Klart att det går att fastställa nationellt välstånd i Ereb, om inte annat så i efterhand (sentida historiker). Då vi av tradition har tillgång till information som spelarna inte har så tycker jag att det inte är ett problem.Hur avgör man nationellt välstånd i en medeltida värld? Går det? Antagligen inte, om inte samhället är väldigt anakronistiskt. Däremot kan vissa grupper vara rikare eller fattigare på vissa håll.
Exempelvis är Caddo och Erebos stora handelsnationer. Kanske de största i Ereb? Innebär det att länderna i sig är rika? Kanske, men sannolikt snarare att ägarna till de mer framgånsrika handelshusen är det.
Så hur funkar Erebs ekonomi? Jag skulle säga att det finns fyra aktörer i Ereb som kandiderar på att vara den fräsmta handelsnationen - Trakorien, Caddo, Erebos och Krun. I det sistnämnda fallet gäller inte minst handeln med Akrogal. Det innebär lite generaliserande att övriga riken är på efterkälken. Men egentligen är det inte rikena i sig utan de som sysslar med handel. Erebos handelshus kan liknas vid Hansan?
Och hur är det med Lysande vägen? Är den en ekonomisk faktor? Under vår medeltid ägde kyrkan oerhört mycket mark. Äger Lysande vägen mark? Om inte, hur går den runt?
Sedan har vi skatter, tullar, gillen, gruvor o.dyl,
Detta är något som vi bör ta upp i de olika landkapitlen. Vem betalar man skatt till och varför? Och hur? Kan man äga sin egen produktion? I så fall, hur har det gått till? Kan man köpa loss sin verksamhet från gillet/staden/riket/adelsmannen och hur går det till isf?
Det finns hur mycket som helst...Själv är jag inte insatt i ekonomisk historia. Det finns säkert andra som vet betydligt mer och kan slå mig hårt på fingrarna.
Vad är då ett rikt land?
Det går ju att mäta på många sätt. Ett ekonomiskt framgångsrikt land med ett produktivt jordbruk, långt gången arbetsfördelning och blomstrande handel kan på grund av överbefolkning och orättvisor ha en mycket stor fattig befolkning. men om man skall spalta upp några delar:
Jordbruk
Olika delar av Ereb har kommit olka långt. Kort tänker jag mig att man delar in det i.
Primitiv - Svedjebruk. Ungefär samma avkastning som vid enkelt jordbruk, men kräver möjlighet att ständigt bryta ny mark då jord snart tappar i avkastning. Ex - Penterna i Kardien, vissa Nargurer.
Enkelt - mycket jobb görs för hand. Tvåskiftesbruk med hälften av marken i träda. Korntal under 4. Ex - Jorduashur, Ransard, Torshem
Normal - Den typiska medeltida nivån. Korntal 4-5. Ex - större delarna av jordbruksländer som Zorakin, Kardien, Berendien, Hynsolge.
Utvecklad - Man har börjat med metoder som treskiftesbruk. Korntal över 5. Ex Caddo, Magilre, Paratorna, Erebos, Ekenfara i Kardien
Avancerad - Avancerade typer av skiftesjorbruk och vallväxter som klöver och blålusern används. Korntal över 7. Ex - enstaka HLM samhällen.
Frimbolinsk frodighet - En närmaskt magiskt bördig jord. Korntal 20. Ex - frimbolinerslätten i Trakorien.
Handel
Primitiv - Ekonomin består enbart av själhushållning. Varuutbyte sker genom byteshandel. Mynt används knappt. Ex - Nargur och andra barbarsamhällen.
Enkel - Ekonomin vilar tungt i självhushållning. Skatter tas upp in natura. Långväga handel bedrivs, om än i begränsad omfattning. Ex - Jorduashur, Ransard, Barbia, Nostratiet, Mirel.
Normal - En mer avancerad arbetsfördelning börjar skönjas. Vissa områden specialiserar sig på enstaka produkter. Man deltar i Erebs handelsnätverk. Mynt används flitigt åtminstone i städerna. Skatter tas in både in natura och kontant. Ex - Kardien, Zorakin, Berendien, Jorpagna, Klomellien, Krun, Hynsolge osv. Här finner vi majoriteten av Kopparhavets länder
Avancerad - Ekonomin har genomgått stora förändringar. Vi finner här bönder som specialiserar sig på en enda gröda, tex vin, och köper spannmål för de kontanter man får in. Området deltar fullt ut i Erebs handelsnätverk. Mynt används inom alla delar av ekonmin och skatter tas i huvudsak upp i kontanter. Ett enklare bankväsen börjar att skönjas. Förutsättningar finns för framväxten av jättestäder (> 50 000 inv.) Ex - Erebos, Caddo, Trakorien, Magilre (?). Ingen mer.
Och så slutligen den svåra sammanvägningen, välstånd. Ett land med en avancerad ekonomi och effektivt jordbruk har inte nödvändigtvis ett högt välstånd. Överbefolkning, svagt egendomsskydd (för de fattiga) och höga skatter kan alla bidra till att minska det genomsnittliga välståndet. Omvänt så finns exempel på stenålderskulturer där man fiskat några veckor om året och sedan haft mer mat än vad man kan äta. Men knappast druckit melukhiskt honungsvin eller ätit farincypressocker... Välstånd delas in i nivåer där varje nivå är ungefär 50% rikare än föregående. Inkomster angivna innan skatter är avdragna. Normalt sett tas omkring en tredjedel av inkomsten (skörden) i skatt i ordnade länder. Slavar, barbarer, svartfolk, älvfolk och andra som står utanför samhället beaktas inte vid uträkningen av genomsnittligt välstånd. Kardien framhålls som exempel då detta land är det som är utförligast beskrivet ur ekonomisk synvinkel.
Välstånd
Armod - Befolkningen lever på absolut existensminimum. En vanlig inkomst räcker inte till att mätta en familj och det stora folklagret svälter. Befolkningsmängden har slagit i försörjningtaket och slutat att växa. Under nödår stiger mortalitetn skarpt. Medelinkomst - 10 km/dag; ~33 gm/år. Ex - det krigshärjade Hynsolge, de fattigaste delarna av Kardien.
Fattigt - Folket hankar sig fram från dag till dag, men kan med nöd och näppe äta sig mätta och skaffa livets övriga nödtorft. Medelinkomst 20 km/dag; ~65 gm/år. Jorduashur, Krun, stora delar av Kardien.
Normalt - Utan något lyx så har det stora befolkningslagren råd att äta sig mätta varje dag, klä sig funktionellt och klarar för det mesta även ett nödår. För den sentide betraktaren kan nämnas att detta motsvarar mer än en dollar om dagen. Ereb handlar mer om äventyr än eländessklidringar och den vanlige erebiske bonden lever inte på svältgränsen. Medelinkomst 30 km/dag; ~100 gm /år. Ex - Zorakin, Berendien, echter i Kardien.
Välmående - Ett framgångsrikt jordbruk, blomstrande handel eller jungfruliga marker gör att den vanlige bonden har det ganska gott ställt. Man har råd att lägga pengar på att klä sig vackert, sköta om sitt hus och äta en varierad kost. Medelinkomst 45 km/dag; ~150 gm/år. Ex - Caddo, Ekenfara i Kardien
Rikt - Befolkningen har börjat att lyfta sig ur den primitiva feodala ekonomins bojor. Medelinkomst 80 km/dag; ~250 gm/år. Ex - vissa dvärgasamhällen.