Mikael skrev: ↑2023-05-13 17:05
Bra start! Jag gillar lite piratfilms-Shanghai i kombination med Hong-Kong, Siam, Singapore.
Ett bastant kastell/borg med mycket gamla anor finns nära stadens gamla hamn. Det är i dess innersta labyrint som Sextetten har sitt heligaste mötesrum. "De sex styrande klanerna möts sällan allihop, men i Ankh-Castellum finns en dammig sal med ett runt rum med sex runda bord i en cirkel, med sex stolar kring varje, för stormötena när alla klanerna träffas. Sextettens hemliga symbol, sex cirklar i en cirkel."
I Morëlvidyn talas morelviska, ett språk med arv från Soluna och efariskan, men utvecklat i kombination med de mänskliga urinvånarnas samkarniska språk (okänt utdött kustspråk). Sanritranska har haft inflytande, liksom lånord från djungelfolken, Aidne, krystalernas ankor och i närtid feliciskan.
SÅ, i Ankh-Castellum skulle jag föreslå en morelvisk dialekt med stort inflytande från kystalerna och mindre av sanritra och aidne.
Hur sköts internationell handel i Ankh-Castellum, tvingas Kopparhavets sjömän och besökare att tala Morelwidynsk dialekt vid besök eller talas även något Erebiskt språk? Eller angående handelsvägen genom bergens vara eller icke-vara, kanske rent av att vad för språk man nu talar i Krilloan (kikade precis snabbt igenom officiella modulen, men vad jag såg finns det ingen information om språk i Krilloan, ingen aning om detta diskuterats här på forumet tidigare) är officiellt handelsspråk i staden med en viss morelwidynsk dialekt?
Som sagt, Sextetten och Storhertig Stiernfieder kan mycket väl tänkas stå på god fot med varandra, då de tjänar ömsesidigt på varandras existens. Ankorna först! Givetvis kan deras mötesrum tänkas ligga i hertigens borg, med privata underjordiska ingångar. Jag tänker lite Riva från Sagan om Belgarion eller "The Red Keep" från Game of Thrones med hertigens palats i direkt anslutning till både gladiatorarenan och Harmynta Harlingen, givetvis byggt i ankstorlek för att undvika stora inkräktare, och det finns goda möjligheter att ta in hertiglojala svarta pirathövdingar eller sextett-ledare utan att någon märker det.
Jag zoomade in de kartor vi har över området och såg en liten flod som rinner runt Ankh-Castellum-knappen. Kanske kan denna flod rinna direkt under Storhertigens palats och öppnas vid behov på både nordsidan och den sydöstliga? Detta ger det naturliga inlopp jag vill ha under slottet. Det ska tilläggas att färden söderut på floden är hårt begränsad till Krystalernas ankors affärer eller trafik direkt sanktionerad av Storhertigen och genomloppet under borgen är alltid generellt stängd av stålgaller och bottengående nät så när som på vid specialbesök, men är stort nog att ta in flera stora skepp för privat hamnplats. Den Feliciske kaptenen Castor basar över kastellets interna hamn, en av Stiernfieders närmaste vänner och slagsmålskamrater och är rekryterad till sin post tack vare sin mycket stora sjövana och organisationsförmåga. Storhertigens och Castors skepp vilar alltid i den interna hamnen när de inte är ute på äventyr. Här landar även t ex medlemmar av Sextetten sina båtar, där de kan kliva av och på relativt osedda från utomstående.
Inloppet till den inre delen av hamnen (och kastellhamnen själv) skyddas av innerstadens mur med fällbara galler, och sedan två fällbara träbroar via fundamentet vid inloppet till den smalare delen. Även bron emot kastellet är fällbar och hårt bevakad.
