Stirpazia kan ursprungligen ha varit den gudinna som snoaranerna längs floden dyrkade innan jorerna erövrade Aidne. De etinstrognas vördnad inför S:ta Avo och S:t Emrin har troligtvis inget att göra med den gamla gudinnan men avbildningar av nytolkningen jorerna gjorde av henne kan finnas kvar som mosaiker eller liknade i resterna av templet som nu ingår i dagens smyckade kapell. Tycker inte vi skall framhäva Stirpazia för mycket då både Kardien och Zorakin domineras närmast totalt av Lysande Vägen men gudinnan är inte bortglömd (och kanske bidar hon sin tid nere i djupet av floden?). Visst kan någon påstå att flottarna och timmerhandlarna avviker något från Stigen och den rätta Läran när de talar om Stirpazia men det lär inte vara det enda tillfället där gamla gudomar och helgon har blandats samman. Lysande Vägens prästerskap lär veta hur detta kan hanteras utan att Ljusa Handen behöver ingripa annat än i riktiga fall av misstänkt (eller påstådd?) avgudadyrkan.Jeb skrev:Flodbaronerna är en motreaktion på Greverydska ordern. Greve Remmare och hans baroner stod utanför ordern. De ansågs inte högättade nog. De skapade då i en sinnesstämning av avundsjuka och egoism Flodbaronerna. Givetvis var det inte enda anledningen till starten, men det var Greverydskas elitism som gjorde att baronerna gick med i Flodbaronerna utan större knorr. Flodbaronerna har sedan rönt stor framgång på kort tid.
För att allt mer tydliggöra det har de 606e.O tagit över Greverydskas ekonomiska stöd till Flottarnas tempel. Greverydska ordern har försummat det åtagande de själva långt tidigare gjorde att hålla templet i gott skick. Flodbaronerna har sedan de tog över överkompenserat och nästan hädiskt smyckat det gamla templet. Det har höjts flera ögonbryn för att man glorifierar den gamla gudinnan Stirpazia i sin utsmyckning. Flottarna som lever av Stirpaz och nu har ett fint tempel att besöka i stan har knutits närmare Flodbaronerna. Kyrkan är nöjd för att någon annan betalar och ser mellan fingrarna med struntpratet om Stirpaziaglorifiering. Allt enligt Greve Remmare och hans kumpaners plan.
http://erebaltor.se/wiki/index.php?titl ... Brynhildur
Snibben skrev:Förslag: Flottarnas kapell, eller "S:ta Avo och St Emrin i Fils fria flottares kapell" som det heter egentligen, är ett gammalt tempel från Jorpagnas imperietid. Ursprungligen var det vigt åt Stirpazia, Stirpaz gudinna, och vägfarande gick dit för att få lycka på färd över eller längs med Stirpaz. När Zorakin blev odoister omvigdes templet till kapell för S:t Emrin för att vara ett tempel för vägfarande. Dock så kom stad, kyrka och hertigen inte överens om vem som skulle stå för kostnader så det gamla templet förföll tills flodbaronerna kom överens om att sponsra det ca 425 e.O. Numera är det ett litet och väl restaurerat kapell men samtidigt med påkostade utsmyckningar inuti (flodbaronerna vill visa hur rika de blir på timret). Kapellet står främst till timmerflottarnas förfogande men alla som färdas över och på Stirpaz är välkomna.
Så här skrev Fraxinus om en flodgudinna:
Fraxinus skrev:Jag tänker så här. Fil-Tofia inklusive kejsarbro har sitt ursprung i Ingenmansöns existens. Namnet på ön kan vara av senare datum (från och med överenskommelsen mellan Penner och Echter att ön är neutral mark) men det kan också vara äldre.
Inom arkeologi är detta ett klassiskt landskapsfenomen. Vatten har i alla kulturer varit centrala inom religionerna. Rinnande vatten symboliserar både i romersk, grekisk och keltisk tro färdvägar mellan andevärld och denna värld. Mellan dödsriket och de levandes rike. Och givetvis är floder/åar färdvägar som möjliggör handel. Kanske därför som Hermes både är handelsmännens gud men också den gud som för de döda till dödsriket. Floder symboliserade resor, rikedom, liv och död. Öar och halvöar i floder blev fysiska symboler för dessa andra världar. På öar i floder hittar arkeologer därför ofta forntida helgedomar, begravningsplatser eller tingsplatser. Dvs under förutsättning att vattnets erosion inte flyttat ön. På eller i anslutning till sådana platser/öar bildades dessutom ofta handelsplatser.
Detta tillsammans gör att jag kan teckna ett litet porträtt av Fil-Tofia äldre historia. Ursprungligen låg på ingenmansön en liten tingsplats med en helgedom. Så småningom om anlade man en liten träbro på ena sidan och en färja eller vippbro på andra för att kunna släppa förbi båttrafik. På någon eller båda sidor växte det upp en liten handelsplats. När det jorpagniska kejsardömet nådde hit insåg dess ledare betydelsen av platsen och lät anlägga en större bro med torn för att kontrollera platsen och markera kejsardömets närvaro. Sannolikt anlade man även ett litet tempel på ön. Platsen läge gjorde Fil-Tofia till en naturlig omlastningsplats för varor som transporterades från inlandet mot havet. Resten är historia. Sannolikt finns ytterligare en lastplats/hamn längre uppströms innan Stirpaz blir för strid och svårframkomlig för båtar.