Då kan det tänkas att Triska framlagt åsikter om detta vid både vid unionsmöten och när egna avtal med andra stadsstater förhandlats men aldrig lyckats få några lovnader om endast icke-magisk behandling av klomuller. Skulle trisker däremot komma på någon som använder magi på en klomull kan det dock kanske tänkas att de verksätter lämpliga åtgärder? Trisker har möjligtvis för vana att kolla lite extra noga på andra folks klomuller när de träffas för att se till att inget fuffens pågår? Ett litet särdrag som kan krydda även en RPs beteende i spel?
Så kan det absolut vara:-)
Triskerna har nog lägre andel magiker per capita samt är bland dem som nyttjar klomuller mest tänker jag.
Därmed finns tillräckligt med fog för att de inte ska gilla magisk manipulation:-)
Klomulldragna pråmar
Kan användas hela vägen från Mercana vid Maures mynning och upp till Jaggarack. De kan även användas på Jaggarack men följer helst kusterna. De kan användas på hela Garrikiska sjön (men undviker kanske strömmarna där "den magiska floden" Gimdis strömmar ut?). De används upp Wemer till punkten där Karpervathna mynnar ut i floden (hade du ett namn här gtjorgo?) och upp Raidirvathna till punkten där Hamurstaden ligger. Även i delar av Baxarträsket kan de användas, samt Söderlandet i Sanzas.
birkebeineren skrev: ↑2023-04-14 10:36Klomulldragna pråmar
Kan användas hela vägen från Mercana vid Maures mynning och upp till Jaggarack. De kan även användas på Jaggarack men följer helst kusterna. De kan användas på hela Garrikiska sjön (men undviker kanske strömmarna där "den magiska floden" Gimdis strömmar ut?). (Bosza använder nog även klomuller på Gimdis tror jag) De används upp Wemer till punkten där Karpervathna mynnar ut i floden (hade du ett namn här gtjorgo?) (tyvärr inget namn men vi kan nog föda fram ett?:-)) och upp Raidirvathna (menar du hamervathna här? Raidirvathna är dock också farbart för klomuller men kanske inte med pråmar) till punkten där Hamurstaden ligger. Även i delar av Baxarträsket kan de användas, samt Söderlandet i Sanzas.
Även Gimdis kan vara lämpad. Klomullerna lär i så fall troligen ignorera skeletten som arbetar med muddring och vattenelementarerna kan de simma runt. Tänkt att det fortfarande finns sådana här och var efter att Gimdis grävdes ut och genom Hisskoviska åsen på 300-talet e.O.
Och med ”klomulldragana pråmar” tänker jag mig alltså en pråm som med selar är anslutna till en simmande klomull framför. Som häst-och-vagn men istället sköldpadda-och-pråm.
Pråmar som dras av klomuller på land tror jag vi kom överens om att inte var möjligt i Klomellien antingen blöta eller salta terräng.
Klomuller som bär saker på ryggskalet kan dock tänkas kanske? Det är ju möjligt att sätta stridstorn i trä på så vis.
birkebeineren skrev: ↑2023-04-14 12:46
Jag menar självklart Hamervathna.
Även Gimdis kan vara lämpad. Klomullerna lär i så fall troligen ignorera skeletten som arbetar med muddring och vattenelementarerna kan de simma runt. Tänkt att det fortfarande finns sådana här och var efter att Gimdis grävdes ut och genom Hisskoviska åsen på 300-talet e.O.
Kan absolut tänkas vara fallet.
Och med ”klomulldragana pråmar” tänker jag mig alltså en pråm som med selar är anslutna till en simmande klomull framför. Som häst-och-vagn men istället sköldpadda-och-pråm.
Så är min bild också.
Pråmar som dras av klomuller på land tror jag vi kom överens om att inte var möjligt i Klomellien antingen blöta eller salta terräng.
Tror inte heller att detta är särskilt effektivt.
Klomuller som bär saker på ryggskalet kan dock tänkas kanske? Det är ju möjligt att sätta stridstorn i trä på så vis.
Det bör definitivt gå men endast korta sträckor och klomuller på land rör sig sakta. Jag tänker att klomullerna gör sig bäst till sjöss men kan fungera som långsammare terrängfordon på land. Deras stridstorn/plattformar gör att de kan försvara sig ganska väl under denna förflyttning även på landbacken.
Flera av stadsstaterna håller fortfarande på och tar form.
Inte ens mitt älskade Melorghs panteon är helt färdigbeskriven.
Addiaska är något av ett föräldralöst barn, som bara blev delvis utvecklat för flera år sedan och sedan övergavs av sina ursprungliga arkitekter.
Bozsa har osannolikt nog fått ganska fast form, trots allt som måste beskrivas.
En hel del har blivit wikifierat. Färdiga texter i antingen Klomelliens huvudartikel, de ellva stadsstaternas eller egna artiklar. Mycket är även rödmarkerat på forumet men då en del av detta bara är saker vi enats om och inte färdigt formulerat i text har det gjorts länkar dit från artiklarna i wikin. Tror tyvärr inte vi har material till en pdf än. Klomellien är ett komplicerad land att beskriva.
Folkslagets historia
800 talet f.O.
