära dem bli de främsta kämparna och det är svårt att inte börja fantisera om blodsverk och stålstormer när musiken omfamnar dem.)
(En ran kan utföra majoriteten av sina religösa plikter utan att det väcker misstankar då de är en tydlig del av hans vardag, vilket skulle hjälpa dina ranska spelare som döljer sina härkomster.)
Jag börjar så här och hoppas att det inte blev för spretigt.
