Kalmurri

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Gabriel skrev:Ny version

Kalmurri

Invånarantal: ca 25 000 000
Befolkning: 99% Människor, 1% Dvärgar, Vargmän, Alver, Halvlängsmän, Högmän och Svartfolk.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardömme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre, Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt stadsöverhuvud men Den Kejserliga Administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart Lotus, Spannmål, Köttprodukter, Salamant, Grön marmor, Silkeslamapäls, Kamsunervaror
Importvaror: Ädelträ, Kryddor, Salt, Kamsunervaror
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan, andra religioner tillåts enbart om de existerar i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter accepteras förutom på vissa speciella platser där vissa religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -

“Av en av mina vänner, en Solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er så har jag önskats att skriva några ord om riket Kalmurri som ligga på Akrogals västkust. Ett land som de själva säger är stöpt utav av Nomadiska hästfolk som dess råa styrka, rätat och gett syfte av Mångudinnan och hennes evige son Kejsaren - förfinat av Kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det getts mig möjligheten att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för övrigt för utlänningar slutet land.” - Morrgos Solljus, Adlad berendisk köpman till Hans helighet Sendrik av Ventimiglia, Glath-kerîgass av den Lysande Vägen

Kalmurri är ett stort rike som domineras av en religion som dyrkar Mångudinnan och den regerande kejsaren som hennes ständigt återfödde son. Landet styrs i praktiken av ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mycket slutet för utlänningar. Mestadels befolkad av människor av två uppdelningar av de ursprungliga nomadfolken, Ashatârerna i norr och Kalmurrer i söder. Som del av den moderna historien och att ha blivit ett Kejsardömme så har de vilda sedvänjorna och stammarna civiliserats av kronologiskt sett religionen, den alviske Kejsarinnan och influenser från Furgia. Kalmurri’s själ är dock fortfarande den nomadiske barbaren, till häst galopperande över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff’s vingar.

Riket begränsas i norr av Trimbusbergen och Dharbia på kusten, i söder av en Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.
Innehållsmässigt ser det ju bra ut. Språkmässigt finns dock en del som stack lite i mina lingvistögon. :) Tog mig friheten att göra en första korr.

Kalmurri

Invånarantal: ca 25 000 000
Befolkning: 99% Människor, 1% Dvärgar, Vargmän, Alver, Halvlängsmän, Högmän och Svartfolk.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardöme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre. Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt statsöverhuvud men den kejserliga administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart lotus, spannmål, köttprodukter, salamant, grön marmor, silkeslamapäls, kamsunervaror.
Importvaror: Ädelträ, kryddor, salt, kamsunervaror.
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan. Andra religioner existerar enbart i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter än de inhemska accepteras, förutom på speciella platser där vissa utländska religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -

“Av en av mina vänner, en solriddare vid namn Balin som nyligen knäböjt inför er har jag anmodats skriva några ord om riket Kalmurri som ligger på Akrogals västkust, ett land som de själva säga är stöpt av nomadiska hästfolk och deras råa styrka, rätat och givet ett syfte av Mångudinnan och hennes evige son kejsaren och förfinat av kejsarinnans mjuka handlag. Som handelsman i sällsynta kryddor och andra rariteter har det givits mig möjlighet att spendera tid i Kalmurri samt lära mig dess språk och skrift i ett för utlänningar i allt väsentligt slutet land.” - Morrgos Solljus, adlad berendisk köpman till hans helighet Sendrik av Ventimiglia, glath-kerîgass av den lysande vägen.

Kalmurri är ett stort rike som domineras av dyrkan av Mångudinnan och den regerande kejsaren, som anses vara hennes evigt återfödde son. Landet styrs i praktiken som ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mångt och mycket slutet för utlänningar. Landet är mestadels befolkat av människor tillhörande två sammanslutningar av de ursprungliga nomadstammarna: Ashatârerna i norr och kalmurrerna i söder. I modern tid, sedan kejsardömet utropades, har de ursprungliga stammarna med sina vilda sedvänjor civiliserats av både religionen, den alviska kejsarinnan och influenser från Furgia. Djupt i Kalmurris folksjäl finns dock fortfarande den nomadiske barbaren, galopperande till häst över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff.