Trädäcken till nordväst och nordöst är de tidigare nämnda bostadsplatserna för de ankor som föredrar livet på vattnet och går vidare upp efter vattenlinjen, även om de närmast staden snarare fungerar som last- och förtöjningshamnar. De centrala delarna av viken är dock efterhållna för att underlätta båttrafik. Jag ritade nog lite korkat, men jag hoppas ni förstår.
Och ursäkta, citadellet ska givetvis vara sexkantigt och inte åttakantigt! Landvägen till Krystalerna bör nog förresten flyttas till att gå från den sydöstra porten via militärområdet och vidare söderut.
Jag ska se om jag kan rita mig en ungefärlig karta så kan någon duktigare än mig få snygga till den.
Edit, fixade till en ungefärlig karta på hur jag tänker mig Ankh-Castellum i upplägg. Alternativt byter vi plats på icke-ankor och marknaden för att göra logistiken lite enklare. Harmynta Harlingen ligger precis där slottsmuren möter arenan på västra sidan. https://ibb.co/RP6dsgf
Senast redigerad av Dretski den 2023-05-14 00:22, redigerad totalt 1 gånger.
birkebeineren skrev: ↑2019-10-06 12:47
Inte för nära Drakryggen låter rimligt om utgångspunkten är Khadez. Högkulturen från Drakryggen kan dock ha haft utposter en bit in i Morginnerskogen och på så vis vara kopplat till Spindelkonungen? Kanske är en misvisande ledtråd förekomsten av såkallade ”drakmynt” som det står om i Krilloan-modulen?
Ja, Drakmynten kan ju lätt vävas in så får vi ytterligare en koppling tlll officiellt material. Antingen kan mynten vara kända av expeditionen från start, eller så kan man ha ett slumpmöte där man möter någon som har funnit sådana mynt i någon djungelruin eller kommit över dem i potten på någon spelhåla i Ankh-castellum.
Saxar även detta från tråden om Spindelkonungens pyramid. Jag väver gärna in den i Saqasha-öknen.
Det är nämligen så här, att Storhertig Stiernfieders stora ungdomskärlek är en fager ankmö vid namn Sara Snigelfågel. Hon kommer från en anrik familj i Krystalerna och har benhårt vägrat att flytta till Ankh-Castellum, därav hertigens olyckliga kärlek som lett till hans leverne. Att känslor existerar åt båda hållen är det inget snack om, men Sara driver en av Krystalernas framgångsrikaste snigelfarmar med en vänlig men fast järnhand och lämnar inte sin post i onödan. Jag ville att hon skulle ha en tam jättespindel som riddjur, och det passar ju faktiskt utmärkt tillsammans med Morginnerskogen och spindelkonungar i trakten. Hon är i första hand Krystalernas talesperson inför Ankh-Castellum och en av de få personer som storhertigen tar på allra fullaste allvar.
Grisodlar'n skrev: ↑2019-10-02 14:59 Kudustammen
En stam som mer eller mindre klassas som ”civiliserad”. De är bosatta i Morginnerskogens nordröna utkanter, har influerats kraftigt av morëlvidyner och ser de övriga djungelfolken som underlägsna och primitiva. Kudustammen bär kläder i större utsträckning, bor i timrade långhus och gillar pråliga guldföremål. Deras hövding och tillika helige ledare, Baxutsarsarappa (Många fingrar/tår på stamspråket, 24 till antalet), har konverterat till en morëlvidynsk religion tillsammans med de flesta i stammen. De samarbetar ofta med slavjägare och bedriver dessutom sporadisk handel med ett par ankiska handelshus i Ankh-Kastellum.
Morumarstammen
Namnet betyder molnkrigarna. De är den mest dominerande stammen i närheten av Drakryggen. Ingen träder ostraffat in i deras höglänta domäner. Stammen är väktarna av en forntida högkultur. Det är oklart om de är kulturens direkta ättlingar eller om de enbart vävt in de mäktiga ruinspillrorna i sin egen mytologi. Stammens intrikata religion centreras kring tillbedjan av K’rbuz Kvul, Gamkonungen. Stammen praktiserar himmelsbegravningar i stil med de som förekommer i vår egen världs Tibet.