Joriska fiskare från Mirelien grundar en bosättning längst in i viken mellan Aidne och Drylo. Området är undanskymt och lämnas i frid av svartfolken i inlandet. Kejsarmakten bryr sig inte om utvandrarna. Många västklomellier, så som loigerlänningarna , räknar sig som härstammade från dessa fiskare.
711 f.O.
Från Aidne skickas legioner sjövägen in i södra Drylo för att försöka få kontroll över regionen och säkra handelsvägarna. Med utgångspunkt i den joriska kolonin erövras en del av dagens södra Klomellien och provinsen Drylo Iolevatica etableras. En del av hisskoviterna härstammar även från dessa nya jorer som nu bosätter sig i provinsen. Svartfolk och sydnarguriska stammar som organiserat riken i bergen hindrar dock en större utvidgning av provinsen.
599f.O. Den Tredje Konfluxen
Från sydöst kommer först vansinniga rykten och sedan de första köttbitarna. Den Tredje Konfluxen har drabbat Ereb. Snart kommer de upp till Drylo Iolevetika där de snabbt slår ut delar av befolkningen innan de drar vidare norrut. (Även om konfluxen på alla vis är en katastrof klarar sig faktiskt Drylo bättre än övriga kejsardömet under den tredje konfluxen).
595-550 fO Kontinentaljoriska riket försöker, under Provinsen Magillas ledning, att återta manteln från det fallna kejsardömet. Det går initialt bra men kombinationen av konflikt mellan främst Magilla och staden Catonave i norr, samt provinsen Meridionalis med staden Klorosodium i söder (samt ökade attacker från svartfolk och dylerstammar) skjuter snart projektet i sank. På 550fO är det uppenbart för de flesta att Kontinentaljoriska riket aldrig kommer att lyckas med det som man företagit sig. Provinserna styrs mer som fristående och ibland rivaliserande stater än som ett enhetligt och starkt rike. De inre delarna av Klomellien, där dagens Loigerland nu ligger, avfolkas nästan helt under denna period.
470.fO Jorderna kommer för första gången till kusterna av dagens klomellien och börjar plundra de kraftigt försvagade provinserna i kontinentaljoriska riket som endast hjälpligt kan värna sig. Ingen hjälp kommer från andra provinser utan alla får skydda sig själva efter förmåga.
450.fO. Kontinentaljoriska riket går under.
Provinsen Drylo Iolevatica tappar mer och mer kontakt med de tidigare provinserna. Man kommer samtidigt mer och mer att kallas Yolev i folkmun. Svartfolk och vargmän som stoppar yoleviterna att etablera sig på andra sidan åsen.
Ca 100 e.O.
Magikerna i staden Joraga, på ön Diamor i Jaggaracksjön, inleder vad som har blivit känd som Den första magokratin och hävdar sin makt i hela Klomellien. Området som kommer att bli Loigerlandet är dock nästan obebott av människor vid denna tid. Dock etableras vissa tempel och sommarpalats på fastlandet i det som kommer bli Hisskov. Magikerna från den första magokratin upptäcker en del lämningar från den sedan länge försvunna ”magiska högkulturen” i träsken i det som kommer att utgöra södra Hisskov.
Svartfolk och vargmannastammar på västra stranden av Jaggaracksjön fördrivs till stor del av magikerna från Joraga under denna tid.
186 e.O. Joragas fall
Joraga och hela ön Diamor eldhärjas efter en ödesdiger magisk snedtändning. Händelsen är början till slutet för magikernas styre. De få överlevande tar senare, under mentalisten Yaras ledning, tillflykt till den lilla och halvt bortglömda forskningsstationen Bosza. De få sommarpalats, tempel och byar som anlades på fastlandet överges helt och förfaller delvis.
192 e.O.
Yolevitiska herdar korsar Hisskoviska högåsen och lägger grunden till loigerlandet och Hisskov.
Loigerlänningarna utgörs alltså till stor del av joriska ättlingar från Yolev som vandrar över Hisskovåsen ner till Jaggaracks stränder. Nu när Joraga rämnat så finns möjligheten att leva fritt från magikernas påfund och otyg även på denna sidan av högåsen. Dessa har även till stor del ”befriat” området från bestfolken som tidigare gjorde en övergång omöjlig.
196 e.O.
Solvandraren S:ta Inneda kommer till Yolev och börjar sprida Lysande Vägen. Snart kommer hon in i det som ska bli Loigerlandet. Hon får stort gehör hos både hisskoviterna, loigerlänningarna och folket i gamla Garrika .
200-talet e.O.
Södra Klomellien upplever en lång period av lugn. Kustfisket längs Jaggarack utvecklas. Erfavelklostret som grundats på andra sidan Jaggaracksjön erbjuder utbildning och jorisk kultur sprider sig hos ledande familjer. Många spårar sin härkomst tillbaka till Kejsardömet Jorpagnas dagar i Drylo. Stadsstaten Klorosodium i Melashebergen har sedan långt tillbaka anlagt en hamn vid Jaggaracksjöns södra strand som döpts till Garrika.
222.e.O
Folket i Hisskov och Loigerlänningarna kommer överens om ungefär var gränsen för respektive samhällen går. Dessa följer i stort geografiska riktmärken som, vattendrag, bäckar och kullar. Befolkningen i de båda grupperna är så liten att inget direkt tryck efter landområden finns vid denna tid.
