Berendien

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Gunther skrev:
Peter skrev:Är inte dalkerna långbågskyttar? Berendierna kanske pysslar med alviskt skarpskytte?

Nu vet inte jag vilka bågar man tänker sig till Landoris alver, men "centralasiatisak" komposit/hornbågar hade varit en fräck variation.
Alverna har väl alltid varit långbågskyttar. I Alverboken har dom t.o.m. en en egen typ av långbåge, Hir'eliath om jag inte minns fel...
Det här hör kanske hemma i en annan tråd.

En långbåge är ett mycket oalviskt vapen. Åtminstone om alverna ser ut som vi är vana. Det är ju ett regelrätt slagfältsvapen: jag hade utgått från att alverna använder jaktvapen. "Långbåge" kanske skall tolkas som en stor båge och inte i strikt mening iofs. Dessutom är väl Hir'eliath från Alver, och kanske inte från det material vi främst grundar alverna på (monsterböckerna och sinkadus).

Det kanske är bättre att psipo uttalar sig om det här än att jag svamlar... :oops:
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1761
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Det är ju ett regelrätt slagfältsvapen: jag hade utgått från att alverna använder jaktvapen.
Det där stämmer inte. Långbågen (båge som är lika med eller längre än skytten) har alltid använts för både jakt och krigföring. Tillverkas en båge av ett enda stycke trä krävs det att man gör den lång för att kunna få tillräcklig kraft att nedlägga större byten. Redan under stenåldern bör långbågar ha använts till jakt...
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

He he... ja till och med Ötzi bar långbåge enligt wikipedia. Det är väl bara jag som omedelbart tänkta på Crecy och Poitiers.
Användarens profilbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Re: Berendiens kontakter med Landori

Inlägg av Psipo »

Ghazam skrev:Jag tror som du att vänskapen med Landori mer tillhör Berendiens historia än nutid. Om inte för att det blir roligare att rollspela så. I dagens läge inskränker sig kontakterna med alverna mest med befolkningen i norra Berendien, där dialekterna är influerade av Satenu vilket underlättar gränshandel mm. Det finns av gammal hävd en officiell diplomatisk kontakt mellan Entika och Landori som dock enbart används om den behövs, men från alvernas sida är man noggranna med att påminna om forna vänskapsband. Man vet att om fara hotar kan berendierna vara en viktig allierad. Vissa religiösa grupper, som t ex Ninnave och Delithaordens prästinnor har ett djupare utbyte med alverna, men detta sker i hemlighet.
Kung Frekvand är en traditionalist och håller fast vid de sporadiska kontakterna med Landori. Kritiken mot detta finns dock i de egna leden men än så länge är kungens linje den officiella. Frekvand sitter dock obekvämt på två stolar i frågan om landets religion, han är av tradition bärare av ensignier och välsignelser från båda håll och ska vara landets och dess innvånares beskyddare, Lysande Vägen eller inte. Kungen har ännu inte gett ifrån sig något som helst tecken på att avvika från denna dubbla hållning (även om han själv bekänner sig till Lysande Vägen) men frågan är om denna politik håller i längden. Han kan komma att finna sig i en situation som är ohållbar och tvingas välja. De som är insatta i kungens person och politik är dock tveksamma till om han är kapabel att göra ett sådant val.

Lysande Vägens intåg i Berendien medförde att relationerna med alvriket i norr svalnade. Den berendiska kyrkan ser mycket misstänksamt mot hednareligionen som fortfarande är starka på landsbyggden i de norra, centrala och sydöstra delarna av landet samt i Kandra. Prästerna drar gärna alla över en och samma kant och menar att såväl dyrkan av Morder Jord som De Unga Gudarna är hedniskt och blasfemiskt. Bland de rättrogna dyrkarna av Etin har därför en misstro mot alverna grott i århundraden, ivrigt påhejat av kyrkans män. Adeln ser också alvernas livssyn som något suspekt och subversivt som absolut inte får komma till de livegnas kännedom. Etin vet då vad de tar sig till! Visst finns det en historia av allians och utbyte mellan Landori och Berendien men kyrkan och adelsmännens propaganda slår väl rot hos den oupplysta massan och det är få som känner till den verkliga historien även om barder och trubadurer håller ett viss kollektivt minne vid liv.