Dretski skrev: ↑2023-05-13 23:51
Limmar in detta för potentiell vidareutveckling, här har vi rimligen de förhärskande slavjägarna i Ankh-Castellum, de lever gott på att på ett civiliserat vis likt Aztecerna brutalt jaga övriga undelägsna stammar och vidunder i Morelwidyns skogar och djungler och har således till viss del (men med stor intern motsättning) civiliserats via handeln med kuststäderna. Man sköter också den lilla sporadiska kontakt med Sivoas alver gentemot civilizationen runt södra Kopparhavet som behövs, då man lever i en någorlunda fredlig symbios (på grund av att Kudustammen vet att man har lite att vinna på stridigheter, och alvernas generella ointresse av människors göromål å sin sida) i olika delar av Morginnerskogen och ogillar nordliga främlingar.
Grisodlar'n skrev: ↑2019-10-02 14:59 Kudustammen
En stam som mer eller mindre klassas som ”civiliserad”. De är bosatta i Morginnerskogens nordröna utkanter, har influerats kraftigt av morëlvidyner och ser de övriga djungelfolken som underlägsna och primitiva. Kudustammen bär kläder i större utsträckning, bor i timrade långhus och gillar pråliga guldföremål. Deras hövding och tillika helige ledare, Baxutsarsarappa (Många fingrar/tår på stamspråket, 24 till antalet), har konverterat till en morëlvidynsk religion tillsammans med de flesta i stammen. De samarbetar ofta med slavjägare och bedriver dessutom sporadisk handel med ett par ankiska handelshus i Ankh-Kastellum.
Och en fundering här, har vi någon exaktare placering för denna stam och är den relevant för befolkningen i Krystalerna och Ankh-Castellum i någon mån? Vilken är högkulturen och varför har de fallit? Är högkulturen måhända de ursprungliga grundarna till Niferland som fann ett mindre ogästvänligt land på andra sidan bergen via en sofistikerad och högteknologisk kombination av numera igenrasade tunnlar, broar och bergspass? Kan vi bestämma oss för ungefär var vi förlägger den så kan den gagna två aktiva diskussioner på en gång. Måhända kan de tillbe Gripkonungen istället för Gamkonungen, om vi även tänker oss att Niferland föder upp gripar på östra sidan av Drakryggen. Givetvis vore dessa två parter numera ovetandes om varandra, men sägner existerar. Jag lovar att försöka läsa ikapp!
Grisodlar'n skrev: ↑2019-10-02 14:59 Morumarstammen
Namnet betyder molnkrigarna. De är den mest dominerande stammen i närheten av Drakryggen. Ingen träder ostraffat in i deras höglänta domäner. Stammen är väktarna av en forntida högkultur. Det är oklart om de är kulturens direkta ättlingar eller om de enbart vävt in de mäktiga ruinspillrorna i sin egen mytologi. Stammens intrikata religion centreras kring tillbedjan av K’rbuz Kvul, Gamkonungen. Stammen praktiserar himmelsbegravningar i stil med de som förekommer i vår egen världs Tibet.
Mikael skrev:ÅTERUPPBYGGANDETS ÅLDER (ca. 400 f.O. – nu)
Tupagons insektoidriken tycks övergå i en introvert kultur och inga expeditioner eller erövringståg företas. Vilka hemligheter som göms av insektoiderna är okänt då inte ens gråalverna tillåts levande lämna arkipelagen. Endast raugonerna fortsätter Tupagons mission över Altors hav.
Ödlefolket Mosgilakerna fortsätter föra salamandrarnas och eldherrarnas kamp mot isens inflytande från norr. Hettans inflytandet ökar och lerslätterna söder om träsken torkar upp allt mer.