255-257 e.O. Brända jorden och månulvarnas stora plundringsräd.
Svartfolk tränger in över melashebergen och härjar i södra Klomellien. Staden Hisskov bränns till stor del ned och de överlevande flyr upp i kullarna i väst. Samma öde väntar den lilla fiskehamnen Lusloigis. Horderna från Brända jorden och Månulvarna slår läger vid Jaggaracksjön. De sänder ut mindre trupper men dessa stoppas i väst av Yolev och i norr av en allians av Poaner, loigerlänningar och folk från söderlandet. Därefter lämnar svartbloden då de inte anser att det finns kvar något mer som är värt att plundra i klomellien. I alla fall inte i förhållande till det motstånd som likväl finns. Allt av värde anses redan vara taget.
263-267eO (kan vara tidigare?)
Stora stadion i Hisskov byggs upp. Hisskovitiska spelen arrangeras för första gången. Deltagare från Garrika, Aguhzmohr/söderlandet (redan inkorporerat i Sandzas?), Loigerlandet och Sandzas är inbjudna redan denna gång. Även Yolev har bjudits in men de sänder ingen deltagare. Hisskoviterna slår gärna vad om en rad olika insatser kopplade till spelen.
344 eO Hisskov och Garrika ingår en försvarsallians. Denna stipulerar att om någon av medlemmarna blir angripen ska den andra stadsstaten ge understöd. Loigerlänningarna är själva inte samlade till någon politisk enhet utan kan bara se på utan större intresse.
345 e.O. Adelsrepubliken Poane tar över styret i staden Garrmil och bara halvåret senare besätter man hamnen i den dåvarande byn Lusloigis. Det tidigare fria Loigerlandet ockuperas helt av Adelsrepubliken från Maure.
Det verkar som att Poane vill fortsätta söderut men deras framstötar stöter på patrullerande skepp från Hisskov. Då Hisskov kungör att stadsstaten nyligen ingått en allians med prinshertigdömet Garrika vill inte Poane riskera en större konflikt och återvänder till Lusloigis. Någon kärleksfull relation uppstår aldrig mellan Hisskov och Poane men Hisskoviternas öppna sinnelag (samt allians med Garrika) hindrar större konflikter.
345.e.O. Loigerlandet är från detta datum en del av adelsrepubliken Poane. Loigerlänningarna har inga representanter i stadsstatens styre och måste betala skatt till lokala Poanska fogdar. I övrigt får de dock sköta sig själva i så stor mån detta går. Juridiskt kan de lokala Poanska adelsmännen fatta domar och liknande men detta är ovanligt och sköts i regel istället av byalagen.
365-369eO
Republiken Poane är inte nöjd med gränsdragningen mot Hisskov utan försöker utvidga gränsen söderut. En rad mindre skärmytslingar tar vid men gränsen kvarstår även om Poane vid ett tillfälle bland annat besätter västra delarna av ön tretorningen. Alliansen mellan Garrika och Hisskov visar sig dock stå stark och Garrika sänder både skepp och ryttare till undsättning. Poane tvingas då utrymme de landvinningar man gjort.
374e.O. Klomelliska unionen
Klomelliska unionen bildades 374 av Prinshertigdömet Garrika, Republiken Hisskov och Rådsstyret Sanzas . Detta sker till stor del som en motvikt mot magikerna i Bosza samt handlarna i Mercana vilka båda börjar hävda sin makt. Unionsmedlemmarna svär varandra trohet på ön tretorningen (som alla har lågintensiva anspråk på).
400-403.e.O. Sanzisk-Mercanska kriget/ Magikernas krig. Adelsrepubliken Poane blir indragna i kriget under inflytande från en spiritist som kallade sig för Mummlaren. Framförallt används slusstrappan i Poane för att gynna den ena sidan i konflikten mellan cirkantens olika fraktioner. Loigerlandet drabbas av vissa plundringar av landsbygden då legostyrkor rycker fram och tillbaka i området. Hamnen i Lusloigis eldhärjas och tempelbyggnader går inte säkra från den typ av drägg som visar sig i krigets spår. Dock klarar loigerlänningarna sig från de värsta illdåden. Främst på grund av att man är ekonomiskt och strategiskt ointressant.
403.e.O. Slutet på Magikernas krig
Cirkantens makt bryts till slut efter år av attentat, lönnmord och magiska snedtänningar. Magiker runt om i Klomellien flyr till Bosza för att inte riskera folkens vrede.
404.e.O. Jordernas återkomst i Jaggaracksjön
Stora delar av Hisskov, Poane (loigerlandet), Sanzas (söderlandet), Lofernie och norra Triska ansetts av jordekarlerna som tagit sig in i klomelliens inland och Jaggaracksjön. Flera så kallade reden bildas i Loigerlandet, från Maure i norr till gränsen mot Hisskov i syd. Poanska trupper klarar bara sporadiskt av att stoppa jorderna från attacker.
409.e.O.
Lusloigis hamnkvarter plundras av Jordekaerler. Stor förstörelse drabbar staden innan försvarsstyrkor bestående av Poanes legosoldater och loigerlänningarnas folkuppbåd kommer till undsättning. Jorderna kommer undan med stora byten plundringsgods.
