Klomellien

[Torquemada]

Jag vet, jag vet, jag var en gång i tiden spelledare för Zorakin (sedan tog en annan spelledare och lät Vicotnik göra köttmos av landet).

Problemet är inte zorakiernas oförtjänta ranger, problemet är att addiaskiernas ranger inte erkänns för att de inte är grevar och baroner.

(Skulle ju iväg).

[Torquemada]

Jorduashur förstås. Korrigerat. Tack.

[Fraxinus]

Jag vet, jag vet, jag var en gång i tiden spelledare för Zorakin (sedan tog en annan spelledare och lät Vicotnik göra köttmos av landet).

Problemet är inte zorakiernas oförtjänta ranger, problemet är att addiaskiernas ranger inte erkänns för att de inte är grevar och baroner.

(Skulle ju iväg).

Som sagt så är det i viss mån sant. I synnerhet bland de som själva är grevar och baroner. Men adeln i addiaska är adliga oavsett om de sitter på ett baronat eller grevskap eller om de är herrar till en släktgård och en by. För jag antar är man åtminstinde kan äga land i Addiaska? I vilket fall som helst så skulle sannolikt riddar Barlock, vice stormästare i Tronväktarorden och fogde presenteras som sådan och bemötas med stor respekt, iallafall i det kungliga hovet. Sitter man på ett baronat så blir titeln som man presenteras snarare "riddar Barlock, herre till baronatet Ljusedal, vice stormästare i Tronväktarorden och fogde". Men alla är först av allt riddare. Och till riddare föds man om ens föräldrar är riddare, det är sant, men man kan också bli slagen till riddare om man gör något framstående.

[Torquemada]

Jag har inte tänkt igenom Addiaska i grunden. Delvis för att någon annan hann före – historien och kungahuset utformades i detalj av Ahnion.

Jag tänker mig ett gradvist feodalt ägande. Etin äger allt. Kungen är Etins representant, så i Etins namn äger han allt åt Etin. Bönderna äger sedvanerätten att odla jorden. Att sälja jord (alltså rätten att odla jorden) är bara tillåtet till andra addiaskiska bönder, och då bara med kungens godkännande. Kungens fogdar uppbär skatten och fördelar den sedan till kungens riddare och trupper. Det ger kungen en mycket starkare position än i andra länder. Addiaskas adel lever betydligt mindre ”lyxliv” än annan adel, och utför mer faktiskt arbete, och det lämnar pengar över till krigsansträngningarna.

Problemet för Addiaskas riddare kvarstår tyvärr. Även om hoven i Ekeborg och Pendon inte sköts av idioter så råkar de hela tiden ut för att de förväntas buga djupare för baroner och blir placerade lägre vid bordet än grevar. Störst problem är det förstås med gästande adel. Sonen till baron kan ju anse sig ha högre rang än en addiaskisk riddare, och det har de svårt att tåla.

Riddarståndet står ofta i en sorts mellanställning mellan adel och borgare och bönder. Det är ganska vanligt att det inte är det minsta ärftligt - jag är säker på att det inte är det i Zorakin. Addiaskas adel måste förtjäna sin plats för varje ny generation. På så sätt är de inte adel alls.

[Fraxinus]

Nej du har helt rätt. Vet inte vad jag tänkte när jag skrev riddare. Jag menade adel eller snarare frälse. Adelskap går i arv i Zorakin om ens föräldrar är adel. Däremot måste man normalt dubbas till riddare. En adelsman som inte dubbats kallas junker och väpnare. Dock så gick titeln "ritter" i arv i tyska riket. Vi struntar dock i det här.

En självägande bonde som ställer upp med rustat manskap till häst är tekniskt sett också väpnare. Om han dubbas till riddare och frälse uppgår han i adeln.

Adel i Zorakin blir således:

Baneret. Denna titel kan hållas av självägande bonde som håller rustad man till häst och följe men som ej uppnått adelskap liksom obetitlad adel som håller en rustad man till häst med följe. En baneret behöver således inte vara adlad men kan sannolikt räkna med att bli det efter krigstjänst (Ett följe omfattar minst en sk Lans dvs en rusta ryttare med tre mans följe).

Adel (obetitlad adel). Deras namn föregås ofta av ett "af". Funderar på att ge dem någon annan titel. I Tyskland finns titeln Edler.
Baron
Markis (motsvarar egentligen som det beskrivs i Aidne titeln Friherre blandat med titeln markgreve - jag behåller markis som annat namn för friherre eftersom den är inarbetat i officiellt material men jag har tillfört markgreve).
Greve
Markgreve
Hertig
Prins
Kronprins
Kung

[Torquemada]

Jag flyttar över diskussionen om Zorakins adel till rätt tråd...

