Zorakin

Samlingsplats för alla länder och platser
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1618
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-07-19 09:16

birkebeineren skrev:Det kom fram en hel del interessant i denna diskussion. :)
Sjökriget som namn på den långa konflikten 370-394 eO mellan Zorakin och Felicien bland annat.

Om furst Noldraxs angrepp in i Zorakin var som en följd av zorakiska handlingar är då frågan vilka dessa var? Tänker vi oss att de har hänt före kriget mot svartfolken som vi kopplat till Karlsklosteret och Anja på 540-talet eO?

Nostratiet upplever en händelsesrik period på det tidiga 500-talet eO. Fristaden etableras av rymlingar och brottslingar, viktiga handelsavtal sluts och säkras mellan dalker och dvärgar, Solorden expanderar... Finns att läsa i Nostratiets Historia

Om det nu var Yttersol som var målet för den jorpagniska fursten kan det kanske bero på något personlig agg mot hertigen själv? Om det utspelade sig på yttersolsk mark kan det ha varit i de nordligaste delarna av det rätt så långsträckta hertigdömet: viewtopic.php?p=29164#29164

Och ja, furst Noldrax ab Elindre och hela hans hus har en lång historia bakom sig som följare av den dalkiska grenen av Lysande Vägen.
Har tillslut fått ett uppslag om Noldrax krig i Yttersol.

Noldrax låg i fejd med den välkända Luksiliska grevesläkten O´Bardisee. Detta sedan någon av familjen O´Bardisees otaliga söner i egenskap av legosoldat i Jorpagna vägrat ett giftermål med hans dotter Hompelisa och vad värre var gapskrattat vid åsynen av Noldrax nyuppförda borg. När Noldrax gick in i Zorakin skickade han bud till Hertigen av Salamora där han förklarade att anfallet inte riktade sig mot Salamora utan mot O`Bardisee.

Hade Noldrax lagt lite mer intresse i sina tidiga studier i Mandelordens Lycée i Argald så hade han insett att Zorakin inte riktig fungerade på samma sätt som Jorpagna där varje adelsman var en furste och där kungens makt bara var till namnet och knappt det. En hertig i Zorakin är inte bara en adelstitel utan ursprungligen en militär titel som syftar till försvaret av ett landområde. Och hertigen svarar inför kungen att försvaret inom landområdet håller. En hertig som inte kan åstadkomma detta riskerar inte bara kungens missnöje utan också att bedömas som svag och risken finns att hans undersåtar ser en möjlighet att avsätta hertigen och sjäva ta över hertigtiteln.

Därför hade det inte varit självklart att Salamora hade släppt igenom Noldrax om budet hade nått hertigen. Till all lycka för Noldrax var Hertigen Salamora upptagen med ett mindre krig i norra Indarsol och därför tog det tid innan Noldrax depesch nådde honom (vissa menar dock att Salamora fick budet i tid men såg en chans att tvåla till Hertigen av Yttersol utan att han själv behövde lyfta ett finger). Under tiden passerad Noldrax genom stora delar av Salamora utan att några större strider inträffade.

Däremot reagerade kungliga borggreven i Kra med bestörtning när han fick in bud om att en stor Jorpagninsk här invaderat Zorakin. Han skickade omedelbart bud till hertigen av Salamora, hertigen av Yttersol, Hertigen av Indarrike och Hertien av Gredelmark om behovet att samla in sina härer. Han fick gensvar från några grevar i hertigdömet Salamora, från hertigen av Gredelmark samt oväntat snabbt svar från hertigen av Yttersol som var på väg norrut med en här för att undsätta hertigen av Indarsol. Från Herigen av Indarsol (familjen Nattskugga) kom dock ett svar att man redan hade ett krig att avsluta (med Salamora) och från hertigen av Salamora ( familjen Grijp) kom ett besked att man måste försvara sina intressen från kanaljen till hertig i Indarrike.

