De Dvärgar som rör sig i Hamur härstammar huvudsakligen från det fallna riket Mirin Khon. Detta hade sitt centrum i klomellerbergen men hade flera mindre bosättningar runt om på drylohalvön. När dvärgriket föll sökte de överlevande sig till nya områden och några hamnade i södra Melashebergens utlöpare. Här mötte dvärgarna de kärva men ärliga Hamurerna och ett samförstånd tog vid. De små från Mirin Khon visade nargurerna hur kunde finna rikedom ur bergen och hamurerna var villiga att arbeta. Först använde man sig av gamla övergivna gruvor från kejserlig tid. När fler dvärgar anlände så fanns resurser för att bryta nya gruvor och nu tog näringen fart på riktigt. Bergslags-samarbeten mellan dvärgar (överlevare inom en klan?) och Hamuriska storfamiljer blir grunden för hur arbetet organiseras. Folket från Mirin Khon är idag väl integrerade och de ser sig och ses av hamurerna som en självklar del av den Hamuriska stadsstaten. (Kanske har någon till och med haft konungavärdighet?)
Du letar efter ett ord för ett dvärgisk överhuvud? Nej mer om dvärgar skulle vilja delta i "konungavalet" trots hur riskfyllt detta är. Dvärgarna i MirinKhon tillhörde grynnerdvärgarnas kultur och där är inte klansystemet lika framträdande (som det är hos nordadvärgarna). Men det kanske har kommit till återanvänding hos hamurdvärgarna? Nej, har inte grynnervärgar klaner så bör inte Mirn Kohn ha detta heller tycker jag. Jag stryker biten om klaner
Letade upp min ursprungliga idé om Bergslagen och inser att jag också då funderade över hur dvärgarna grupperar sig:
Albrekt skrev:Hamur är fortfarande ganska litet, så stadens storlek måste fortfarande förklaras med att befolkningen mestadels lever koncentrerat av säkerhetsskäl.
I det lilla jag skrivit om Hamur har jag tänkt mig att hamurernas samhälle är uppbyggt kring stora ätter. Var och en har ett visst antal gruvor som de tillsammans med en mindre dvärggrupp (klan/ätt/grupp/?) äger i ett "bergslag" (inspiration från vår världs bergslag som exempelvis i Bergslagen). Det skulle kunna passa om varje bergslag inte bara äger en gruva utan också ett hus/kvarter i Hamurstaden. En stor del av Hamurs befolkning bor således i staden och tjänstgör bara i gruvorna ute i landet. Det skulle kunna vara med på att förklara en något oproportionell befolkning. Vargmännen i staten Hamur vandrar mellan vinterläger i låglandet i öst och sommarläger uppe i Hamervathnadalen i väster. Under vår och höst besöker de Hamurstaden under stora marknader som hålls då men få bor i staden permanent.
Tycker vi använder klan för dvärgarna. Sedan ovanstående skrevs har dvärgarnas samhällssystem utvecklats. Det kan passa bra med att dvärgar från ett stort och välorganiserat rike indelad enligt grynnerkulturens kastsystem som har återgått till ett äldre och mera ursprungligt klansamhälle när de blev flyktningar efter Mirin-Khons fall. Små grupper av dvärgar tvingades ut i världen för att överleva och då fanns inte längre det överordnade kastsamhället där för att ta hand om de sina. Det som då räddade dem var den gamla klantillhörigheten som band samman individer med blod och inte bara yrke. Att dvärgar indelar sig i klaner är en forumsskapelse. Den är tänkt vara ur-dvärgisk och fortfarande den rådande hos nordadvärgarnas men hos grynnerdvärgarna som har systemet med kaster (så som det beskrivs i Monster och Män-modulen) har klansystemet kommit mera i bakgrunden.
Grynnerdvärgarna lever tillsammans i städer och riken styrda av en slags yrkesadel kallad zazâdan och som tillsammans i ett råd bistår en kung kallad kizdin. Kanske har detta hos hamurdvärgarna blivit så att de fortfarande har kvar kastsystemet men att de lever samman i en klanbosättning istället för en stad, och att de styrs av sina respektive zazâdan enbart, eftersom kungen i Hamur utses på annat vis?
Sen är det dessa klaner som samarbetar med människornas storfamiljer/ätter i såkallade Bergslag.
