Magilre

[Peter]

Min poäng är att man behöver inte namnge magialerna, man kan bara isf konstatera att i forntiden beboddes magilre av högmän, som så småningom blandades upp med människorna.

Och på samma sätt: att det bor dvärgar under moril diaz.

Skära ned antalet olika etniska namn helt enkelt.

[Jan Erik Söderman]

Varför ska vi göra saker mer generiska? På riktigt är jag en söderbo, en stockholmare, en svensk, en europe, en människa, en världsinvånare etc. Det hela handlar ju bara om vilken detaljnivå man vill ligga på. Jag tycker att alla dvärgar ska ha egna benämningar på sin kultur eller folkslag. Väldigt få av dem skall innehålla namnet dvärg, eftersom det redan är självklart för den som hör namnet. Jag tycker detta gäller de flesta geografiskt separerade folkslag. Att finna en lokal identitet känns väldigt naturligt för nästan alla.

[Peter]

Det är klart att det skall FINNAS lokala namn på kulturer och bosättningar. Men i en historisk och övergripande text så blir det tydligare och mer lättläst om det står "dvärgarna under Moril Dilaz" eller "de Druvriska Dvärgarna" så att man har koll på att det är en dvärgkultur man talar om.

Historiska namnformer tycker jag helt man kan sortera ut, om de inte fyller en uppgift. I och med att den inte längre finns några Magialer (väl) så blir det bara förvirrande om man har med det namnet.

[Jan Erik Söderman]

Det finns inga klavyker kvar heller. Deras imperies arv i världen finns dock kvar så därför är de omnämnda med ett namn. Magialernas arv finns kvar i form av språket och mystiken samt namnet på landet. Att nämna dem vid namn känns därför relevant. I texten förklaras det vilka de namngivna folken som refereras till är. Det står inte att Magialerna var högmän just för att detta lämnar öppet för att man ska kunna göra dem till människor, kaninmän eller navelluddar, eftersom det inte än har bestämts hurvida högmännen finns eller inte. Vad gäller just dvurerna är de som sagt inte med i texten så det kanske inte borde talas om här.

[leinder]

Det finns inga klavyker kvar heller

Fast..

Vad gäller den klavykiska kejsaren på Palamux så gör flera personer anspråk på titeln. Riket finns inte så striden är bara prestigedriven.

och

Riket finns alltså inte kvar alls men däremot delarna. Det hindrar ju inte folk från att hävda att de är kejsare med baktanke att riket ska återupprättas igen

Vilket pekar lite på att klavykerna finns kvar som folk och i viss mån idérike och dröm på palamux.

[Jan Erik Söderman]

Jo. DVS arvet ifrån dem finns kvar och därför är de värda att nämnas.

[Peter]

Dessutom, som sagt var, Magialernas naturnära och ganska "positiva" framtoning, deras namn, deras episka hädanlykt. För mig blir det lite för "over the top" och lite för flower power. Jag ser hellre något mer ...kubistiskt. Om inte Pigi himself så isf något i hans anda. Det finns något ursprungligt i Magilre: men inte ursprungligt som i naturnära, utan ursprungligt som i platonska idéer och de råa utkasten till verkligheten. De kasserade utkasten till en verklighet liksom

....fråga mig inte vad jag har rökt idag

[Jan Erik Söderman]

Um. Ok det här låter intressant. Fast det ursprungliga magikerfolket i den mån det refereras till i texterna känns just som naturflummare som drog sig tillbaka till under vattnet och liknande jävligt konstiga platser. Detta är inte något som jag hittat på utan det finns indikationer på det i källorna. Det jag hittade på var bara en koppling till Högmännen.

[Grisodlar'n]

Kör på med magialerna (högmanskultur), höga språket och magilliskans egenskaper nu när så mycket är skrivet redan. Det låter helt ok, tycker jag.

