Jorpagna

[Fafnir]

En furst beskrivs målande av Fraxinus här: http://www.obsidianportal.com/campaigns ... da-cajarac

Inte officiell men bord absolut få plats i vårat Jorpagna?

[Mikael]

Kom vi inte fram till att tona ner de lite tyska namnen? Burg mot Borg bl.a.?

Sen har jag för mig att du förlade DHOOs huvudsäte i en stad kallad Margind?

http://www.erebaltor.se/wiki/index.php? ... Odos_Orden

Skrev jag den texten? Känner inte igen det.

Tyskan skulle väl hållas lågmäld och underordnad svenskan, men lite burg tycker jag kan blandas in.

[birkebeineren]

Jag som skrivit historien efter diskussioner med dig och Bergdahl. Margind är dock inte mitt påhitt...

Marienburg - Marenburg - Marenborg? Eller Margind?

Personligen kan jag leva med några burgar, det var mera forumets allmäna tycke vid tiden det begav sig som jag tänkte ta hänsyn till. Så länge vi tonar ned tyskan och kanske vrider den mera mot gammal tyskinspirerad svenska borde det fungera. En bra balans med latin-jori är annars viktigt.

[Mikael]

Utmärkt förslag.

[Adragoor]

Problemet med tyska i Jorpagna är väl snarast språkhistoriskt. De narguriska språken är redan smått germanskinspirerade medan de joriska är latininspirerade. Ska vi ha tyska namn i imperiets gamla kärnområde måste de förklaras på något sätt. Kanske någon nargurisk stam som blivit jorifierad och vandrat in under mörkertiden?

[birkebeineren]

Uppdaterar Korfurstexten med ett nytt furstehus (och några mindre ändringar):

Korfurstarna
Formellt sett är Korfurstarna Jorpagnas viktigaste maktfaktor. Åtta furstar vars hus getts myndighet av Lysande Vägens exark att utse vem som skall bära Kejsarkronan och härska som kejsare av Jorpagna. Detta är dock något korfurstarna inte lyckats med sedan 480-talet e.O. och den faktiska makten de därför besitter är något begränsad. De flesta korfurstar har därför inte mer makt än någon annan av Jorpagnas otaliga små furstehus och statsbildningar. De har dock av tradition rätt att tala först vid de återkommande Riksmötena som hålls i Argald och detta kan utnyttjas politisk av både korfurstarna själva och andra mäktiga furstar. Kejsarkronan som är själva grunden till korfurstarnas existens bars ursprungligen av Kejsardömet Jorpagnas härskare. Enligt gamla källor uppenbarade sig Etin för en av rikets kejsare och en krona tillvirkades med kraft från solguden själv. Kronan gick dock förlorad vid kejsarens död och försvann sen under Tredje Konfluxen och kejsardömets fall. Den återfanns först år 136 e.O. av odosmunkar på en expedition till den erebosiska ön Tolokfe och överlämnades till Lysande Vägens exark. Carsanius I var en visionär man och han nu en möjlighet att under Etin återförena kejsardömet. Kejsarkronan gavs till vad som då var de mäktigaste joriska furstarna i rikets gamla hjärtland och dessa fick rätt att med Lysande Vägens exarks välsignelse titulera sig kor-furste (från ”korona” – krona på kejserlig jori) och utse ny kejsare av Jorpagna. Att enas om en kandidat visade sig dock mycket svårt, landet var splittrat och de omkringliggande staterna ville genast lägga sig i ett kejsarval. Så har det fortsatt att vara och endast ett fåtal gånger har korfurstarna lyckats utse en kejsare som kunnat samla någon större del av Jorpagna under sig. Under Stora Schismen kom korfurstarna att välja sida för den dalkiska grenen av Lysande Vägen. Alla inte av övertygelse men den mäktiga kejsar Aldorik som under själva schismen krönts år 279 e.O. tvingade furstarna att välja sida. Korfurstarna, och många andra furstar, svor en ed där de då och för all framtid för sig och sina hus endast skulle lyda exarken i Arno. Åtminstone om man ville behålla titel och huvud. Korfurstarna har sen stort sett följt den dalkiska grenen och haft starka band till Caddo. Undantagen till denna regel har dock blivit flera med åren och för närvarande följer två korfurstar den aidniska grenen och ett hus Unga Gudarna. Sätten som en furste och hans hus kan kringgå eden och arvslagarna har blivit mycket raffinerade. Sedan Kejsardansen på 480-talet e.O. har inte korfurstarna lyckats ena sig om en ny kandidat till kejsarkronan. Ferbrik abYrdel som själv satte sig på purpurtronen 532 e.O. exempelvis var aldrig krönt och stöttades endast av sex korfurstar. Skälen till oenighet bottnar i de samma som driver Jorpagnas eviga Furstekrigar: makt, ära och religion. För närvarande verkar fem korfurstar för att välja Olto ab Akareltin till kejsare, två vill inte ha någon kejsare alls och en furste verkar för att välja Letharia Mizo a Norolinde till kejsarinna. Exarken i Arno ser korfurstarna som en viktig bricka i spelet om tron i Jorpagna men hans stöd är huvudsakligen andligt. Caddos handelskontakter med några av korfurstarna är dock mycket viktiga. Exarken i Ekeborg ser Jorpagna som kanske den viktigaste platsen för att bekämpa caddismen och stödjer de av korfurstarna som följer den rätta Läran. Helst skulle han dock vilja återta kejsarkronan och rätten att utse ny kejsare av Jorpagna.