Så ett mindre slag stod vid en broövergång över Kvide flod några mil väster om Chrymil i Salamora där en handfull grevar och baroner från hertigdömet Salamora samt borggreven från Kra med sammantaget kanske 1000 man försökte hejda eller i alla fall försinka Noldrax. Zorakerna höll här stånd ett par timmar mot den 5 - 6 gånger större Jorpagniska hären. När Jorpagnerna började ta sig över bron utmärkte sig baronerna Eskilson Pansarnäve, Hartman Swaneberg och greve Otmar Gyllenpil med att med stort mod kastade sig fram med 200-250 riddare mot bron i två tre anfallsvågor för att försinka Jorpagnerna och på så sätt ge den Zorakiska styrkan tid att retirera.

De två avgörande slagen stod dock i Yttersol. På Zorakernas sida stod Borggreven av Kra, Hertigen av Gredelmark, hertigen av Yttersol och några baroner och grevar från Indarrike och Salamora. Första slaget slutade med liten vinst för Jorpagnerna. Slaget utkämpades vid en flodövergång över floden Niggefora i nordligaste Yttersol. Jorpagnerna lyckades med god hjälp från sina barbariska legoknektar ta sig över på andra sidan floden och erövra bron. Barbarerna simmade över floden och föll den Zorakiska styrkan i ryggen så att dessa tvingades retirera.

Det andra slaget slutade dock med en seger för Zorakerna då Jorpagnerna tvingades dra sig tillbaka vid skymningen efter att ha fått utstå ett överraskande och förödande flankangrepp från hertigen av Gredelmarks bardisaner, svärdsmän och bågskyttar men det var inget fullständigt avgörande slag. Noldrax retirerade (överlevde han kriget i Zorakin, Birke?) och plundrade delar av Zorakiska landsbygden på sin väg norrut. Han råkade därefter ut för hertigen av Salamora som såg en chans att avsluta arbetet och därmed få mycken ära och berömmelse. Salamora kom i kapp Noldrax vid samma flodövergång över Kvideflod som det första mindre slaget utkämpats vid. Även här råkade Noldrax ut för en förlust men kunde trots det fortsätta sin reträtt med sina nu allvarligt decimerade styrkor.

Noldrax angrepp in i Zorakin användes senare som en av ursäkterna för hertigen av Salamora angrepp mot Fristaden.
Senast redigerad av 3 Fraxinus, redigerad totalt 2012 gång.

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1618
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-07-19 10:20


birkebeineren
Admin
Inlägg: 6572
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2012-07-19 11:40

Riddarhärer, krig och politisk trassel - mycket stämningsgivande. :)

Bilderna ett stort pluss!
Noldrax retirerade (överlevde han kriget i Zorakin, Birke?) och plundrade delar av Zorakiska landsbygden på sin väg norrut.
Noldrax lever, om än kanske inte i bäste välmående, i sin borg borta i östra Nostratiet. I över tjugo år har han svurit på att hämnas det misslyckade fälttoget in i Zorakin men stora delar av hans tillgångar går åt för att försörja den försmådde dottern Hompelias badvistelse vid de heliga Isfariskällorna.

Spikade vi förresten årtalet för kriget? 587 eO var förslaget?

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1618
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-07-19 11:47

År 587 är OK! Jag tror att bilden med den sammanstörtande bron antingen föreställer den sista striden när hertigen av Salamora hinner ifatt Noldrax vid broövergången eller så är det första striden när Pansarnäve, Swaneberg och Gyllenpil försinkar Noldrax.

Mikael
Admin
Inlägg: 4991
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-07-19 12:29

Härligt och så fick vi in lite Jorpagna i Zorakin, toppen! :D

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1618
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-07-19 12:38

Slaget vid Pendons kullar, 371 eO. Inledningen till Sjökriget..

Den feliciska expeditionskåren går under i ett stort slag ett par zorakiska mil utanför Pendons murar. Den Zorakiska hären består huvusakligen av riddare från Pendon, södra Likermark, Amtefjärd och Dreverike som snabbt dragits samman för att möta hotet från Felicierna.