Krystalernas område återhämtar sig långsamt efter insektfolkens plundringar. Människor och ankor samarbetar för att försvara sig mot vildsinta djungelfolk och en fruktad återkomst av Tupagons härar. Man handlar längs sjösystemet, med djungelfolken och norröver med Morelver och Ereber. Två större städer byggs, Lin-Pin-Fria (befäst stad mot Juronaträsket) och ankstaden Ankh-Castellum (befäst handelsstad byggd och styrd av vita ankor där Krystalerna möter Kopparhavets sydligaste vatten).
Morelvidyn dras ytterligare in i den Erebiska intressesfären då man är utsatt för slavjakt och själva ökar sitt sjöröveri längs Kopparhavets nordostkust. Den nya religionen Lysande Vägen skickar soltåg till Morelvidyn vilket ytterligare påskyndar fortifieringen av kustens många piratstäder. Området blir känt som ett enda stor piratnäste, vilket naturligtvis är en överdrift.
I väster på de fridsamma öarna Melukha och Bactulge fortsätter man sin inåtvända meditativa hyllning av naturen och har ytterst liten kontakt med omvärlden. Man får under århundradena dock en speciell relation till det fjärran Trakorien.
Någon med idéer?
[/quote]
Innan jag somnade igår tänkte jag på Lan-Pin-Fria (heter den Lan eller Lin?). Är det urbefolkningen till Morginnerskogens barbarstammar och den Tibet-liknande civilizationen/stammen på västra Drakryggen som från början har grundat staden, kanske övergiven vid insektoidernas konflux, som sedan (efter officiellt material) har återbefolkats för att befästa staden emot någon okänd fiende? Lite hjälp med denna svåranpassade stad skulle uppskattas, då den torde påverka livet i Ankh-Castellum och Krystalerna betydligt. Vem befäster den egentligen, och varför?
Jag tänkte om ankorna i Krystalerna att det är en dygd för dessa att leva som vanliga ankor. Vi pratar alltså fortfarande om Erebs humanoida ankor, men där många lärda och tidiga stora personligheter övergår till en form av meditativt tillstånd där de helt enkelt simmar runt, säger kvack och äter fisk som vilken jordisk anka som helst för att på renlevnadsvis helt enkelt vara en anka. Detta ändras geografiskt ju mer söderut i Krystalerna man kommer, och blir ytterst uttalat söder om Lan-Pin-Fria. En viss ankjakt i matsyfte pågår i området av omkringboende stammar och raser, men man tar detta med en nypa salt och inser filosofiskt att en jaktdöd är en naturlig och ärofylld död.
Mikael skrev:ÅTERUPPBYGGANDETS ÅLDER (ca. 400 f.O. – nu)
Tupagons insektoidriken tycks övergå i en introvert kultur och inga expeditioner eller erövringståg företas. Vilka hemligheter som göms av insektoiderna är okänt då inte ens gråalverna tillåts levande lämna arkipelagen. Endast raugonerna fortsätter Tupagons mission över Altors hav.
Ödlefolket Mosgilakerna fortsätter föra salamandrarnas och eldherrarnas kamp mot isens inflytande från norr. Hettans inflytandet ökar och lerslätterna söder om träsken torkar upp allt mer.
Krystalernas område återhämtar sig långsamt efter insektfolkens plundringar. Människor och ankor samarbetar för att försvara sig mot vildsinta djungelfolk och en fruktad återkomst av Tupagons härar. Man handlar längs sjösystemet, med djungelfolken och norröver med Morelver och Ereber. Två större städer byggs, Lin-Pin-Fria (befäst stad mot Juronaträsket) och ankstaden Ankh-Castellum (befäst handelsstad byggd och styrd av vita ankor där Krystalerna möter Kopparhavets sydligaste vatten).