[Jan Erik Söderman]

Men att göra dem till pårökta, kubistiska naturflummare med en släng av höga språket låter grymt. De kan ju för allt i världen fortfarande ha ett ursprung i högmanskulturen. Rhys beskrivs ju som kort så de lär ju ändå inte ha varit särskilt renrasiga.

[Peter]

Men att göra dem till pårökta, kubistiska naturflummare med en släng av höga språket låter grymt. De kan ju för allt i världen fortfarande ha ett ursprung i högmanskulturen. Rhys beskrivs ju som kort så de lär ju ändå inte ha varit särskilt renrasiga.

Det kanske inte var köttbitarna och en magisk ritual som gjorde slarvsylta av de magilriska högmännen. De kan ju helt enkelt ha blivit FÖR bra på höga språket, och råkat riva upp verkligheten så att de själva utplånats, eller förpassat till någon obskyrs dimenssions udda vinklar.

Kanske finns de fortfarande i någon udda vinkel. Isf kan ju köttbitarna undvikit Magilre eftersom det vid den tiden mest var ett hål i rymd-tids-väven?

[Jan Erik Söderman]

Det var ju just tanken att de fumlade ritualen. Att de gjorde den känns ganska logiskt dock om de var ubermagiker. De märkte väl att konfluxen var på väg. De planerade att försöka skydda sitt land men lyckades ta livet av sig istället även om deras land blev.. öh.. skyddat.

[Fafnir]

Citat:
640 f.o. Sammandrabbningar med barbarer ifrån de Trakoriska öarna runt Moril Dilaz drivs tillbaka med hjälp av ett helt folkslag av Narguriska barbarer som är på vandring. De har en gång i tiden varit legosoldater i Jorpagnas tjänst men har nu ledda av de tre Milluriorna Ilmangus, Kallingus och Urtalus bestämt till att åka hem till Aesirs heliga länder för att sprida det rena blodets kraft. De skänks som tack skepp av ståthållaren av Maeril Drilum och seglar norrut för att några årtionden senare slutligen finna ett hem på den lilla ön Ranz. Denna händelse glöms snart bort av jorerna i Magilre men är nedtecknad i en passage i det mycket långa Ransardiska eposet Jorparim som behandlar deras legendhistoriska ursprung. Det utgör en del av anledningen till att Ranerna faktiskt då och då kan tänka sig tala med magiller som bara smått lägre stående varelser än idag.


Att ranernas förfäder skall ha kämpat i Drylo funkar för mig men tycker Fafnir skall få uttala sig först. Gillar namnet ”Jorparim”. Något helt narguriskt folkslag låter inte helt överens med övrig narguriana men många värvade narguriska förband kämpar i den joriska kejsarens tjänst och det kan ha varit några sådana som drev tillbaka barbarena (tjugiska isbarbarer kanske den exakta benämningen?).

657 f.O.
En liten grupp krigare letar sig upp till västnargurernas länder. De har tjänstgjort i Kejsardömet Jorpagnas legioner och för med sig en överlägsna stridsteknik. Målmedvetet och brutalt söker de sig en bostad som de till slut hittar på ön Ranz.
Då den invandrade krigargruppen håller sina sinnen rena från annat än krigskonsten och sin fysik ren genom fortsatt hård träning börjar de kallas för "de rena" eller "det rena folket" - Ranerna.
De idkar viss handel med sarderna, men håller sig mest för sig själva. När jorderna åter gör en räd mot sarderna möter de plötsligt väl diciplinerat motstånd i de nyinvandrade ranerna. De jordiska stridsmännen nedgörs till sista man och deras fartyg tas i beslag.

Då ska vi se om jag kan komma med lite inlägg i det hela också...

Årtalen diffar. 640f.O är efter 657f.O Således borde ranerna passerat det blivande magillre på vägen till det blivande ransard. Kanske omkring 660f.O? 3 års irrande från magillre till ransard låter väl rimligt.

