Framme vid bergen är det några som väljer att stanna, men huvuddelen går över bergspassen och in i okänd land. De fem största klanerna är sarderna, belgoterna, narimerna (gauler), timolerierna och jorderna. De sprider ut sig i bergen, i skogen och längs kusten, några drar även eftervart ut på havet.
Efterspel
Nästan två århundraden senare, 757 fO, letar sig en liten grupp krigare upp till västnargurernas länder. De är härdade efter att ha tjänstgjort i Kejsardömets legioner och för med sig den efter lång tids förfining, överlägsna joriska stridstekniken. De blir holdt högt i ära och efter sin död blir de eftervart upphöjda till gudar, äsirer. Grunden för Aesirtron har lagts.
Arbetsam som vanligt, Birke
Då ska vi se om jag får rätsida på det hela.
Är således jordklanen-sarderna ursprungsbefolkningen i Ransard?
Redan de härdade av krigets och vandringens vedermödor.
Sedan kommer krigarna som är ca xxx? st och har fajtats för jorerna. Högst diciplinerade men med en barbarisk fysik och styrka. En jorisk spjutspets av nargurer.
De bosätter sig med Sarderna och börjar skola lovande ynglingar då de vet att kriget är vardag och att det är individens skyldighet att vara förberedd för att skydda sitt folk. Sarderna gifter bort sina "bästa" kvinnor i tacksamhet och för att säkra tillväxten av dessa krigare.
Då den invandrade krigargruppen håller sina sinnen rena från annat än krigskonsten och håller sin fysik ren genom fortsatt hård träning börjar de kallas för "de rena" eller "det rena folket" -Ranerna
Båda grupperingarna växer. Sarderna brukar jorden, skördar havets frukter, tämjer träden och styr landet medans Ranerna blir den krigande klassen dit endast de bäst lämpade väljs in.
I samband med en massiv svartfolksinvaion(?) år (?) samlas ranerna under sin ledare, Worthig som först slår tillbaka invasionen och därefter inleder ett utrotningskrig där dom driver svartfolken långt upp i Kardbergen. Worthig skadas svårt i det framgångsrika kriget och kan inte längre utföra krigets värv, men då han har frälst ranernas och sardernas land äras han med att jämte klanhövdingen styra "riket". I detta fall handlar det främst om militära planer. Den stora skillnaden som uppstår från denna punkt är att 1. Ngn har tid att planera hur krigskonsten skall föras framåt (då han själv inte längre kan fäktas och gör push-ups 24-7
) och 2. Att han har faktisk makt då det gäller att genomföra militära reformer. Det är nu man på allvar börjar särskilja raner och sarder. Krigsskolor upprättas och nyfödda barn väljs ut från födsel till att kämpa i ranernas led. De starkaste skall vara raner, de övriga sarder (Än sålänge sker urvalet från både raners och sarders barnsängar...) Vidare så går platsen vid hövdingens sida i arv och en Ran sitter samman med en Sard. Ranen får titeln Vortiger...
Vidare till Aesir: Jag fortsätter att tolka dina tankar... Andarna är fortfarande religon, även om de har kommit en bit från sitt ursprung. De äldsta schamanerna har inte klarat strapatserna så deras yngre lärjungar sköter de religösa bestyren efter bästa förmåga. Vissa andar får mer framstående plats, medans andra tappar sitt syfte och glöms bort. Under den tid gruppen av krigare bosätter sig prövas folken hårt av skärsmytslingar med svartfolk och förvildade spillror av de stammar som gått under i krigen (förvildade alá Brior & co). Den krigiska kompetens som de nya krigarna besitter förklaras bitvis genom att förfädersandar från alla stupade nargurer står dem bi i striderna, leder bort fiendens pilar, stärker deras hudar och viskar råd och mod i deras öron. Att de raner som stupar står sina bröder bi på samma sätt är naturligt. Deras kraft efter döden börjar öka (i "religösa" spekulationer). Vad gör dessa krigiska förfädersandar då när de inte slåss? Tja, de dricker bärs med varandra. En grupp raner som försvara sitt folk går en ärorik död till mötes då de nedgörs till sista man för att ge sina fränder den tid som behövs för att mobilisera. De kallas för Aesir -De ärade(?) Deras tapperhet och beslutsamhet gör ett stort intryck och skapar till viss del koden för hur en ran skall föra sig. Att be Aesir om bistånd blir vanligare och såsmånigom upphöjs Aesir till gudar. Rätt så?
Ytterligare lösa funderingar:
Kanske slogs några Jorder samman med rangruppen mot gemensam fiende? mot minotaurer?
Gripar ses äta de fallnas kroppar på slagfälten och blir i Ransard en religös symbol?
Vilka är Vaenir i sådanafall?
Hette marken sardsard från början? Jordklanens jord/mark? eller skapades namn senare?
Att folken är så pass uppblandade från början förklarar varför inte ranerna börjat inavlats ännu.
Jag har lite fortsättnings ideér oxå, men vi kanske ska kika på det hela så här långt först, så att vi får samstämmig grundstomme.