410 e.O.
En Levande Ogim enar Melorgh i ett oväntat härtåg mot Mercana. Ogimdyrkan sprider sig i Klomellien men når egentligen aldrig Loigerlänningarna. Härtåget avbryts när den påstådde inkarnerade guden avslöjar sin dödlighet i ett kritiskt ögonblick.
412e.O. Slaget vid Erfavelklostret.
Klostret angrips av jordiska pirater som är ute efter dess rikedomar. Nunnorna får stöd av den närboende befolkningen och även den Garriska rikshären kommer till undsättning.
Slaget vinns av försvararna men först efter en blodig kamp där Prinshertigen stupar.
Loigerlänningarna är inte närvarande utöver några nunnor som härstammade från loigerlandet.
418 e.O.
Efter att jorderna besegrats utanför Erfavelklostret börjar de sakta men säkert utrymma sina reden kring Jaggaracksjön.
435 eO Harald Krokigs jordukaerler kommer över åsen i Hisskov 435 eO och plundrar friskt. Flera byar i grannstaten Hisskov ödeläggs men Poanes trupper håller undan (de drabbas inte heller i lika stor utsträckning som Hisskov).
456.e.O
Västerhavets skräck, Harald Krokig stupar, fälld av en pil, då han genomsöker Kasenus flodsystem. Snart börjar även jordernas hegemoni över gryppas vik knaka i fogarna då internet käbbel bland jarlarna i Kard tar fokus.
491-494e.O. Pärlkriget
Loigerlänningarna är inte inblandade i pärlkriget som pågår vid kusten mellan Nya Arno och Mercana.
495 e.O.
En ny Levande Ogim tillkännager sin gudomlighet i Melorgh.
522 e.O. Den Levande Ogim dör av en överdos och Melorghs ”Gyllene år” är slut. Kulten har inte haft något större genomslag hos loigerlänningarna men ett inte obetydligt antal Poaner lockades. Dessa är efter Den Levande Ogims snöpliga död om möjligt ännu mer desillusionerade kring framtiden.
561.e.O. Ockupationen av Poane
Republiken Poane hamnar i konflikt och ockuperas av konungariket Addiaska. När Garramil insåg att man låg näst på tur inbjöd man några handlare i Mercana att beskydda staden varefter Mercana glupskt slukade Garramil. I Lusloigis samt de omkringliggande loigerlandet begärde folket skydd från Hisskov. Mercana var inte intresserade av loigerlandet utan befäste endast Garramil och lät istället övriga området ges till Hisskov (som själva även oroade sig över Addiaskas aggresion och ville stödja sina ”bröder”, loigerlänningarna). På så vis fick Mercanerna även en hisskovitisk buffert mellan sig och Addiaska. Addiaska intog dock en liten bit av det nordligaste Loigerlandet. Här inleds en period av tuffare och mer närvarande styre än loigerlänningarna varit vana vid.
572.e.O. Lusloigis utsetts återigen för plundring. Denna gång av pirater från ön tretorningen som samarbetar med trisker tillhörande ätten Gisslare. Handlarna i staden kan dock muta piraterna så någon större åverkan sker inte. Detta, att brandskatta staden, har sedan upprepats ett antal gånger av olika rövarband.
594 e.O.
Ett kloster tillhörande karlsordern anläggs i Hisskovs del av Loigerlandet. Klostret är hierarkiskt underställt ett abbotkloster som samtidigt anläggs i Addiaska. Ytterligare ett systerkloster byggs i Yolev.
Folkslagets utbredning
Loigerlänningarna bor i huvudsak i det område som döpts efter folkgruppen, Loigerlandet. Detta ligger i inlandet i dagens norra Hisskov/sydöstra Addiaska.
Loigerlandet har ett landskap bestående av låglänt kullandskap och fält med ganska svårarbetad men odlingsbar jord som används till jordbruk och drift av småboskap i form av får och getter. De vanligaste grödorna som odlas i större skala är råg och korn samt pumpor och solrosor. I området är även fruktodlingar ganska populärt. Framförallt plommon och äpplen odlas, i synnerhet av regionens halvlängdsmän. Loigerlandet genomkorsas av flera små bäckar och strömmar men inga större vattendrag (om man inte räknar in Maure och Jaggaracksjön vilka utgör gräns i öster för området).
Byarna i området är små och pittoreska men utan någon glamour eller tillstymmelse av överdåd. Loigerlandet är sparsamt befolkat då varje hushåll behöver en ganska stor odlingslott för att kunna försörja sig. Området har ett rikt naturliv. Det finns en rad olika fågelarter här, liksom hjortar och vildsvin.
I det som idag är norra Hisskov ligger sydröna Loigerlandet.
Landskapet här är inte så rikt på stora skogar men är av och till trädbevuxet. Så kallad loigerländska ek är en mycket populär råvara för tillverkning av fat för lagring av sprit, framförallt plommonlikör. Huvudparten går på export till brännare i främst Sanzas.