På grund av tidsbristen har styrkorna från Dreverike skickat merparten av sitt rytteri före fotfolket. Fotfolket från Dreverike beordrades att skyndsamt försöka ta sig till Pendon. Den zorakiska armén består således av ca 3000 ryttare och 4000 infanteri och ca 800 bågskyttar. Man har också hunnit konstruera 4 - 5 katapulter. Felicierna består av ca 8000 infanteri, 1000 bågskyttar och 500 kavalleri. Merparten av den feliciska styrkan är legosoldater från krun, hynsolge och morelvidyn.

Zorakerna ställde upp sitt infanteri i 4 rektangler om 1000 man vardera. Två fram och två bakom. Mitt mellan de båda främre infanteriblocken stod 500 riddare. Bakom infanteriet stod 800 bågskyttar och fyra-fem katapultet. På var sin sida om den zorakiska centern stod 1000 riddare. Bakom infanteriet och bågskyttarna tod en reserv om 500 riddare.

Zorakerna hade dessutom medvetet låtit dölja 500 ryttare i ett skogsparti bakom några kullar. När Felicierna avancerar mot den Zorakiska centern låter de zorakiska bågskyttarna beskjuta felicierna. Feliciernas bågskyttar svarar på beskjutningen. Zorakernas katapulter blandar sig i leken och beskjuter först infanteriet och därefter börjar man slunga sten mot feliciernas bågskyttar. Det försvårar för felicierna att upprätthålla en ihållande eldgivning.

När den feliciska centern nästan nått fram till den Zorakiska centern låter zorakerna 1000 riddare vardera cirkla runt felicernas här från höger och från vänster för att braka in mot var sin flank i det feliciska infanteriet samtidigt som den zorakiska centern som dittills varit stillstående rusar fram och angriper den feliciska centern rakt framifrån för att hålla den upptagna.

De 500 fördolda zorakiska ryttarna bryter ut i skogen och angriper de feliciska bågskyttarna. De 500 riddare som hållits i reserv engagerar det feliciska rytteriet som försökt undsätta den feliciska centern och attackera det högra zorakiska rytteriet.

Merparten av den feliciska styrkan stupar på platsen men ca 1800 man lyckas fly mot Drällinge i skydd av mörker.

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1618
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-07-19 15:20

Zorakien som land uppvisar mycket stora skillnader mellan de olika landsändarna och består i huvudsak av två stora halvöar, Grindanu i väst och Indar i öst. Dessa båda "rikshalvor" binds samman av ett smalare landområde i mitten, som främst utgörs av hertigdömet Inberg, mellan havet i söder och bergen i norr.

Grindanu kännetecknas av ett torrt, soligt medelhavsklimat och har är ett böljande, kulligt landskap med odlingar av vin, citrus och vete samt boskapsskötsel. Halvön är tättbefolkad i synnerhet ju närmare kusten man kommer. Det är tätt mellan byar och köpingar.

I östra Amtefjärd kan kusten på på sina ställen vara klippig och svåråtkomlig. Slingrande smala vägar löper här på avsatser längst kusten och sammanbinder by efter by. Odlingarna bedrivs här på terrasser. Dessa byar är svåra att komma åt för såväl pirater som fogdar vilket är en huvudorsak varför de ligger där de ligger.
Mitt i Grindanu dominerar Torildskogen. Här är det mer bergigt och inte lika tättbefolkat. Skogen hyser dessutom en del svartfolk och raider från dessa förekommer. Borgarna här är mer byggda för försvarssyfte än för skönhet vilket syns

Indar i huvudsak är ett väldigt flakt jordbrukslandskap som är genomflutet och avvattnat av två stora floder. Här domineras landskapet av de många utspridda gårdarna, småbyarna, dikessystemen, väderkvarnarna och jordbrukets odling av vete och korn.