Byter gärna "ett helt folkslag " mot "en väldiciplinerad trupp" eller liknande vagt som sammanfaller mer med andra inlägg. "Mindre grupp" som vi använt kan också vara missvisande då det kan tolkas som "typ 20"
Vi kanske ska hitta en gemensam beskrivning som är lätt att tolka till sin fördel både uppåt och nedåt?

Milluriorna: Är det en jorpagnisk grad från källorna eller en nyskapelse? Dom bör väl ha ngn form av jorpagnisk grad. Om det inte krockar med ngt annat så funkar ordet för mig.

Ilmangus, Kallingus och Urtalus: Här fick jag en idé om att kanske skriva ngt i stil med.
Ilthe, Kaerl och Urthus. (Jämförelser med de få bevarade källor från Jorpagna gör gällande att det skulle kunna röra sig om Milluriorna Ilmangus, Kallingus och Urtalus. Dessa omskrevs för sin effektivitet och brutalitet i att nedgöra barbarer och kan mycket väl själva höra till de nargurer som städslades av Jorpagniska Imperiets)


bestämt till att åka hem till Aesirs heliga länder för att sprida det rena blodets kraft Rimmar lite illa med vad som skrivits tror jag. Aesirs lära är relativt ny och outvecklad än, och lär inte ha hunnit ner till de av imperiet städslade nargurtrupperna. Sannolikt finns här bara rester kvar av nargurernas vördnad inför gudinnan. Aesir kommer senare starkt förknippas med ranerna, men de är inte ursprunget. Jag kan tänka mig att spinna vidare på hur stor roll ranerna har med den framväxande aesirtron. Som jag tänkt det så var det snarare så att ranerna behövde land då deras tjänst var över. Deras egna klaner var i stort splittrade och då de kämpat mot nargurer i öst var det inte ett alternativ. Således drog de sig mot nordväst i spåret på de folk som tidigare gått den vägen; västnargurerna, med vilket de inte hade ngt otalt.

Att de kämpar mot vilka det nu verkar lämpligt där de kommer, tycker jag låter bra:) De är krigare och erbjuds städsling. Mot mat och guld ställer de sina spjut mot tjugerna(?) och frälser magillrerna. Skeppet är av stor nytta för att kunna ta sig till det blivande Ranz. Gillar också Jorparim. Det kanske är den första delen av Ransarderrimmen?

[Jan Erik Söderman]

1) 660 it is.

2) Vad sägs om "några tusental" i det här fallet?

3) Hittade på det. Om någon annan har någon annan definition som redan existerar som står för en person som har befäl över tusen pers så kan vi använda den istället.

4) Ilthe och Urthus låter jättebra. Jag skulle dock gärna se att Kallingus omnämndes Kallinge eftersom jag i mina egna anteckningar lät honom gå under i en kamp mot vargmän i ett träsk som sedermera heter Kallingeträsk.

5) "åka hem för att grunda sitt eget rike efter avslutad tjänstgöring i imperiet" blev det nu om detta passar bättre.

6) Jo precis. Jag inbillar mig att det är en blandning av flera rim som behandlar Ranernas tidiga historia och utvandringen ur Jorpagna. Ingen av Urtalus, lllmangus eller Kallingus är för övrigt kvar när nationen grundas eftersom de i princip ostadkommer varandras undergång några år senare.

[Fafnir]

Jag har uppdaterat ransards historia med ett nytt utkast. Kika 657 f.O och se vad du tycker.

1:Ok, spikat. Om inte våra krönikörer tycker annorlunda
2:Jag använde det vaga "en grupp", dvs jag strök åtminstone "liten"
3: Ditt ord antaget i avvaktande av Jorpagnaexperters och språkproffsens utlåtande.
4: Fixat.
5:"Efter avslutad tjänstgöring i imperiet arméer rörde de sig norrut, mot kard (över kard?) för att söka sig ett nytt hem." Kanske. Svårt att fara hem när man inget har...