Riket begränsas i norr av Trimbusbergen inåt land och Dharbia vid kusten, i söder av Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Bra för mig.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9015
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Är det tanken att kryddhandlaren Soljus skall komma till orda med flera beskrivelser längre ner i artikeln? Texten är nu lite förvirrande och ger egentligen inte mycket information, åtminstone inte utan att följas upp med mer material senare.

Vad sägs om att omforma den till en klassisk "Vad den snikne köpmannen säger" och låta den vara en av flera ingame-beskrivelser likt de som finns för länder i EA-boxen och som vi eftersträvat att använda även i wikiartiklarna?
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Eller så kan man bygga ut den och göra den till en allmän introduktionstext till Kalmurri.

Herr Solljus kunde t.ex kunna berätta lite om ashatarer och kalmurrer och deras konflikt, något om Kaupukuu och det kejserliga hovet och kejsarinnan, krigen mot Furgia och eftersom han är kryddhandlare givetvis om marknaden i Bahaz och att utländska handelsmän är förbjudna att beträda kalmurrisk jord. Kanske även om de två karavanvägarna på vilka hans kryddor fraktas. Kort sagt: Varför inte återge hela brevet?

Det hela skulle kunna bli en inledande spalt eller så i en framtida pdf.
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Såhär säger kanske Solljus om de kalmurrisk-furgiska krigen:

"Furgia, som vi ju känner från alla exotiska berättelser om det furgiska äventyret, ligger sedan urminnes tid i fejd med kalmurrerna. De södra delarna av Kalmurri tillhörde nämligen fordom Furgia, men erövrades av kalmurrerna för ett årtusende sedan i vad som blivit känt som "det nordfurgiska blodbadet". Sedan dess har furgierna hyst sådana agg mot Kalmurri att de båda länderna ständigt har legat i krig. Vid pass nio gånger har Demontungan, den enda landförbindelsen mellan öst och väst, bytt ägare i de oavbrutet pågående skärmytslingarna. Otaliga hjältar har stupat i dessa krig och de 1000 kalmurrer som ädelmodigt kämpade till siste man i slaget om Barentidalen besjungs ofta vid kalmurriska dryckeslag."
Senast redigerad av Adragoor den 2013-05-07 09:14, redigerad totalt 1 gånger.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Tanken var att ha fler berättelser från denne Köpman likt vad Adragoor lägger fram, vi kan absolut kalla det något annat liknande EA boxen om detta är vanligt bland Wiki artiklarna.

Det fanns en baktanke här, Morrgos Solljus är en person i ett framtida tänkt persongalleri.

Jag vill egentligen hellre ha små inlägg från Köpmannen under de olika kapitlen än en stor berättelse i början. Men vi kan köra med vilket som.

Om man väljer en större så måste en sådan skrivas ihop innan vi går vidare eller kan den utökas i efterhand?
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Går det inte att ha både och? En längre introduktion i början så att både Herr Solljus och Kalmurri får en ordentlig presentation för läsaren och lite strödda anteckningar senare i texten. Syftet med en inledning är ju att dra in läsaren i texten och få henne att vilja fördjupa sig närmare i de intressanta saker som presenteras. Speciellt om Solljus sedan ska säga lite t.ex. i början av varje kapitel är det ju bra om man får en känsla för vem han är så fort som möjligt.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Adragoor skrev:Går det inte att ha både och? En längre introduktion i början så att både Herr Solljus och Kalmurri får en ordentlig presentation för läsaren och lite strödda anteckningar senare i texten. Syftet med en inledning är ju att dra in läsaren i texten och få henne att vilja fördjupa sig närmare i de intressanta saker som presenteras. Speciellt om Solljus sedan ska säga lite t.ex. i början av varje kapitel är det ju bra om man får en känsla för vem han är så fort som möjligt.
Tanken är att man ska få en uppfattning om Morrgos i början, sen i slutet som en slutkläm avslöjas vem han faktiskt är.

Jag ska skriva på något. :)
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Min karaktär Melio den vittbereste (som författade stycket om Berúgikullarna och U-Lish), kommer nog också att ha en del att säga om Kalmurri...
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

EDIT: RÖDMARKERAT

Jag tar och rödmarkerar den övriga texten i huvudet - förutom brevet som ska förlängas rejält? Avvaktar någon dag.