Ur rollspelssynpunkt är det bra om allt inte är så hunky-dory mellan alver och berendier. Det blir betydligt intressantare att skapa intriger och uppslag i en sådan mylla än om allt skulle vara frid och fröjd.
Exakt allt det här tyckte jag mig kunna utläsa mellan raderna i historiedelen ovan och är lika exakt så jag vill se det. Det speglar hela konceptet med att den alviska eren är över, t.o.m i Berendien där en konung en gång äktade en alvkvinna! Perfekt. Det blir inga som helst problem att jämka detta med mitt kapitel.
Ghazam
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 102
Blev medlem: 2007-03-02 15:17
Ort: Lund

Bågskyttetradition i Berendien

Inlägg av Ghazam »

De lardamendriska bågskyttarna har i alla tider varit ett välkommet och uppskattat inslag i den berendiska hären. Här kan ju nämnas att hertigen av Erbulas försöker se till att alltid ha en pluton lardamendrier vid varje fort som bevakar den södra gränsen mot svartfolken. Dessa pricksäkra män (och kvinnor) från den norra provinsen tränas sedan barnsben att skjuta den klassiska lardamenderbågen, en pilbåge som skiljer sig något från den vanliga långbågen, främst genom sin smäckra och vackra utformning men också på grund av sin oöverträffliga räckvidd. Bågskyttetävlingar är mycket riktigt ett ständigt återkommande inslag på marknader och festligheter i Lardamendrien, Lindaros och de norra delarna av Mälderike. Att bli bågskyttemästare innebär hög status och lokal ära och berömmelse.
I övriga Berendien är den vanliga lång- och kortbågen vanligast bland skogvaktare och jagande allmoge medans adel, stadsvakter och feodala arméer plägar använda armborst. Lardamenderbågen har inte spritt sig till andra delar av landet. Detta är främst p g a att lardamenderbågen enbart görs av skickliga bågmakare och av trä från den nordberendiska idegranen. En annan orsak till att det nästan enkom är nordberendierna som begagnar sig av vapnet är att det kräver mer tid och övning för att bemästra den till fullo.
En annan egenhet är att det i norr finns pilmakare som kan tillverka olika sorters pilar av ovanligt slag. Bland dessa specialiteter kan märkas "visslaren" (en sorts signalpil), "klyvaren" (en Y-formad pil som är till för att skära av rep eller kapa plymen på en fåfäng riddare) samt andra specialiteter.
Ghazam
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 102
Blev medlem: 2007-03-02 15:17
Ort: Lund

Berendiens län - en presentation

Inlägg av Ghazam »

Kort förklaring till Berendiens län (i väntan på att kartan ska komma upp):

NORDARIKE: Skogsklätt och i öster glesbefolkat. Vid kusten mer bördig och lantlig trakt kting centralorten Atrema. Känd för sina goda hantverkare, timmermän och båtbyggare. Unga gudarna dominerar i öster, Lysande Vägen i väster.

LARDAMENDRIEN: Dominerande biotopen är skog, mot gränsen till Landori övergående i vild urskog. Glesbefolkat med fina jaktmarker. De unga gudarna är nästan totalt dominerande. Dominerande adelsätt: Aftonfalk.

BEDARIKE: Litet hertigdöme, tämligen glest befolkat. Bedaskogen dominerar, viktigaste exportvaran är timmer som skeppas söderut. Lysande Vägen stark. Dominerande adelsätt: Bjälke.

MÄLDERIKE: Ett av de rikaste och viktigaste länen i landet, mycket tack vare handelsstaden Kandra och de bördiga jordarna runt floderna. Omfattande jordbruksbyggd. Lysande Vägen stark i söder och väster, men Kandra är det viktigaste centrat som finns i landet för de Unga Gudarnas lära. Dominerande adelsätt: Björnestam.

