Skapelsen, multiversum och Altors gudar - sammanfattning av Den lilla metafysikern, (Sinkadus) Kaos Väktare och Ereb Altorboxen.
1. Tiamat är. Detta är urtillståndet. En intighet av entropins grå, utsmetad över oändliga vidder. Trots detta föddes ur detta Skaparen, i artikeln kallad Store Bang (efter sin skapelse, Big Bang)
2. Skaparen skapar universum som tidsfördriv, men blev då varse alltets förgänglighet. Bara Tiamat är evigt. Skaparens bygge bestod av två motsatsförhållanden som gensast började bryta ner varandra. En process som väntas ta några biljoner år...(Denna urprincip av positivt och negativt är vad som senare kommer att forma Altor som vi känner den)
Skapelsen blev multiversum, men inte dess världar eller invånare. Snarare en lös ram av lagar och principer. Han skapade urgudarna att göra resten och lutade sig tillbaka för att betrakta spektaklet.
3. Under lång tid byggde och raserade urgudarna sina och andras skapelser. Efter några eoner tröttnade några av dem på detta och formade en lagbunden pakt. Gudar saknar moral så det var inte på grund av avsmak för kaos detta skedde utan för att de ville skapa något mer beständigt. En av dessa skapelser blev Altor. Men även en hel drös med lägre gudar. Altor formaliserades med hjälp av de gudomliga runorna som gav allt ett sant namn. De gudomliga runorna är gudarnas sätt att förmedla sin önskan att ordna tillstånden utan att ingripa nämnvärt.
4. De lagbunda gudarna och deras gudomliga medhjälpare insåg att världarna måste lämnas åt sig själva. Kaosgudarna bekymrade sig inte över detta men som en konsekves av sitt väsen är de inte speciellt organiserade varför deras ingripanden ter sig...kaotiska.
Detta stämmer alltså inte överns med EA där det hävdas att det är omöjligt för gudarna att ingripa i världen. Inget är omöjligt för gudarna, men det är ogörligt för genom ingripanden skulle allt förgås. Istället påverkar de genom sändebud av olika slag.
Detta är kosmos.
Olika typer av gudar:
Tiamat
Tiamat är en princip och dyrkan av Tiamat besvaras inte, men förekommer ändå.
Skaparen eller Den yttersta orsaken
Snarare en filosofisk idé. Något satte ju igång allt. I religiösa sammanhang är det vanligtvis den gudom som skapade repsektive släkte som hyllas för detta.
Urgudarna
Klassas vanligtvis som de "riktiga" gudarnas fäder och mödrar. De ingriper inte i världen.
De lägre gudarna
De gudar som tillbeds i Ereb. Se lista ovan. De flesta tillhör den här kategorin men inte alla. Se nedan.
Panteistiska principer
En urguds lagar. Se Moder Jord ovan.
Ideér
Sådant som kärlek, frihet, visdom och annat hyllas på många håll. Dessa idéer kan skapa en gudomlig kraft eller väsen. Alternativt kan en gud ta tillvara på idén och kalla den sin, och får som bonus en massa hängivna anhängare.
Missuppfattningar
Drakar, andar, näktiga varelser och företeelser av alla former faller under kategorin. Dessa står inte på något sätt i relation till gudarna utan gör det bästa av situationen. En annan typ är stormar, oväder, regn, åska, eld, vatten och annat som naturfolken, och andra, kan dyrka. Om tillräckligt många tillber elementet eller vad det kan vara brukar en gud adoptera företeelsen. I andra fall kan missuppfattningar bli synnerligen reella om de samlar tillräckligt makt och inflytande
Påhitt och inbillning
Ja, vissa gudar har aldrig funnits utan är ett påhitt av kanske politiskt skäl, eller för att förklara något knepigt.
Sen är det bara att peta in gudarna i lämpligt fack eller bara använda som referens.
Edit:
I Kaos väktare kan man läsa sig till en mer svartvit variant av ovanstående sammanfattnig. Det rör sig visserligen om en in-gametext så jag föreslår att den utgör en "god" demonologs världsuppfattning (då självutnämnda goda ofta föredrar att kalla andra för "onda", "mörka" och liknande). Vi kan kalla honom Nemereth Draconis III.
Nemereth förklarar att i begynnelsen fanns bara kaos, ondska och mörkes. Ur kaos skapades ljuset som genast började tränga undan mörkret. I ljustes härliga sken skapades värdlar och dessa var trygga platser, förbjudna för mörkret. Men i utkanterna, där ljus och mörker möttes uppstod strider och ondskans horder hotade sluka ljuset. Ljusets förkämpar enades därför och byggde ståtliga murar som fjättrade mörkret. Demoner sattes att vakta mörkret. Men väktarna kallades bort av nyfikna dårar och skyddet rämnade. Nu är det upp till demonologerna, demonbetvingarna, att rädda världen.
Den kritik som ofta riktas mot teorin ovan är att den bara fokuserar på en kamp mellan gott och ont, närmare bestämt en kamp mellan goda demonologer och onda. Gudarnas roll är utspelade och det är upp till de fria folken att hålla mörkret borta. Av många orsaker föredrar Ljusa vägen liknande världsåskådningar då deras egen inslagna väg blir så mycket tydligare och begriplig då. Men de flesta andra är ense om att det rör sig om en grov förenkling, inte minst de som är medvetna om de gudomliga runorna.