Sen kan jag Wikifiera, samt vi gå vidare till nästa del av wiki-materialet?

Ju fler källor desto bättre saga.

“Fairy Tales are more than true; not because they tell us that dragons exist, but because they tell us that dragons can be beaten.” G. K. Chesterton

Wiki Huvudet:

Kalmurri

Invånarantal: ca 25 000 000
Befolkning: 99% Människor, 1% Dvärgar, Vargmän, Alver, Halvlängsmän, Högmän och Svartfolk.
Huvudstad: Kaupukuu (Månstaden)
Styrelseform: Kejsardöme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre. Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt statsöverhuvud men den kejserliga administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror: Svart lotus, spannmål, köttprodukter, salamant, grön marmor, silkeslamapäls, kamsunervaror.
Importvaror: Ädelträ, kryddor, salt, kamsunervaror.
Armé: Mycket stark
Religion: Dyrkan av Mångudinnan. Andra religioner existerar enbart i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter än de inhemska accepteras, förutom på speciella platser där vissa utländska religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt: -

Kalmurri är ett stort rike som domineras av dyrkan av Mångudinnan och den regerande kejsaren, som anses vara hennes evigt återfödde son. Landet styrs i praktiken som ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mångt och mycket slutet för utlänningar. Landet är mestadels befolkat av människor tillhörande två sammanslutningar av de ursprungliga nomadstammarna: Ashatârerna i norr och kalmurrerna i söder. I modern tid, sedan kejsardömet utropades, har de ursprungliga stammarna med sina vilda sedvänjor civiliserats av både religionen, den alviska kejsarinnan och influenser från Furgia. Djupt i Kalmurris folksjäl finns dock fortfarande den nomadiske barbaren, galopperande till häst över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff.

Riket begränsas i norr av Trimbusbergen inåt land och Dharbia vid kusten, i söder av Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.


----

Obs jag kommer inte att skriva på 'introduktionsbrevet' förrän större delen av Wikin är spikad. Det är för att jag vill diskuttera 'fakta' om Kalmurri baserat på wiki-data och inte en fiktiv berättelse. :)

.
Senast redigerad av Gabriel den 2013-05-09 12:34, redigerad totalt 1 gånger.
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Gör så och låt oss raskt gå vidare till historien som nog kan generera en hel del diskussion!
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Ett litet utkast rörande kulten Uch-Kad:

Uch-Kad är en kult som framför allt verkar i norra Kalmurri. Deras viktigaste fäste och högkvarter är en borg i Ödelandet långt från kejsarens långa arm.

Uch-Kad dyrkar framför allt "den Ende", ett slags skapargud som man menar inhöljt alla intelligenta själar i mörker. Det enda sättet att se bortom detta mörker och nå upplysningen i den Endes ljus är att genomgå en prövotid som kallas "pinans väg". Detta innebär kort och gott att lida så intensivt och fruktansvärt som möjligt under jordelivet. Det påbjuds även att man ska sprida så mycket lidande som möjligt till folket. Endast på det sättet kan läran rena folken och sprida upplysningens ljus.

Det sistnämnda budet har traditionellt sett sällan efterlevts eftersom anhängarna har varit för upptagna med att tortera varandra med glödande järn, stympa sig själva på olika sätt och närapå svälta sig till döds under tiden. Under de senaste årtiondena har dock kultens inriktning ändrats. För ungefär 50 år sedan började de missionera sin otrevliga lära och har på något mystiskt sätt lyckats få fler och fler anhängare. Till en början enbart i Kernath, men snart även i trakterna kring Daimothsjön och till och med så långt söderut som Mos Guul. Kejsaren har vid flera tillfällen försökt rensa bort Uch-Kad för att hindra att fler själar avfaller från måndyrkan, men med begränsat resultat. Kulten är starkare än någonsin i Kernath och har agenter som försöker förgifta folks själar i hela norra Kalmurri. Vad som låg bakom Uch-Kads plötsliga uppsving för ett halvsekel sedan är det ingen utomstående som vet, men det viskas om demoner och mörka krafter.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Diskussion inför Wiki/Red rörande Kalmurri's historia.