[gtjorgo]

Torquemada

Brikhos ambassadör i Triska, resen Urgvatt Kottskallaren, har däremot hittills motstått alla försök att avlägsna honom från sin post. Det sägs att Urgvatt har låtit löda ihop sin rustning, då han ändå aldrig tar den av sig. På kvällarna brukar han sitta på trappen nedanför Vildbetes högborg och långsamt gnugga hål i palissaden med ryggen på sin väldiga tre meters kropp. I ena handen har han en tvåhandsyxa, som han slipar mot en avbild av en av Vildbetes förfäder. I andra handen har han en näve giftiga örter som han tuggar på för att bygga upp sin resistens. Oligarken Vildbete skäms över att ha Urgvatt sittande där, och skäms ännu mer över Urgvatts samling av skallar, som resen visar upp för den nyfikne. Om dagarna sover han i en otillgänglig och labyrintisk grotta som tidigare var hem åt en mantikora. Om nätterna sköter han sitt diplomatiska arbete. Han super och slåss för att vinna triskiernas respekt, försöker förstå sig på läget i landet, och ger goda råd till den som vill lyssna. Råden brukar röra de bästa sätten att slunga en addiaskisk riddare ur sadeln, eller andra sätt att göra livet surt för Brikhos ärkefiende. Ibland lufsar kolossen iväg för att se hur striderna mot Hamur eller Sanzas går. Brikho verkar ha förstått åtminstone några av diplomatins realiteter. Vildbete gör det bästa av situationen och provocerar folk han vill bli av med att angripa Urgvatt.

Fantastiskt!

Stackars Barsane Vildbete som har detta monster på sin tröskel. Även om det är svårt för en trisker att godkänna svarfolk så kan en sådan kämpe vinna respekt (men kanske snarast fruktan) hos huskarlarna. Trots att Urgvatt lätt skulle kunna förgöras av en hop huskarlar är han säker då triskerna inte får utkämpa annat än envig vid ett högsäte utan att dra skam över oligarken. Annars kan aesirn Foersaata, traditionernas beskyddare och lagarnas mästare drabba de skyldiga. Därför kan Urgvatt tryggt (nåja...det är ju i triska) somna i sin hemkära, forntida, labyrint.

[gtjorgo]

Addiaska har kyliga eller fientliga relationer med Triska, och är ofta indraget i mindre skärmytslingar med dem långt hemifrån.

Även om man generellt inte möter varandra i respektive stadsstats kärnområden så korsas svärd tämligen ofta mellan riddare och huskarl.
Framförallt krockar deras intressen i Sandza och Hisskov. Båda ser sig som staternas beskyddare (läs: huvudsakliga plundrare). Ibland enas man i inofficiella ohållbara allianser och pakter. Dessa främst mot Mercana för att söka hålla flodtraden på maure fri, dels för att isolera Bosza diplomatiskt (båda stater räds häxkonstnärerna) samt givetvis mot Brikho vilken både addiaskas konung som triska oligarker ogillar skarpt.

[leinder]

Fantastiskt kul att se Klomellien växa
Jag har aldrig haft rollperson härifrån eller ens rollspelat i Klomellien. Nu blir man sugen:)

[birkebeineren]

Hamuriterna har utmärkta kontakter med Sanzas och med Mercana är det mercanerna som hemskt gärna har goda kontakter med Hamur. Övriga stadsstater är inte Hamur så noga med. Unionens sedvana med beskickningar hos grannarna har dock nu såpass många år på nacken (i Hamur anses en god sedvana vara just en sådan efter fem mansåldrar (eller ett halvt dvärgspann som det även uttrycks) vilket är lika med ca 125 år) att den accepteras även om hamuriterna stort sett gör på sitt eget vis.

Hamur säljer utmärkta vapen till Sanzas och får betalt i spannmål, rotfrukter, trädfrukter och honung. Halvlingarna kryddar gärna sina försändelser med olika godsaker och är därför mycket uppskattade. Att det är just Sanzas sändebud, eller ambassadör som mercanerna så fint kallar det, som står för handelstransaktionerna gör att mat och politik är nära sammanbundna i förhållandet mellan hamuriter och halvlängdsmän. När sändebudet själv anländer Hamur varje höst efter sin årliga egenrapport till Borgmästaren i Sanzastad (sanziterna är som alla halvlingar mycket hemkära och är sällan hemifrån under längre perioder om det kan undvikas) för hon med sig varor direkt till Kungen i Hamur och äras på vägen med att hissas upp för Malmstupan i en specialtillverkat korg. Det är en ynnest för besökare i Hamur att hissas upp för detta branta berg där malmen som skall skeppas nerför floderna till Mercana tippas. Stigarna är smala och branta i Hamur. Kungen brukar dela ut av mat- och kryddvarorna och Höstleveransen är en folkfest i Hamurstaden. När Hamur säljer sina vapen till Sanzas eskorterar de själva varorna och dessa karavaner är tungt beväpnade då färdvägen kantas av rovgiriga trisker. Hamurs sändebud i Sanzas är sedan många år Borek av ätten Rinnhad och med sitt dussin dugliga hamuritkrigare (varav två är dvärgar och en vargman) utgör han en extra och gärna nyttjad tillgång för Borgarvakten i Sanzastad vid behov utöver sina politiska plikter. Sanzas sändebud i Hamur är Vilvelma av Musteby, en halvlingskona som utöver handelsverksamhet och politiska bjudningar driver en välbesökt taverna med kungligt beskydd i Hamurstaden.