Heraldiska vapen
Aragaldin (röd dubbelörn på mot guld)
af Bitterört (vit guldbevingade springare mot blått)
af Eke (gyllene eklöv och ekollon mot grönt)
Leonez (svart lejonhuvud mot guld)
Miziamaris (rött flätverk (mönster) mot silver)
Obiertz (gyllene drake mot grönt)
Telotanine (svart häger mot silver)
Ybramun (två guldtigrar mot rött)

1. Aragaldin

Vapen: Röd dubbelörn på mot guld
Furste: Nitelbax Dyste ab Argaldin
Hus: Dyste
Säte: Borg Argald
Välstånd: Fattigt
Religion: Dalkiska grenen av Lysande Vägen
Motto:

Korfurstepolitik
Allierad med Miziamaris och af Eke. Verkar för att välja furst Olto ab Ekareltin till kejsare.

Förhållande till Caddo
Bra. Den nuvarande furstens farmor är en högt uppsatt soljungfru på Caddo och har goda kontakter inom Lysande Vägen på den heliga ön.

Övrigt
Anser sig härstamma från åtminstone fyra olika kejsare och är kanske det furstehus som har starkas anspråk på kejsarkronan enligt Arvslagarna. Problemet är dock att heroldshuset som efter Kejsardansen på 480-talet e.O. skulle renskriva alla Dystarnas ättelängder och släktrullar är borta. De eldades upp av storgreve Orpyrs riddare på order av det sen förintade furstehuset Belis som greven då stod i skuld till och sedan det kan inte huset bevisa sina arvsrättigheter. Det framgår heller inte av arvslagarna om en korfurste själv kan utses som kejsare. Furstarna av Argaldin har inte makten över staden Argald trots att den är huvudstad i furstendömet. Stadsnycklarna såldes av Erigon Dyste på 230-talet e.O. för 100 joriska kejsarsestertier i guld för att finansiera ett fälttåg mot grannfursten ab Estre. Makten över Argald hade annars kunnat väga upp något för den bristande dokumentationen då Purpurtronen står här. Argald är i dag en fristad och mängder av stadsriddare vakar över dens rättigheter. Den nuvarande fursten av Argaldin har sin farbror inlåst i ett magisäkert torn då huset av nitisk tradition följer den dalkiska grenen av Lysande Vägen och inte vill visa sig som ett hus där magiker tolereras. Att Nitelbax Dystes farbror är magiker är ändå ingen hemlighet eftersom magiska förmågor automatisk enligt arvslagarna frånskriver innehavaren oavsett blodsrätt titel som furste och således bevisar brorsonens rätt. Furst Nitelbax Dyste är en lärd man och studerade som ung vid Mandelordens lyceum i Argald. När hans äldre bror dog i förtid under en tornering ärvde han dock titeln som korfurste och fick lämna studierna. Nitelbax yngre syster Lota är en utomordentlig vapensmed och det argaldiska stålet som lämnar hennes smedja är av finaste sort. Argaldins få ekonomiska tillgångar går således till böcker, smideskol och nya galler runt farbrodern i tornet.