Ja, delarna om det dolda rådet etc bör kanske ligga någon annanstans. Förslag?

Vill gärna bryta isär den existerande texten (i rött) till flera stycken utan att ändra något.


Historia

Urtid

Ca 5000 f.O. Alverna har ett välutvecklat samhälle i bl.a. i Cer-bergen och den del av Silverbladsskogen de kallar Månskensskogen i Barbia. Ca 4500 f.O.

1070-1040 fO så undslapp de sista alverna från förintelsen av den alviska Högkulturen i Cerbergen i ett ensligt skepp styrt av sina havslevande kusiner mot öster över Masevabukten. De slog sig ner bland alver som redan bodde där, men gjorde platsen till en stad och en hamn där vänskap och kunskapsutbyte mellan olika alvkulturer fortsatte långt in i modern tid.

En religiös väckelse ca 750 fO får nomadfolken ute på Akrogals slätter att röra på sig och bl.a. attackera Kejsardömet Jorpagnas östra provinser på Krunska halvön. Några av dessa nomader ger upphov till dagens befolkning i Nidland.

Religionens makt att inspirera och påverka mänskliga riken både skrämmer och förundrar de alver som bor i området, de sluter tidigt avtal med nomadfolken och delar med sig av sina kunskaper rörande skeppsbyggande och trähantverk. De första alviska Hippogriff ryttarna i Akrogal nämns vid denna tid i sägner och legender, något som de lärde sig av Nomaderna.

En senare invandring av nomader ca 400 fO kommer att bilda grunden för den akrogaliska befolkningen i dagens Krun.

Tidig historia
Det kalmurriska folket var i sin tids morgon, det vill säga början av mörkertiden, efter Jorpagnas och Yndars fall, fortfarande ett primitivt nomadfolk. Visserligen var de rätt talrika, men på grund av inre splittring och ständiga småkrig mot andra barbariska stammar, upprätthölls en balans som resulterade i att ingen direkt utveckling kunde ske. Detta skulle dock komma att ändras. År 453 f.O. (eller år 0 enligt den kalmurriska tideräkningen) föddes ett märkvärdigt barn i den oansenliga familjen Schoon. Barnets ena öga var vitt, och tycktes skina som den mäktiga mångudinnan själv när man såg in i det. Föräldrarna blev oroliga och tog sin lille pojke till ättens schaman, vilken förklarade för dem att det vita ögat var ett mäktigt heligt tecken. Månen själv hade ljutit en del av sin kraft i pojken, och han skulle en dag bli en mäktig man. Nöjda med detta svar begav sig föräldrarna åter hem. De gav sin son namnet Depíla, och uppfostrade honom som en prins efter bästa förmåga. När Depíla Shoon hade nått sin fulla mandom, utbröt ett stort klankrig i regionen. Depíla blev detta krigs stora hjälte, och utgången blev att kalmurrerna från och med nu blev den dominerande stammen i området. Ganska snart gav sig Depíla ut på krigståg mot andra stammar i området tillsammans med ett större krigarfölje. Han lyckades ta makten över ett rätt stort område för kalmurrernas räkning, och för denna bedrift blev han adopterad av den åldrade kalmurriska hövdingen och fick full arvsrätt till hövdingtiteln. Den gamle hövdingen avled året därpå, och på hösten år 425 f.O satt Depíla för första gången i verklig maktposition. Han var nu hövding över 5 stammar. För att försäkra sig om sin position inrättade han kejsarämbetet åt sig själv. Depíla och de fem efterföljande kejsarna, lade med list och militär styrka hela det område som idag är Kalmurri under sig. I väster träffade Kalmurrerna på det hårdföra bergsfolket, som de fick strida länge med innan de kunde ta makten över dem. Men det hårdaste motståndet skulle bjudas av de stammar som bebodde slätterna norr om bergen. Dessa stammar hade nämligen inte samma religion som kalmurrerna, och kunde därför inte acceptera att kejsaren hade gudomlig makt. Med tiden kom dock de motsträviga stammarna, eller Ashatârerna som de kom att kallas att synbarligen konverteras till den kalmurriska versionen av måndyrkan. Det skulle dock inte dröja länge innan Ashatârerna reste sig i ett uppror. De krävde att kejsaren skulle avsäga sig sin gudomlighet, och att deras hövding, den store Gorág av de svarta kullarna, skulle tilldelas kejsarmakten. Enligt en av deras gamla legender var nämligen de själva och kalmurrerna samma folk, grundade av två bröder i tidernas morgon. Ashatârerna stammade från den äldre brodern, och skulle därför ha makten. I femton år rasade ett förödande och blodigt inbördeskrig i Kalmurri. Det hela slutade med att Gorág intog huvudstaden och palatset. Efter att kejsaren tillfångatagits, hölls en märklig rättegång. Det kejseriga kolumbariet öppnades och urnorna med de forna kejsarnas kvarlevor togs in i rättssalen. Sedan väckte en nekromantiker de döda till liv, och de fick svara för sina handlingar. Alla de sju döda kejsarna och den då levande dömdes till 3000 års fängelse för sina brott. De döda kejsarnas urnor ställdes ner i fängelset, men den dåvarande kejsaren lyckades fly med hjälp av några modiga äventyrare.