Morelvidyn dras ytterligare in i den Erebiska intressesfären då man är utsatt för slavjakt och själva ökar sitt sjöröveri längs Kopparhavets nordostkust. Den nya religionen Lysande Vägen skickar soltåg till Morelvidyn vilket ytterligare påskyndar fortifieringen av kustens många piratstäder. Området blir känt som ett enda stor piratnäste, vilket naturligtvis är en överdrift.
I väster på de fridsamma öarna Melukha och Bactulge fortsätter man sin inåtvända meditativa hyllning av naturen och har ytterst liten kontakt med omvärlden. Man får under århundradena dock en speciell relation till det fjärran Trakorien.
Någon med idéer?
Innan jag somnade igår tänkte jag på Lan-Pin-Fria (heter den Lan eller Lin?). Är det urbefolkningen till Morginnerskogens barbarstammar och den Tibet-liknande civilizationen/stammen på västra Drakryggen som från början har grundat staden, kanske övergiven vid insektoidernas konflux, som sedan (efter officiellt material) har återbefolkats för att befästa staden emot någon okänd fiende? Lite hjälp med denna svåranpassade stad skulle uppskattas, då den torde påverka livet i Ankh-Castellum och Krystalerna betydligt. Vem befäster den egentligen, och varför?
Jag tänkte om ankorna i Krystalerna att det är en dygd för dessa att leva som vanliga ankor. Vi pratar alltså fortfarande om Erebs humanoida ankor, men där många lärda och tidiga stora personligheter övergår till en form av meditativt tillstånd där de helt enkelt simmar runt, säger kvack och äter fisk som vilken jordisk anka som helst för att på renlevnadsvis helt enkelt vara en anka. Detta ändras geografiskt ju mer söderut i Krystalerna man kommer, och blir ytterst uttalat söder om Lan-Pin-Fria. En viss ankjakt i matsyfte pågår i området av omkringboende stammar och raser, men man tar detta med en nypa salt och inser filosofiskt att en jaktdöd är en naturlig och ärofylld död.
[/quote]
Edit: Jag ser även att Lan-Pin-Fria föreslås ligga västerut jämfört med den enda karta jag kan hitta med staden utpekad, där det även nämns att kartan är öppen för revision. Jag gillar idén att staden ligger närmre, eller alternativt i djungeln än mitt i Krystalerna.
Mikael skrev:ÅTERUPPBYGGANDETS ÅLDER (ca. 400 f.O. – nu)
Tupagons insektoidriken tycks övergå i en introvert kultur och inga expeditioner eller erövringståg företas. Vilka hemligheter som göms av insektoiderna är okänt då inte ens gråalverna tillåts levande lämna arkipelagen. Endast raugonerna fortsätter Tupagons mission över Altors hav.
Ödlefolket Mosgilakerna fortsätter föra salamandrarnas och eldherrarnas kamp mot isens inflytande från norr. Hettans inflytandet ökar och lerslätterna söder om träsken torkar upp allt mer.
Krystalernas område återhämtar sig långsamt efter insektfolkens plundringar. Människor och ankor samarbetar för att försvara sig mot vildsinta djungelfolk och en fruktad återkomst av Tupagons härar. Man handlar längs sjösystemet, med djungelfolken och norröver med Morelver och Ereber. Två större städer byggs, Lin-Pin-Fria (befäst stad mot Juronaträsket) och ankstaden Ankh-Castellum (befäst handelsstad byggd och styrd av vita ankor där Krystalerna möter Kopparhavets sydligaste vatten).
Morelvidyn dras ytterligare in i den Erebiska intressesfären då man är utsatt för slavjakt och själva ökar sitt sjöröveri längs Kopparhavets nordostkust. Den nya religionen Lysande Vägen skickar soltåg till Morelvidyn vilket ytterligare påskyndar fortifieringen av kustens många piratstäder. Området blir känt som ett enda stor piratnäste, vilket naturligtvis är en överdrift.