Dags för de tunga kanonerna. Protestera om jag överdriver. I tankarna vänder jag ofta åter till Angband och Utumno…
Otyg, otyg är vår arvedel,
vår strupes sår,
vårt hjärtas skri i världen.
BESTBERGET
Bestberget, beläget … IFYLL LÄMPLIG SPECIFIK PLATS… är förmodligen den värsta platsen i hela landet. Genomborrat av oräkneliga tunnlar spyr det ut svartfolk över södra Klomellien såväl sommar som vinter. Nominell härskare över berget är Trollkungen, ofta ett faktiskt troll, men för närvarande en storväxt orch med gott sinne för taktik. Trollkungens tronsal och hov är belägna i kamrar högt i bergets inre, men hans relativa makt bygger på kontroll över den milslånga Järntunneln som sträcker sig genom stora delar av Melashebergen, och genom vilken utsvultna och byteslystna svartfolk från andra delar av Ereb strömmar. Järntunneln är stor och bastant, och bergets tunnelmaskar lämnar av någon anledning den i fred. Tre rustade orcher kan jogga i bredd genom den utan att knuffas. Med jämna mellanrum finns alkover med kultplatser, underjordiska bäckar och groteska utsmyckningar. Järntunneln mynnar i bägge ändar under jord, i Klomellien i mittenpartiet av Bestberget. Trollkungen försöker kuva de nyanlända under sin spira så gott han kan. Till sin hjälp har han arvet efter sjuttioen företrädare (hans lilla hov av vättar håller räkningen); en magisk helrustning, en magisk kroksabel, en antimagisk ring, ett armband som frammanar skuggbestar, en osynlighetsmantel och ett dussin andra magiska artefakter som gör honom till en mycket jobbig fiende. De nyanlända, å andra sidan, är mycket dåligt beväpnade och bepansrade – nitläder ses som en lyx att eftersträva.
Medan Trollkungen kallar sig Bestbergets herre är de oomstridda bossarna över majoriteten av berget dess många storvuxna, stenätande och aggressiva tunnelmaskar. Utom dem skulle berget aldrig ha blivit det maskstungna tillhåll för all möjlig ohyra det är idag. De kommer ur djupen, fortplantar sig snabbt och sprider sig ofta ut i omgivningen, där de kan äta sig upp genom marken och tugga i sig intet ont anande förbipasserande. Hisskov darrar inför den beryktade dag då de lyckas ta sig hela vägen under Jaggaracksjön fram till mer tätbefolkade områden. Garrika investerar i rejäl stenläggning.
Det tredje största regelbundna problemet som vältrar ut från Bestberget är de jätteamöbor som av någon anledning växer alldeles för fort och delar sig alldeles för ofta för att naturen ska kunna hållas ansvarig. En klen tröst är att de gärna sätter i sig orcher på sin väg ner i landet.
Som om detta inte vore nog har ett tjog zemniter tagit sin tillflykt i berget, och allierat sig med Trollkungen, om än med ömsesidig misstänksamhet. De hålls av utomstående ansvariga för Bestbergets Sju Plågor, men är helt oskyldiga, även om de gjort diverse för dem själva ödesdigra försök att kontrollera plågorna. Magiker i landsflykt ansluter sig ibland till dem.
Bestbergets tre första plågor är svartfolk, tunnelmaskar och jätteamöbor. Den fjärde är en tung svart rök som från okända källor väller ut ur berget ungefär vartannat år och täcker väldiga arealer, så mycket som halva Triska, och stannar i uppåt en vecka. Röken är ofarlig men ses som ett mycket dåligt omen och leder till kaos, skräck och allmän oreda. Svartfolken marscherar ut i dess skydd för att härja.
Den Femte Plågan är bevingade insektoider som efter att ha ätit sig mätta på orcher flyger ut från berget för att lägga landet under sig. De kallas köttbitare, men det är en grov lögn, och Klomellien lyckas vanligtvis utrota dem efter något halvår eller så. Insektoiderna kommer ur djupen ungefär varje årtionde.
Den Sjätte Plågan, fullständigt oregelbunden och oförutsägbar, är den rosa zombiedimman som fruktas av alla utom möjligtvis av mycket dumdristiga nekromantiker. Alla vars hud kommer i kontakt med den, och som inte får animisthjälp inom några minuter, avlider för att återuppstå som smittsamma högrankande zombier. Alla som tar minst 3 KP i skada från zombierna blir smittade och dör på samma sätt som de ursprungliga zombierna. Hamurs högland är säkert, men alla andra fruktar denna farsot, även Bozsa, som börjat experimentera med vindelementarer för att blåsa bort den från sina domäner. Mindre bemedlade tätar sina dörrar eller gräver jordkällare.