FRÄNDERIKE: Mindre, glesbefolkat och skogsklätt län. Svagt ekonomiskt utan större inkomster. Bortom allfarvägarna finns ödemarker dit lagens långa arm ogärna drar sig. Unga Gudarnas religion stark.

LINDAROS: Rikt jordbruks- och fiskelän. Stora inkomster från handelsvägarna och handelsstaden med samma namn som länet. I de "civiliserade" delarna kring Lindaros Stad och de olika handelsköpingarna är Lysande Vägen stark, men på landsbyggden dominerar de Unga Gudarna. Dominerande adelsätt: Av Lindaros.

KRONOMARKEN: Kungens eget län där den bördiga och rika Opadalen ger enorma inkomster från odlingar av druvor, frukt och spannmål. På flera håll finns betydande avelsfarmer för boskapsdjur och hästar. Trakten kring Entika har hög levnadsstandard och är en rik trakt. Lysande Vägen är i det närmaste fullständigt dominerande. Dominerande adelsätt: Kungen tillsätter fogdar och andra administratörer till sina landområden, vilket har gett upphov till en tjänstemannaadel i länet.

DAL: Län som fått sitt namn från sina böljande kullar och dalar. Huvudnäring är boskapsuppfödning, främst får och getter som betar på sluttningarna. Vissa halvlängdsmannabosättningar på oländiga platser. Lysande Vägen i princip den enda religionen i området. Dominerande adelsätt: Sol och Måne.

NORRA SKÖLDERIKE: Jordbrukslän som ekonomiskt och befolkningsmässigt utklassar sin södra granne, Södra Skölderike. De bägge länen var en gång ett men delades upp på grund av en arvstvist mellan två bröder som valde olika religioner. Enligt sägnen fick länet sitt namn eftersom det betraktades som det unga rikets "sköld" mot svartfolksstammarna i söder. Lysande Vägen genomgående stark. Hebanon är en viktig handelsstad för regionen. Dominerande adelsätt: Guldkärve.

SÖDRA SKÖLDERIKE: Glesbefolkat län som anses underutvecklat och som präglas av sina otillgängliga vildmarksområden kring Kromfloden samt annorstädes. Längs med Krom och dess bifloder finns en del mindre samhällen. En del handel och passagerartrafik finns på floden, men denna vattenled genom riket är inte vad den en gång var vilket bl a ruiner av forna fästen och byar vittnar om (Se Enhörningshornet och Sinkadusäventyret Skuggor Ur Det Förflutna för mer detaljer). Många kloster finns i området, bl a Delithaordens viktigaste helgedom. De Unga Gudarnas religion stark. Dominerande adelsätt: Tvenne Ormar.

BARLERIKE: Jordbrukslän där man odlar främst korn och havre. Medelrikt utan större centralorter varför naturahushållning är utbredd. En del halvlängdsmän lever på mandat från hertigen i de södra delarna av länet. Lysande Vägen och de Unga Gudarna ganska jämnbördiga. Dominerande adelsätt: Lilja.

EDSLAND: Rik jordbruksbyggd med mycket fina jaktskogar för hjort och vildsvin där ek är det främsta trädslaget. De Unga Gudarna traditionellt starka, tack vare visst stöd från ätten Månevit. Dominerande adelsätt: Månevit.

THUN: Fattigt län med stora delar obrukbar mark i form av myrar och hedlandskap. Kusten mot Echatiska havet är långgrund varpå sjöfart är omöjlig annat än fiske i osäkra flatbottnade båtar. Kungsfortet utanför kusten i söder är den enda riktiga naturhamnen söder om Edsland. Centralort är den lilla köpingen Thuninge. Ovanlig religion i form av en lokalt dyrkad havsgud (möjligen en gång del av de Unga Gudarnas pantheon). Dominerande adelsätt: Himmelsvärd.