I väster på de fridsamma öarna Melukha och Bactulge fortsätter man sin inåtvända meditativa hyllning av naturen och har ytterst liten kontakt med omvärlden. Man får under århundradena dock en speciell relation till det fjärran Trakorien.
Någon med idéer?
Innan jag somnade igår tänkte jag på Lan-Pin-Fria (heter den Lan eller Lin?). Är det urbefolkningen till Morginnerskogens barbarstammar och den Tibet-liknande civilizationen/stammen på västra Drakryggen som från början har grundat staden, kanske övergiven vid insektoidernas konflux, som sedan (efter officiellt material) har återbefolkats för att befästa staden emot någon okänd fiende? Lite hjälp med denna svåranpassade stad skulle uppskattas, då den torde påverka livet i Ankh-Castellum och Krystalerna betydligt. Vem befäster den egentligen, och varför?
Jag tänkte om ankorna i Krystalerna att det är en dygd för dessa att leva som vanliga ankor. Vi pratar alltså fortfarande om Erebs humanoida ankor, men där många lärda och tidiga stora personligheter övergår till en form av meditativt tillstånd där de helt enkelt simmar runt, säger kvack och äter fisk som vilken jordisk anka som helst för att på renlevnadsvis helt enkelt vara en anka. Detta ändras geografiskt ju mer söderut i Krystalerna man kommer, och blir ytterst uttalat söder om Lan-Pin-Fria. En viss ankjakt i matsyfte pågår i området av omkringboende stammar och raser, men man tar detta med en nypa salt och inser filosofiskt att en jaktdöd är en naturlig och ärofylld död.
Edit: Jag ser även att Lan-Pin-Fria föreslås ligga västerut jämfört med den enda karta jag kan hitta med staden utpekad, där det även nämns att kartan är öppen för revision. Jag gillar mer idén att staden ligger närmre, eller alternativt i djungeln än mitt i Krystalerna.
[/quote]
Mikael skrev: ↑2007-09-27 23:01
Namnen kommmer från en gammal karta jag gjorde misstänker jag. Förslag: 1. Byt plats på Nifaria och någon annan stad på bättre avstånd, lämpligen Faxe eller Hunt. 2. Staden Lancre skall heta Larce. 3. Bältebärarkull är ett halvlängdssamhäle, därav det käcka namnet. 4. Azhulu passar avståndsmässigt bättre vid utloppet till den flod son startar vid en sjö i Drakbergens fetaste del, i höjd med nuvarande Vestaruia i soluna. Låt Lobito ligga kvar. Däremot borde väl Vestaria ligga söderut i Soluna, vid floden söder om den halvö den nu ligger norr om? 5. Lin-Pin-Fria skulle jag vilja ha 25 mil västerut.
I övrigt mäster Spelknepe så är jag mycket förtjust i Samkarna. Sanritra blir kul såsmåningom!
Jag måste säga att jag aldrig varit förtjust i namnet Lan-Pin-Fria eftersom det är direkt taget från Geraldin Harris bok Vindens barn ur fyrlogin De sju citadellen.
Jag skulle föreslå att Lan-Pin-Fria är namnet på platsen där Ankh Castellum byggdes. Den gamla byn medd det namnet röjdes bort för att bygga den nya staden?
Snibben skrev: ↑2023-05-14 10:16
Jag måste säga att jag aldrig varit förtjust i namnet Lan-Pin-Fria eftersom det är direkt taget från Geraldin Harris bok Vindens barn ur fyrlogin De sju citadellen.
Jag skulle föreslå att Lan-Pin-Fria är namnet på platsen där Ankh Castellum byggdes. Den gamla byn medd det namnet röjdes bort för att bygga den nya staden?
Någon av de mer lärde får svara bättre på den saken, men jag håller till största delen med dig. Jag försöker just nu bara förhålla mig till den informationen jag har tillgänglig. Dock kan det kanske tänkas vara en ruinstad i östra Samkarnas djungler, i närheten av södra Krystalerna? Finns det något där som gör att ankorna i söder föredrar att vara vanliga ankor?