Bergsmannaupproren

Vid ca 30 eOdo så invaderade bergsmännen staden Omez’im men blev efter ett årtionde krossade i grund. Sedan dess så har man byggt mer än nödvändigt starka befästningar runt staden som håller en stark garnison. Från Omez’im så utgår regelbundet straffexpeditioner mot Bergsmännen när incidenter inträffar.

Kejsarens allians med nomaderna


Den ashatâriska ätten drivs från tronen 160 eOdo.

Innan Kalmurrerna tog tillbaka makten så togs de förbannade kejsarnas urnor och fördes till en hemlig plats, där de förblir gömda än idag.

De östra nomadstammarna upptas i riket

Med de östra stammarnas hövdingar som bugade sig för Kejsaren 190 eOdo så skapades ett rejält område i öster som lydde under Kalmurri’s fana och dyrkade Mångudinnan. Detta skapade mer utrymme till fredlig tillväxt för de bofasta jordbrukarna och framväxandet av det moderna Kalmurri.

Hamnarna öppnas för västerlandet

Från ca 300 e.O till 432 e.O. var alla hamnstäder öppna för handelsmän, detta ändrades dock några årtionden innan det stora inbördeskriget. Under senare modern tid så tillåts bara handel på ön Bahaz.
Ashatâralliansens utbrytande ur kejsardömet

Det stora inbördeskriget mellan Kalmurrer och Ashatârer 446 e.O. till 474 e.O.

Dharbias frigörelse

Som del av inbördeskriget så lyckades den redan kulturellt isolerade och upproriska provinsen Dharbia frigöra sig 457 e.O. Kejsaren accepterade dem som ett eget rike under vissa villkor vid en hemlig uppgörelse nära tio år senare, avtalet har aldrig offentliggjorts utan ligger begravda i Den Kejserliga Administrationens arkiv.

Kalmurri håller ön Ryh och har en befäst hamn som heter Ryh'khek med en garnision som ett ständigt spjut riktat mot Dharbia.

Uch-kâd utrensningar

Den sista Kejsarinnan

För att förstå Kalmurri’s moderna historia så måste man börja i Cereval, där den största högkulturen av alver som någonsin funnits föll i ruin och stoft. Dock dog inte alla alver i sina delvis underjordiska städer, de som överlevde av olika anledningar - en handfull flyktingar seglade gråtande över havet österut ca 1050 f.O. De fann en säker hamn de kallade Ariatenu (Hamnen i öster, Östra famnen) och slog sig ner bland en grupp alver som bodde i skogar runt Mekaum bergen vid kusten.

Så var det ett beslut av Kejsaren 465 e.O., som ändrade Kalmurri’s framtid för alltid. Han hade fått höra talas om dessa Alver från Cereval, vissa av dessa flyktingar uppenbarligen så välsignade av hans moder Mångudinnan genom silverne hår och ögon att det var uppenbart att en evigt levande Kejsare skulle ha ingen mindre värdig gemål än en evigt levande hustru av denna stam. Det fanns ingen möjlighet att säga emot Kejsarens vilja, en av de överlevande alverna som flytt från Cereval erbjöd sig frivilligt till denna börda.