Den Sjunde och värsta Plågan är lava. Bestberget är ingen vulkan men vart femtonde eller tjugonde år strömmar lava ut ur djupen och ödelägger landet. Den första varningssignalen är orchiska dödsskrik och fräsandet från uppeldade tunnelmaskar.
Toppen av Bestberget är platt och träffas regelbundet av väldiga blixtar som skakar berget och dånar ner i dess inre. Stöddiga Trollkungar sätter ibland upp enorma standar på bergstoppen, men de blir inte långlivade.
Halvvägs upp längs bergets sida finns ett gigantiskt aphuvud uthugget, och ur dess mun stiger ofta ett isande tjut. Utomstående har ännu inte lyckats sluta sig till om tjutet är kontrollerat inifrån, eller om det är någon sorts järtecken.
Av de många tunnlar som leder in i berget är minst en tredjedel fulla med fällor, den ena efter den andra, och många slutar i återvändsgränder. Den som väljer ingång på måfå utmanar ödet.
Nedanför berget har Klomelliska Unionen börjat bygga ett Vitt Torn som ett första försvar mot eländet. Bygget är halvfärdigt, men det är svårt att värva folk, även om Bozsa och Mercana vräker på pengar, Addiaska skickar riddare och Hamur står för murbruket.
Det går rykten om Bestberget:
1. Det bor en rock på toppen. Uppenbart osant. Däremot bor det en rock borta på en av de melorghiska öarna.
2. Klomelliens legendariska och uråldriga svarta drake bor i djupet av berget. Detta stämmer inte, draken bor inte ens i Klomellien, även om den ganska ofta passerar över landet, och ibland tar sig en munsbit.
3. Bestberget är den plats där mirgerna grävde sig fram från underjorden. Detta stämmer sannolikt.
4. Demonguden Morguck har lyckats skaffa sig en permanent fysisk manifestation inne i berget. Detta stämmer, och kan delvis förklara orchernas vildsinthet. Morguck kan dock inte hålla sin manifestation aktiv hela tiden, då Multiversum är stort, och ”slumrar” stora delar av tiden. De vallfärdande melorghier som passerar förbi berget utför alltid lämpliga barbariska riter till Morgucks ära, men på behörigt avstånd. Några Morguckpräster från Melorgh har försökt ta sig in i berget för att vädja till Morguck att komma ”hem” till Melorgh, men hittills har de turligt nog blivit uppätna innan de nått ända fram.
5. Under Bestberget finns outforskade civilisationer. Detta stämmer sannolikt. De tappra som tagit sig långt ner har hittat störande välbevarade byggnadsverk, med tanke på allt som väller upp ur marken. Man har stött på reptilmän, mantikoror och andra varelser, men inga som kan tänkas ha byggt hela övergivna civilisationer.
Unionen jobbar hårt med att bli av med hotet, men det finns stora problem. Man kan inte utrota svartfolken, då de kommer från bortom berget. Man kan inte utplåna tunnelmaskarna då det krälar upp nya. Man kan inte utplåna amöborna, då de delar sig. Man kan döda Trollkungen, men han får alltid en efterträdare. Man kan döda zemniterna, men frågan är om det är värt uppoffringen i liv och resurser för ett så relativt klent resultat. Man kan förmodligen fördriva Morguck, så man jobbar på att hitta honom, och Lysande Vägens och Bozsas bästa huvuden grubblar på vad som kan bita bäst mot ett sådant monstrum (och man håller saken strikt hemlig från Melorgh). Man kan rasera Järntunneln, men medan orcherna inte är mycket till arkitekter klarar de av att röja rasmassor, vilket de redan vid flera tillfällen bevisat.
Mäster Spelknepe (åter från semestern): ”Så, tillbaka till den gamla huvudvärken. Vi behöver återigen mera svärd till Vita Tornet. Triska?”
Vildbete: ”Nja, jag trodde Järnhjärtas kompisar inget hellre ville än att hugga ner svartisar? Varför skickar ni inte över några plåtisar på pållar? Spetsa en svartis eller två, säg?”
