Klomellien

[Torquemada]

Tackar, tackar, men luddit som jag är kan jag inte rödmarkera...

[birkebeineren]

VÄRVANDE AV LEGOKNEKTAR TILL KLOMELLIEN
...

Är det möjligen så att det är Vidina Ingaldirons om här berättar eller kan texten bättre platsa i den påtänkta boken jag föreslagit under namnet Klomelliska dialoger?

[birkebeineren]

Jag har uppdaterat texten om Garriker i vad jag tror är i enlighet med dina förslag Birke

Ser bra ut.

[Torquemada]

Inte Vidina.

[gtjorgo]

VÄRVANDE AV LEGOKNEKTAR TILL KLOMELLIEN
...

Är det möjligen så att det är Vidina Ingaldirons om här berättar eller kan texten bättre platsa i den påtänkta boken jag föreslagit under namnet Klomelliska dialoger?

Hellre Klomelliska dialoger i detta fallet tänker jag mig

[gtjorgo]

Jag har uppdaterat texten om Garriker i vad jag tror är i enlighet med dina förslag Birke

Ser bra ut.

Bra! Ska jag rödmarkera dem?

[Torquemada]

Dialoger blir det då. Jag hänger alldeles för lite på wikin.

[birkebeineren]

Då har jag börjat gå genom Klomelliens för tillfället 132 sidor med forumsinlägg och plockat ut mer eller mindre lämpliga bitar från mäster Torquemadas penna. Resultatet så långt kan skådas i wikiartikeln: Klomelliska dialoger

[Torquemada]

Det här... hade jag glömt.

Stackars Nibs skriver allt från Unionssalen.

[birkebeineren]

Hittade det här:

Vattnet närmast Cudda (mitt i Triska) heter Raidijrnvathna efter den Vittnavitter (triskiska namnet på najader) konung som ansågs ha sitt tillhåll vid flodens källa i svunnen tid. Raidijrvathna är givetvis Cuddas viktigaste transportled då landsvägarna ständigt blir översvämmade, sönderregnade eller spricker på grund av frost.

Floden i norr skiftar karaktär kraftigt ju längre ner för bergen den ringlar sig. I norr forsar vattnet fram och sliter med sig segment nerför melasherbergen. Detta segment slammar sedan igen då topografin ändras till planare mark och närmast jagarakksjön har floden bildat ett stort deltaliknande område. Detta vattensjuka område kallas av triskerna för Vaumijnvautre ( De sjuka, stilla vattnet). Här lever allehanda sjukdomsspridande kryp, främst myggor, men även större och farligare bestar gömmer sig i mörkret. Stora delar av området undviks av triskerna då det är svårt att odla grödor i dyn. Vad sandzasborna kallar sin gränsflod/träsk kan jag inte svara på.

Ligger Vaumijnvautre helt ute vid Jaggarack eller lite längre innåt land, eventuellt inne i Izeskogen?

TILLÄGG: Eventuell bildinspiration: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 517#p28517

[gtjorgo]

Vaumijnvautre börjar inne i Izeskogen men fortsätter sedan ut på de flacka öppna områdena mot Jaggaracksjön. Jag skulle säga att det skiftar lite i yta beroende på nederbörd i Melashebergen. Vissa år är det fler meandrar än andra och myrmarken breder ut sig olika mycket varje år. Dock är det nog sällan hela sträckan ut till mynningen är drabbat. Kustvägen mellan Garrika och Erfavelklostret är exempelvis oftast (men långt från alltid!) farbar.

[gtjorgo]

Borde nog förövrigt skriva något om Raijdirn på triskas religionsavsnitt…

[birkebeineren]

Borde nog förövrigt skriva något om Raijdirn på triskas religionsavsnitt…

Det tycker jag.

Kanske var denna Raijdirn en av de många små gudomar som sydnargurierna mötte när de kom till dagens Klomellien på 1000-talet fO och som senare har kommit att räknas som vænìrgudar?