Indar är ett mycket bördigt landskap med stor befolkning. Bevattningssystemen från floderna genomkorsar landskapet. Indars högsta punkter verkar oftare bestå av väderkvarnar eller borgar än av träd eller höjder. Träd syns bara som enstaka solitärer, som pilträdsvallar och som små gröna öar omgärdande byar eller ensligt liggande bondgårdar. Mitt i Indar reser sig den enda större kullen i landskapet. Uppe på kullen ligger staden Indarsol. Staden och kullen dominerar landskapet och kan i klart väder ses på flera mils och dagsmarschers avstånd. Strax utanför staden rinner floden Solån förbi. Här skeppas spannmålet från Indar ut till export.
Längre österut runt Luksilo blir landskapet lite mer småkulligt och omväxlande. Cederalléer är vanligt förekommande. Andelen skog ökar och består främst öpppna till halvöppna kastanje- och pinjeskogar. I området runt Luksilo, Kra och östra Salamora är ensamgårdarna färre och byarna mer sammanhållna likt små vackra köpingar med vindlande små gator som förenas runt ett litet torg där det alltid finns en liten springbrunn. Vinodling, boskapsskötsel och spannmålsodling dominerar jordbruket.

Hertigdömet Inberg är länken som håller ihop de båda rikshalvorna. Hertigdömet kan sägas bestå av tre lika stora delar. En del består av de Aidniska bergen. Bergen är ett alplandskap med höga spetsiga snövita toppar, vilda skogar och mycket få människor. Därefter kommer högländerna vilka består av de så kallade Innanbergen. Innanbergen fortsätter österut och utgör en försvarlig del av hertigdömet Salamora. Detta området har lite mer befolkning. Fårskötsel, skogsbruk och vinodling är de viktigaste näringskällorna här.
Geopolitiskt ser situationen ut så här i Zorakin.

Grindanu

I Grindanu har kungamakten alltmer stärkt sin ställning och fått alltmer att säga till om. Den västra rikshalvan är mer centaliserad och mer reglerad när det kommer till skatteintäkter och kunglig militärmakt med såväl stående som indelta garnisoner. Kungamakten regerar i praktiken hela hertigdömet Pharynx som kungsmark. Flertalet av de äldre kungsmarkerna återfinns också i de övriga hertigdömena i Grindanu samt i hertigdömet Inberg. Kungens maktbas i kungariket återfinns således huvudsakligen i Grindanu. Mycket lite händer i Grindanu utan att kungen känner till det och kan påverka utgången. Största hotet mot ordning är svartfolken från Svarta tornet och från Torilskogen samt enstaka gamla fejder mellan adelsmän.

Indar

Indarhalvön är betydligt mer "laglöst". På många sätt påminner situationen i Indar om den i Italien eller möjligen Tyskland under medeltiden där man har flera fristående hertigar, pfalzgrevar etc som till namnet är underställda kejsaren ( i Zorakins fall kungen) men som de facto närmast är självregerande. Väldigt få av dessa överspända egon till adelsmänn har så mycket till övers för sina grannar. Alla letar efter möjligheter att blir befästa maktbasen, att bli mäktigare och i synnerhet rikare genom att komma över gods, gruvor, skogar, pärlfiskerättigheter, jordbruksmark eller ägna sig åt handel, bankverksamhet, smuggling och krig i största allmänheten.

Kungamakten har en framskjuten bas i Kra och nu även i Fristaden. Ett antal kungsmarker finns även utspridda i Indarhalvön.

Implikationer
Indar är således mer splittrat och krig råder ofta (alltid) någonstans i denna del av Zorakin. Det råder för all del krig titt som tätt i Grindanu också men då oftare mot rövande svartfolksband och enstaka mindre fejder mellan baroner och grevar. Generellt är läget på Grindanu lugnare och stabilare. I Indar sker krig mellan adelsmännen på betydligt större skala. Känt är det så kallade "Spannmålskriget" (döpt så då det störde den internationella spannmålshandeln fullständigt under fem års tid) där hertigen av Salamora lade Indarsol i belägring i två år innan Zorakins kung, Erebos och Caddo lyckade förhandla fram ett fredsavtal mellan de stridande parterna.