Gronk: ”Hrrrmmgrh”
Järnhjärta: ”Det skulle vi gärna göra. Och vi kan skilja orch från orch, bäste Gronk, oroa dig inte. Men den förra kontingenten råkade på något sätt trilla ner i en grop, varefter några triskier utan vapensköldar ”beskattade” dem på deras vapen, rustningar och kläder, för att sedan skicka hem dem till fots, täckta i vad som utan tvekan var Triskas främsta exportprodukt.”
Vildbete: ”Kan man tänka sig.”
Otte Cusmar: ”De där kallbaden har gjort mirakel för ditt humör, Järnhjärta.”
Spelknepe: ”Kan vi inte bara betala för fler legoknektar?”
Otte Cusmar: ”De där sluga kanaljerna har tyvärr fattat hur farligt jobbet är. Vad vi behöver är några dödsföraktande och uttråkade tokar som slåss för heder eller nöjes skull, utan tanke på belöning. Sådana där, vad heter de nu igen…”
De Dvärgar som rör sig i Hamur härstammar huvudsakligen från det fallna riket Mirin Khon. Detta hade sitt centrum i klomellerbergen men hade flera mindre bosättningar runt om på drylohalvön. När dvärgriket föll sökte de överlevande sig till nya områden och några hamnade i södra Melashebergens utlöpare. Här mötte dvärgarna de kärva men ärliga Hamurerna och ett samförstånd tog vid. De små från Mirin Khon visade nargurerna hur kunde finna rikedom ur bergen och hamurerna var villiga att arbeta. Först använde man sig av gamla övergivna gruvor från kejserlig tid. När fler dvärgar anlände så fanns resurser för att bryta nya gruvor och nu tog näringen fart på riktigt. Bergslags-samarbeten mellan dvärgar (överlevare inom en klan?) och Hamuriska storfamiljer blir grunden för hur arbetet organiseras. Folket från Mirin Khon är idag väl integrerade och de ser sig och ses av hamurerna som en självklar del av den Hamuriska stadsstaten. (Kanske har någon till och med haft konungavärdighet?)
Du letar efter ett ord för ett dvärgisk överhuvud? Nej mer om dvärgar skulle vilja delta i "konungavalet" trots hur riskfyllt detta är. Dvärgarna i MirinKhon tillhörde grynnerdvärgarnas kultur och där är inte klansystemet lika framträdande (som det är hos nordadvärgarna). Men det kanske har kommit till återanvänding hos hamurdvärgarna? Nej, har inte grynnervärgar klaner så bör inte Mirn Kohn ha detta heller tycker jag. Jag stryker biten om klaner
Letade upp min ursprungliga idé om Bergslagen och inser att jag också då funderade över hur dvärgarna grupperar sig:
Albrekt skrev:Hamur är fortfarande ganska litet, så stadens storlek måste fortfarande förklaras med att befolkningen mestadels lever koncentrerat av säkerhetsskäl.
I det lilla jag skrivit om Hamur har jag tänkt mig att hamurernas samhälle är uppbyggt kring stora ätter. Var och en har ett visst antal gruvor som de tillsammans med en mindre dvärggrupp (klan/ätt/grupp/?) äger i ett "bergslag" (inspiration från vår världs bergslag som exempelvis i Bergslagen). Det skulle kunna passa om varje bergslag inte bara äger en gruva utan också ett hus/kvarter i Hamurstaden. En stor del av Hamurs befolkning bor således i staden och tjänstgör bara i gruvorna ute i landet. Det skulle kunna vara med på att förklara en något oproportionell befolkning. Vargmännen i staten Hamur vandrar mellan vinterläger i låglandet i öst och sommarläger uppe i Hamervathnadalen i väster. Under vår och höst besöker de Hamurstaden under stora marknader som hålls då men få bor i staden permanent.
Tycker vi använder klan för dvärgarna. Sedan ovanstående skrevs har dvärgarnas samhällssystem utvecklats. Det kan passa bra med att dvärgar från ett stort och välorganiserat rike indelad enligt grynnerkulturens kastsystem som har återgått till ett äldre och mera ursprungligt klansamhälle när de blev flyktningar efter Mirin-Khons fall. Små grupper av dvärgar tvingades ut i världen för att överleva och då fanns inte längre det överordnade kastsamhället där för att ta hand om de sina. Det som då räddade dem var den gamla klantillhörigheten som band samman individer med blod och inte bara yrke. Att dvärgar indelar sig i klaner är en forumsskapelse. Den är tänkt vara ur-dvärgisk och fortfarande den rådande hos nordadvärgarnas men hos grynnerdvärgarna som har systemet med kaster (så som det beskrivs i Monster och Män-modulen) har klansystemet kommit mera i bakgrunden.