7. Telotanine

Vapen: Svart häger mot silver
Furstinna: Itolessa Ot Vitesjö
Hus: Ot
Säte: Vitesjö
Välstånd: Välmående
Religion: Dalkiska grenen av Lysande Vägen (endast officiellt)
Motto: "Ad omnia paratus" (beredd till alt)

Förhållande till Caddo
Dåligt då flera av furstehusets medlemmar följer den aidniska grenen av Lysande Vägen. Banden huset Ot har till Den Helige Odos Orden hjälper heller inte på förhållandet.

Korfurstepolitik
Telotanine verkar för att hålla kejsartronan obesatt för att inte själv förlora makt och inflytande. Historisk har ingen från Telotanine själv krönts som kejsare.

Övrigt
Huset Ot som sedan långt tillbaka i Mörkertiden regerat Telotanine är sedan 334 e.O. delad i två: Ot-Vitesjö och Ot-Aurelo. Vitesjöarna innehar korvärdigheten och följer den dalkiska grenen av Lysande Vägen medens Aurelerna nitisk följer den aidniska grenen. Huset splittrades när den dåvarande fursten Xerim Ot-Aurelo trädde in i Den Helige Odos Orden, en riddarorden som svurit troskap till exarken i Ekeborg och är speciellt illa omtyckt av dalkerna. Husets binds dock samman av att Ot-Aurelo på oklart vis skaffat sig titeln Borgbontisâl av Naltarum till vilken länsöverhöghet över staden Vitesjö där huset Ot-Vitesjö residerar tillhör. Denna länsrätt gavs av exarken i Ekeborg och Vitesjöarna skulle i normala fall kringgå förhållandet så länge de höll konflikterna undan religiösa frågor i Exarkrätten (en rätt båda grenarna av Lysande Vägen följer) men de tvingas ändå ta hänsyn till Aurelernas ageranden då staden Naltarum ligger nedanför slussen i Vitesjön och således kan påverka Vitesjörnas viktiga handel den vägen. Telotanine har alltid, även efter huset Ots splittring, varit bland de mest betydelsefulla furstendömerna i Jorpagna. Anledningen är dels ett flertal djupa järn- och silvergruvor men även en lång rad av av mycket dugliga furstar. Telotanine var som mäktigast på 460-talet e.O. när kejsar Aderin (463-467 e.O.) och hans son Emsulin (467 e.O.) regerade stora delar av Jorpagna. Huset Ot var de som med skicklig diplomati (och ett par mycket vällyckade mord) satte kejsarna på tronen och de belönades med stora landegendomar. Det nuvarande överhuvudet för Vitesjöarna är korfurstinna Itolessa Ot-Vitesjö a Telotanine, änka efter sitt femte ektenskap, mor till ellva barn och i hemlighet dyrkare av Hasitaal, den köttsliga hängivelsens gudinna. Ot-Aurelos överhuvud är Kalbax Ot-Aurelo, riddare i Den Helige Odos Orden och borgbontisâl av Naltarum.

[Spelknepe]

ZumZum!

[Adragoor]

Härligt! Då är det bara att fylla på med namn!

[birkebeineren]

Mycket fint Spelknepe.

Sätter du ut alla namn Adragoor eller behövs en karta med nummer så som på Zorakinkartan?

[Adragoor]

På min handritade karta kommer att finnas nummersystem för de furstendömen som namnges. (Korfurstendömena + ett antal "prominenta furstendömen").
Mitt förslag är att vi till Spelknepekartan grupperar furstendömena i exempelvis "de lupenska hertigdömena", "camardiska förbundet" osv. för att inte göra kartan löjligt plottrig.