[birkebeineren]

Har börjat spekulera vidare kring Hamur och letat upp gamla ideer både postade och opostade. En fråga är allmänt vilken teknologinivå Hamur befinner sig på och mera specifikt hur vapen och rustningar ser ut. Hamuriterna är nargurer och räknas av många som "barbarer". Samtidigt har de en mycket lång historia som relativt enhetlig kultur som har kunnat utveckla i relativ avskildhet (jordukaerlarnas införande av Aesirtron som det största undantaget). Dvärgar lever också bland människorna och där tänker jag mig de två folkslagen som relativt väl integrerade med varandra, lite som staden Nordsal beskrivs i äventyret Djupets Fasor. Samtidigt måste det jämkas ihop med redan annat skrivet och tänkt.

Triska är Hamurs primära måltavla och de två kulturernas vapen bör rimligtvis ligga på ungefär samma nivå, så hur har du rustat dina huskarlar gtjorgo?

[Torquemada]

Triskierna har visa undantag från hederns krav - tex när de slåss mot renodlade monster. Rådande konsensus är att Urgvatt är ett monster. Resen är dock snabb på foten och kan ta två eller tre huskarlar på en gång - och han undviker att bli inringad av större skaror.

Städerna skiljer sig lite hur de skinnar folk på pengar...
Växlar från tid till tid, ibland från månad till månad, men huvudtendensen är:

Mercana tar rövarpriser och betalar underpriser hellre än att ta upp tullar. De ser sig som mycket goda och frihetliga som inte tvingar folk till affär.
Mercana är den främsta tillskyndaren av ett "fritt" Maure. Triska, Addiaska och Sanzas mumlar att ett fritt Maure är ett där Mercana inte lägger sig i.

Addiaska tar upp tullar, i gammal god feodal tradition. Plundring idkar de bara mot städer de befinner sig i krig med. Själva ser de sig som flodens goda beskyddare som kräver en blygsam avgift. Ingen håller med.

Triska plundrar, men förlitar sig hellre på folks gästfrihet. Om tjugo huskarlar gästar din gård är det bara vanlig hyfs att slakta gödsvinet. Du har en väldig massa fina hjälmar på din båt, vi har inga alls. Vore det inte bra för grannsämjan om du delade med dig lite? Triskierna anser att de bara håller liv i gästfrihetens fina traditioner - de delar minsann med sig till gäster hemma i Triska. De håller dock tyst om att gäster i Triska inte är så helt vanliga, och att deras visthusbodar är tomma.

[Torquemada]

Sanzas mest uppskattade exportvaror till Hamur är helande örter, helande dekokter, medicinalväxter och tobak.

[birkebeineren]

Sanzas mest uppskattade exportvaror till Hamur är helande örter, helande dekokter, medicinalväxter och tobak.

Utöver livsmedelsvarorna är dessa mycket uppskattade. Den utsände Vilvelma är noga med att varje handelstransport från Sanzas "kryddas" med några sådana varor för att hålla bergsfolket vid extra goda miner. Kungahovet som administrerar Hamurs handel ser till att helörter och tabak fördelas ut till stadens många små handelsbodar så att de kommer hela folket till godo.

[birkebeineren]

Hm, ja, är det något särskilt du vill jag skall skriva?

Jag har Mercana och Melorgh klara i huvudet, men det flesta andra är ganska dimmiga och öppna för expansion.

De flesta texter jag skrivit som inte undertecknats av Vidina, och det är de flesta, borde gå att använda rakt av - Melorghs gudar tex (som jag aldrig lär bli klar med - listan över oavslutade gudar omfattar nu över 30 st).

Jag tänker inte på något speciellt ämne utan på hur vi kan fylla ut de rubriker i den mall som är tänkta att utgöra stommen i varje landsbeskrivning.
Diskussionen kring detta finns här: Riktlinje för Länder

I wikin är Klomellien redan påbörjat (även om visst material måste ändras) men massor är kvar att fylla ut. Varje land som hittills fått en mera utfylld wikiartikel har i grova drag följt mallen men har också sin egen utformning. Klomellien blir med sina olika stadsstater ett specialfall men det borde gå att lösa med en övergripande huvudartikel för hela landet/unionen och sen en artikel för varje stadsstat.

Vidinas krönikor är proppfulla med information men den är svår att hitta i de rätt mastiga texterna. En lösning skulle vara att hålla de olika mallrubrikerna där Vidina har lämnat sina beskrivningar ganska korta och sen hänvisa till just den aktuella krönikan där ämnet tas upp. I fallet med Mercanas utrikespolitik gentemot Magilre kan några rader beskriva det ganska ansträngda förhållandet och sen hänvisas det och länkas till artikeln där Vidina målar upp det hela i sin krönika.