Grynnerdvärgarna lever tillsammans i städer och riken styrda av en slags yrkesadel kallad zazâdan och som tillsammans i ett råd bistår en kung kallad kizdin. Kanske har detta hos hamurdvärgarna blivit så att de fortfarande har kvar kastsystemet men att de lever samman i en klanbosättning istället för en stad, och att de styrs av sina respektive zazâdan enbart, eftersom kungen i Hamur utses på annat vis?
Sen är det dessa klaner som samarbetar med människornas storfamiljer/ätter i såkallade Bergslag.
Torquemada skrev: ↑2022-03-29 19:21
Dags för de tunga kanonerna. Protestera om jag överdriver. I tankarna vänder jag ofta åter till Angband och Utumno…
Otyg, otyg är vår arvedel,
vår strupes sår,
vårt hjärtas skri i världen.
BESTBERGET
Bestberget, beläget …
Kanske lite väl extremt... Men jag gillar tunnelmaskarna och hur de inte bara har skapat håligheterna i berget utan även utgör svartfolkens största fiende. Även jätteamöborna i all sin konstighet och den halvmanifesterade demonguden Morguck som kan ligga bakom de mest udda företeelserna.
Järntunneln låter som något från svartfolkens mytologi. Om den ena änden mynnar under Bestberget så kanske den andra ...mynnar utanför Altor? Och svartfolken som tar sig ner i tunneln från andra delar av Ereb gör det genom sidogångar de tagit sig in i med hjälp av mörka och demoniska ritualer?
Så vad säger ni - stryka eller behålla Plåga 5-7 och behålla resten?
Järntunneln är för att förenkla inflödet av många orcher (och övrigt svartfolk), de skulle svälta ihjäl om de var tvungna att kräla genom vanliga tunnlar genom hela Melashe. Teleportering från hela Ereb till Melashe - det är mycket demonisk makt spridd över stora ytor, det. Järntunneln är annars inte orchernas skapelse, de har bara lagt beslag på den. Teleportering låter som en bra plan för Morguck att sätta sina orcher att jobba på i nutiden, för framtida genomförande.
Torquemada skrev: ↑2022-03-30 16:52
Så vad säger ni - stryka eller behålla Plåga 5-7 och behålla resten?
Jag röstar för att behålla endast de fyra första "plågorna". De övriga kan förslagsvis vara enstaka händelser eller rykten om händelser vilket gett upphov till uttrycket "Bestbergets sju plågor" eller något liknande?
Torquemada skrev:Järntunneln är för att förenkla inflödet av många orcher (och övrigt svartfolk), de skulle svälta ihjäl om de var tvungna att kräla genom vanliga tunnlar genom hela Melashe. Teleportering från hela Ereb till Melashe - det är mycket demonisk makt spridd över stora ytor, det. Järntunneln är annars inte orchernas skapelse, de har bara lagt beslag på den. Teleportering låter som en bra plan för Morguck att sätta sina orcher att jobba på i nutiden, för framtida genomförande.
Behåll det att Järntunneln leder från övriga delar i Melashe. Svartfolken överlever nog på svamp och grottfisk på vägen.
Min idé om en koppling till övriga Ereb utanför Melashebergen var kanske inte helt genomtänkt. Såg före mig orchiska benmän ute i Grå hallarna som letar efter öppningar in till Morgucks värld, eller kanske egentligen inte dit utan det är där de ibland råkar hamna när de letar efter något annat, ock så hittar de ner till Järntunneln av misstag? Annars finns det kanske bara en portal där nere i Underjorden i anslutning till Järntunneln och som leder från ett enstaka ställe någon annanstans i Ereb, och genom den kommer de som letar efter Morgucks värld?
Som sagt ingen färdig idé, eller idéer, utan bara förslag för någon att eventuellt vidareutveckla...
Filat lite på Plågorna. Kan dialogen stå med efter texten?
