Klomellien

[Torquemada]

Odling förekommer i Melorgh, men saltet gör att det på de flesta ställen inte är särskilt givande.
Nekropolis ligger en halvmil norr om Melorgh.
Lite slumpvisa berg misspryder inte Melorgh.
En och annan by ligger inte heller i vägen, men namn har de inte.
Medium ligger en bra bit österut på Melorghs territorium.
Nästan vid gränsen mot Addiaska, längre österut, ligger den Blå Sfinxen, vilken skulle göra sig bra på en karta.
Nära kusten vid gränsen mot Mercana ligger Olems tempel.
Sedan har vi Morgucks hemliga tempel, men det känns fel att sätta ut något sådant på en karta...

[Torquemada]

Melorghierna vet hur horror vacui känns - varje aspekt av tillvaron måste fyllas av gudar!

[birkebeineren]

Melorgh är likt hela norra Klomellien nedom Klomellerbergen tänkt vara rätt platt. Inte nödvändigtvis pannkaksplatt men ändå ett låglänt slättland. Eventuella "berg" kan ändå finnas men då som enstaka uppstickande klippblock precis som Melorghs stadsklippa är en sådan ute vid kusten. Några större vattenvägar lär heller inte finnas men enstaka små åar och bäckar kan slingra sig genom terrängen för att mynna ut i antingen Maure eller vid kusten. Dessa känns ändå för små för att rita ut på kartan så gränserna kring Melorgh stadsstat kan då istället för att följa vattenvägar (som annars är ganska vanligt för gränser) sträcka sig mellan olika små landsbyar eller andra byggnadsverk. Klomelliens gränser är ofta lite oklara och dessutom flyttar de sig rätt ständigt som en följd av politiska händelser. Gränsen mot Addiaska uppstod exempelvis först på 490-talet eO när Addiaska uppstod som stat från att tidigare stort sett ha varit obebott ödemark.

På den dekorerade kartan över Klomellien syns ett par vägar genom Melorgh som eventuellt kan markeras: https://www.erebaltor.se/forum/download ... &mode=view

[Torquemada]

Jag ser bara en väg - den mellan Mercana och Addiaska, som passerar över Melorgh.

[birkebeineren]

En väg norrut mot Mercana, en väg söderut mot Addiaska. Två vägar, med Melorgh i mitten.

[Adragoor]

Tack för tipsen! Får se om jag har tid för att förbättra kartan i helgen...

[Torquemada]

Normalt sett brukar jag bara skriva saker som antingen är milt underhållande eller är användbara för äventyrare, men jag uppfattade en beslöjad förfrågan om melorghiska byar, så här kommer:

PUKESBY – EN JORDBRUKSBY I SÖDRA MELORGH

Några kilometer inåt land från den södra landsvägen från Melorgh till Addiaska ligger en liten och välmående jordbruksby vi namn Pukesby, hem till ett antal hundra melorghier. Läget nära gränsen till Addiaska har lett till starka, och i stort välgörande, influenser från Klomelliens uppseglande stormakt. Marken är inte alls lika salt som i norra och mellersta Melorgh, och hela befolkningen kan därför försörja sig på jordbruk, och till och med exportera överskottet till Addiaska och Melorghs stad. Även om fetma fortfarande är sällsynt så är pukesborna inte lika magra som melorghier i allmänhet.

Byns hus består inte av staplad ohuggen sten, vilket är fallet för de fattiga i Melorghs stad, utan ser ut som medeltida hus gör mest – en kombination av huggen sten, puts och trä, ofta i korsvirkesstil, även om förkärleken för sten som ligger djupt i melorghiernas hjärtan gör husen bastantare än längre söderut. Gatorna är smala och tvåvåningshus är inte ovanliga. Stadsplanen är i stort symmetrisk. Längst i nordväst står en två hus hög stenstaty av den bistre Puki, som sittande blickar ut över sin by. Vi statyns fötter ligger byns Pukitempel, lett av den ende invånaren som bär svart kåpa, den högste lokale pukiprästen. I rakt motsatt ände av byn står istället en lika hög stenstaty av den betydligt mer välvilliga, och för byn livsviktiga, fruktbarhetsgudinnan Frajir, leende och hållande ett ymnighetshorn. Frajir betjänas av präster och prästinnor i sitt eget tempel.

Med två gudar vakande över dem kunde man ju tro att byborna skulle känna sig trygga, men istället känner de sig som sanna melorghier övervakade från alla håll, och är alltid rädda för att vända ryggen och baken åt fel gud, vilket skulle kunna ådra sig deras vrede. Besökare har sett pukesbor snurra runt som i en underlig dans tills de blivit alldeles yra och trillat omkull i vägdammet. ”Hur man än vänder sig har man ändan bak” säger de själva. ”Hur en melorghier än vänder sig har han en gud i röven” säger istället de grovmynta och hånfulla mercanierna.
Ovanligt hängivna Pukidyrkare har lagt sig till med att gå baklänges längs byns gator, vilket i sin tur har lett till ett litet uppsving för kulten av Dunderugglan. Dunderugglan skyddar ju, som alla vet, de som riskerar att trilla omkull och de fallande.