På andra sidan gränsen, i dagens Addiaska, ligger nordröna loigerland. Området är betydligt mindre till ytan än motsvarande del i Hisskov. Detta område har sedan adelsrepubliken Poanes fall ockuperats av Addiaska. Addiaskas här har kommit ned från kusten med sina män och har besatt denna del av loigerlandet och vars invånare hålls i visst förtryck (här finns ingen representation men däremot hög skatt och viss våldgästning förekommer. Addiaska är till synes oövervinnerliga eftersom man har en militär övermakt i jämförelse med loigerlänningarna. Det finns en aktiv motståndsrörelse bland folket i södra loigerländerna (i dagens Hisskov). Dessa är ledda av Adisa Alsterstål och hjälper det passiva motståndet i nordröna loigerlandet. Det finns dock täcken på att en förrädare hjälper Addiaska...
Större bosättningar
Lusloigis
Staden är den största bosättningen i Loigerlandet och ligger vid Jaggaracksjöns västra strand. Den har karaktären av en provinsiell fiskehamn och har få pråliga hus att stoltsera med. Staden anlades på 190-talet under utvandringen från Yolev av loigerlänningarna (samtidigt som hisskov anlades).
Den fungerade som huvudort för Loigerlandet även om dessa nybyggare aldrig vare sig var särskilt urbana eller centralt organiserade.
Redan under 250-talet förstörs staden för första gången. Ett öde som kommer att drabba Lusloigis flera gånger. Detta då staden aldrig av sina styrande ansetts vara värdigt ett riktigt försvarsverk.
År 345.e.O. blir hela Loigerlandet, inklusive Lusloigis, ockuperat och inkorporerat i adelsrepubliken Poane. Som sådan är staden främst en förvaltningsort för hela det införlivade området. De Poansksa adelsmän, vilka oftast agerar som styrande i Loigerlandet, är föga intresserade av den förvuxna fiskehamnen. Istället håller de sig på sina gods ute i landskapet. När Poane sedan faller för Addiaskas trupper och Hisskov tar på sig att beskydda loigerlandet fortsätter Lusloigis att vara huvudort. Hisskoviterna är dock inte heller särskilt villiga att investera i hamnstaden som stagnerat något. Att den av och till plundrats av pirater gör inte läget bättre även om angriparna brukar kunna fås på bättre tankar med en muta.
Kultur och samhälle
Styrelseskick
Loigerlänningarna hade aldrig någon egen statsbildning före ockupationen från Poane. Det fanns inga överbyggande ting eller liknande sätt att organisera sig. Loigerlänningarna var istället inordnade i olika bygemenskaper som rådde över sig själva. Det fanns inte några gemensamma lagar eller dylikt även om traditionerna ofta var lika i loigerlandet.
Sydröna loigerlandet
Den södra delen av Loigerlandet ligger idag i rådsrepubliken Hisskov.
Här är styrelseskicket så funtat att de stora jordägarna och de högst beskattade borgarna har representation i rådsförsamlingen. Denna rådsförsamling kallas för Landsrådet.
Stadsstaten har en furste som väljs (och som måste väljas om regelbundet även om några regerat fram till sin död via omval). Fursten måste tillhöra någon av de "fina" aristokratiska adelsfamijerna från Hisskov för att vara valbar. Fursten får inte föra otur med sig eller vara gammal, enfaldig eller klen. Fursten kan däremot vara en kvinna, viket har skett vid ett par tillfällen. Det är dock vanligast att hisskov har en furste och inte en furstinna.
I Hisskov finns ett antal falanger som ibland konkurrerar med varandra och ibland samarbetar. Dessa är den jordägande adeln, större handelshus, mindre enskilda handlare samt patricier eller rikare adelsmän som agerar utefter egen agenda.
Folkförsamlingen har två kammare. Överhuset kallas för Landsrådet och här finns främst patricierna, de mest inflytelserika adelsfamiljerna.
Underhuset kallas för Folkrådet.
I Folkrådet hittar vi stormän och fattigadel, förmögna och framgångsrika köpmän, skrånas överhuvuden (dessa betalar skatt ihop och får på så vis en representant) och representanter från hisskovs religiösa företrädare.
Loigerlänningarna har fått dispans (precis som tretorningarna) och har rätt att sända ett par byäldsten som företrädare till folkrådet, trots att de hos dem inte finns någon som egentligen uppfyller vare sig kravet på nobelt blod eller betalar tillräcklig skatt. De är dock så få att de sällan har en tung roll i församlingen.
Loigerlänningarna är indelade i byalag. Byalaget leds av en ålderman, som valts eller utses genom turordning. Denna sitter på livstid (men väljs ofta i livets slutskede vilket bidrar med viss ”dynamik”. De för byns talan mot den lokala, oftast Poanska, adelsmannen. I Hisskov så kan denna vid behov klaga till Landsrådet om dispyt finns med den lokala aristokratin.
Ett fåtal större kvarnanläggningar har anlagts av Poanska adelsmän, Addiaskas ockupationsmakt samt av karlsorderns kloset. Dessa tar sedan avgifter av bönder för att använda dem. Avgifterna för att bruka dem kan dock vara ganska stora. Därför är den allra vanligaste kvarnen i Loigerlandet den lilla fotkvarnen för hemmabruk. Denna erbjuder en möjlighet att mala gratis. Föga överraskande har Addiaskas ståthållare, en riddare vid namn Kovian av ätten Iller, i nordröna loigerlandet gjort försök att förbjuda fotkvarnar utan framgång. Liknande förslag har framlag (av enstaka Poanska adelsmän) inför Hisskovs landsråd. Förbudet har dock aldrig ens tagits fram för votering.