BESTBERGET
Bestberget, beläget söder om Wemer och öster om Triska, är förmodligen den värsta platsen i hela landet. Genomborrat av oräkneliga tunnlar spyr det ut svartfolk över södra Klomellien såväl sommar som vinter. Nominell härskare över berget är Trollkungen, ofta ett faktiskt troll, men för närvarande en storväxt orch med gott sinne för taktik. Trollkungens tronsal och hov är belägna i kamrar högt i bergets inre, men hans relativa makt bygger på kontroll över den milslånga Järntunneln som sträcker sig genom stora delar av Melashebergen, och genom vilken utsvultna och byteslystna svartfolk från andra delar av Ereb strömmar. Järntunneln är stor och bastant, och bergets tunnelmaskar lämnar av någon anledning den i fred. Tre rustade orcher kan jogga i bredd genom den utan att knuffas. Med jämna mellanrum finns alkover med kultplatser, underjordiska bäckar och groteska utsmyckningar. Järntunneln mynnar i bägge ändar under jord, i Klomellien i mittenpartiet av Bestberget. Trollkungen försöker kuva de nyanlända under sin spira så gott han kan. Till sin hjälp har han arvet efter sjuttioen företrädare (hans lilla hov av vättar håller räkningen); en magisk helrustning, en magisk kroksabel, en antimagisk ring, ett armband som frammanar skuggbestar, en osynlighetsmantel och ett dussin andra magiska artefakter som gör honom till en mycket jobbig fiende. De nyanlända, å andra sidan, är mycket dåligt beväpnade och bepansrade – nitläder ses som en lyx att eftersträva.
Medan Trollkungen kallar sig Bestbergets herre är de oomstridda bossarna över majoriteten av berget dess många storvuxna, stenätande och aggressiva tunnelmaskar. Utom dem skulle berget aldrig ha blivit det maskstungna tillhåll för all möjlig ohyra det är idag. De kommer ur djupen, fortplantar sig snabbt och sprider sig ofta ut i omgivningen, där de kan äta sig upp genom marken och tugga i sig intet ont anande förbipasserande. Hisskov darrar inför den beryktade dag då de lyckas ta sig hela vägen under Jaggaracksjön fram till mer tätbefolkade områden. Garrika investerar i rejäl stenläggning.
Det tredje största regelbundna problemet som vältrar ut från Bestberget är de jätteamöbor som av någon anledning växer alldeles för fort och delar sig alldeles för ofta för att naturen ska kunna hållas ansvarig. En klen tröst är att de gärna sätter i sig orcher på sin väg ner i landet.
Som om detta inte vore nog har ett tjog zemniter tagit sin tillflykt i berget, och allierat sig med Trollkungen, om än med ömsesidig misstänksamhet. De hålls av utomstående ansvariga för Bestbergets Sju Plågor, men är helt oskyldiga, även om de gjort diverse för dem själva ödesdigra försök att kontrollera plågorna. Magiker i landsflykt ansluter sig ibland till dem.
Bestbergets tre första plågor är svartfolk, tunnelmaskar och jätteamöbor. Den fjärde är en tung svart rök som från okända källor väller ut ur berget ungefär vartannat år och täcker väldiga arealer, så mycket som halva Triska, och stannar i uppåt en vecka. Röken är ofarlig men ses som ett mycket dåligt omen och leder till kaos, skräck och allmän oreda. Svartfolken marscherar ut i dess skydd för att härja.
Den Femte Plågan är bevingade insektoider som stormar ut ur berget. Det här är bara ett förvrängt minne av Konfluxens köttbitare.
Den Sjätte Plågan är en rosa dimma som förvandlar folk till zombier. Det är lite osäkert om det här någonsin faktiskt har inträffat, men tanken är skrämmande.
Den Sjunde och värsta Plågan är lava. Vid ett tillfälle i forntiden har Bestberget, som inte är en vulkan, spytt ut lava, och man fruktar en repris.
Toppen av Bestberget är platt och träffas regelbundet av väldiga blixtar som skakar berget och dånar ner i dess inre. Stöddiga Trollkungar sätter ibland upp enorma standar på bergstoppen, men de blir inte långlivade.
Halvvägs upp längs bergets sida finns ett gigantiskt aphuvud uthugget, och ur dess mun stiger ofta ett isande tjut. Utomstående har ännu inte lyckats sluta sig till om tjutet är kontrollerat inifrån, eller om det är någon sorts järtecken.