Det är många som anser att Kejsarinnan har varit delvis ansvarig för Kalmurri’s gyllene århundraden, med en Kejsare som regerar med gudomlig makt vid sin sida och en Kejsarinna som alltid kommer att finnas där - vars lojala tjänare agerar i skuggorna, det så kallade ‘okända hovet’ och det ‘dolda rådet’.

Det sägs att Kejsarinnan skapade och fortfarande kontrollerar en underrättelse tjänst och hemlig polis, man viskar om en grupp heliga lönnmördare som använder sig av magi och gudomliga gåvor från Mångudinnan själv.

En tid efter det kejserliga bröllopet så började även de silverne tjänarna uppenbara sig, svaga som en viskning och en skugga vid nymåne men solida och livsfarliga i fullmånens ljus. De skyddade Kejsaren och Kejsarens familj, liksom rikets gränser. Prästerna prisade de silverne tjänarna och proklamerade att de var sända av Mångudinnan.

Kejsarinnan och de alver som valt att beblanda sig i de mänskligas värld har lämnat kulturella och konstnärliga intryck i Kalmurri, huvudsakligen de södra delarna bland Kalmurrerna.

Det dolda hovet
Består av en sammanslutning viktiga individer; präster, ämbetsmän, rika köpmän och andra som trävs över sina existerande andra politiska grupperingar i hemlighet tillhör det dolda hovet - ofta för att främja sina egna syften på olika sätt. Denna fraktion eller politiska grupp är Kejsarinnans främsta sätt att utöva inflytande.

Det dolda rådet
Ett dussin individer som styr Kalmurri's underrättelsetjänst och hemliga polis. Hemlighetsmakeriet är mycket omfattande och man vet bara så mycket som man behöver för sitt arbete. De flesta medlemmarna är 'chef' för en specifik nation, ex 'Furgia' och styr allt arbete mot denna stat. En del av medlemmarna av det dolda rådet har hemlig identitet gentemot de andra, samt att vissa av medlemmarnas exakta funktion och ansvarsområde är hemligt. Det sägs att en av dessa hemliga individer är Kejsaren själv, eller en av hans mest trogna tjänare, som ett sätt att hålla kontroll på det dolda rådet. Det finns en undergruppering av det dolda rådet som kallar sig Kaup'shool (den dolda månen), dessa är specialiserade lönnmördare med en hemligt högkvarter..

Bahaz - Historia
846 f.O Margylerna tar över de två nintimukkiska öarna i Masevabukten och fördriver och förslavar urbefolkningen. Den mindre ön döps om till 'Vaatz (margyliska för pinoplats). Ett fängelse byggs på ön i vilket man i de magiska vetenskapernas namn utför vivisektioner och märkliga nekromantiska experiment på fångarna.

805 f.O. Hårt ansatta av stäppnomader tvingas margylerna släppa ifrån sig området öster om Demontungan. Furgierna återtar gradvis makten över området och 'Vaatz står övergivet i många år.

800 f.O. Några nintimukker återvänder till sina öar, men finner dem skövlade av margylerna. Man återvänder därför till fastlandet. Än i dag ber nintimukkerna till sin gud Okasu om att få sin förlorade ö tillbaka.

770 f.O. Den återupprättade staten Furgia raserar fängelset på ön och bygger istället ett antal tempel på på den sedan den blivit renad från ondska. Ön byter samtidigt namn till Bahaz (en furgifiering av 'Vaatz).

390-talet f.O. Kalmurrerna sveper in över de delar av Furgia som ligger norr om Demontungan och erövrar dem i ett fruktansvärt blodbad tills de slutligen når havet. Ön Bahaz blir avskuren från moderlandet. Under de följande årtiondena tar kalmurrerna allt mer till sig furgisk stadskultur.

337 f.O. Sedan kalmurrerna lärt sig sjöfart bestämmer de sig för att ta över Bahaz. Alla präster och munkar på ön dödas och de furgiska templen raseras. En handelsstation grundas för handel med barbarstammarna på andra sidan Masevabukten.