Nordröna Loigerlandet
Loigerlänningarna i Addiaska är alla underkastade den lokala ståthållarens vakande öga. Här har de, precis som övriga undersåtar i konungariket (som ytterst påminner om en tät militärdiktatur), ingen representation eller politiskt inflytande över sina liv. Deras roll är att i tystnad och i enlighet med aidnisk tradition förse riddarklassen och konungen med skatt. Görs inte detta kan man förvänta sig repressalier. Addiaska har inte förväntat sig några andra skänker från loigerlänningarna. De har inte heller på något vis gjort några investeringar här sedan ockupationen inträdde för ungefär 60 år sedan.
Addiaskas lokala ståthållare Kovian Iller har förgäves försökt köpa upp jorden från loigerlänningarna och därmed få dem till arrendatorer/landbor. De senare, som har litet behov av snabba pengar, har dock i regel undvikit detta och som följd är andelen mark som ägs av konungen mycket liten här jämfört med övriga Addiaska. Regenten och dennes Guvernör, Riddar Kettil Ekenklyve i Poane,har av respekt för Kerigassen underlåtit att ta en hårdare väg rörande just denna del av ockupationen, åtminstone tills vidare. Detta är ett beslut som ståthållare Kovian i det tysta motsätter sig..
Seder och bruk
Loigerlänningarna följer de högtider som är förknippade med den ljusa vägens kult. De är dock inte främmande för att även fira festligheter vars ursprung kommer ur den kejserliga panteonen. Framförallt olika typer av skördefester. För loigerlänningarna är kalas just livets stora ljusglimtar och då tar de i med de medel som finns till förfogande. Ety som den gästande poeten Arvor skaldade: ”När man festar festar man och då ska det va’ rejält”.
En annan bidragande orsak till detta firande kan även vara att fogden svårligen kan beskatta förtärda skänker…
Mentalitet
Loigerlänningarna lever till stor del ännu i en bytesekonomi utan monetära utbyten. Den typiska loigerlänningen är oförställd, go och gla, berättar skrönor, brer på och broderar ut. De sitter gärna hos en granne eller på det lokala gästgiveriet och samtalar i lugnan ro inpå småtimmarna utan stress. Få är de uppgifter som en loigerlänning inte kan göra ”imorgon”. En inställning som kan driva hetsigare själar från framförallt norra Klomellien till vansinne.
Loigerlänningarna är generellt vänliga mot andra och de hjälper varandra vid behov. Man är i grunden fredliga och har aldrig haft en egen krigarkast. Försvaret har istället sedan historisk tid som bäst bestått av folkuppbåd och glada amatörer. Att regionen varit ockuperat av adelsrepubliken Poane och sedermera Kungariket Addiaska (eller under beskydd av republiken Hisskov) är inte förvånande.
Den Addiaskiska Ockupationen av nordröna Loigerlandet
Sedan Addiaskas övertagande av området utsattes den poanska och loigerländska befolkningen för en påtvingad underdånighet.
Många tvingades till att byta sina namn till namn utan konnotationer till den kejserliga panteonen och användning av poanska eller dialekten loigermål förbjöds i utbildning, juridiska sammanhang och i vardagssituationer. Till och med gamla katakomber och gravplatser skändades och namn på gravmonument byttes för att sopa bort spåren av hedniska arv.
Den tidigare Poanska adeln tvingades att antingen byta sin lojalitet (och till stor del identitet) eller försvinna från området. För loigerlänningarna betydde övertagandet att deras lokala angelägenheter kom att komma under större granskning från övermakten än tidigare. Man har blivit en provins som ska underordna sig även kulturellt och inte som tidigare, då loigerlänningarna främst skulle betala skatt och i övrigt fick styra sig själva.
Addiaska har idag en ganska liten trupp som övervakar området. Dessa består av ståthållare Kovian av ätten Illers kärntrupp av ett fåtal riddare samt några legosoldater. Fronten i musselkriget mot Mercana ligger långt borta. Närmaste betydande truppansamling är i staden Poane och den spelar i huvudsak en passiv roll som garnison för att skydda hamnen från Mercanas märkbart starkare flodstyrka.
Loigerlänningarna är dock fredliga, närmast pacifistiska och har få möjligheter att vinna en utdragen väpnad kamp, även vid stöd från vännerna på andra sidan gränsen. Istället förs ett passivt motstånd som främsta vapen, där man snarare trotsigt visar upp sin särart och motsätter sig eller förhalar att följa dekret från guvernören. Även visst undvikande av skatt förekommer då guvernören inte lyckas få inblick i de tillgångar som finns i nordröna loigerlandet. Att övervaka byteshandeln är svårt från ockupationsmaktens sida. Smugglingen över gränsen till Hisskovs del av loigerlandet är också påtaglig men svår att bevisa. En liten men aktiv motståndsrörelse håller på att växa fram på båda sidor av gränsen…
Religion
I Loigerländerna följer de flesta den Lysande vägens aidniska gren. Denna förkunnades till den dåvarande herdebefolkningen av s:ta Innenda strax före 200.e.O. Denna kom även efter ockupationen från Poanes sida att vara den viktigaste religionen då Poanerna inte närmare involverade sig i undersåtarnas andliga liv. Loigerlänningarna är precis som hisskoviterna inte i övermått fantastiska utan har hög tolerans mot andra trosinriktningar och traditioner. Ceremonier har ofta utförts utomhus på grund av att antalet tempel i området är för få.