Av de många tunnlar som leder in i berget är minst en tredjedel fulla med fällor, den ena efter den andra, och många slutar i återvändsgränder. Den som väljer ingång på måfå utmanar ödet.
Nedanför berget har Klomelliska Unionen börjat bygga ett Vitt Torn som ett första försvar mot eländet. Bygget är halvfärdigt, men det är svårt att värva folk, även om Bozsa och Mercana vräker på pengar, Addiaska skickar riddare och Hamur står för murbruket.
Det går rykten om Bestberget:
1. Det bor en rock på toppen. Uppenbart osant. Däremot bor det en rock borta på en av de melorghiska öarna.
2. Klomelliens legendariska och uråldriga svarta drake bor i djupet av berget. Detta stämmer inte, draken bor inte ens i Klomellien, även om den ganska ofta passerar över landet, och ibland tar sig en munsbit.
3. Bestberget är den plats där mirgerna grävde sig fram från underjorden. Detta stämmer sannolikt.
4. Demonguden Morguck har lyckats skaffa sig en permanent fysisk manifestation inne i berget. Detta stämmer, och kan delvis förklara orchernas vildsinthet. Morguck kan dock inte hålla sin manifestation aktiv hela tiden, då Multiversum är stort, och ”slumrar” stora delar av tiden. De vallfärdande melorghier som passerar förbi berget utför alltid lämpliga barbariska riter till Morgucks ära, men på behörigt avstånd. Några Morguckpräster från Melorgh har försökt ta sig in i berget för att vädja till Morguck att komma ”hem” till Melorgh, men hittills har de turligt nog blivit uppätna innan de nått ända fram.
5. Under Bestberget finns outforskade civilisationer. Detta stämmer sannolikt. De tappra som tagit sig långt ner har hittat störande välbevarade byggnadsverk, med tanke på allt som väller upp ur marken. Man har stött på reptilmän, mantikoror och andra varelser, men inga som kan tänkas ha byggt hela övergivna civilisationer.
Unionen jobbar hårt med att bli av med hotet, men det finns stora problem. Man kan inte utrota svartfolken, då de kommer från bortom berget. Man kan inte utplåna tunnelmaskarna då det krälar upp nya. Man kan inte utplåna amöborna, då de delar sig. Man kan döda Trollkungen, men han får alltid en efterträdare. Man kan döda zemniterna, men frågan är om det är värt uppoffringen i liv och resurser för ett så relativt klent resultat. Man kan förmodligen fördriva Morguck, så man jobbar på att hitta honom, och Lysande Vägens och Bozsas bästa huvuden grubblar på vad som kan bita bäst mot ett sådant monstrum (och man håller saken strikt hemlig från Melorgh). Man kan rasera Järntunneln, men medan orcherna inte är mycket till arkitekter klarar de av att röja rasmassor, vilket de redan vid flera tillfällen bevisat.
Mäster Spelknepe (åter från semestern): ”Så, tillbaka till den gamla huvudvärken. Vi behöver återigen mera svärd till Vita Tornet. Triska?”
Vildbete: ”Nja, jag trodde Järnhjärtas kompisar inget hellre ville än att hugga ner svartisar? Varför skickar ni inte över några plåtisar på pållar? Spetsa en svartis eller två, säg?”
Gronk: ”Hrrrmmgrh”
Järnhjärta: ”Det skulle vi gärna göra. Och vi kan skilja orch från orch, bäste Gronk, oroa dig inte. Men den förra kontingenten råkade på något sätt trilla ner i en grop, varefter några triskier utan vapensköldar ”beskattade” dem på deras vapen, rustningar och kläder, för att sedan skicka hem dem till fots, täckta i vad som utan tvekan var Triskas främsta exportprodukt.”
Vildbete: ”Kan man tänka sig.”
Otte Cusmar: ”De där kallbaden har gjort mirakel för ditt humör, Järnhjärta.”
Spelknepe: ”Kan vi inte bara betala för fler legoknektar?”
Otte Cusmar: ”De där sluga kanaljerna har tyvärr fattat hur farligt jobbet är. Vad vi behöver är några dödsföraktande och uttråkade tokar som slåss för heder eller nöjes skull, utan tanke på belöning. Sådana där, vad heter de nu igen…”
Godstöt: ”Äventyrare. Hjältar.”
Otte Cusmar: ”Så var det ja…”
Senast redigerad av Torquemada den 2022-03-31 13:21, redigerad totalt 1 gånger.