Dretski skrev: ↑2023-05-14 10:50
Finns det något där som gör att ankorna i söder föredrar att vara vanliga ankor?
Det är nog mer en kulturellt än natur. Ankorna i söder ser sin kulturell som mindre påverkad av människors (och andra varelsers) samhällen och de kan leva med traditionella ank-värderingar. Ankorna i norr lever i människors samhällen, antagit människors religioner och traditioner och värderingar.
Sanningen är dock att en kultur som har kopplingar till andra kulturer kommer att påverkas av dem.
Angående språk så står det om krilloanska i Krilloan-kampanj s. 23. Ett blandspråk med huvuddelar från sanritriska och feliciska. Sanritriska språk talas enligt källor och forumsutvecklingar både på Forithos i nordöstra Samkarna och på ön Sanritra utanför nordvästra Samkarna.
Möjligtvis är detta ett vanligt språk i Ankh-Castellum också, ett bland flera?
birkebeineren skrev: ↑2023-05-15 14:56
Angående språk så står det om krilloanska i Krilloan-kampanj s. 23. Ett blandspråk med huvuddelar från sanritriska och feliciska. Sanritriska språk talas enligt källor och forumsutvecklingar både på Forithos i nordöstra Samkarna och på ön Sanritra utanför nordvästra Samkarna.
Möjligtvis är detta ett vanligt språk i Ankh-Castellum också, ett bland flera?
Jag tycker ju fortfarande att det gott kan finnas en liten karavanled genom norra Drakryggen utan att Altors och Ormsjöns spelplan ändras i någon större mån (förutom möjligen att området görs lite mer intressant för äventyrare), och det skulle onekligen förklara förekomsten av Krilloanska som ett större språk i Ankh-Castellum. Annars ser jag det nästan som orimligt å andra sidan, och böjer mig snarare åt ett striktare san(k)ritiskt språk, där dialekten är an(k)passad för att talas med näbbar snarare än munnar. Att folk är allmänt språkkunniga i smältdegeln Ankh-Castellum är annars vida känt, då få platser är bättre för att uppleva både Erebiska och Samkarnska språk i en salig mix, och många lärda kommer hit enkom för språkstudier.
Städerna Piezraad och Agalam i centrala Ankhrviken är bokstavligen två sidor av samma mynt. I huvudsak domineras städerna av bruna ankor och sjöfarare, men båda städerna agerar som satelliter direkt under Ankh-Castellum och Storhertigen. Man har vid behov extremt goda möjligheter att mycket effektivt och snabbt stänga av all trafik genom passagen. Många invånare i de båda städerna drar sig till Krystalerna vid avslutad tjänstgöring, för att avsluta sina dagar långt bortom strid och konflikt.
Piezraad å sin sida är Ankhrvikens stora militärmakt. Staden är hårt befäst med flera fästningar norr och söder längsmed kustremsan. Här tränas i stort sett hela Kopparhavets brunankor under hårda förhållanden, både i sjöstrid vid kusten och markstrid via förläggningar på Carcamusas saltslätt. Detta gör att de hårt disciplinerade ankorna är väl förberedda för strid under alla förhållanden. Krigare registrerade i stadens system får betalt via aktier i stadens salt- och varvsindustri, som ägs gemensamt. Äganderätt avgörs av ett system där militär grad anger din tilldelade rätt, och aktier kan ärvas men inte säljas - något som har lett till att de äldsta bruna släkterna har samlat på sig stora förmögenheter). Saltet från norra Carcamusa håller förvisso lägre kvalitet än det ljusare (det syns ju till och med på den excellenta kartan!) som bryts i de södra delarna av slätten och som oftast säljs via Ankh-Castellum, men mängderna är betydligt större på grund av enklare logistik och soldater har här en ekonomiskt väldigt god anledning att vilja stanna. Man jobbar generellt i 30-dagars skift, och i stort sett alla ankor har sin personliga bostad i Agalam och transport mellan städerna avgår regelbundet dagarna i ända. Tack vare den stora och organiserade (nåja, med ankmått mätt!) militära styrkan och de bruna ankornas flotta i staden hålls södra delen av Ankhrviken i stort sett fri från sjöbusar, och även om vilka skepp som helst släpps förbi söderut (även svarta pirater har lejd) så vill få pirater bli fångade för förseelser i den södra delen av Ankhrviken när de kommer norrut igen, och området hålls därför lugnt. Staden har en stor varvsindustri, och för att få skepp byggda på klassiskt ankvis finns det få bättre ställen att besöka. Staden har också en av Kopparhavets absolut finaste Kvack Fu-akademier (rätta mig om jag har fel, men detta var väl den officiella benämningen? Vill minnas att jag läst att det borde ändras någonstans, någon får gärna fylla på med korrekt information!).