I ett försök på att reda ut lite religionshistoria för de narguriska folken funderar jag nämlig på om beteckningen vænìr i södra Drylo (och norra Aidne) först uppstod när de västnarguriska jordukaerlarna kom dit på 450-talet fO? Altså att de många olika små gudomar som de olika sydnarguriska folken då dyrkade, vördade eller respekterade klumpades samman i en gemensam beteckning där alla Æsìrs onda fiender fick platsa? På så vis undviker vi att ge sydnargurierna enhelt enhetlig religion från första början där de plötsligt övergick från att dyrka gudinnan Nahriguhr utan får istället en gradvis övergång till lite olika trosföreställningar som först med västnarguriernas ankomst blir vænìr.

Den viktigaste anledningen till att sydnargurierna övergav Nahriguhr var att de under sin vandring förlorade kontakten med sina förfäders andar som var de (och i Nargurs skogar fortfarande är) som band Gudinnan till sitt folk. Sydnargurierna var de narguriska krigare som hade kämpat i Ärekriget 1080-1065 fO och av olika anledningar inte ville eller kunde återvända till Nargur där där förfädernas andar fanns bundna i klanernas heliga Träd.

Eller så gör vi det enkelt och säger att sydnarguriena dyrkade vænìr till det æsìr kom med jordukaerlarna 450 fO?

[gtjorgo]

Borde nog förövrigt skriva något om Raijdirn på triskas religionsavsnitt…

Det tycker jag.

Kanske var denna Raijdirn en av de många små gudomar som sydnargurierna mötte när de kom till dagens Klomellien på 1000-talet fO och som senare har kommit att räknas som vænìrgudar?

I ett försök på att reda ut lite religionshistoria för de narguriska folken funderar jag nämlig på om beteckningen vænìr i södra Drylo (och norra Aidne) först uppstod när de västnarguriska jordukaerlarna kom dit på 450-talet fO? Altså att de många olika små gudomar som de olika sydnarguriska folken då dyrkade, vördade eller respekterade klumpades samman i en gemensam beteckning där alla Æsìrs onda fiender fick platsa? På så vis undviker vi att ge sydnargurierna enhelt enhetlig religion från första början där de plötsligt övergick från att dyrka gudinnan Nahriguhr utan får istället en gradvis övergång till lite olika trosföreställningar som först med västnarguriernas ankomst blir vænìr.

Den viktigaste anledningen till att sydnargurierna övergav Nahriguhr var att de under sin vandring förlorade kontakten med sina förfäders andar som var de (och i Nargurs skogar fortfarande är) som band Gudinnan till sitt folk. Sydnargurierna var de narguriska krigare som hade kämpat i Ärekriget 1080-1065 fO och av olika anledningar inte ville eller kunde återvända till Nargur där där förfädernas andar fanns bundna i klanernas heliga Träd.

Eller så gör vi det enkelt och säger att sydnarguriena dyrkade vænìr till det æsìr kom med jordukaerlarna 450 fO?

Jag tänker lite som du här. Vaenir tillkomst hos sydnargurerna kan nog jämföras lite med hur ’demoner’ skapades av äldre gudar när kristenheten bredde ut sig.
Dvs alla krafter som inte passade in med aesir men tidigare vördats benämndes som vaenir av jorderna (och senare hamurerna). De blev orena kan man säga. De folk som skulle komma att bli Triskerna och Ahaguhrerna var nog inte med vid dessa teologiska diskussioner och deras gudomar och hjälpandar fördömdes som vaenir. De gick några hundra år och ythuguhrerna tog till sig vaenir som sina (till varierande grad). Vissa tillsammans med aesir andra utan de ”nya gudarna”(främst ahaguhrerna).

Raijdirn ”källans konung” är definitivt en av de gudar som dyrkats länge, sannolikt sedan före jordernas ankomst. Möjligen var han en Najad de stötte på när de vandrade in i klomellien… möjligtvis lever han ännu någonstans uppe vid Raijdrivathnas källor?