JARLMANLAND: Län med varierad geografi och befolkning, mycket tack vare ätten Purpursparres traditionellt expansiva politik. Genom giftermål, avtal och ibland rena våldshandlingar har man genom årens lopp befäst sin redan starka ställning som den starkaste makten i sydvästra Berendien söder om Solrike. Vissa Purpursparrar sägs ha (haft) ärftliga anspråk på kronan. Lysande Vägen genomgående stark. Dominerande adelsätt: Purpursparre

SYLVERIKE: Av kustklimat präglad region med ett betydande ekonomiskt centrum i handelsstaden Ventigmilia. Fiske, både fisk och skaldjur är den viktigaste näringen. Länet har drabbats hårt av den feliciska piratverksamheten och hertiginnan Rödtorn är hårt pressad. Lysande Vägen stark. Dominerande adelsätt:Rödtorn.

Övriga län på kartan:

1. HÅVASLÄTT: Kuperat län i utkanten av Opadalen. Förläning sedan urminnes tider till ätten Drakbande, som trots grevetiteln endast svarar inför konungen enligt väldigt gamla privilegiebrev. De viktigaste näringarna är uppfödningen av nyttodjur, främst hästar. Den nuvarande länsherren, Arvid Drakbane, är sedan en tid försvunnen (i korstågen i min kampanj) och hans ännu omyndige son Vidar är arvtagare. Dominerande adelsätt: Drakbane.

2. SOLRIKE: Genom ett arv från en rik adelsman fick kyrkan och den berendiska grenen av Solriddarorden detta grevskap i besittning. Genom ytterligare arv och markinköp har man utökat sitt område som numera utgör den största sammanhängande kyrkomarken i landet. Tempelriddarna svarar inte inför någon länsherre (annat än Odo själv och möjligtvis exarken) och frågan är om de ens är kungen trogen. Detta är också det enda länet i Berendien där alla trosuppfattningar annat än den Lysande Vägen är bannlyst och tempelriddarna ser till att det inte förekommer några irrläror. Länsherren Stormästare Igniathus av Solriddarnas Orden har på senare tid låtit hänga kvinnor som påstås vara häxor. Delithaorden har utan resultat protesterat våldsamt.


Kommentar: Sådär, nu finns presentationen av länen i Berendien på den här websidan också! Min tanke är att Berendien är ett betydligt mer splittrat land feodalt sätt än Kardien och Zorakin, med adelsätter som konkurrerande maktfaktorer och med besittningar på olika håll i landet med förvirrande och snåriga trohetsförhållanden som följd. Även kyrkan och kronan har sina egna förläningar både här och där.
Användarens profilbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo »

Kanske är det så att det idag är ätten Aftonfalk som har god kontakt med alverna? Om både alverna och konungen har dragit sig tillbaka med tiden kan det räcka med att baron Aftonfalk är den som "sköter" kontakten med älvfolk. I skogens bryn kan älvor och irrbloss ses leka och många gårdar har sin egen tomte. Under större ekar bor ibland en pyssling o.s.v. Detta kan sedan gradvis tonas ned ju längre från Landori man kommer?
Användarens profilbild
Gunther
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 633
Blev medlem: 2007-01-28 13:08
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Gunther »

Jag tycker inte att vi ska överdriva dom berendiska bågskyttarna. Men dom norra bågskyttarna kan gott vara överlägset bäst i landet och även ansedda utåt. Men att ge dom ännu en egen typ av båge o.s.v...

Istället bör vi hitta en förklaring till dalkernas överlägsenhet på detta fält. Diskussionen är påbörjad, men vi har väl inte kommit fram till någon lösning.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Gunther skrev:Jag tycker inte att vi ska överdriva dom berendiska bågskyttarna. Men dom norra bågskyttarna kan gott vara överlägset bäst i landet och även ansedda utåt. Men att ge dom ännu en egen typ av båge o.s.v...