För att inte tala om Knektadansen när mängder av legoknektar levde glada dagar och riddarhärer strömmade in från Grindanu, Jorpagna och Caddo efter att en hertig av Indarike för ovanlighetens skull hade gått samman med hertigen av Salamora för att angripa hertigen av Gredelmark. Allierad med Gredelmark var bara hertigen av Inberg (även det ovanligt). Samt stora delar av adeln i södra Indarrike. Hertigen av Yttersol var upptagen med ett inbördeskrig. Hertigen av Gredelmark lät således pumpa in legoknektar från Caddo och Jorpagna för att balansera upp siffrorna.

Detta faktum och denna splittring i Indar är främsta orsaken till att Zorakin aldrig har haft tid expandera österut de senaste 500 åren. Något som kan ha ändrats nu sedan man erövrat Fristaden och Östmark samt satt igång med den såkallade "Flodexpeditionen" norrut mot Snoarskogen.

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1618
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-07-19 20:04

Zorakins krig de senaste 100 åren. Jag har försökt att utöka och förtydliga konflikter i Zorakin. Som det ser ut nu verkar allt ha varit lugnt utom krig mot svartfolken under 540 ( i Indar) och 546-555 (mot Svarta tornet).

Större slag och krig under 500-talet eO:

Slaget vid Moortal 526 eO (Stora knektadansen). Gredelmarks seger. En kombinerad styrka från hertigen av Indarrike och Salamora försöker invadera Gredelmark. Hertigen Gredelmark lyckas samla sitt folk och slå tillbaka den invaderande hären vid sumpängarna i Moortal.

Slaget vid Gransäng (stora knektadansen) 530 eO. Salamoras seger. Salamora och Indarrike slår tillbaka hertigen av Gredelmarks här när denne går in i Indarrike och tågar mot hertigen Gyllengrans borg.

Slaget vid Nansee (stora knektadansen) 531 eO. Gredelmarks seger. Med en stor här bestående av luksilisk adel och borgarmilis samt dalkiska och jorpagniska legoknektar besegras Salamoras och Indarrikes här. Hertig Kastor Gyllengran stupar i slaget vilket i sin tur leder till ett inbördeskrig i Indarrike om hertigtiteln. Slutligen vinner släkten Nattskugga Indarrikes hertigtitel efter 5 års strider.

(Samtidigt med stora knektadansen i norra Indar pågår en strid om Yttersols hertigtitel. I det avgörande slaget stupar baronen Falgram Stormfågel till slut i strid mot den sittande hertigen Tammars styrkor. I slaget strider dessutom Ereboser från tre olika handelshus mot varandra på var sin sida i konflikten.)

Belägringen av Karlsklostret 540 eO. Svartfolkets seger. En stor svartfolksstyrka från Brända jorden klan intar Karlsordens kloster vid sjön Anja. Svartfolket ledare stupar dock när Karlsordens stormästare dränker ordenssalen i vatten.

Belägringen av Zygosundsbron. Allians dvärgar och Fristadens milis segrar mot Brända jordens klan.

Slaget vid Snakerskogen 541 eO. Zorakisk seger. Kungens här slår tillbaka en större plundringsstyrka från Brända jordens klan

Svarte vad 550 eO. Zorakisk seger (dock kostsam). Zorakiska armén drabbar samman med en stor här svartfolk och barbariska legoknektar från Svarta tornet vid en viktig flodövergång uppe i gränslandet i Aidniska bergen.

Belägringen av Svarta tornet 550. Svarta tornet seger. Zorakiska styrkor når fram till Svarta tornet efter flera kostsamma strider. Belägringen drar dock ut på tiden och med vintern i antågande tvingas Zorakerna ge upp belägringen.

Slaget vid Tuna kullar 553 eO. Zorakisk seger. En Zorakisk riddarstyrka lyckas försvara sig mot en stor svartfolksstyrka från Svarta tornet tills förstärkning kommer.

Slaget vid Arebro 587 eO. Jorpagnisk seger. En underlägsen Zorakisk armé försöker hålla en stor Jorpagnisk armé stången vid en broövergång. Zorakerna tvingas retirera efter tre timmars strid.