275 f.O. Efter många fruktlösa försök att återta sina förlorade territorier lyckas Furgia till sist att erövra Demontungan och området närmast omkring. De kalmurriska hjältar som stupar efter att ha hållit stånd mot en tio gånger så stor furgisk styrka i en hel vecka i den stormiga Barentidalen besjungs fortfarande i kalmurriska sånger. Bahaz blir åter furgisk. Furgierna utvidgar handelsplatsen på ön och platsen börjar mer och mer likna en stad.

147 f.O. Med förstärkning av vissa nomadstammar från öster återerövrar kalmurrerna Demontungan och Bahaz. Invånarna på Bahaz ges ett val. Underkasta sig måndyrkan eller dö. De flesta av stadens invånare byter religion.

37 e.O. Bahaz blir åter furgisk. Stadsbefolkningen ser furgierna som befriare och överger måndyrkan.

124 e.O. Furgia förlorar Demontungan till Kalmurri. Bahaz invånare väljer denna gång att se kalmurrerna som befriare och omvänder sig samtliga till måndyrkan.

237 e.O. Furgia erövrar Bahaz ännu en gång.

258 e.O. Astronomen Adhwan Afrasangha bygger ett magnifikt observatorium på Bahaz.

271 e.O. Afrasangha framlägger sin teori om att Altor kretsar kring solen och inte tvärtom. När hans teorier blir utskrattade bränner han i förbittring ut sina ögon genom att rikta sin kraftigaste stjärnkikare mot solen.

342 e.O. Med hjälp av kalmokernomaderna från stäpperna i öster återtar Kalmurri Demontungan och Bahaz.

456 e.O. Furgia återtar Bahaz.

566 e.O. Kalmurri erövrar Bahaz. Det magnifika måntempel som finns i staden idag börjar byggas.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Adragoor skrev:Ett litet utkast rörande kulten Uch-Kad:

Uch-Kad är en kult som framför allt verkar i norra Kalmurri. Deras viktigaste fäste och högkvarter är en borg i Ödelandet långt från kejsarens långa arm.

Uch-Kad dyrkar framför allt "den Ende", ett slags skapargud som man menar inhöljt alla intelligenta själar i mörker. Det enda sättet att se bortom detta mörker och nå upplysningen i den Endes ljus är att genomgå en prövotid som kallas "pinans väg". Detta innebär kort och gott att lida så intensivt och fruktansvärt som möjligt under jordelivet. Det påbjuds även att man ska sprida så mycket lidande som möjligt till folket. Endast på det sättet kan läran rena folken och sprida upplysningens ljus.

Det sistnämnda budet har traditionellt sett sällan efterlevts eftersom anhängarna har varit för upptagna med att tortera varandra med glödande järn, stympa sig själva på olika sätt och närapå svälta sig till döds under tiden. Under de senaste årtiondena har dock kultens inriktning ändrats. För ungefär 50 år sedan började de missionera sin otrevliga lära och har på något mystiskt sätt lyckats få fler och fler anhängare. Till en början enbart i Kernath, men snart även i trakterna kring Daimothsjön och till och med så långt söderut som Mos Guul. Kejsaren har vid flera tillfällen försökt rensa bort Uch-Kad för att hindra att fler själar avfaller från måndyrkan, men med begränsat resultat. Kulten är starkare än någonsin i Kernath och har agenter som försöker förgifta folks själar i hela norra Kalmurri. Vad som låg bakom Uch-Kads plötsliga uppsving för ett halvsekel sedan är det ingen utomstående som vet, men det viskas om demoner och mörka krafter.
Kan du skriva ett litet kort historie-avsnitt om utrensningarna?

Knyta ihop med Sathmog? – ”illviljans, mörkrets, dödens och den evigt brinnande eldens gud. Ond är hans vilja och grymma hans anhängare”.

Kanske Uch-Kad ~= Sathmog?

Som även ska ha dyrkats i denna region?

.
Användarens profilbild
Gabriel
Magillersk Fogde
Inlägg: 237
Blev medlem: 2011-06-13 12:31

Inlägg av Gabriel »

Inser själv att det finns för lite i Historie delen om kriget med Furgia. Kanske vår Furgia expert önskar inflika?

Sno lite från Furgia's historia avsnitt?

.
Skriv svar