Istället bör vi hitta en förklaring till dalkernas överlägsenhet på detta fält. Diskussionen är påbörjad, men vi har väl inte kommit fram till någon lösning.
Nu skal jag göra en insats för att vi styra inn olika ämnen i rätt tråd (blir liksom lite rörigt när svartnissisk gaffelbruk diskuteras intensivt i tråden för sombatzinsk successionsordningar :? ).

Diskussionen fortsätter i tråden för Caddo...
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Gunther skrev:Jag tycker inte att vi ska överdriva dom berendiska bågskyttarna. Men dom norra bågskyttarna kan gott vara överlägset bäst i landet och även ansedda utåt. Men att ge dom ännu en egen typ av båge o.s.v...
Den behöver ju inte särskilja sig speciellt regelmässigt. Jag anser det som stämningshöjande att tala om kardiska respektive zorakiska bredsvärd, Den krunska månsabeln, Det Erebosiska långsvärdet etc. De kan skilja utseende mässigt, men regeltekniska detaljer kan överlämnas till respektive spelledare.
Användarens profilbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo »

Fafnir skrev:
Gunther skrev:Jag tycker inte att vi ska överdriva dom berendiska bågskyttarna. Men dom norra bågskyttarna kan gott vara överlägset bäst i landet och även ansedda utåt. Men att ge dom ännu en egen typ av båge o.s.v...
Den behöver ju inte särskilja sig speciellt regelmässigt. Jag anser det som stämningshöjande att tala om kardiska respektive zorakiska bredsvärd, Den krunska månsabeln, Det Erebosiska långsvärdet etc. De kan skilja utseende mässigt, men regeltekniska detaljer kan överlämnas till respektive spelledare.
Exakt. Klart det finns en berendisk långbåge!
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Mycket stämningshöjande; gillar!

Alla vapen och rustningar bör kanske inte ha en speciell distinktion, men några utmärkande absolut.

Berendisk långbåge
Barbisk oxhjälm
Jordisk skäggyxa
Samkarnisk stridsyxa
Hesapiskt björnspjut
Ghazam
Zorakisk Väpnare
Inlägg: 102
Blev medlem: 2007-03-02 15:17
Ort: Lund

Inlägg av Ghazam »

Angående specialvapen;

På grund av olika faktorer såsom tillgången på råvaror, teknik, tradition, kultur, behov etc så bör olika hantverksprodukter ha en regional prägel såväl spritdrycker och tyger som vapen. Så fungerar det i vår värld och det är bara logiskt att det också är så i det splittrade Ereb. Det behöver inte röra sig om någon enorm skillnad mellan vapnen, och om ett vapen regeltekniskt blir överlägset bör den färdigheten bli svårare att lära sig alternativt ha andra nackdelar.

Angående den lardamendriska kontakten med Landori;

Pro primo: Hertig Aftonfalk om jag får be! Om jag känner den gamle hertigen rätt skulle han bli synnerligen skymfad av att bli kallad en simpel baron. ;-)
Aftonfalkarna håller huvudet högt när det gäller tradition och religion, och folket i norra Berendien har onekligen en speciell kontakt med alverna. Därför är de också ansedda som lite underliga av sina södra grannar. Det går många historier om dem...
Hans
Hynsolgisk Shaman
Inlägg: 400
Blev medlem: 2007-01-28 21:13
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Hans »

en sak jag undrar över vilka är de nya gudarna och är det några lokala gudar
är det typ alla utom Etin
Eller?
The Artist Formerly Known as Boris
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Min enda fundering är att namnen är VÄLDIGT svenska. Jag köper lätt att Berendien är ett "hemma" rike, rollpersoners hemland vars kung man tjänar och vilket man försvarar mot yttre hot. (Likt Pyrisamfundet i Mutant. Det är så jag har förstått det iaf) och att det därför är rätt med namn som känns svenskmedeltida. Men samtidigt är det joriskt rike, och jag hade gärna sett en mer fantasylatinsk prägel i enlighet med Adragoors eminenta Erebetymologi. Kandra är ju t.ex. inget jättesvenskt namn.
Skriv svar