[Adragoor]

Har f.ö. funderat en del kring namngivning.
Fantasytyska namn föreslår jag finns i stora delar av nordöstra Jorpagna. Dessa härrör sig från den tidiga mörkertiden när vissa narguriska klaner och stammar vandrade in i området och tog över tomma byar och gårdar. Plötsligt kunde vem som helst bli härskare över ett eget litet område...
I Lupenien och Zatrabia föreslår jag att en säregen dialekt talas som är en blandning av narguriska och jori. (Tänkte bli inspirerad av rätoromanska.)

[birkebeineren]

Språkelement som avviker från jori kan kanske spåras till de pre-joriska folken i nordväst som finns antydade i Nostratiets historia:

1048 f.O.
Kejsardömet Jorpagna grundar sin första provins i vad som nu är Nostratiet - Provincia Nostra (Våran Provins). Vissa av de lokala stamfolken gör motstånd men fördrivs av jorernas legioner. Provinshuvudstad blir staden Taltabinoz och även om provinsens formella namn eftervart blir Jorpur Inferior används i dagligt tal alltid den första benämningen.

Dessa stamfolk är tänkt vara besläktade med Erebos urbefolkning som talar språket massi.

Några nargurstammar går även att flätas in om de behövs för att förklara rätroromanskan.

[Adragoor]

Och massi tänkte jag mig är besläktat med erdir. Det är i vilket fall en bra idé som knyter ihop språken lite med nostratiska dialekter i Lupenien. Tyskljudande platsnamn måste dock komma från de narguriska språken för att vara logiska. (I Ransard finns ju redan lite "tyska" namn).
Så jag tycker vi slänger in lite invandrande nargurer helt enkelt. Jorpagna ser ut att kunna bli intressant rent språkligt.

[birkebeineren]

Erdir är redan besläktad med dalkiska så frågan är om vi inte skall hitta på något annat för massi?
Massi talas även i någon form ute på Massiska kullslätten som ligger nordväst för Mörkerbergens östra ände, mellan bergen och Mefamirs sjö.

Enligt språkkartan i EA talas nyjori i hela dagens Jorpagna. Gör vi det så att detta representeras av det lite tysksvenska i talspråk och nyare platsnamn? Kejserlig jori finns kvar som gamla platsnamn och som person- och familjenamn hos särskilt Jorpagnas talrika furstehus. Kanske är det även så att adeln i Jorpagna har behållit kejserlig jori i sin klassiska form även som skriftspråk?

Till detta kommer ett ännu mer tyskljudande språkelement från germansk-västnarguri* i vissa platsnamn som inspirerats av rätroromanska och på något vis förklaras med västnargurer i Jorpagna. Funderar på ättlingar av narguriska slavar som är fraktade ner från västsidan av Mefamirsjön vid någon särskillt slavrik tid i historien...

*Västnarguri är tänkt skilja sig ut bland de narguriska språken och vara det som ligger närmast och vara mest inspirerad av germanska. Övriga narguriska språk i Nargur, Barbia och Cereval lämnas lite friare.

[Adragoor]

Som jag tänkte det låter nyjori som ett slags fantasynylatin. I sin rena form talas detta språk i Sogoterra, Valsábula och Camarda, dvs. i sydvästra Jorpagna. I andra delar av landet har nyjorin influerats av andra språk. I nordöst finns en hel del germanskklingande namn som ett arv från västnargurer som grundade riken och furstehus här under mörkertiden. (Slavar låter rätt bra.) Detta är för att få in tyska plats och personnamn överhuvud taget. Man kan jämföra med barbarrikena i Spanien och Italien under tidig medeltid, som gav upphov till en hel del platsnamn som t.ex. Lombardiet. I Ereb är dock inflytandet större än i vår värld.
Rätoromanskan är tänkt som en dialekt av nyjori som talas i Lupenien och Zatrabia i nordväst.
Nyjori blir på det viset en logisk ättling till kejserlig jori, samtidigt som de som gillar tyska i Jorpagna får sitt lystmäte.