[gtjorgo]

378 e.O. Roegvolds resning
Triskeroligarken Roegvold av ätten Bjiuthare motsätter sig tributkraven som cirkantens utsända befallt.
Roegvold kontaktar Gerea av ätten Cudda och prinshertigen Midelior II av Garrika för att samla ett motstånd mot Bosza nästa gång skattskeppen anländer Garrika (hit hade det angivits att oligarkerna skulle förs sin tribut).
När skatteskeppen angjort i Garrika och samlat in prinshertigens tribut lämnar de staden då endast ett fåtal av triskererna lämnat sin andel. Cirkantens utsända med eskort beger sig mot triskernas centralområde för att kräva in varorna. I det kuperade landskapet några kilometer väster om Triska stad möter gruppen ätterna Bjiuthare och Cudda rustade för strid. Männen från Bosza hinner inte undan utan dräps eller tillfångatas av huskarlarna som sedan beslagtar den insamlade tributen. Garrika återfår huvudparten av sin skatt mot att de beslagtar skatteskeppen i stadens hamn.

Roegvold tror att läget är rätt för att gå på offensiven mot magikerna i Bosza och ätten Cudda samt Garrika börjar förbereda sig för att ge stöd. Ätten Bjiuthares har mindre tålamod och tar sig över Wemer in i Bosza och inleder en plundring av de avlägset liggande godsen och småbyarna i norra Bosza. Här inväntar man hjälpen från sina vänner i Cudda och Garrika.
Under tiden tar sig en mindre styrka legoknektar i cirkantens sold upp till området. Dessa är under ledning av två kompetenta trollkarlar tillhörande magikerhusen Sinneslyran och Subumbraviribus från magikerakademin ’de hundra och en’. Styrkan från Bosza finner ätten Bjiuthares här men avvaktar på avstånd då de är numerärt underlägsna.
Roegvold ser att han har manskapen på sin sida och anfaller. Triskerna pressar tillbaka legoknektarna även om Irda av Subumbraviribus gör sitt bästa för att passivisera delar av slagfältet med ett kompakt och kallt mörker. Huskarlarna vrålar att ’Bjiuthare inte räds natten’ och bryter igenom. Den förvånade Ha’Moshera av magikerhuset Sinnseslyran får sin häpna min inslagen i huvudet med en påk och hela flanken börjar rasa samman. Dessa trisker börjar sedan plundra den utrustning som legosoldater lämnat efter sig.
Mörkermagikern Irda försöker köpa tid åt sitt retirerande manskap genom att i skepnaden av en skugga närma sig Roegvold som leder genombrottet från mitten. Oligarken upptäcker skuggvarelsen och lämnar sin grupp för att slunga sitt spjut mot vederstyggelsen. Roegvold misslyckas dock med att fälla skuggan som snabbt kryper sig nära och omsluter oligarken. Endast vrål kan höras från det inre av mörkret.
När skuggan lättar finns bara Roegvolds sargade kropp kvar och huskarlarna beslutar sig för att avbryta angreppet. Under reträtten över Wemer kommer skuggan över huskarlarna igen. Panik utbryter och skeppen hamnar i oordning.
Många kantrar och kör in i varandra. På andra sidan stranden har Cuddas och Garrikas trupper samlats. Prinshertig Midelior II och Gerea av ätten Cudda kan bara se på när ätten Bjiuthares män dras ned i Wemer i kaoset.
När cirkantens skatteskepp nästföljande månad reser mot Garrika så står Cuddas och Garrikas representanter redo med tributen…
Irda av Subumbraviribus lyfts som en av cirkantens mest framstående ledare efter händelsen. Hennes tid som hjälte blir dock kort då hon fälls i inledningen av cirkantens inbördes strider under ”magikernas krig”. Huset Subumbraviribus lever dock kvar och dess medlemmar har vid ett par tillfällen haft rectorstiteln i Bosza.