Bland loigerlänningarna finns även den kejserliga panteonen kvar. I den historiska stadsstaten Poane var de gamla joriska gudarna den viktigaste kulten vilket till viss del hjälpte den att hålla sig vid liv i loigerlandet. Denna skara är dock i minoritet och har sedan Poanes fall krympt något ytterligare.
I södra loigerländerna nordväst om Lusloigis ligger ett sedan 594.e.O. nyetablerat kloster tillhörande Karlsordern. (Mer här!)
Relationer
Loigerlänningarna har bra relationer med hisskoviterna. Loigerlänningarna är generellt fredsamma och gladlynta, något som passar hisskoviterna bra. Dessutom hjälper ofta hisskoviternas landsråd Loigerlänningarna mot de adelsmän (ofta Poanerättlingar) som äger mycket land och gods i sydröna loigerlandet. Man har representanter vid landsrådet trots att man egentligen sällan uppfyller kraven för detta. Dessa kallas för ’loigeräldsten’. Hisskoviter är generellt tillmötesgående och söker samförstånd vilket uppskattas av Loigerlänningarna. Däremot har man svårt för att förstå varför grannarna alltid ska slå vad om allt möjligt samt att allt jämt måste vara en tävling…
Kungariket Addiaskas övertagande av nordröna loigerlandet har på intet vis förbättrat loigerlänningarnas situation. Snarare tvärtom. Addiaska har ett mer direkt styre och verkar vilja lägga sig i det mesta som sker i loigerlänningarnas vardag. Addiaskas representanter uppfattas som ganska kärva och kärlekslösa, nitiska och snara till krigiska utsvävningar.
Loigerlänningarna å sin sida uppfattas som flegmatiska och arbetsskygga av ståthållaren och dennes män.
Loigerlänningarnas relation till Poanerna är komplicerad. Poanerna anses ofta av loigerlänningarna för att vara lite stela, stingsliga och opportunistiska. De upplevs som lätt snobbiga och har även sedan adelsrepublikens fall lagt sig till med en ocharmigt deppig framtoning som inte uppskattas av de ofta oförgätligt muntra loigerlänningarna.
Under de närmare 300 år som man styrdes av adelsrepubliken så fick loigerlänningarna tydligt rollen som underklass. Poanernas styre var dock i formen av en tämligen avlägsen herreklass och utöver beskattning så fick loigerlänningarna sköta sig själva efter förmåga. De lokala Poanska adelsmännen höll sig främst på sina gods och lät folk för det mesta sköta sig själva. Detta är ännu den standard som råder i sydröna Loigerlandet med skillnaden att loigerlänningarna nu även kan vända sig till Hisskovs landståd om adelsmännen misskött sig. I nordröna loigerlandet saknar många i det tysta den gamla tiden under Poanes överhöghet.
Ankor och loigerlänningarna har generellt bra relationer. Inte sällan är det ankor som sköter handeln med omvärlden för loigerlandet. De bebor dock sällan inlandet men befolkar kusten samt de närliggande våtmarkerna. (Där de bedriver framstående amfibieodlingar) Framförallt i den lilla hamnstaden Lusloigis utgör det ett tydligt inslag i stadsbilden. Ankorna kan av loigerlänningarna ibland uppfattas som lite stressade men man har lärt sig av varandras sällskap och har en oftast fint samförstånd.
Loigerlänningarna och Tretorningar är inte särskilt nära varandra trots att de till stor del upplever samma utmaningar. Båda folken livnär sig i huvudsak av att bruka jorden eller arbetar med boskapsskötsel. Man har ett egalitärt samhälle utan inhemska översittare. Inget av folken har heller numera någon självstyre. Där upphör dock likheterna.
Tretorningarna uppfattas av Loigerlänningarna som griniga, småaktiga, långsura och lite bråkiga. ”-Vad ska de med den där jaggerska republiken till? Hisskov är väl bra herrar?” Tretorningarna tycker å sin sida att loigerlänningarna saknar självaktning, är underdåniga och helt utan stolthet över sitt joriska arv. Deras devis ”det är rätt att göra uppror”, myntat av rebelledaren för jaggerska republiken, Maur Sedljung, är knappt översättningsbart till loigermål…
Halvlängdsmän/sanzas (Birke?) goda
Diplomatiska förbindelser
Loigerlänningarna har inga diplomatiska förbindelser utanför Klomellien.
Språk
Loigerlänningarna talar loigermål. Det är en västklomellisk dialekt (som historiskt härstammar från Yolev) med nära band till det nordklomelliska Ishumtal. Loigermål karaktäriseras av dess glada framtoning. Sannolikt är det satsmelodin som bidrar till det bekymmersfria intrycket. Dialekten ”går upp” i slutet av meningarna, och det låter lika glatt och skôj även när man talar om något ledsamt.