Slaget vid Niggeby 587 eO. Jorpagnisk seger. Jämnstark zorakisk armé och jopagnisk armé möts när zorakerna försöker stoppa Noldrax jorpagniska armé vid en andra flodövergång. Noldrax barbariska legoknektar fäller avgörandet och Zorakerna tvingas retirera för att inte bli överflyglade.

Slaget vid Bardisee 587 eO. Zorakisk seger. Jorpagnerna tvingas retirera. Noldrax hade för avsikt att förstöra släkten O`Bardisees borg (och staden). Men någon zorakisk mil norr om staden möter han samma zorakiska armé som han drev på flykten vid Niggeby. Båda styrkorna brakar ihop men ingen sida tycks få ett övertag när Noldrax östra flank plötsligt får det väldigt hett om öronen. Hertigen av Gredelmark dyker upp med en här om 2400 man och plöjer in i Noldrax armé. Noldrax skickar fram sina barbarer för att stabilisera flanken och vinna tid för att kunna dra sig ur striden och retirera. Det är inte många av barbarerna som kommer därifrån med livet i behåll men Noldrax lyckas ta sig därifrån med halva sin armé.

Andra slaget vid Arebro 587 eO. Oavgjord. Hertigen av Salamora kommer i kapp Noldrax jagade här. En häftig strid uppstår på bron som till slut brakar ihop efter alla umbäranden den fått utstå under året. Brons raserande gör det dock möjligt för Noldrax att slinka iväg från de jagande Zorakiska härerna.

Belägringen av Fristaden 591 eO. Zorakisk seger. Hertigen av Salamora belägrar och intar Fristaden.

Timmerslaget 601 eO. Inbördeskrig där hertigätten Korp understödda av greveätten Tiurhuvud stod mot hertigätten Gyldenmark av Amtefjärd. Gyllemark segrade (med god hjälp från Sterne-Björnehugg). Striden gällde rättigheterna att hugga virke i Torilskogens södra utlöpare. De stridande uppgick till kanske 1500 man.

Fyrhärarstriden 604 eO (östra gränslandet). Oavgjord. Strikt taget inget slag men en strid som har blivit legendarisk. I striden drabbade 50 dvärgar, 200 orcher, ca 50 man ur St. Justins orden och 30 man ur Solorden samman i ett slag där alla slogs mot alla.

Slaget vid Juneborg i Pharynx 604 eO. Zorakisk seger. En styrka om ca 900 svartfolk angriper grevskapet Juneborg. Greven av Juneborg och hertigen av Pharynx möter angreppet med 350 ryttare och 400-500 man från Regaliegardet.
Senast redigerad av 2 Fraxinus, redigerad totalt 2012 gång.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6572
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2012-07-19 21:40

Mycket bra för att ge ännu mera liv till Zorakin. Skulle du kunna skriva om lite och rödmarkera så att det passar i wikin?

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1618
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-07-19 22:14

Nordbergaalverna.

Detta alvrike är väl det minst kända men också ett av de äldsta. Alvriket anses idag vara en autonom del av Zorakin. Historiska källor pekar dock på att det fanns ett alvrike här redan under Jorpagnisk kejsartid. Nordbergaalverna rike sägs ha överlevt köttätarnas angrepp under tredje konfluxen och tycks fortfarande vitalt trots att Tevatenu sägs vara döende.

Före kungariket Zorakins tillkomst hade alverna avtal med det Luksiliska riket om leverans av ädeltimmer. Mycket tyder på att Nordbergaalverna hjälpte Luksilerna i striderna mot Lindiskiarnarna. När Pennerna och Zorakin dök upp på scen slöt alverna tidigt avtal med den Zorakiska kungamakten om att man gick med på att den Zorakiske kungen nominellt var alvrikets överhuvud. Alverna lämnades i övrigt i fred. De ställer upp med spejare i samband med konflikter med svartfolk (detta hände senast i samband med stridern mot Brända jordens klan 540 eO) men enbart om den zorakiske kungen kallar.