För ungefär hundra år sedan förvärrades situationen när den Lysande Vägen byggde vad som med tiden skulle bli ett mycket imponerande soltempel vid byns sydvästra gräns. Templets högsta sol syns i hela byn, så nu hade man plötsligt en till riktning att ta hänsyn till. Allt eftersom Addiaskas sol har stigit över Klomellien har också den Lysande Vägen lagt större resurser på att vinna över Melorgh. Pukesby är kerisgass Ozymandias ögonsten och skolexempel; i dagsläget är 80 % av byborna aktiva Etinsdyrkare, och vad mer är, 20 % är nära nog EXKLUSIVA Etinsdyrkare (även om de fortfarande respekterar Pukis bud och är väldigt vidskepliga i allmänhet). Om byn skulle angripas kommer både Melorgh och Addiaska att skicka ut trupper till dess försvar. För närvarande hotas den murlösa byn dock bara av vanliga banditer och kringvandrande monster. I sitt lite isolerade läge har många melorghiska gudar haft svårt att hävda sig. Utan gruvdrift har Nargiv ingen kult, och eftersom fred är det normala tillståndet har inte heller Thorm många tillbedjare. Den store Ogim har varken tempel eller präster, men dominerar fortfarande när det gäller att spå och tyda järtecken, samt vad spel och dobbel anbelangar. Nerxim dyrkas bara när man besöker Melorghs stad (och det gör alla minst en gång om året) där man också begraver sina döda, och byn saknar därför kyrkogård. Gamle Snabbhand dyrkas fortfarande lika ivrigt, men precis som i Melorghs stad är den kulten mer oorganiserad än de andras.

Varje vän av symmetri frågar sig vad som ligger nordöst om byn, men faktum är att ingen gud lyckats göra anspråk på den stampade slätt som förberetts av de förutseende byborna åt dem. För närvarande används slätten till upptåg, stormöten och platskrävande ritualer. Både Puki och Etin har försökt lägga beslag på platsen, men byborna har inte velat övervakas av en gud från två håll samtidigt, så de försöken har stoppats, främst av den andre gudens anhängare. Morgucks blodiga präster uppförde helt självsvåldigt ett tempel på platsen, men fördrevs snart med våld. En del pukesbor har i tysthet konstaterat att det kan vara ganska skönt att ha en fri och ofarlig riktning på kompassen, men de flesta bybor betraktar tvärtom nordöst som oskyddat och öppet för onda sjukdomsandar att sippra in genom. En liten utflyttning från husen längst bort i nordöst har skett.

Mitt i byn ligger ett litet torg med en brunn, omgivet av fyra viktiga byggnader. Grovsmeden, Handelsboden (där även spannmål lagras och säljs till utomstående), Bryggeriet och Värdshuset. Bryggeriet framställer endast svagdricka. Dess uppkomst kan spåras till en tid innan brunnen grävdes och man hade svårt att ordna religiöst rent vatten, då obehandlat regnvatten ses som oheligt och skadligt. Närvaron av svagdricka på borden kan vara en bidragande orsak till varför pukesborna inte är riktigt lika överspända som melorghier är mest. Värdshuset tar emot utsocknes men är ovana vid andra besökare än melorghier, addiska missionärer och addiska handelsmän. Värdshuset rymmer även borgmästarens (och tillika skatteindrivaren) bostad och kontor, en tjänsteman i grå kåpa utsedd av Melorghs stad. Han är för närvarande en stillsam man som undviker att lägga sig i byns åldermäns beslut i onödan.

För tjugo år sedan hotade en schism att uppstå mellan Pukesby och Melorghs stad, då de förra visade en nästan likgiltig attityd till Melorghs högt älskade Dunderuggla, allas enande symbol och maskot. I Pukesby anförde man med rätta att Dunderugglan aldrig behagat visa sig i deras närhet, och att deras jordbruksmark faktiskt var väldigt platt. Tvisten löstes genom att en avbild av Dunderugglan i massivt guld (sponsrad av Melorghs stads styrande skuggråd) restes på en tio meter hög järnstång på byns torg. Skulle den gyllene ugglan stjälas, antingen av de giriga eller de konspirerande, så hotar en konflikt att bryta ut.

Med undantag för små barn och hårt jobbande män och kvinnor ute på fälten bär alla pukesbor (utom två) bruna kåpor. Textilier från Garrika är jämte virke från Addiaska en av de viktigaste importvarorna. Efter en religiös väckelse i samband med Den Levande Ogims välde för lite över hundra år sedan gick byn över från den gängse byordningen till att äga och odla all mark kollektivt. Att systemet fungerar så bra som det trots allt gör kan bara skyllas på den iver som religiös fanatism skänker.

Djurhållning förekommer, men i liten skala.

[gtjorgo]

Mycket bra som skrivs nu!:-)
Snygg karta!

[gtjorgo]

Kluddat lite:)

1. Möjligen en prästinna till det gamla gudarna?

2. Stadsbild från Yolev eller möjligen Komcea i hisskov?

3. Hisskovitisk adelsman? Kanske fursten himself?:p

[Albrekt]

Melorghierna vet hur horror vacui känns - varje aspekt av tillvaron måste fyllas av gudar!

Eller "horôr wâkui" som de gamla jorerna sa! Eller, Adragoor?

[Adragoor]

Melorghierna vet hur horror vacui känns - varje aspekt av tillvaron måste fyllas av gudar!

Eller "horôr wâkui" som de gamla jorerna sa! Eller, Adragoor?

“Horror wakui” borde det bli. (Alla vokalerna är korta på latin.)

[Adragoor]

Fårön?

[Albrekt]

“Horror wakui” borde det bli. (Alla vokalerna är korta på latin.)

Fantastiskt! (Big kejserlig jori-fan!)

[Torquemada]

Definitivt Fårön!

Kan mycket väl vara Hisskovs furste - var han tjusigare klädd skulle han nog passera någon hisskovitisk gräns för god smak.

[gtjorgo]

Fårön?
C786BCFD-51CA-4CF0-A76E-A3E5FE61C34D.jpeg

Det borde det ju vara!:-)