En hårt bevakad karavanled till Krilloan (antingen via Kiorshem genom att följa vägen runt hela udden, eller via nordöstra delen av Carcamusa och Drakryggen) utgår även från staden.
Agalam, på andra sidan viken, är raka motsatsen. Här bor de bruna ankorna i sin sovstad på sina 30-dagars ledigheter, och staden består mest av sådant man kan förvänta sig i en stad där folk bor, dock med en total avsaknad av större industri. Staden har förvisso ingen större befästning emot havet, men tiotusentals vältränade bruna ankor på semester på hemmaplan vill få bråka med, och staden är å andra sidan befäst desto hårdare emot Samkarnas inre på land. Ankorna i Agalam och Piezraad förväntas alltid förvara sin utrustning där de befinner sig, men i det stora hela sköts försvaret av staden via den aktiva delen av styrkan i Piezraad. I Agalam har å andra sidan de bruna ankorna ett remarkabelt paradis, där de kan bygga fina bostäder via pengarna de tjänar på militär, varv och saltmarknad på andra sidan viken.
Ett klassiskt Ankhrvikiskt ordspråk som säger något om dynamiken i området: "En svart anka känner inte fruktan för något, men å andra sidan är femtiotusen bruna ankor fler".
Något om saltgruvorna också. Dessa bearbetas i första hand av slavar som handlats via slavmarknader i Ankh-Castellum eller Ankorath (och eventuellt Krilloan), och att fly från dessa gruvor är väldigt svårt då de ligger otillgängligt placerade i områden där allt annat än bruna ankor och slavar är ytterst ovanligt, mitt i en stekande saltöken utan liv i sikte. Caracusa-salt är otroligt populärt bland överklass och övre medelklass över hela Altor och välkänt (om än svåråtkomligt, svindyrt och extremt exotiskt) så långt bort som vid Handelsalliansen på Akrogals östkust.
Saltgruvorna i södra Carcamusa å sin sida drivs i stort sett helt privat, oftast av rika ankfamiljer, och saltet transporteras härifrån oftast via karavanleden till land för att säljas via Ankh-Castellum. Olika färger existerar på grund av olika mineraler i backen, och ju mer sällsynt en färg är, desto dyrare är saltet. Vissa av gruvorna drivs som rena aktiebolag via börsen i Ankh-Castellum med slavarbetare, och andra drivs mer som traditionella familjeföretag, med välbetalda arbetare i de finaste och mest anrika familjeägda gruvorna. En hård ekonomisk rivalitet råder givetvis, men stridigheter är extremt sällsynta och involverar bara nya gruvfynd. Att öppna en ny gruva kräver ett skriftligt godkännande från Storhertigen, men då han kan vara svår att få tag på i nyktert skick så uppstår allt som oftast situationer där flera ankklaner anser sig ha rätt till samma gruva.
Jag gillar lite piratfilms-Shanghai i kombination med Hong-Kong, Siam, Singapore.