Delar av Nordberga skogen är enligt avtal deras domäner – deras motsvarighet till hertigdöme så att säga. Skogsarbetare från exempelvis Salamora gör sig inte besvär här. Nordbergaalverna är höljda i mystik. Mycket lite är känt om var de har sina bosättningar vem som är deras ledare och varför deras rike är fortsatt vitalt. Även utomstående alver har lite att säga om Nordbergaalvernas rike. Kontakten med Nordbergaalverna och övriga alvriken tycks ha varit och är fortfarande minimal. Det kommer heller inga alver från Nordbergaskogen till Goiana. Tvärtom tycks Nordbergaalverna vilja ha så lite som möjligt att göra med Goianas älvfolk – till och med mindre än med andra älvriken. Det sägs till och med att Goiana ska ha skickat ambassadörer som blivit avvisade från Nordbergaskogen.

Vad som förstärker mystiken är berättelserna om Svanmöer i Nordbergaskogen. Vissa menar att de tillhör ett annnat älvfolk men det finns de som bestämt hävdar att det rör sig om hamnskiftande Nordbergaalver som använder svanhamnen att flyga över sitt område och bevaka sitt rike. Intressant nog så har man dokumenterat att de alvspejare som deltagit på Zorakernas sida i krig har varit klädda i en form av lång tunika/tapert som ofta burit ett emblem märkt med en sirlig silverfärgad svan eller möjligen en silverstjärna.

Det finns dock berättelser bland människorna i omgivningen om upptäcksresande Lärljungar ur Mandelorden som sägs ha trängt djupt in i Nordbergaskogens centrala delar. Där ska de ha funnit en fullständigt rund spegelblank sjö som på natten tycktes suga i sig stjärnornas ljus i sitt vatten och sedan sprida ljuset till sin omgivning. Runt sjön växer skogar vars träd hade blad av guld och silver och på andra sidan sjön kunde man se vad som tycktes vara en liten stad med sirliga torn och spiror. Dessa berättelser har dock än så länge helt avfärdats som legender då alverna såvitt man vet sällan bygger några städer eller befästningar…..undantaget då i Felicien.

Några spekulerar i att Nordbergaalverna har tillgång till ett exemplar av Livets träd som frodas och skjuter nya fröna och skott men att hoppet än är för skört för att man ska sprida nyheten. Andra berättelser gör gällande att de inte alls tillber Tevatenu, istället sägs de tillbe stjärnorna eller möjligen Elendil. Vissa berättelser menar att alverna har mörkare saker för sig. Vad detta skulle vara är dock okänt.
Senast redigerad av 2 Fraxinus, redigerad totalt 2012 gång.

Mikael
Admin
Inlägg: 4991
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2012-07-19 22:18

Mums för sommarläsarläsningen! :D

Användarvisningsbild
Snibben
Barbisk Hövding
Inlägg: 980
Blev medlem: 2008-01-26 13:27
Ort: Uppsala

Inlägg av Snibben » 2012-07-19 22:36

När jag ändå är igång kommer här Zorakins vapen.
(Dock utan bakgrundsstories)

Bild

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1618
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2012-07-19 22:56

Tackar. Den är helrätt! De gröna och gula ruterna tillhör kanske den ursprungliga kungaättens vapen, Gyldenmark. Den röda örnen är zorakins nationalvapen. Och lindormen mot svart bakgrund är dagens kungaätts vapen (Lindeworm). Fungerar?
Senast redigerad av 1 Fraxinus, redigerad totalt 2012 gånger.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6572
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2012-07-19 22:59

Annars kanske de gula och gräna rutorna på något vis kan symbolisera de två rikesdelarna Indar och Grindanu? Örn som symbol för Zorakin bra, även Lindewormen.

Användarvisningsbild
gtjorgo
Barbisk Hövding
Inlägg: 1061
Blev medlem: 2008-05-24 12:54
Ort: stockholm

Inlägg av gtjorgo » 2012-07-19 23:30

Mycket fint arbete!

Skriv svar