Ändelserna är lite speciella. Vanligast för plural bestämd form är ändelsen -era, så som; hästera, jäntera, båtera osv.
Den hurtiga satsmelodin och de dialektala dragen gör att det inte låter seriöst nog för samtal hos de lärde i Yolev eller i akademiska diskussioner på stangvaller klippa. De få loigerlänningar som halkat in på denna bana har ofta bytt ut sitt glada tal mot den knastertorra Yolevitiska dialekten.
Teknologi
Loigerlandet saknar mycket av de teknologiska framsteg som tagits i övriga Klomellien. Bland annat är penningaekonomin underutvecklad och används främst endast i staden Lusloigis. Istället är det byteshandel som är vanligast förekommande. På många ställen kommer det kännas som att besökaren har rest tillbaka i tiden. Befolkningen är inte rik men något armod finns inte heller. Man tar hand om varandra och hjälps åt vid behov.
Kropp och själ
Fysiologi
Loigerlänningarna härstammar i huvudsak från inflyttade från det joriska kejsardömet. Generellt är man lite mer högresta än sydnargurerna men mer finlämmade.
Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. Generellt kan man säga att loigerlänningarna använder jorisk klädedräkt med linnetyg, färgade ullkläder. Ofta är man ganska praktiskt klädd och någon direkt överklass tar inte plats i den offentliga bilden bland loigerlänningarna. Den aristokrati som finns i loigerlandet är oftast Poaner som fungerat som riddarklass/adel och inte loigerlänningarna själva (Den Poanska aristokratinofta klär sig betydligt pråligare, till och med i silke och siden. Oftast är dock dessa klädedräkter av lite äldre snitt och med sorgsen ton än andra överklassdjurs.).
Loigerlänningarna anses ofta vara lite i ”bakvattnet” och även om de generellt är hela och rena så har deras kläder nästan alltid en känsla av agrar lantstil. Man använder sällan tjusiga hattar utan snarare huvor, luvor och mössor. Detta gäller även de halvlängdsmän som bor i loigerlandet. Ankorna (som främst håller till i närheten av Lusloigis samt i vissa amfibieodlingar i våtmarkerna) är dock ofta förtjusta i att visa upp mer moderna snitt och pyntar sig gärna med färgband och fjäderplymer.
Kända personer
Adisa Algerstål
Adisa bor på en gård nära gränsen till Addiaska . Där har hon ett duvslag med massor av duvor, sina bin, gäss och sina kaniner. Hon har en stor blomsterträdgård som hon och hennes tre döttrar arbetar i. Med hjälp av sina kontakter och brevduvor kan Adisa skicka och ta emot meddelanden från Nordröna loigerlandet. Adisa är också den i Hisskov som främst leder och samordnar den hemliga kampen mot Addiaskas förtryck. Hennes nominella herre, den lokala adelsmannen, är en Poaner och friherre vid namn Achates. Denne vet sannolikt om vad Adisa sysslar med men har inga fasta bevis eller något direkt incitament att stoppa motståndsrörelsen. Addiaskas ståthållare på andra sidan gränsen har dock utlyst en belöning på 20 års skattefrihet eller fem Aidniska fullblod till den som kan enlevera henne… död eller levande.
Ståthållare Kovian av ätten Iller, bär titeln "Riddare av Addiaska , Ståthållare över Nedre Poane, lagman över Loigerlandet.". Kovian har sedan han inträdde på posten som ståthållare haft som roll att tydligare införliva Nordröna loigerlandet i Addiaska. Han agerar under Guvernör Riddar Kettil Ekenklyve i Poane men rapporterar sällan till sin överordnade. Kovian slår ner på religiösa avyttringar, stänger lönnkrogar och fängslar folk som underlåtit att sända sin del av skatt till kronan. Ståthållaren är fast övertygad om att loigerlandet snart kommer att huka sig för övermakten. Förhoppningen är att loigerlänningarna precis som folket vid kusten snart kommer ge upp sitt passiva motstånd och bli goda undersåtar till den allsmäktiga kronan…vars främsta förkämpe ju Kovian är. Då kan han äntligen hamna på en ny postering där riktig ära kan vinnas i Ljusets och konungens namn.
Typisk bosättning
Loigerlänningarna bor oftast i små byar där stugorna tenderar att ligga med ganska stora avstånd. Detta beror på att jorden inte är så fasligt bördig men svårarbetad och det kräver en del yta för försörja ett hushåll. Husen är nästan alltid uppförda i trä och är nästan alltid i en våning. Korsvirkeshus är vanliga och ofta vitkalkade även om de i loigerlandet oftast har en gråbrun ton på grund av lerans beskaffenhet. Det är väldigt vanligt med en liten trädgård i anslutning till stugan som ofta även är pyntad med klängväxter som slingerrosor. De lokala halvlängdsmännen arbetar ofta som säsongsvis kringresande trädgårdsmästare för en billig ersättning (oftast bestående av en måltid eller något hantverk).
Senast redigerad av gtjorgo den 2023-04-22 15:59, redigerad totalt 4 gång.
